Vår färja mellan Trelleborg och Travemünde hade avgångstid kl 22.00 så vi hade planerat att ge oss iväg efter lunch. Men det är så tråkigt att bara vänta på att klockan ska gå så vi kom snabbt överens om att ta en extra sväng runt Skånekusten i stället för tråkiga E4:an ner till Helsingborg och sedan till Trelleborg. Det blev lättast att i alla fall börja med E4:an ner till Jönköping och det är ju faktiskt ganska vackert vid Vättern. Första stoppet gjorde vi efter bara drygt en halvtimme. När man bor i närheten så blir det aldrig av att stanna vid Brahehus ovanför Gränna. Men nu kunde vi ta oss den tiden och solen flödade över både ruin och omgivningar. Synd att det var så disigt men fint var det i alla fall.

I Jönköping svängde vi av och valde att åka lite mindre och finare vägar. Vi körde på och hamnade vid Långasjönäs. Det var dags för en bensträckare och när vi gick en liten bit från bilen såg det ut så här åt ena hållet…

…och så här åt det andra.

Utan andra planer än att ta oss ner till Sölvesborg och fortsätta så nära havet som möjligt mot Trelleborg, fortsatte vi på lite mindre vägar. När vi blev hungriga såg min son en skylt om badplats och vandringsled. Dit svängde vi in, hittade en mysig plats vid en sjö och satte oss på bryggan för att äta vår medhavda mat. Väldigt bra med mattermos!

Jag såg en liten bro och gick några meter in i skogen mot den och då dök plötsligt den här ruinen upp. Jag kommer varken ihåg var vi var eller att vi såg något om det här på infotavlan. Kul att bara råka stöta på spännande saker.

Vi passerade Kivik och lite senare svängde vi ner mot havet för en fikapaus. Vi hade kokat vatten och hällt i termos och gjorde kaffe i pressaren. Det där med att koka vatten via bilens 12V-uttag gick naturligtvis inte 😉

Innan solen gick ner hann vi även besöka Ales stenar, Sveriges största bevarade skeppssättning.  Jag har varit där förut men för min son var det nytt och väldigt uppskattat. Vi fick nästan se solnedgången där men vi ville vara i god tid till färjan  så vi övergav tanken om att sitta där och se solen gå ner bortom horisonten.

Fåren längst där nere har verkligen fina vandringsleder.

Som jag misstänkte blir det lite ont om tid för bloggande och även att läsa bloggar. Jag skriver ner några rader när jag hinner och orkar men det blir nog hela tiden några dagar i efterhand. Just nu sitter jag i vårt AirBnB i Jerichow i Tyskland och vi har haft en fantastisk resa hittills. Men det får jag återkomma om.

Inte bara jag vill att allt ska vara under kontroll inför Europaresan. Vården vill också försäkra sig om att allt står rätt till och eftersom jag hade alldeles för lågt järnvärde förra veckan så blev jag uppmanad att lämna nya prover idag. Jag hoppas att förändringen i medicinering ska ha löst problemet och i morgon får jag svar på det. Till dess ska jag försöka att inte tänka på vad de annars vill ta till för åtgärder.

Det finns ett annat litet hot också, men jag minimerar risken så mycket det bara går. När min syster kom hem från Kreta var hon dunderförkyld. Jag öppnade hennes ytterdörr och sa hej och sedan gick jag genast bort från alla hostningar och nysningar och upp till mig. Vi ville ju prata lite och senare satt vi i varsin ände av trappan, min syster var noga med att andas i en annan riktning än mot mig. På natten blev hon dessutom riktigt rejält magsjuk och dagen efter var  hon helt utslagen med dunderförkylning, magsjuka från helvetet och nästan 39 graders feber. Jag höll mig borta större delen av dagen men ville ändå försäkra mig om att hon klarade sig. Några gånger gick jag in till henne med munskydd, var noga med att inte röra något, stod långt ifrån henne och kollade hur läget var. När hon började kunna svälja någon liten klunk cola (avslagen cocacola är väldigt bra i sådana lägen) fixade jag lite vätskeersättning och bar ner. Hela tiden var jag väldigt noga med handhygien och hade alltid munskyddet på mig. Mardrömmen vore att dra på mig något som gör att jag måste läggas in för uppsikt. Men det verkar som om jag har klarat mig.  Min stackars syster, som det verkligen har varit synd om, är som tur är på bättringsvägen och som egenföretagare måste hon ut på uppdrag redan i morgon igen.

