Det verkar som om den ihållande riktiga kylan nu är på upphällningen men minusgraderna ger inte helt upp. Det är precis som jag vill att det ska vara. I de sydligaste delarna av landet verkar det bli lite vårkänsla men det kommer jag inte att längta efter förrän om några veckor. Först hoppas jag på en fin vårvinter med sol, några minusgrader och dagsmeja och sedan kommer längtan efter vårtecken att hitta till mig också. Men än så länge njuter jag av mina vinterpromenader och i förmiddags, eller kanske i morse enligt de flesta, började jag med att gå ut på isen.

Jag gick på Medvinden västerut och efter att ha varit ganska ensam där ute så fick jag syn på ett gäng som samlades lite längre bort. Bilderna är tagna på långt avstånd för jag tycker inte att det känns riktigt bra att lyfta kameran mot folk på nära håll. Ibland gör jag det ändå men det tar emot lite.

Jag förstod att det var en skola som hade friluftsdag eller kanske var det dags för skridskoveckan, som åtminstone en av mina barns skolor hade och som kanske fortfarande lever kvar i en del skolor. Skidvecka var också ett stående inslag och jag har för mig att det blev en runda med skidor varje dag den veckan. Men oj, vad länge sedan det var. Det är nog ca 20 år sedan nu. För en del barn var det efterlängtade veckor men alla var inte överförtjusta. Här såg hela gänget i alla fall redo ut och det gladde mig att se att allihop, även lärarna, hade hjälm.

Jag lämnade isen och gick upp på land och jag frågade en lärare om det rörde sig om en skolaktivitet. Jag fick till svar att så var det och att det var Vasaskolan, den skola som ligger närmast mig, som var ute på utflykt den här dagen.

Här ger de sig iväg med olika stilar och hastighet. Jag såg att någon ramlade och flera kompisar verkade stanna och antingen frågade de om det hade gått bra eller så skrattade de åt den stackare som låg där och kanske kände sig dum. Den bilden raderade jag.

Jag hoppas att de fick en mysig dag och jag fortsatte åt andra hållet uppe på land. Det är inte en mörkblå himmel som syns i kommande bilder utan mörkare moln. Solen trängde igenom lite bakom mig medan bakgrunden i fotona blev mörka. Kontrasten var större i verkligheten.

När jag nästan var hemma igen kom en man med en jämthund gående på andra sidan vägen. När de var mitt emot mig fick hunden plötsligt ett infall och drog målmedvetet med sig sin husse över till mig. Det var ingen tvekan utan han skulle komma och hälsa på mig. Jag hann inte ens fråga om det var ok. Men eftersom Husse inte sa något så satte jag mig på huk och fick en liten mysstund. Jag kände inte igen ägaren men jag tror att jag hälsade på den här jämthunden för någon vecka sedan. Enligt hans husse så var det förmodligen så för så här brukade inte hunden göra. Jag har förut konstaterat att jag är alla hundars vän och kanske utstrålar jag det 😀

Även i morse var det kallt men inte i närheten av gårdagens morgontemperatur. Det var bara -19 när jag gick ut och jag tänkte att det är nog bäst att passa på för snart blir det mildare och då brukar även vinden dyka upp. En söndagsmorgon är det nästan folktomt ute. En och annan hundägare brukar kunna synas men i morse var jag länge helt ensam ute på isen.

Någon har lånat en spark i Vinterparken och bara lämnat den här. Kanske var planen att åka tillbaka med den vid ett annat tillfälle men det är nog inte meningen att det är så man ska göra. Där hade jag kunnat sätta mig en stund för att njuta av morgonljuset men då hade nog kylan tagit sig in i skor och på andra ställen så jag tyckte att det var bättre att njuta medan jag höll mig i rörelse.

Jag gick lite längre innan jag vände mig om och då var himlen och fjällen alldeles rosa. Såå fint.

Jag gick en liten bit till och då dök det upp en skidåkare. Jag vände mig om ganska många gånger för att få se det här skenet och då fick även skidåkaren vara med i en bild. Han hade stannat och säkert tyckte han precis som jag att det var en magisk morgon. Ett gult sken där solen var på väg upp och ett rosa sken åt motsatt håll.

Men jag ville ju hålla mig i rörelse så jag slet blicken från fjällen och precis när jag tänkte vände in mot land gick solen upp. Inte så dumt med den här färgskalan heller.

Jag spanade efter älgarna även den här morgonen och jag gick t o m in i ett litet skogsavsnitt mitt emot den plats där de har synts till flera gånger. Jag fick pulsa fram lite i snön innan jag kom in på en ganska bra upptrampad stig. Jag kom fram till vägen framför älgarnas påstådda tillhåll men jag gick inte över utan jag stod där och spanade en stund. Jag såg ingen rörelse och inte heller några stora figurer som låg ner så jag gick tillbaka till gångvägen. Jag gjorde i alla fall ett försök. I stället fick jag nöja mig med skator i trädtoppar.

