Ibland bjuder naturen på konstverk som man inte ser i vanliga fall. Spindelnäten finns alltid där, det känns när det fastnar trådar i ansiktet på mina promenader på skogsstigarna. Men en solig morgon då daggen inte har torkat bort ännu, då framträder dessa små underverk och plötsligt syns de överallt. Jag såg massor av nät men ingen spindel. Borde de inte sitta där och lura på alla flugor och andra insekter?

Den här bilden tog jag med min gamla mobil. Den kanske hade blivit ännu bättre med Nikon men jag vet att den bara hade blivit en suddig röra med min nyare mobil. Jag vill verkligen inte byta tillbaka till den. Jag måste väl lämna in den på service men jag tror inte att jag kommer att använda den även om den blir som ny. Eller om jag t o m får en ny i utbyte. I stället får den bli min reservmobil och min gamla ”sony xperia z1 compact” och jag fortsätter att återigen vara kompisar. I alla fall tills ”sony xperia z5 compact” kommer ut på marknaden. Den vill jag ha!

De senaste dagarna har jag emellanåt ägnat mig åt att få ordning i mina receptpärmar. Mängder av utklippta och utskrivna recept låg lösa i en enda röra men nu är de sorterade, klistrade på papper och instoppade i plastfickor som nu sitter bakom rätt flik i pärmarna. Jag konstaterade att jag har massor av recept som jag aldrig har provat. Min matlagning hålls på en minimal nivå sedan jag blev ensam.  Det är inte kul att laga mat. Men jag måste ju äta och då och då gör jag något enkelt som det blir många matlådor av. När jag satt där med alla recept kände jag en liten lust att kanske åstadkomma något lite mer avancerat. Jag har ju tid. Allt behöver inte vara klart på en kvart. Jag bestämde mig för att hädanefter ska jag laga någon helt ny rätt minst två gånger i veckan. Det ska bli mer varierat än min nuvarande mathållning och jag ska bli duktigare på att även äta grönsaker (jag gillar ju grönsaker men är oftast för lat för att göra ens en sallad).

Det låter väl som ett ganska bra löfte till mig själv. När jag skriver att det ska bli mer avancerat än vanligt så betyder det inte så mycket eftersom det jag lever på nu oftast är väldigt simpelt. Det borde alltså inte vara så svårt att hålla mitt löfte och nu ska jag gå och inventera förråden för att se vad jag kan få till. Om inte annat så är det bra att ha några goda färdiga matlådor att ta med när det är dags för minisemester nr 2 på torsdag och över helgen.

Regnkläder är väldigt bra. Jag har kostat på mig både ett set med jacka och byxor och något som är ett mellanting mellan kappa och jacka. Denna regnkappa når nästan ner till knäna och den är helt underbar när det regnar. I alla fall från huvudet och ner till just knäna. Där den slutar hamnar allt som har runnit av den, ända från luvan. Det innebär att jag kan vara helt torr till knäna men där plaskar det om mina jeans efter en liten stund. Jag kunde förstås ta på mig regnbyxorna men det skulle bli fruktansvärt varmt och klibbigt när det är varmt ute. Det konstiga är att nedanför knäna blir jag inte särskilt blöt. Det är bara ett litet område som fångar upp allt vatten. Det här kan inte vara ett fenomen som bara drabbar mig. Det borde vara känt för regnplaggstillverkare och kunskapen om att deras regnkappor ska vara någon dm längre borde finnas. Om jag någonsin behöver köpa en ny regnkappa så vet jag i alla fall vad jag ska titta efter.

En annan sak, som inte är riktigt som den ska, är min mobil. Den har varit seg nästan från första dagen jag köpte den. Inte så seg så att jag har orkat reklamera den men jag har märkt att den långsamt blir sämre på flera sätt. Nu har gränsen för vad jag accepterar nåtts. Jag kan stå ut med att skärmen låser sig några sekunder ibland och att det emellanåt tar evigheter att få till ett sms. Men när samtal plötsligt bryts och skärmen några gånger har varit helt svart trots att någon ringer till mig (svårt både att svara och att se vem som ringer då), då känns det inte så kul. Inte blir det bättre av oron för att det ska hända just när samtalet från Sahlgrenska kommer.  Jag letade fram kvittot och garantin gäller flera månader till. Ingen panik alltså utan jag kan åka in till Linköping och reklamera den någon dag när orken finns.

