Jag hade en lite bättre dag igår så jag gav mig i kast med att leta upp stolparna på Öneberget. Ett lagom högt berg som inte kräver alltför mycket av den som vill ta sig upp. Kartorna i hittaut-appen beter sig lite underligt i min mobil så det var inte helt enkelt hela tiden. När jag zoomade in på kartan så delade sig kartan på ett mystiskt sätt i två delar och de nya checkpoints jag ville hitta fanns plötsligt delvis på den del av Frösön där jag redan hade hittat alla stolpar och en bensinmack hade lyckats placera sig på toppen av Öneberget. Kartan stämde inte alls med verkligheten. Men jag tänkte att det löser sig nog när jag kommer närmare och när den blå gps-pricken, som visar var jag är, har hamnat i orienteringskartan. Till slut blev det rätt men jag märker att samma fel uppstår när jag tittar på andra delar av Östersund med omnejd. Vid Bynäset blir det en skugga av näset i sjön och där hamnar prickarna ibland. Men så plötsligt visas kartan på rätt sätt nästa gång jag testar. En extra utmaning alltså men utmaningar är ju till för att övervinna.

Jag gick naturligtvis fel i början och i stället för att gå tillbaka och göra rätt så valde jag att hasa ner för branta sluttningar utan stigar för att komma rätt. Men det fanns gott om grenar jag kunde hålla mig i så att inte fötterna skulle fara iväg under mig. När jag var på rätt plats gick resten lätt och så småningom kom jag upp till den här stigen med trappsteg i sten och med ett räcke att ha som stöd.

Jag gillar den här stigen med det som känns som lagom mycket klättring och bergsbestigning. Jag går hellre uppför än nerför här så jag valde att gå rundan motsols. Trapporna fortsätter en bra bit till…

…men så småningom kom jag upp till den enda plats där kameran kunde leta sig fram mellan träden och fokusera på Östersund. När jag kom hit hade jag hittat alla stolpar så resten av promenaden kunde jag stoppa ner mobilen och bara njuta av väder och natur.

Här är platsen för den numera obefintliga Mjälleborgen. En gång i tiden var det säkert fin utsikt åt alla håll härifrån men skogen har mer och mer tagit över.

Jag gick ner på andra sidan berget. En mycket jämnare och mer lättgången stig. Från den här sidan bjuds man på den här vyn in mot de centrala delarna av Frösön och med en viss fjällutsikt.

Nu har liljekonvaljbladen kommit upp och faktiskt så hittade jag knoppar bland alla blad. Väldigt outvecklade knoppar men om några veckor sprids doften av massor av liljekonvaljer på många platser. Jag tror att jag hinner njuta av det innan jag ger mig iväg på äventyr.

En stor humla hade fullt upp i de här maskrosorna.

De här penséerna har nog spritt sig från en närbelägen trädgård. Så är det med många växter och då är det fritt fram att fota. Jag brukar undvika att fota i trädgårdar men jag tittar och beundrar dem när jag går förbi. Det finns så mycket fint att titta på.

…och då insåg jag att det var den 16/5, som var startdatum för årets stolpjakt här i Jämtland. Det var inte stolpen på bilden nedan jag såg för den fick jag avvika en bit bort från stigen för att hitta. Men eftersom jag inte kom på att jag borde fota den första så får den här stolpen illustrera min insikt. Det är kul att komma igång med den här aktiviteten igen men jag kommer inte att vara lika fanatisk som vissa tidigare säsonger. Det är lite krångligare att ta sig till en del av de områden där de är placerade så jag får nog nöja mig med att leta där jag kan komma med buss. Jag har dessutom en lite jobbigare period med orken och trycket i både mage och bröstet så jag måste anpassa mina promenader efter dagsformen.

Jag har kommenterat hos någon att vi inte har några mattor med vitsippor här än så länge. Vitsippor såg jag knappt till här för inte så länge sedan men bevisligen så sprider de sig och här är ju en riktig vitsippsmatta i skogen.

Letandet efter stolpar fick bestämma hur jag skulle gå och när jag hamnade mellan HC och den byggnad som förmodligen ska bli ett fängelse så hade jag redan hittat ett lagom antal stolpar. Det är en trevlig bonus att vi som letar lätt känner igen andra som också letar och då byter vi gärna några ord med varandra.

Jag hörde strandskatans läte och tittade upp mot taket på HC. Där satt den här pippin och kanske har ett par strandskator sitt bo där uppe. Jag har bara sett dem i närheten av vatten tidigare men det här är ju en bra utsiktsplats.

Hade det varit några år tidigare, innan de här besvären började, så hade jag tagit mig upp på Öneberget för att registrera några fler stolpar. Men det får vänta till en annan dag och jag har ju hela sommaren och hösten på mig. När jag gick hemåt så kom en av mina grannar cyklande bakom mig och hon hoppade av cykeln, eller rättare sagt kämpade lite för att komma av cykeln och få benet över ramen. Men ändå…är jag så pigg när jag är 80 år så kommer jag att vara väldigt nöjd. Vi gick tillsammans en bit under trevligt samtalande. Men efter en stund cyklade hon iväg för hon skulle till sin sommarstuga och fixa en del.

