Jag kände mig verkligen varmt välkommen och Rocky ville gärna vara med och bädda min säng. Han är en riktig mysplutt även om han är en stor vovve. Lite skillnad i storlek mot jättemysiga och gosiga Muffin, som jag hade kamperat ihop med tidigare, men i sinnet är nog Rocky lika liten.

Det var så klart lika roligt att träffa min lillasyster och få se hennes nya hus. Så nytt kanske det inte är för hon har bott där sedan slutet av förra sommaren. Men jag har inte varit där förut så nu var det verkligen dags. Efter diverse rörarbeten, både på grund av gamla, rostiga rör och kommunens byte av rör på framsidan av husen i området, blev det omfattande åtgärder med bl a uppgrävning av hela tomtens framsidan. Nu är allt klart och det ser fint och välordnat ut. Ingenting märks av det kaos som rådde en period.

Fina blomsterarrangemang i olika krukor förgyllde entrén.

Efter att jag hade fått se hela huset och trädgården, där jag inte tog några foton alls den här dagen, var det dags för promenad och vi kom så småningom ner till Vättern och längs vägen såg vi diverse fina blommor.

I Vadstena kloster finns det ett antal nunnor och de syns ofta ute i omgivningarna. Det har debatterats en del om ett generellt förbud mot slöjor och som svar på ett inlägg om just slöjor replikerade Vadstenas kommunalråd/kommunstyrelsens ordförande Peter Karlsson ”Jag gillar våra nunnor/systrar precis som de är ❤️ ” Ett bra, kort och tänkvärt svar. Vi fick syn på en nunna och jag passade på att fota när hon vände ryggen till.

Änderna kände inte för att bada just då.

Men det ville Rocky gärna göra och vilken tur då att Vättern fanns där med allt sitt vatten.

När jag stod och tittade på en badande Rocky kom en kaja och satte sig på en sten väldigt nära mig.

Vi kom till Sankta Birgittas kloster och kyrka. De nuvarande klosterbyggnaderna, S:ta Birgittas kloster Pax Mariae, byggdes 1972–1973. Klosterklausuren, som inte är öppen för allmänheten, är avsedd för tjugo nunnor och inrymmer en traditionell ”gräsgård” omgiven av en hög tegelmur. I murens utsida finns stenfragment från olika birgittinerkloster.

När vi vände tillbaka gick vi förbi Stora Torget. Där finns bl a Vadstena rådhus som är det äldsta bevarade i landet och byggdes i mitten av 1400-talet.

Ett stort blomsterhjärta vid en uteservering.

På eftermiddagen den här dagen blev det ännu lite extra trevligt då både vår storasyster och en av mina äldsta vänner och hennes man kom och fikade en stund. Jag har ofta åkt och hälsat på den här kompisen från högstadiet och hennes familj men nu när jag inte har bil längre är det svårt att ta sig ut till dem där de bor. Men de ville gärna komma till mig i stället och eftersom jag var hos min syster så kom de dit. Båda mina systrar har så klart träffat min kompis även om det var länge sedan. Vår storasyster hade med sig hemgjord och supergod rabarberpaj och hon hade även gjort en lite vegansk variant till mig. Med vaniljsås blev det väldigt gott. Vad roligt det var att träffa alla och efter några timmar åkte gästerna hem till sitt igen. Ja, jag var så klart också en gäst men en gäst som stannade kvar några dagar.

Rocky och även vi människor behövde en promenad igen och den här gången tog vi bilen till slottet. Bredvid slottet finns den här stora ladliknande byggnaden. Min syster, som vet mycket om Vadstena, visste inte vad det här är för byggnad och jag lyckades inte heller hitta svar via google.

Vi gick en runda runt slottet, in genom borggården och ut ner mot Vättern.

I anslutning till vallgraven ligger en båthamn.

Två svalor vilade en stund på en bräda som stack ut under vallgravens ena bro.

Vi gick ner mot strandpromenaden

Vadstena är verkligen en pärla bland städer. Många små vägar och gränder och många spännande byggnader. Jag har tagit er med på en stadsvandring med mycket information förra sommaren så jag gör inte ett likadant inlägg igen. Men några bilder från bebyggelsen nära centrum får avsluta inlägget.

Ännu en härlig och rolig dag gick mot sitt slut och jag sov gott hela natten och vaknade upp till en ny spännande dag.