En ensam kråka hade också hittat en fin utsiktsplats i solen.

Jag gick in på Ica för att köpa några varor som inte finns på Willys. Som vanligt när jag kommer in dit så gick jag ett varv för att jämföra en del priser och det är inte en liten prisskillnad. Det lönar sig absolut att betala för att åka buss till Willys för att handla. Men ett fynd gjorde jag. Kanske inte billigt men gott. En vetelängd, eller som det stod på den påklistrade innehållsförteckningen, en semmellängd. Helt vegansk och jodå, jag smakade en bit till kaffet när jag kom hem. Den var väldigt god. Kalles veganska kaviar hamnade också i min varukorg och så några förpackningar av ett av Icas egna temärken. Sedan var jag nöjd.

Hemma satt jag och gladdes med både Martin Ponsiluoma och Sara Hector när de så framgångsrikt kämpade sig till sina OS-medaljer.

Min lägenhet har så länge jag har bott här hållt värmen bra men jag tror att de nya fönstren isolerar ännu lite mer. Jag har ett enda element igång, i vardagsrummet och mer behövs inte. I köket och sovrummen och även i den nedre hallen finns det också element men de är alla helt avstängda. När jag vaknade i morse var det -29 grader ute men termometern i köket visade att det var 22 grader inne och den termometern var inte påverkad av elementet i vardagsrummet. Det är ju bra för bostadsrättsföreningen att inte alla element är igång och särskilt om andra lägenheter håller värmen lika bra. Men för min del spelar det ingen roll för värme och varmvatten ingår i avgiften. Men kanske gör det skillnad på lite längre sikt om avgiften inte behöver höjas på ett tag.

Det har varit bra förutsättningar för halos i vinter och här kommer ännu en.

Jag ville inte gå ut så länge det var under -25 grader men jag kunde inte heller vänta för länge eftersom det var spännande OS-tävlingar mitt på dagen och under eftermiddagen. Termometern visade exakt -25 när jag gick ut och enda delen av mig som var lite kall var ansiktet. Men då drog jag upp min halsduk över nedre halvan och andades långa stunder genom den.

I fb-grupper från min del av Frösön har det skrivits ganska mycket om att älgar har synts till i bostadsområdena. Både bilder och filmer har visats och även ovanför samlingslokalen i mitt område har de varit. Jag har dock inte sett dem men idag tänkte jag att jag skulle gå ut och spana lite efter dem. Det har ibland varit 4 älgar tillsamman och ibland 3. Jag mötte en kvinna med en hund och vi pratade en liten stund. Hon sa att älgarna ofta syns i ett litet skogsparti och jag visste precis var hon menade. Men dit går det ingen stig eller gångväg utan den lilla skogen ligger mellan två bilvägar som går ihop åt ett håll och åt andra hållet är det staket. Kanske är det där de håller till dagtid och när mörkret kommer så vågar de sig in mellan husen och mumsar på diverse träd och buskar. Jag fortsatte i alla fall att spana och jag valde att gå där jag vet att älgarna har varit. Jag såg spår efter dem men tyvärr var det allt jag fick se. Jag får väl vara glad över att jag faktiskt har sett en hel del älgar tidigare…men mycket vill ha mer. Några rådjur såg jag i alla fall men det gör jag ju väldigt ofta.

När jag lämnade tillbaka min leasingbil och hade beslutat att inte ha någon ny bil så var det delvis med tankar om att nu har jag sett det mesta i Sverige från Treriksröset allra längst upp i norr till Smygehuk allra längst ner i söder. Jag har kuskat runt längs både västkusten, där jag även har bott, och östkusten och jag har besökt många orter och naturområden även i inlandet. Jag kände att det inte fanns så mycket mer att upptäcka och att det nog var dags att minska ner resandet rejält. Självklart finns det mängder av platser som jag inte har sett men jag kände ändå en mättnad och därför var det inte svårt att bestämma mig för att inte ha en bil. Det finns ju andra färdmedel när jag vill hälsa på hos t ex mina barn.

Men jag insåg att jag inte alls är färdig med resandet och nu har jag två väldigt spännande resor att se fram emot i sommar. Jag har redan berättat om att jag och en kompis ska iväg på en roadtrip in i Norge i augusti. Nu är en annan resa också till stora delar färdigplanerad och den ska jag göra med två väldigt trevliga bloggvänner. Vi har träffats flera gånger tidigare så vi har lärt känna varandra ganska bra och vet att vi trivs tillsammans. Vilka det är och vart vi ska åka väntar jag lite med att berätta om. En av mina blivande reskamrater har berättat lite kryptiskt om den här resan i sin blogg och eftersom hon håller igen lite på informationen så vill jag också vara lite hemlig. Ni som har oss båda, och kanske även den tredje reskompisen, som bloggvänner förstår säkert snart vilka som så småningom ska ut på äventyr tillsammans.