Jag fick syn på en gram med massor av röda små kottar och det fick bli dagens sista foto.

I morgon är det tre veckor tills jag tar tåget söderut och under två veckor ska jag hinna med mycket skoj. Men mer om det när det är dags. Här hemma händer det inte så mycket men i naturen går utvecklingen framåt. Efter provtagningen igår, där alla provsvar var bra, tog jag en promenad uppför de gator som ledde till Björkbackaparken. När jag vände och började gå nerför de sluttande vägarna så passerade jag kyrkogården och fortsatte ner till centrum där jag tog bussen hem.

Jag har bett ett företag inom badrumsrenovering kontakta mig och kanske blir det, som jag har tänkt på sedan jag flyttade hit för sju år sedan, äntligen av. En offert vill jag i alla fall ha och sedan får vi se. Jag har konstaterat att mina händer inte orkar med att skrubba alla fogar mellan klinker och kakel länge till så jag vill ha våtrumstapet och våtrumsmatta. Mycket lättare att hålla rent. Lite krångligt är det att bostadsrättsföreningen ska vara involverad. De ska stå för kostnaden gällande golvbrunn och viss rördragning men det är lite luddigt hur reglerna är. Om jag står för den kostnaden själv är det i stort sett bara att anmäla renoveringen men det är ju dumt att avstå från en ersättning som jag har rätt till. Hur som helst så blir det en dyr historia men det är ju delvis i det syftet jag har varit noga med att ha fonder. Och det är ju dumt att vänta tills jag kanske någon dag vill sälja min lägenhet. Jag vill så klart kunna glädjas åt ett fint och fräscht badrum med fin inredning medan jag bor kvar. Och nej, jag planerar inte alls att flytta men det kanske kommer en dag då jag måste.

Den här bäcken korsar jag eller går längs med ganska ofta under mina promenader. Den här dagen tog jag mig ner för en brant för att komma lite närmare den lite vildare delen av bäcken. Det syns att det är många som har gått där för det finns upptrampade stigar lite här och där. Många spanar efter lekande harrar den här tiden och jag tittade också lite extra noga. Men någon harr såg jag inte.

Däremot växte det massor av kabbelekor och de flesta såg jag när kom upp i solskenet igen och till en lugnare del av bäcken.

Efter en regnig söndag har det nu varit två sköna dagar med mycket solsken. Lite kyligt på morgnarna och eftersom jag har bestämt mig för att mössa och vantar inte längre ska användas så har jag väntat till efter lunch innan jag har gått ut. När termometern visar minst 8 grader är det alldeles lagom att gå ut. Fler och fler växter har dykt upp.

I morgon planerar jag att ta en tidig morgonbuss till stan för den rutinmässiga provtagningen. Om det inte är för kyligt då så passar jag på att ta en stadspromenad. Eller så söker jag mig upp till något naturområde. Jag skriver att jag söker mig upp eftersom hela Östersund ligger i en sluttning.

Under veckans promenader har jag sett en del tecken på att våren fortskrider. Ett säkert vårtecken är att det blir stora mörka fläckar i fjällen där snön har försvunnit.

Vitsippor finns på flera platser. Inga stora bestånd som är som mattor i naturen men ett fåtal tillsammans är ju inte heller så dumt. Den sprider sig mer och mer och de där vitsippsmattorna kanske jag får se här om några år.

Pärlhyacinten kan nog knappast räknas in i kategorin vilda vårblommor men när den växer i en slänt en bit från närmaste villaträdgård så får den räknas in bland de vilda blommorna.

Här är jag lite osäker men jag gissar att de gula vivorna är lundvivor. De röda är jag dock ganska säker på att de är gullvivor.

Vid Ändsjön hittade jag en del kabbelekor.

Där såg jag även någon slags rovfågel som cirklade runt sjön innan den försvann.

Det dröjer ett tag innan alla fågelungar simmar omkring här och förutom skrattmåsar var det glest mellan fåglarna. Två hankrickor tog sig ett bad medan honorna var kvar på land. Kanske ruvar de redan på ägg eller så var de trötta och ville vila.

Båda hanarna återvände till sina partners efter en stund. Honorna är väldigt lika gräsandshonor så utan hanarna är det inte lätt att se skillnad på långt håll.

I området har det jobbats på med olika sysslor idag. Jord har spridits över de gräsmattor där stora containrar var utplacerade förra hösten och i jorden har sedan gräsfrön såtts. Det blir nog fint om någon månad. Byggjobbarna är i full gång med tak- och fönsterbyte och fasadmålning på andra hus och jag är väldigt glad för att det redan är klart här där jag bor. Det blir fint när alla hus har blivit ompysslade och som nya.