Som vanligt, när jag har ärende till vårdcentralen, blir det en liten promenad vid ån. Det är en väldigt varierande blandning med gröna träd och gräsmattor och alla nyanser av höstfärger. Jag fokuserar mest på det speciella med en vacker höstdag och det gröna får vänta till nästa vår.  Första bilden, på den fjälliga bläcksvampen som snart bara är en svart pöl, fanns kvar i kameran sedan en tidigare skogspromenad. Jag hade glömt den men nu får den vara med i alla fall.

Nu är nästan alla mina fönster tvättade efter fasaduppdateringen. Det är gamla fönster som ska tvättas på in- och utsida och även däremellan. När hela huset tvättades med högtrycksspruta rann det smutsvatten in mellan rutorna också så det har sett ganska gräsligt ut. Jag har tagit itu med ett tvådelat fönster varje dag  (fönstertvätt är inte skonsamt för fibromyalgin) och nu är jag snart färdig. Dessutom lämnar jag min bostad relativt nystädad för övrigt också. Det kan hända att min syster får tid och ork över till att be en mäklare komma och göra en värdering och då är det ju trevligt om det ser ok ut. Nu återstår bara att hålla alla tummar för att inget ska sätta käppar i hjulet för vår resa. Det känns lovande och med lite extra järnrik föda och tillägg av c-vitaminrik frukt så ska nog allt bli som det är tänkt.

Jag har tidigare skrivit om en del av alla förberedelser som måste göras innan vår Europaresa. Det  mesta har varit klart ett tag men de senaste dagarna har jag packat (nästan klar med det), lagt in kopior på bil- och hemförsäkring i vår resemapp. Jag kopierade även pass, kontokort och körkort och skrev upp vilka spärrnummer man ska ringa om det händer något. I den mappen finns också läkarintyg, reg.bevis, andra uppgifter om bilen, utskrifter om olika regler som gäller i de länder vi ska passera. Sist la jag även dit biljetterna till färjan från Trelleborg till Travemünde. Jag blev tipsad av en av målarna om att det är smidigt att åka nattfärja, sova i en hytt och komma fram utvilad på morgonen. Jag kollade priser och det blir i alla fall inte dyrare än att köra ca 30 mil extra genom Danmark och åka två andra färjor för att nå samma mål. Vi hade ändå tänkt oss första stoppet i Lübeck (båda älskar marsipan och god mörk choklad) så det här blir väldigt smidigt. Två mil från färjan till Lübecks centrum.

I bilen har jag en elomvandlare som gör att vi via cigarettuttaget kan använda vanliga elsladdar. Vi har tänkt att vi ska koka vatten i min lilla vattenkokare, använda en kaffepress och på så sätt kunna ta en kaffepaus när vi vill utan att behöva gå in någonstans. Men jag vill ju gärna ha en mjölkskvätt i kaffet och funderade lite. Havrealternativet finns inte i små portionsförpackningar men det här är ett exempel på när jag kan frångå mitt kostval. Jag skickade efter en förpackning med 100 st småtetror. Lång hållbarhet gör att de klarar sig under hela resan. De behöver inte ens kyla. Perfekt! Tillsammans med det som behövs för kaffe eller té har jag packat ner några paket digestivekex och min egen blandning med diverse nötter, russin, torkad frukt, rostade pumpafrön och små chokladpluppar. Bra om energinivån behöver påfyllning. Vid avsmakning kontaterade jag att chokladplupparna hade jag kunnat avstå från. Men de är så små så de hamnar nog längst ner. Vill man inte ha så kan man låta bli att ta från botten.

 

När jag var iväg och hämtade mitt paket med mjölktetror passade jag på att göra något annat välbehövligt. Vad behöver jag nog inte skriva för alla kan nog förstå det med hjälp av bilderna. Mobilkameran fick jobba lite medan jag väntade.

 

I förrgår hade det tydligen gått ett år sedan vi senast fick ett gäng påsar för komposthantering. När jag kom ut låg det ett gäng rullar vid brevlådorna igen och jag suckade, samlade ihop dem och bar ner dem till ett skåp i källaren. Visst kan man kanske tro att i ett relativt stort hus bor det många människor, kanske två stora familjer, och då blir det mycket matrester. Men vi kan aldrig få användning för alla dessa påsar så de samlas på hög nere i källaren. Det går inte ens åt hälften av det vi får oss tilldelat.

