Jag hade elva checkpoints kvar att hitta på Frösöberget (egentligen Östberget men alla säger Frösöberget) och igår registrerade jag dem under en väldigt skön morgonpromenad. Det är många tankar som fladdrar omkring i mitt huvud och det finns inget som slår promenader i naturen när man funderar på något. Tankar på den förestående resan, på mina barn, systrar och en del andra släktingar. Men även på nya självinsikter som jag har blivit uppmärksammad på. Insikter som kom krypande när min äldsta dotter lite försiktigt påpekade att hon såg tecken och som det tog ett tag innan jag faktiskt kunde se att hon förmodligen har rätt om. Jag nämnde det för min läkare häromdagen och han tittade på mig som om han trodde på mig. Men när han gjorde en ansats att gå vidare med det sa jag, lite självförnekande, att det varken är nödvändigt eller troligt att resurser läggs på det. Det är inget hemligt (och inget allvarligt) och förmodligen återkommer jag om det, men just nu finns det anledning att avvakta.

Men det är inte bara tankar som lägger beslag på min uppmärksamhet. Jag har ganska bra koll på naturen (och checkpointsstolparna) också. Jag fick inte till en jättskarp bild på den här fina blomman men visst är den ett litet underverk, precis som så många andra små blommor.

Lite då och då stannade jag och åt hallon. Söta, goda vildhallon. Jag vet inte varför jag tycker att de smakar mycket bättre än de odlade. Det kanske bara är inbillning men goda är de. Jag kan inte låta bli att tänka på mina hundar när jag plockar bär. Hallon, blåbär, krusbär plockades försiktigt och med stor förtjusning av dem och slank snabbt ner i deras magar. Jorgubbar var också en favorit.

Jag kan ju inte låta bli att ta med ännu en utsiktsvy. Är man på ett berg med fina vyer åt olika håll, då måste det fotograferas och gärna visas upp.

Nu väntar några dagar med sommar igen och en av de dagarna ska jag få njuta av sol och värme i en bloggväns paradis.

Igår fick jag veta att baksidan till min mobil nu fanns i butiken och strax efter nio i morse åkte jag in till stan för att få den satt på plats. Jag hade blivit lovad inköpspris och gratis montering. Det kostade mig bara 320:- i stället för det ordinarie priset på 900:- Den halvtimme det tog att fixa monteringen gick jag en liten runda på stan. En väldigt lugn stadskärna innan alla butiker öppnade.

Här byggs det något och det blir spännande att se vad det ska bli när det är färdigt. Kanske någon slags sittgrupp.

Östersunds rådhus. Jag har varit uppe i tornet vid ett tillfälle då det var öppet hus av någon anledning. I små grupper leddes vi upp till de stora klockorna och genom nätförsedda små fönster kunde vi titta ut över nejden.

Storsjöteatern har fått en påbyggnad som tillhör en bank. Den kan man tycka lite olika om men jag tycker inte att det blev en vackrare byggnad när den kom dit. Den skarpögda kanske kan se att även det samiska ordet för Storsjöteatern finns där.  Men för att ni inte ska anstränga ögonen så att ni blir vindögda kan jag hjälpa till genom att skriva ordet här: Stoerrejaevrienteaatere.

Den man, som är anhållen misstänkt för stämpling till terroristbrott, körde först upp vid Stortorget och när polisen kom lyckades han smita förbi och vinglade fram längs den här gatan tills han körde in i ett betongfundament. Det gula huset är länsresidenset, där landshövdingen håller till.

Det var lite dramatik på stan även den här dagen. Eller dramatik är nog ett för starkt ord. Det var ingen som såg ut att ha bråttom men två brandbilar stod med blåljusen påslagna i närheten av varandra. Kanske något jag får läsa eller höra om senare.

Jag hämtade min mobil som nu är hel både på fram- och baksida. Nu ska den få bo i ett fodral och inte bara ha en skyddande plastbaksida.

Jag hade förberett mig för ett besök uppe på Östberget (Frösöberget) genom att packa lite drickbart och ta på mig TENS:en. Ett antal checkpoints är utplacerade där och jag bestämde mig för att gå en runda och försöka hitta en del av dessa stolpar. Att jag inte har letat där, så nära där jag bor, tidigare beror på att flera av dessa checkpoints släpptes första augusti.  Jag parkerade vid Frösötornet och gick på jakt efter stolparna.

Jag nöjde mig med att hitta nio stycken och återvände till tornet. Eventuellt återvänder jag och letar efter resten i morgon. Mitt letande förde mig bl a till Gustavsbergsbacken, Frösöns slalombacke, och jag gick nerför en bit i liftgatan

Jag var vid det här laget ganska hungrig och inne på caféet gjorde personalen snabbt i ordning denna väldigt goda smörgås. Fröknäcke med hummus, avokadoröra, gurka och rädisa. Det var redan mycket smak och välkryddat men jag älskar salt och strödde över lite av de flingor som följde med mackan.

