Det finns många idéer om vad olika företeelser i naturen betyder och vad de leder till. Den mest kända är nog det som sägs om mängden rönnbär i relation till snömängd. Den myten tror jag faktiskt är bevisad vara falsk, i alla fall anser jag det men jag har ju inte alltid rätt. Dock så är ju tankarna om hur det förhåller sig väldigt motsägelsefulla. Jag har hört att många rönnbär ger en snörik vinter och lika många gånger har jag hört att om rönnbären är få så blir följden även då en snörik vinter…och tvärtom så klart. Många eller få rönnbär ger samma resultat, en snöfattig vinter. Jag har aldrig sett sambandet med något av alternativen.

I år finns det massor av rönnbär så vi får väl se hur det blir i vinter. Många träd har nu blivit kala men ett och annat har fortfarande höstfärgerna kvar.

Ett annat tecken i naturen, som jag lärde mig av min farfar när jag var barn, är att när svalorna flyger lågt över sjön så väntas regn. Det tror jag faktiskt lite på. Kanske är jag inte helt övertygad men jag kan tänka mig att ett inkommande lågtryck kan påverka svalorna på det sättet. Där finns det en liten aning logik.

Jag har många gånger gått förbi det här stenblocket, som tillsammans med andra likadana stenblock hindrar bilar från att köra in på området. Jag vet inte vad målningen ska föreställa, eller om det ens föreställer något. Men det är alltid trevligt med en färgklick.

Det finns många fler sanningar, eller myter, om vad tecken i naturen betyder och ni har säkert en hel del egna exempel. Att jag kom att tänka på de två jag har nämnt här beror på att jag träffade en man på en stig, där jag hukade för att kunna fota droppar på vita vinbär (den bilden kommer lite längre ner). Mannen berättade att hans mamma hade lärt honom att om regndroppar dröjer kvar länge på växter så betyder det att det inte kommer mer regn. Hur länge den frånvaron av regn ska vara glömde jag att fråga men när jag tittar i väderappen ser det ut som om de närmaste fem dygnen ska vara regnfria.

I bondepraktikan står det: Röd afton – klar natt, röd morgon – våt hatt. Hur ofta det stämmer vet jag inte men man kan säkert hitta många exempel. Igår såg jag en fantastisk röd morgonhimmel och sedan regnade det. Men jag förhåller mig skeptisk även om jag har ett fint exempel färskt i minnet.

Vita vinbär är spännande. Vi hade en sådan buske när vi bodde närmare fjällen, utanför Oviken, och jag funderade länge på varför de bären aldrig mognade. En granne berättade att det var meningen att de skulle vara vita. Jag plockade dem och kokade gelé och märkligt nog blev gelén rosa. Både bären och gelén smakade som röda vinbär.

Den här blåklockan såg frisk och fin ut när jag tittade på den men kameran upptäckte en annan sanning. Det har varit några frostnätter tidigare och kyla har nog tillsammans med regn gjort att den inte ser ut att må helt bra.

Det är spännande med all gammal klokhet som många trodde på och som i vissa fall säkert stämmer. Men jag tror att de flesta sådana kunskaper ofta kan motbevisas idag. Samtidigt är det ju lite trevligt att plocka fram dem och säga dem i passande situationer. Men om jag gör det så är det med en aning ironi och ett litet fniss inombords. Så tror jag i alla fall att jag gör men tänk så många myter man har trott på och som visar sig inte stämma. Kanske tror jag fortfarande på saker som jag tror är sanningar men som andra vet är just myter. Spännande!

I morse ville jag ut och möta soluppgången och eftersom termometern visade -3 grader vid halvsjutiden så åkte långkalsingarna på. Tillsammans med vinterjacka, mössa och tunna fingervantar blev det perfekt. Vilken skön morgonpromenad det blev och jag bjöds på en vacker himmel. Kvart i sju gick jag ut genom dörren och då var det drygt tre kvart kvar tills solen skulle gå upp. Men jag vet av erfarenhet att det ofta är finast innan tiden är helt inne. Det var inte den mest spektakulära och fantastiska soluppgång jag har sett men det var ändå väldigt fint. När klockan närmade sig själva soluppgångstiden så övergick himlen mer och mer i gult för att så småningom, när solen visade sig, inte visa nästan någon färg förutom blått med en del skyar.