Nu har jag plockat fram min gamla, fina, snabba och mycket mindre mobil. Baksidan är krossad och en lucka är lös men vad gör det. Den fungerar felfritt och jag känner hur mycket jag tycker om den. Det är nästan så att jag inte vill reklamera den nya och få tillbaka den. Jag gillar den gamla mobilen mycket mer. Visst, allt blir mindre på den lilla skärmen men den är ju så smidig att stoppa i fickan och ta med sig. Jag får väl hoppas på att min sega mobil måste bytas ut och då kanske jag kan lägga till mellanskillnaden för att få en ny, uppgraderad version av kompaktmodellen.

Nu är Nalle en väldigt glad vovve igen. Hans ”mamma” kom hem i morse och det blev pusskalas vid dörren och sedan fortsatte de kramas i vardagsrummet en lång stund. Det är tur att hundar inte blir sura för att de blir övergivna. Det är aldrig några bittra känslor utan bara massor av glädje och kärlek vid återseendet.

I en trädgård kan man ägna sig åt diverse olika sysselsättningar beroende på intresse och behov. Är man en vovve så brukar man naturligtvis gå och skvätta lite på olika buskar men det finns också andra roliga och sköna saker att göra. Nu ska ni få se vad våra hundar prioriterar.

Först står de och väntar på att någon ska få ändan ur vagnen och avlägsna det som hindrar dem från att komma ut.

Kasper går ofta direkt ut en liten bit på gräsmattan, lägger sig ner och börjar rulla runt. Jätteskönt och det både syns och hörs att han njuter.

Under tiden går Nalle iväg lite längre bort och ägnar sig åt att frenetiskt och med stor inlevelse gräva en grop. Tyvärr prioriterade jag att få honom att sluta framför att ta ett bevisande foto. Man får inte skrika åt Nalle. Då blir han väldigt rädd och ynklig. Det räckte med att jag sa ”nej” med lite eftertryck så slutade han genast med sitt grävande.

Efteråt satt han en bit ifrån sin grop och försökte se oskyldig ut. ”Ser du inte att jag sover, jag kan inte ha gjort det där. Och förresten är det väldigt synd om mig som har sår på tassen”. Hans moster kan inte vara arg när han är så söt så jag klappade om honom för att han skulle våga gå och kissa i stället.

Jag fyllde igen gropen igen, transplanterade dit några grästuvor (vi har börjat uttrycka oss så sedan jag hamnade på listan), vattnade och la dit ett kompostgaller. Nu hoppas jag att det inte blir en ny grop någon annanstans. Han blev ju ertappad med tassen i kakburken och blev tillsagd direkt. Kanske hjälper det. Kanske får vi skylla hans lilla bus på att hans ”mamma” inte är här hos honom. Han längtar väldigt mycket efter sin bästa vän.

Några blombilder med vattendroppar och fina insekter är nästan obligatoriskt efter en regnig förmiddag. De finns också i vår trädgård.

I alla fall när det gäller vårt ena äppelträd, det enda av våra två träd som i år ger oss frukt. Skördat har jag gjort hela sommaren men det har hittills bara gällt rabarbern. Nu är det inte mycket kvar av den och den verkar inte växa till sig så mycket mer. I stället kan jag nu se fram emot äppelkakor, äppelpaj och kanske något enstaka äpple naturellt, direkt från trädet och ner i magen. Jag ska titta igenom mina recept och se vad jag blir sugen på att göra med våra äpplen.

Jag har ingen aning om vad för äppelsorter vi har. Det här trädets frukter blir lite sötare och lite mjöligare än de lite syrligare äpplen som vanligtvis växer på vårt andra träd. Det spelar inte så stor roll för kakorna och pajerna brukar bli goda ändå.

Vår nya fläderbuske, som vi planterade i våras, växer så det knakar. Nu har blommorna förvandlats till bär. Det blir spännande att se vilken färg de så småningom får. Enligt google ska äkta fläder ha svarta bär och falsk fläder får röda bär. Vår buske är inköpt på ”Plantagen” så jag hoppas verkligen att det är en s k äkta variant.  Blommorna såg ut som de ska göra så jag är ganska säker på att det är som det ska vara med den saken.