Naturligtvis tog jag hissen upp i tornet också. Det var inte lätt att fota där eftersom speglingarna i fönsterrutorna var störande. Men en bild får vara med, starkt beskuren för att slippa speglingarna. Det är regnskurar i fjällen.

Det var inte dålig utsikt från marken heller. Den halvt igenväxta sjön är Ändsjön, den fågelsjö jag ibland tar med er till, senast i förra inlägget fick ni följa med upp i fågeltornet. Vid den röda pilen bor jag.

Jag kan inte låta bli att börja i god tid. Den här gången beror mitt tidiga packande delvis på att jag vill veta hur stor väska, utöver en ryggsäck, som behövs. Här är det inte lika lätt att ta sig till tåget som det var i Mjölby. Där tog jag min packning och vandrade iväg. Efter ca sju minuter stod jag på perrongen. Här måste jag åka buss in till centrum och sedan antingen byta buss eller gå någon kilometer. Jag vill inte kånka på en väldigt stor resväska när jag tar bussen och därför vill jag testa om jag kan klara mig med en lite mindre väska. Det verkar ganska lovande. Om två veckor är vi på Island och har sovit där en natt. Det känns helt fantastiskt att det snart är dags.

Jag hinner ut och promenera också men det är inte mycket nytt att redogöra för. Jag har bl a gått runt Ändsjön igen. Det är en trevlig promenad men det är inte många gånger man ser själva sjön trots att stigen går ganska nära. Vassen har tagit över stora delar av sjön och det är nog bra för fåglarna. Nu syns inte många fåglar längre och det hörs inget väsen från skrattmåsar.

Jag klättrade upp i fågeltornet men det var inte mycket mening med det, i alla fall inte för att se fåglar. Men det var skönt att sätta mig på en bänk och vila en stund. Underligt nog fick jag ingen svindelkänsla av att stå vid staketet och titta ut över sjön. Däremot blev det lite jobbigt när jag skulle gå ner för trappan. Jag tog två steg, gick upp igen och tog sedan stadiga tag om båda räckena och det gick ganska bra. Underligt att jag inte har känt av det när jag har varit där förut. Kan det bero på att jag inte var ensam då och att jag blev distraherad?

Dagen efter FK:s beslut, om att inte godkänna min sjukskrivning för senaste perioden, sjukanmälde jag mig igen på deras hemsida. I dag har jag träffat en underbar läkare, tydligen min områdesläkare. Vilken otur att han inte hade någon ledig tid när jag behövde sjukintyg förra gången. Han lyssnade, frågade, gjorde en liten undersökning för att testa min styrka i olika lägen och betedde sig så som en bra läkare ska göra. Han lovade att han ska skriva ett riktigt bra intyg och skicka två kopior till mig. Detta för att jag ska kunna se om allt är ok innan jag sedan postar ett ex till FK.

När jag pratade med min handläggare på FK satt det långt inne innan han erkände att jag kunde göra så för att behålla min SGI (sjukdomsgrundande inkomst). Innan dess verkade det som om mitt enda alternativ var att anmäla mig som arbetssökande, söka arbete aktivt och sedan återgå till sjukförsäkringen. Jag har nu även skickat in en begäran om omprövning av beslut. Jag påtalade att en slutsats hade blivit helt fel eftersom den som läste läkarintyget inte hade vänt blad och läst fortsättningen på en mening. De fick det till att min ländrygg är helt återställd men meningen löd …”återställd efter levertransplantationen”.

I beslutsunderlaget stod det även att artrosen bekräftades av en läkare men i motiveringen, på nästa sida, stod att problemen i ryggen hade läkt ut. Ett uttryck som den inkompetenta första läkaren skrev utan något som helst belägg. Han lyckades inte heller få med i intyget den diagnos han själv hade fått svar om från Röntgen. I verkligheten gick det till så att jag hade en diagnos men den bekräftades inte av en annan läkare. Jag hade inte ork att kämpa i det läget och därför fick ryggvärken ingå i fibromyalgidiagnosen. Nu finns det röntgensvar som utan tvivel bekräftar artros. Det har aldrig varit något som har läkt ut. Bara en felaktig diagnos som nu har bytts ut mot en som är rätt. Haha, det var inte meningen att skriva en hel uppsats om detta men fingrar och huvud ville ha det så 😉 Det finns mer att anmärka på och jag ångrar att jag inte skrev något om att personer med makt att ta bort sjuka människors inkomst, åtminstone borde vara noggranna med fakta innan de slarvar iväg ett beslut. Men lite syrlig var jag när jag kommenterade de slarvfel som gjordes. Jag kunde inte låta bli.