Det var dags för tantgänget att lämna Österlen och ta tåget från Malmö. Det gick smidigt att lämna tillbaka hyrbilen och när det var gjort hade vi en del tid att göra något med. För Anki och Paula var det lite kortare tid innan tåget skulle gå men jag hade dels bokat en senare avgång och när vi hade börjat strosa omkring lite längs en kanal, innan mina resekompisars tågavgång, så fick jag dessutom ett meddelande om att mitt tåg var ca 40 minuter försenat. Ganska mycket tid att fördriva för mig alltså.

Det här gröna huset finns precis utanför en av ingångarna till stationen.

När vi kom till Malmö fyra dagar tidigare visade jag en bild på en byggnad jag inte visste namnet på. Bloggvännen Znogge visste desto mer om denna byggnad och jag fick veta att den heter Centralposthuset och  byggdes 1906. Arkitekten var Ferdinand Boberg. Den här dagen fotade jag bara ett av tornen.

En fin vy genom ett konstverk i hamnen.

Den här båten låg inte på den här platsen sist vi gick förbi.

Muffin charmar många och här hittade han en ny kompis.

Anki och Paula gick till stationen men jag hade ju mycket tid över så jag fortsatte att se mig omkring. En liten fyr såg jag och enligt google maps heter den Malmö Inre fyr.

Jag fortsatte min promenad och bara för att ha ett mål så gick jag mot det enda jag kände till innan den här resan. Turning torso och en vy mot Öresundsbron från promenadstråket längs vattnet. Jag gick genom en liten park och då hörde jag prat och sång från högtalare längre fram. Jag hörde också något som lät som en smällare eller kanske en raket. Jag såg dock inget som skjöts upp i luften.

Sång och prat hördes hela tiden medan jag närmade mig Turning torso.

Jag såg hur folk samlades utanför ett staket och de trängde sig in i buskage för att se och höra bättre. Det var en pågående skolavslutning och jag kom fram dit precis när eleverna spelade och sjöng Idas sommarvisa.

Senast jag var i det här området på ett kort besök, någon gång strax efter att Turning torso byggdes och efter invigngen 2005, så var det ett väldigt sterilt och tråkigt område. Men nu såg det helt annorlunda ut med konstverk och grönområden mellan husen. En trevlig stadsdel helt enkelt.

Jag vände tillbaka mot stationen och var där i god tid innan mitt tåg skulle avgå. Men det blev flera tillägg till förseningen och när det äntligen kom så var det över en timme sent. Då skulle en snabb tågstädning utföras innan vi fick gå ombord. Vid första stoppet ropades det ut i högtalarna att något tekniskt problem måste lösas och att lokföraren höll på att felsöka. Det tog ungefär en kvart innan det var klart. Lite senare stannade vi innan två övergångar som var under någon slags åtgärd och där stannade vi ytterligare kanske 20 minuter. Enligt loföraren var de tvungna att skriva en massa papper och sedan få klartecken och tillstånd för att åka vidare. Det där med en massa papper undrade jag över och vilken tur då att min son är lokförare. Han sa tågklarerarna på trafikverket dikterar vad lokföraren ska skriva och kryssa i på förtryckta blanketter vid plötsligt uppkomna ändrade förutsättningar. Efter att det är gjort och båda parter har bekräftat vilka de är och att allt har gjorts på ett riktigt sätt så får lokföraren tillstånd att köra vidare.

Nu var vi ca två timmar försenade och eftersom jag var på väg till min lillasyster i Vadstena så skrev jag till henne att jag skulle komma mycket senare än beräknat. Jag skulle byta till ett tåg mot Motala i Mjölby och från Motala skulle jag åka buss till Vadstena. Min syster skrev genast att hon självklart skulle hämta mig i Mjölby och att det var synd att vi inte hade bestämt så från början. Det var otroligt skönt att slippa åka vidare med kollektivtrafik och jag blev välkomnad på perrongen i Mjölby av både min syster och superfina Rocky. Finns det något bättre än att mötas av en jätteglad vovve? Ja, det var så klart lika roligt att träffa min syster och systerkramar är också trevliga att få.

Drygt två timmars försening blev det alltså och jag har så klart begärt ersättning från SJ. Hemma hos min syster fick jag en god middag och lite lugnt soffhäng innan det var sovdags. Jag fick också en rundvisning av hennes nya hus och trädgård. Hon har verkligen fått det fint och jag är så glad för hennes skull att hon nu verkar ha hittat helt rätt boende som känns som hemma. Men mer om dagarna hos min syster kommer i nästa inlägg.