Jag sitter och försöker komma på något lite mer intressant att skriva om men det är tomt i huvudet på den fronten. Det får räcka med min rapport om våra äpplen och fläder. Nu struntar jag i det här och går och fixar mig en kopp kaffe i stället 😉

Som ni förstod av mina inlägg så njöt jag verkligen av min lilla minisemester. Men att göra så mycket på några dagar tog på krafterna (jag har ju inte så mycket av den varan) och sedan jag kom hem har jag tagit det väldigt lugnt. Jag har förmånen att kunna göra det när det behövs. Jag har suttit här och tänkt tillbaka, sorterat mina foton och återupplevt mina dagar hemifrån. Omberg, rökstenen och Alvastra klosterruin hade jag besökt i min ungdom men Tåkerns naturum var en ny upplevelse. En väldigt positiv sådan och dit ska jag komma tillbaka när jag har tillräckligt med ork för att vandra runt ordentligt.

Min syster och hennes son har åkt till Kreta för en välbehövlig och förhoppningsvis väldigt skön semester. Kvar är jag och hundarna och dagarna är både lata och sköna. Stackars Nalle är inte riktigt nöjd när hans ”mamma” är borta men han är van vid att ”moster” är stand in när det behövs. Vi är väldigt goda vänner och jag pjåskar lite extra för honom. Han viftar så snällt på svansen och pussas gärna när jag kommer men leklusten är inte som den brukar vara. Förmodligen beror det även på att han har fått några sår på tassen och måste ha ett skyddande förband (trampdynan har i alla fall läkt nu). Ingen blir ju glad av att ha något som sitter virat runt foten.

Mina dagar är händelselösa förutom hundpromenaderna och några korta stunders ogräsrensning. Nu börjar jag må som innan igen och ser fram emot nästa lilla äventyr om drygt en vecka.

De här dagarna har jag tänkt att naturen är ganska tråkig på de här breddgraderna den här tiden. Nästan allt är överblommat och det verkar inte komma något nytt. Därför har jag inte känt någon fotoinspiration alls och kameran har fått stanna hemma. I dag var det en så härlig morgon, kylig men solig, och jag tänkte att kanske finns det i alla fall något att fota. Alltså fick Nikon följa med (tror jag ska börja kalla den för Nikon så slipper jag hela tiden skriva ”min kamera”).

Jag hade rätt i att det är ont om blommor men jag hittade några och dessutom är naturen full av bär just nu. Blåbär och lingon har jag fotat förut så nu koncentrerade jag mig på bär lite högre upp. Det och lite annat smått och gott blev resultatet av vår promenad i morse.

Så här ser gullregnet ut efter blomningen.

Rönnbär känner nog alla igen.

Måbär.

Jag lyckades inte hitta något namn på den här busken/trädet.

Det är fortfarande väldigt grönt i naturen. Därför syntes denna, delvis höstfärgade växt väldigt tydligt. Det är kontrasterna som gör naturen så fantastisk. Det som ser ut som dimma till höger i bilden är faktiskt en solstråle 🙂

I våras stiftade jag bekantskap med lönnblommor, något som jag inte har sett något av norrut. Ändå hade jag en liten blodlönn på tomten. Den skulle inte trivas där uppe och det gjorde den inte heller. Den överlevde men som buske i stället för träd och den blev aldrig blodröd. Inte heller blommade den. I dag trodde jag att jag hade upptäckt att lönnen också blommar och att de blommorna blir vackra, röda bär på sensommaren. Jag blev faktiskt lite förvånad. Jag har aldrig tidigare tänkt att lönn har både vackra blommor och bär. Nu vet jag att jag hade rätt i att inte tro det. Det som jag trodde var lönn har nu Anki lärt mig är skogsolvon. Återigen upptäcker jag hur bra det är med bloggvänner. Tack för det Anki 😀

Jag vet inte vad detta är men närbilden visar något som i alla fall jag tycker är fascinerande.

Även här har jag nu fått hjälp av Anki. Detta är harklöver så nu har vi alla lärt oss det.

Solidago (höstgullris) med humla. Jag gillar det italienska namnet bättre: la pioggia d’oro maggiore, översättningen blir ungefär ”det större guldregnet”. Kanske tycker jag mer om det namnet för att jag förstår vad det betyder. Solidago är bara ett ord. Höstgullris säger lite mer men i mina öron är det ändå inte lika poetiskt som det italienska namnet.

Solen skiner på oss och det blir nog en av de ganska sällsynta varma sommardagarna i dag.

Vädden fortsätter att komma med nya blommor.

Det var dagens skörd. Nu ska jag ut och dra upp lite ogräs igen och sedan håller jag mig nog undan värmen större delen av dagen.