Med minusgrader följer frost. Inte så mycket men lite vitt var det i marknivå.

En liten lövsamling i Mjällebäcken.

Den nyvakna solen gav träden ett extra gyllene skimmer.

Även kråkan i björkens topp fick ett gyllene skimmer i sina fjädrar.

Det här trädet brukar ha massor av röda prydnadsäpplen så jag vet inte riktigt hur det kan bli så här. Jag vet inte om det är fasen före eller efter den röda fasen.

Ja, äntligen kom beskedet och v 46 börjar hantverkarna med rivning av kakel, klinker och en del annan inredning i mitt badrum. Det är inte helt säkert att arbetet kommer igång redan på måndagen men jag har ändå bokat in mig i övernattningsrummet här i min brf från måndagen och 10 dagar framåt. Fler dagar än så fick jag inte boka men förhoppningsvis kan jag öka på dagarna när jag närmar mig den 10:e dagen. Jag hade inte planerat att boka det rummet eftersom det inte känns särskilt kul att bo där. Men jag tänkte om av två skäl. Det blir väldigt mycket billigare än att bo på hotell eller ett airbnb och dessutom kan det vara bra att vara tillgänglig om det dyker upp något under renoveringen som jag behöver komma med en åsikt om. Det finns faktiskt ett skäl till och jag tänker att jag förmodligen går hem och äter både frukost och middag. Jag skulle kunna sova i min egen säng också men det är ju det där med tillgång till toalett. Men möjligheten finns och om jag väljer att sova hemma så har jag i alla fall någonstans att ta vägen medan det bullrar och dammar i min lägenhet. Toa och dusch är också viktigt att ha tillgång till. Förhoppningsvis är allt klart till första advent för då vill jag förvandla min lägenhet till ett tomteland.

Jag fortsätter med höstbilder och här är det två lärkträd som har skiftat färg helt.

Lönnar är inte bland de vanligaste trädsorterna här men de som finns blir ofta väldigt vackra på hösten. Det blir inte lika täta mattor av lönnlöv som längre söderut men de här löven gör så gott de kan för att pryda trottoaren.

Många träd har nu nått det här stadiet.

Det var lite frost i natt och i skuggiga partier syntes spår efter den.

Första snön har lagt sig på fjälltopparna. Det är ett väldigt tunt lager och det kommer både att smälta och regna bort snart. Men jag tycker att det är fint och är glad så länge det varar.

Allt är inte färgrikt men ganska dekorativt ändå.

Desto mer färg är det i den vackraste rönnen i det här området. Den har precis skiftat till den här färgen och det dröjer nog lite innan den har tappat alla sina löv.

Men vissa löv har inte riktigt hängt med. De är nog snart ikapp.

Här har vi inte märkt något av det ruskväder som har dragit fram längre söderut men turen kommer nog till oss också så småningom. Jag reagerade lite när jag såg bilder från en väg med en hel del snö i Dalarna. Men Orsa Finnmark är inte vilket område som helst. Jag såg en skylt i en av bilderna och där stod det Koppången. En plats som ligger en bra bit in i just Orsa Finnmark och även i andra reportage pratades det om snö i Dalarna utanför Orsa. Alla som bor i närheten eller har åkt den vägen när det är nära noll grader vet att just det området alltid blir mer drabbat och där blir det ofta snö när det regnar i Orsa. Att ge sig in på den vägen med sommardäck när det faktiskt finns en varning för snöfall i området är för mig ganska obegripligt. Sedan finns det så klart folk som inte vet att det brukar bli så här och med dem kanske jag kan ha lite empati.

Jag undrar om fler av er har samma erfarenheter.