Jag trodde att det var slutrest men i stället har jag nu två inplanerade resor med vänner jag tycker mycket om och till resmål som jag vet kommer att bjuda på mängder av natur, minst en större stad och en hel del mysiga små orter. Det finns mycket att se fram emot och jag vet att det kommer att bli kul.

Rimfrosten kom tillbaka och gjorde min värld otroligt vacker igen. Men det är nog bara för en dag för nu väntar molnigare dagar med kanske en del snö. Det är också fint och snö i träden är inte alls fel. Men i förmiddags gick jag ut och stornjöt av att det både var vackert och dessutom bara -16 grader och ingen vind.

Jag kan inte låta bli att vända kameran mot fjällvärlden. Den är ju en stor del i att jag älskar att bo här och att jag längtade hem hit när jag bodde i Mjölby. Där hade jag å andra sidan en mycket större och finare skog alldeles i närheten och en väldigt fin gemenskap med min sysbo. Men det är de öppna vidderna och fjällen som är min favoritmiljö.

Solen lyste så fint genom lite näver som hade lossnat från trädstammen.

Dagarna fylls med både OS och reseplanering. Det är lång tid kvar tills jag och en fin vän ska åka en runda in i Norge men ju tidigare vi bokar boende och hyrbil desto större är utbudet. Det är ju dessutom så himla kul att komma igång med planerna. Men det här med att hyra bil är inte helt lätt. Det finns olika alternativa uthyrare men den billigaste har så många ”om och men”. Jag måste helt enkelt ringa för att få klarhet i vad den slutliga kostnaden blir. Det löser sig men det bästa är att prata och ställa frågor direkt via ett telefonsamtal.

Jag kan välja vilka dagar jag vill gå ut. I alla fall om jag inte har något bokat vårdbesök. Jag stannar helst inne om det både är riktigt kallt och blåsigt men idag ville jag ut och njuta. Det var -23 grader när jag gick iväg vid halvelva men när jag kom hem hade temperaturen stigit till hela -20 grader. Det märks faktiskt att solen värmer en liten aning för det var bara när jag gick i skuggiga partier som det kändes lite kallt.

Det här börjar bli lite tjatigt och ändå har jag inte sett alla halos eller ens visat alla jag har sett. När det ljusnade i morse såg det ut så här.

Några timmar senare så här och då gjorde jag mig i ordning för en härlig promenad. Tre lager på benen och likadant på överkroppen. Varm stickad halsduk som jag kunde dra upp över munnen om det blev jobbigt att andas in den kalla luften och både mössa och luva. Dubbskorna är alltid på när jag går ut på vintern. Det går inte jättesnabbt att komma iväg men jag hade ju inte bråttom.

Halon bleknade mer och mer och efter en stund var det inte mycket kvar av den.

Men det finns ju annat att titta på och av alla de rådjur jag såg var det ett som stod stilla en stund. De andra var dels inne i skogen och dels skuttade de snabbt iväg när de såg mig. Man får vara glad för det lilla.

Jag kom ner till sjön och nu har Medvinden plogats upp ända till Härke.

Det är inte bara naturen runt omkring som bjuder på mycket att titta på. Även isen är spännande. Det är svårt att se på bilderna eftersom de inte är i 3D men det är ganska fascinerande att se hur isen har rejäla spår efter hur den har packats ihop med sprickbildning och olika mönster som följd. Sprickbildning låter läskigt men de här gör inte isen ett dugg svag. Däremot kan man se att isen är minst några dm tjock. Det runda hålet ser nästan ut som ett öga men jag gissar att någon har satt ner en stav där och att det sedan har frusit till. Jag såg en hel del liknande ”ögon”.

Jag var helt ensam trots att klockan var ca halvtolv. Folk jobbar ju och kanske många väntade på att temperaturen skulle stiga några grader.

Efter ett tag mötte jag dock en skidåkare och när jag närmade mig den plats där jag skulle lämna isen så såg jag att det började dyka upp fler personer.

Kanske har det här varit en fin snögubbe men nu har den dessvärre krympt ihop till något annat.

Små videkissar kämpar redan för sin överlevnad.

Jag fick ett brev från min läkare på hälsocentralen om att de fått en remiss om att följa upp mitt blodtryck. Jag uppmanades att mäta trycket i hälsorummet på HC eller mäta på annat sätt och rapportera in resultatet. Jaha, till vem ska jag rapportera och ska det ske till HC eller mag/tarm? Jag tror jag struntar i det. Jag mäter hemma och om det ser ok ut så berättar jag det nästa gång jag träffar läkare. I sommar någon gång. Jag vill ha klara besked och inte behöva gissa.