Fyra månader, så lång tid tog det för butiken att få hem glaset till framsidan till min mobil. Efter två månader ringde jag och fick besked om att den var beställd och att de skulle höra av sig när den kom. Jag har många gånger tänkt att jag ska gå in i butiken och fråga vad som har hänt men det har inte blivit av. Men nu,  efter fyra månader , är min mobil helt fri från sprickor…på framsidan. Baksidan är däremot som ett spindelnät av sprickor nu. Tydligen var den lite trasig i kanten och när reparatören lossade på den sprack den upp ännu mer. Jag blev lovad att få en baksida till inköpspris och gratis montering. Den stackars killen såg så ledsen ut men jag förstod ju att det inte var hans fel. Men jag tog emot hans erbjudande, under förutsättning att det inte blir dyrt (han hade ingen prisuppgift ännu). För min del är det inga problem. Min mobil fungerar bra och med ett fodral blir baksidan skyddad.

Jag passade på att gå en liten promenad. De besökare jag hade tidigare hade sett ett storsjöodjur som jag har missat. Bredvid lekparken i Badhusparken står den här figuren och det är fritt fram för att leka med och på den.

Några trötta måsungar som knappt reagerade när jag satte mig på huk framför dem.

Östersund fick vara med på nationella nyheterna och det för att en man har gripits, misstänkt för stämpling till terroristbrott. Här…i vår lilla stad! Nu har säkerheten stärkts i de centrala delarna men det verkar vara mest i lugnande syfte. Ingen ökad hotbild.

Nu är det tomt igen efter att först ha haft min son här och sedan ett besök av min mans systerdotter med man och dotter (hädanefter kallar jag dem familjen L). Himla kul har det varit och jag hade gärna haft alla här längre. Mellan besöken gjorde de här två sötnosarna ett försök att också få komma in till mig. Men jag höll fönstret ordentligt stängt och jag tror att både de och jag har det bäst där vi normalt brukar vistas.

Familjen L har haft ett fullspäckat program och vädret har inte varit så dåligt som prognoserna spådde några dagar innan. Lite regn men mest uppehåll. Innan de kom till mig bodde de några nätter på hotell och gjorde det som många gör när de besöker Östersund. De tillbringade två dagar på Jamtli och där kan man gå runt länge och roa sig om man vill. Skådespelarna i de olika gårdarna är duktiga på improvisation och familjen L hälsade på i alla möjliga tidsepoker och deltog i aktiviteter.

Tre nätter stannade de hos mig men på dagarna gjorde de diverse roliga utflykter. Fru L har vistats mycket i de jämtländska fjällen under sin uppväxt och ett mål med vistelsen här var att få mannen och dottern att falla för Bydalen i Oviksfjällen. Det verkade som om det blev ett lyckat resultat. Jag gick mina promenader här på Frösön och på morgnar och kvällar hade jag väldigt trevligt sällskap. En av dagarna blev jag bjuden på god mat på en restaurang inne i stan (de hade rekat tidigare för att veta vart de kunde ta med mig). En bukett med vackra rosor fick jag också och nu pryder de mitt hem och ska tydligen kunna göra det i ca tre veckor. Det sätter lite press på mig och min hantering av blommor men jag ska försöka komma ihåg att fylla på vatten om de dricker upp det de redan har fått.

I morse släppte jag av familjen på stationen och eftersom det var en skön dag, sol och ca 12 grader, hade jag packat min lilla ryggsäck och for direkt iväg på en utflykt. Jag har inte letat checkpoints på länge men nu börjar det kännas lockande igen. Sist jag var på Andersön lämnade jag kvar tre ouphittade checkpoints. De låg lite otillgängligt till och jag orkade inte leta mer just då. Dessa tre planerade jag att hitta den här dagen. Jag började i närheten av den långa stranden men drog mig snart in mot mitten av ön.

På kartan ser det ut som om det är helt fritt från stigar där de här stolparna är utplacerade. Det var två svarta och en röd (olika svårighetsgrader där de här är de två svåraste). Men när många människor har följt Gps och tagit raka spåret mot den på kartan utmärkta punkten, då blir det stigar. Det var inte ett dugg svårt att hitta dessa checkpoints. Här står jag på en upptrampad stig och fotar stolpen och den stigen ska inte finnas enligt orienteringskartan. När jag gav upp sist hade jag ännu inte kommit på att jag kunde använda mobilens Gps. Annars hade jag nog kämpat på lite mer. En del kanske tycker att det är lite fusk men syftet med allt det här är att folk ska komma ut och röra på sig och det syftet uppfylls.

Ibland öppnades skogen upp och jadå, fjällen var där som de alltid är.

Nu ska jag samla en del kraft för att ta itu med att överklaga Fk:s beslut. Ett beslut med en motivering som innehåller både fel och är så motsägelsefull att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Men det spelar förmodligen ingen roll för de behöver inte vara sakliga eller rättvisa. Låter jag lite bitter? Ja, förmodligen och det är nog för att det är just det jag är.