Jag är väldigt nöjd med att ha en liten blogg som inte är spridd till en stor mängd personer. Ibland slutar någon bloggvän blogga och någon gång ibland hittar någon ny hit och om den personen återkommer så blir det en ny bloggvän. Det har hittills jämnat ut sig ganska bra. Det är kul att göra nya bekantskaper via bloggarna och jag tar med glädje emot de som hittar hit och besöker de mig regelbundet så börjar jag hälsa på hos dem också. Men jag letar aldrig själv upp bloggar för jag har inget behov av att expandera. Som sagt, det är skönt att hålla det på en lagom nivå. Jag lever efter ordet lagom i väldigt många avseenden inser jag.

Det har varit kul att följa min bloggstatistik för även den har så klart varit lagom. Men för ett tag sedan förändrades det nöjet och nu skakar jag bara på huvudet när statistiken sticker iväg med upp till tvåtusen fler unika besökare än jag vanligtvis har. Jag har aldrig kommit upp i de siffrorna utan håller mig oftast under 100-strecket. Oftast en bra bit under. Jag förstod genast att något var fel när besökarantalet steg som en raket under några dagar. Jag vände mig till familjechatten och frågade om jag borde vara orolig för att min blogg kanske utnyttjades av onda krafter. Mest bekymrad var jag över att någon, kanske AI, skulle börja skriva elaka eller hotfulla kommentarer i mitt namn till mina bloggvänner eller kanske till för mig okända personer.

Min son rådfrågade ChatGPT och la ut det långa svaret i vår chatt. Det var ett lugnande svar. Jag fick rådet att ha koll på om statistiken föll tillbaka till normal nivå, vilket i så fall indikerade att det var en tillfällig automatisk genomsökning. Om det fortsatte att vara ovanligt många besök men till många olika gamla inlägg så är det typiskt för en crawler som systematiskt går igenom bloggen. Så är det absolut. Det är långa listor på väldigt många gamla inlägg som oftast har fått bara ett besök. En crawler, också känd som web crawler eller spider, är ett datorprogram som automatiskt genomsöker webben för att indexera och samla information från olika webbplatser och webbsidor. Det huvudsakliga syftet med crawlern är att hjälpa till att skapa ett index för webben så att användare lättare kan hitta den information de behöver.

ChatGPT rekommenderar inte att jag ska ändra lösenord, stänga bloggen eller något annat drastiskt då det inte fanns något i bilderna (screen shots på min statistik) som tyder på att kontot är komprometterat. ChatGPT sa även att det fanns ytterligare saker att ta hänsyn till. Många besök från datacenter-länder, typ USA och en del asiatiska länder, där stora molntjänster och servrar finns, indikerar att bloggen har blivit genomsökt av olika automatiska tjänster eller AI-botar. Jag ska inte behöva göra något alls utan bara hålla ett öga på om det höga besökstalet fortsätter varje dag under lång tid, om webbhotellet börjar klaga på ovanligt hög trafik eller om bloggen blir märkbart långsam. Det ser dock inte ut som om bloggen har blivit hackad och det är troligen helt ofarligt.

Kanske är en del av svaret lite tvetydigt men jag väljer att tolka det som att allt är lugnt. Men jag önskar ändå att min statistik kunde återgå helt till det normala. Från det där första tillfället har trafiken minskat rejält men är ändå mer än normalt. Jag har även tidigare haft en del besök från andra länder, även USA, men nu litar jag inte alls på att det stämmer. Bara på några få som jag vet finns på riktigt och som kommenterar. Jag var ändå ganska nöjd med att statistiken höll sig på bara något hundratal fler än vanligt men så kom det en dag med 1923 unika besökare (fler visningar) och dagen efter var det 2214 unika besökare. Men den här gången suckade jag bara tungt för mig själv och konstaterade att jag inte har någon glädje av statistiken. Jag kan visserligen kolla hur många svenska besökare jag har (och några till från länder där jag vet att riktiga människor finns). Kina dominerar och sedan kommer USA.