Det här var den sista hela dagen på Österlen och i vår stuga i Borrby. Morgonen efter var hemresan bokad så vi ville göra det bästa av den här dagen. Kvällen innan var himlen vackert röd borta i väster.

Jag samlar blommor och andra växter i ett eget galleri men de fanns inte på samma plats allihop.

Vårt första mål var Knäbäckshusen, ett område jag besökte med min lillasyster och hennes son för precis fem år sedan och då bodde vi på gångavstånd från de här husen. Lite information finns att läsa i första bilden om någon vill veta mer. Det här är inte alla hus men ett bra urval.

På ett av husen landade en svala en kort stund. Det var svårt att få till en bra bild men det syns i alla fall att det är en svala.

Vi gick ner mot havet och kom till det hjärta som såg nygjort ut när jag var här för fem år sedan. Nu är det lite påverkat av tiden och vädret.

Ett av de här små husen är ett kapell men nu minns jag inte vilket av dem det är.

Trappan tog oss närmare havet.

Sista lilla biten ner var dock lite brant och svårtillgänglig så det var bara jag som tog mig ner.

Där borta är en del av Stenshuvuds nationalpark. Dit kom vi inte den här gången men vi såg väldigt mycket annat fint. Jag har ju vandrat omkring där förut och njutit av vacker bokskog och storslagna vyer.

Mina resekompisar nöjde sig med att stanna kvar längre upp och titta ner på mig.

Vi har sett en hel del pampiga ekar och här är en av dem.

Vi fortsatte mot Brösarps Backar, som är bevis för att Skåne inte bara är platt.

Några fina insekter som vi dels såg här och den sista, grönglänsande skalbaggen fanns vid Knäbäckshusen.

Långt där borta syns havet svagt.

Mörka moln tornade upp sig och vi hann inte ända fram till bilen innan det började regna.

Vi hittade ett mysigt café där vi satt under regnskuren och där hade de en hel del veganskt. Jag åt en stor, supergod vaniljbulle och det är inte ofta jag har hittat veganska sådana. När vi hade fikat klart slutade det regna och vi åkte vidare till Skånes högsta vattenfall, Hallemölla, som i etapper är 23 m högt. Där finns också en kvarn där den verksamheten nu inte är igång längre. Mer info finns i texten i första bilden. Här höll sig regnet borta och vi kunde i lugn och ro gå omkring och titta på allt.

Vi såg en skylt som visade att det fanns ett äppelmusteri en bit bort. Vi svängde in där och i butiken fanns det många sorters drycker att köpa för den som ville. När vi kom ut igen gick vi förbi en äppel- och päronodling och innan vi kom tillbaka till bilen såg vi ett festligt par, ett träd och någonting som såg ut att vilja kramas och vara riktigt nära.

Vi var både trötta och väldigt nöjda med dagen och det var skönt att komma tillbaka till stugan. Vi förberedde lite med packningen för vi planerade att komma iväg senast kl 09.00 för att med god marginal hinna lämna tillbaka hyrbilen senast kl 11.00. Det gick bra och mer om det kommer i nästa och mitt sista inlägg från Skåne.

Den här dagen ville vi besöka Skillinge, Brantevik, Simrishamn och Kivik. Fyra små kuststäder på Österlen och i alla de städerna sökte vi oss till hamnen där vi hittade bra parkeringsplatser. Vatten lockar alltid och vi ville ju uppleva havet så mycket som möjligt.

I Skillinge hade vi turen att få se en liten svanfamilj. Jag gissar att småttingarna var nykläckta eftersom vi först inte såg dem och sedan lockade mamma och pappa svan fram sina små telningar från gömstället bland stenarna. Föräldrarna var väldigt uppmärksamma på sina ungar och det tog en stund innan hela familjen till slut simmade iväg.

Muffin mötte en liten kompis.

Det fanns många blommor och vackra buskar och här kommer några av dem från de olika små städerna i ett svep.

Efter Skillinge kom vi till Brantevik. Där ligger den här fina segelskutan. Jakten Hoppet av Brantevik ägs och drivs av Föreningen Jakten, som bildades i december 1995. Det var för att föra Branteviks segeltradition vidare och att ge ungdomar möjlighet att segla, som projektet att bygga den här jakten föddes. I princip allt arbete har skett ideellt och i dag förvaltar föreningen den vackra skutan, som blivit byns stolthet.

Ett tjusigt hus där taket är extra vackert.

Under vår promenad kom vi fram till Vejakåsen, en plats vi alla gillade. Näheten till havet och den karga miljön gör platsen speciell.

Nästa delmål var Simrishamn och när Anki och Paula gick in i stadens turistcenter stannade jag och Muffin ute. Där hade jag turen att få se några duniga måsungar. Om de är söta eller inte är upp till var och en men i mitt tycke är de fulsöta.

Även här i Simrishamn gick vi en liten promenad och från hamnen kom vi upp bland småstadsbebyggelsen.

Vad har Anki och Paula fått syn på tror ni?

Jodå, här växte det fikon. Skåne har så mycket som känns exotiskt för mig som bor alldeles för långt norrut för att många växter ska klara sig.

Ärligt talat så har jag en del svårigheter med att veta vilka foton som hör i hop med vilken stad men jag går efter tidsangivelsen på bilderna och då måste den här väggmålningen vara från Simrishamn den också. Men det kan mycket väl vara så att vi såg den i Kivik och i så fall är resten av bilderna också därifrån.

Här är jag i alla fall säker på att bilden är från Kivik. Det är ju Fritiof Nilsson Piraten som Anki tittar så vänligt på. Muffin tyckte att hans fötter luktade spännande.

Bakom Piraten står Bombi Bitt, som egentligen heter Edvin Strid i romanen Bombi Bitt och jag.

En koltrast satt på en skorsten och sjöng så vackert för oss.

Den här bilden är inte från just den dagen men eftersom jag fick bilder från mina resekompisar några dagar efter fototillfället så får den bilden vara med nu. Muffin var noga med att fördela sina gracer mellan oss tanter och han var lika bra på att gosa som vanligt. En riktig mysvovve.

Anki hade föreslagit att vi skulle besöka ett storkhägn i närheten av vår stuga och det ville både Paula och jag jättegärna göra. Storkar är exotiska fåglar för oss som bor norr om Skåne. När vi alla hade vaknat den första morgonen i vår mysiga stuga så gav vi oss iväg och vi blev inte besvikna. Många storkar befann sig i en inhägnad men många hade sina bon utanför hägnet och var fria att flyga fritt. Vi kom aldrig riktigt nära de vackra fåglarna men en del bilder blev skapliga och för mig var det här en wow-upplevelse.

Tre glada tanter var väldigt nöjda med det här besöket hos storkarna.

Högt uppe i luften cirkade en rovfågel och Anki visste att det var en glada. Bilden är inte alls bra men jag blev så glad över att det i alla fall syns vad det var som svävade omkring där uppe.

Vårt nästa mål var Glimmingehus men innan vi kom dit var Anki uppmärksam och svängde in på en liten grusväg där vallmofälten lyste röda på varsin sida om en allé. Några blåklint hade trängt in sig bland allt det röda och gav en fin färgmix.

Glimmingehus är Nordens bäst bevarade medeltida borg. Här får man veta mer om människor från fyra århundraden, som levt och verkat på Glimmingehus. Bland dem finns en fruktad kapare, tjänstefolk av alla de slag, och en kvinna som var mor till sexton barn. Jag gillade att titta på allt men som ni vet så orkar min hjärna inte ta till sig av fakta och skyltar om historia. Jag uppskattade dock att få komma dit och titta in i diverse rum och se hur människor har levt genom olika tider. Den vita skulpturen ska föreställa Vildmannen, även kallad jätten. Han är en hårig man som i den ena handen håller en stor påk och i den andra en nyfångad hare. Så mycket mer ska jag inte skriva om honom utan låter eventuella intresserade googla fram mer info. Men när vi gick in till honom så kom stora skaror av skolungdomar och alla antingen knäböjde och sa hejdå vildmannen eller bara gick förbi och sa samma sak. De hade gått med i en guidad tur så förmodligen hade de fått besked om att så skulle man göra. När vi gick ut igen sa jag också hejdå utan att veta varför.

Undrar vad Paula hade gjort för att förtjäna detta straff.

En bit från borgen står den här bygghyttan. Den uppfördes 1999 för pedagogisk verksamhet och liknar de bygghyttor som fanns när Glimmingehus uppfördes.

Efter det här besöket var vi ganska trötta och valde att handla mat, som bara behövde tillagas i mikron, och sedan återvända till vår stuga. Det ska vara lättsamt när man är ute och reser. För min del var besöket hos storkarna det mest minnesvärda den här dagen men vallmofälten och borgen kom inte långt efter.