Det kan väl inte bara vara min blogg som får dessa stora och plötsliga ökningar i statistiken. Men då kan jag kanske lugna någon med att det inte verkar vara något att bekymra sig om. Det är bara trist att statistiken är missvisande. Idag har jag hittills (20.08) bara 200 unika besökare så den där crawlern verkar ha crawlat vidare. Men det är ändå en missvisande siffra.

Jag kan ju inte ha ett inlägg under hösten utan höstfärger så här skickar jag med ett antal sådana.

Ser ni den lilla skatan? Den trippade på framför mig ganska länge.

Jag lyckades komma tillräckligt nära för att kunna zooma in ganska bra på den.

Midsommarblomster syns till lite här och där fortfarande. En blomma som kommer i början av juni och som inte ger upp förrän det blir minusgrader.

I morse tittade jag ut och då såg himlen ut så här. Jag fotar inte varje soluppgång men någon gång ibland händer det.

När jag har funderat lite så kommer en tanke om att det är väl trevligt om min blogg kan hjälpa till att sprida kunskap. Inte för att jag tror att så mycket matnyttigt hittas här. Det kan ju vara så att sökningen inte ger crawlern något men tanken är ändå inte så dum.

Det låter väl jättebra med en miljöbonus men det är inte så märkvärdigt som man kanske kan tro. Jag visste inte ens om att jag skulle få 500 miljöpoäng när jag lämnade in överblivna mediciner med utgånget datum på apoteket. Men det fick jag och när jag googlade vad det innebär så har jag tjänat hela 10 kr. Om jag samlar 1250 poäng så får jag en bonuscheck på 25 kr. Det finns tydligen fler fördelar med poängen men jag bryr mig inte så mycket. Jag brukar skicka efter mina mediciner och oftast blir det från ett annat apotek än det jag besökte igår. Men det kan variera. Jag hoppas att jag slipper fler miljöbonusar för det bästa är så klart att inte behöva lämna in mediciner. Det är bättre att använda dem. Men när man blir tillsagd att göra ett uppehåll och det uppehållet leder till att utgångsdatum passeras så blir det tyvärr så här. Kanske borde jag ha delat upp medicinen i tre påsar och lämnat in dem med det intervall som krävs. Men vem orkar hålla på så? Inte jag i alla fall, inte ens för en bonus på 25 kr.

Det blev i alla fall ännu en väldigt skön höstpromenad till och från apoteket på hälsocentralen.

Jag var så nära vallsundsbron så jag gick under den och fortsatte en liten bit till. Östersund är iklädd höstskruden.

Jag vände hem igen och njöt av både väder och natur.

I morse gick jag åt ett annat håll och rätt som det var hörde jag ett väldigt tjatter. Två ekorrar sprang up och ner för en granstam och jag ställde mig och tittade en stund på leken. Kameran hade jag i beredskap även om jag inte trodde att jag skulle få en chans att hinna fota dem. Men plötsligt stannade en av ekorrarna till då den fick syn på mig. Ganska snart kom kompisen upp och den stannade också till. Den undrade nog varför leken tog slut. Jag fick en stund på mig att försöka låta kameran tränga sig fram mellan träd och grenar för att fånga de här små sötnosarna.

Jag fortsatte en bit till och kände hur bra jag mådde av att få vara ute i naturen.

Höstfärgerna är många och rikliga men samtidigt har många träd redan fällt sina löv. Det går så snabbt. Det är inte många dagar sedan jag fotade de här träden när de var som finast. Vilken tur att alla inte håller samma schema och ett tag till kommer jag att kunna gå ut i ett höstvackert landskap.

Mina två äldsta barn är snabba och SJ hann knappt släppa biljetterna till jul innan de bokade sina resor hit. Förra året överraskade yngsta dottern oss allihop genom att också komma men det kan jag nog inte hoppas på i år. Men det känns ändå väldigt roligt att jag kan se fram mot en fin jul med två av mina barn. Tiden går fort och om två månader är det advent.