I morgon kommer min syster hem från Kreta och det ska bli roligt att få lite sällskap. Inte för att vi hänger med varandra hela tiden men det känns bra att hon finns där nere om jag får lust att prata om något. Eller att hon kommer upp till min våning ibland. Det är väldigt tyst just nu. Sedan åker jag några dagar senare och när jag kommer hem är det dags för min systers första del av utbildningen i USA. Nu får vi känna på hur det är att bo utan varandra. Jag kommer att sakna henne men jag blir ändå inte avskräckt från att flytta hem.

 

I det stora hela och med tanke på allt kul som väntar så är det en ganska liten besvikelse. Men just nu känns det riktigt deppigt. Under flera år, då jag mest satt hemma och inte orkade annat än tänka på att det blir bättre sedan, var det några saker som höll mig uppe. En av de saker jag längtade efter och saknade var att dansa. Jag skulle (för tredje gången) börja en grundkurs i bugg och sedan skulle jag fortsätta med kursandet bara för att få dansa. Jag älskar verkligen att dansa. I kväll är det dags för fjärde kurstillfället men när jag vaknade i morse kände jag genast att det skulle bli en dag med värmedyna och vila varvat med försiktiga vandringar inomhus. Ingen träning, ingen promenad och framför allt ingen bugg.

Jag funderade länge på hur jag skulle göra men till sist skrev jag ett mail till dansklubben om att jag inte kommer mer. Ingen ingående förklaring, bara att jag hade trott mer på min kropps förmåga än vad som var möjligt. Jag framhöll att jag gillar kursledarna och deras pedagogik och tackade för flera kvällar fyllda av skratt. Jag ville inte bara utebli utan förklaring så några rader om att jag är nöjd med kursen ville jag ge dem.

När jag hade skrivit mitt mail satt jag länge och tvekade innan jag skickade det. Hade det inte varit så att jag skulle missa de tre tillfällena efter i kväll så kanske jag hade chansat på att försöka nästa gång. Men då vågar jag inte riskera att ställa till med något eftersom vi åker morgonen därpå. Efter det är jag ute och reser de följande två träffarna. Nästkommande torsdag är det Allhelgonadagen, en röd dag så då skulle jag inte ha missat något. Jag hade alltså räknat med att vara frånvarande vid två tillfällen. Nu blir det i stället fyra gånger i rad och det lär ju inte gå bättre sedan (ovanligt negativt tänkt av mig). När jag äntligen klickade på ”skicka” kom klumpen i halsen. Det kom faktiskt t o m en liten tår. Jag sörjer verkligen förlusten av just denna aktivitet och kan inte genast hitta någon annan ljuspunkt. Jag har alltid älskat att dansa. Det har varit jazzbalett, gammeldans, bugg och massor av annan dans. Nåja, jag fick i alla fall tre helt otroligt roliga kvällar och så småningom accepterar jag det här och gör som vanligt. Jag går vidare mot nya mål.

Tyvärr har jag ingen film där jag själv dansar (eller det kanske jag är glad för vid närmare eftertanke) men syrran får ställa upp och bugga stället. Urdålig mobilfilm medan jag och min man tog en danspaus. Det rycker i hela min kropp av längtan när jag ser det här. Men vem vet. Jag kanske mår bättre och får en ny chans om något år.

Man ska inte tro att man kan fotografera bara för att man plötsligt börjar förstå vad de olika funktionerna gör. Men jag var i alla fall den enda av kursdeltagarna som hade försökt göra om det här experimentet hemma. Det blev väl sisådär. Första bilden visar ju ljuslågan, precis som det var meningen, men inget av det andra syns. Bild två återger färgerna som de såg ut medan bild tre blev lite överexponerad. Båda visar bara ett vitt ljusblurr där lågan ska vara. Mellan dessa bilder gjorde jag massor av försök och testade mig fram. Även sista bilden föregicks av många mindre bra bilder. Men den bilden var det bästa jag fick till. Nu ångrar jag att jag inte tog ett kort med automatiken också så att jag kunde se om det hade blivit bättre. Som ni ser är min bästa bild både mörk och grynig men ljuslågan och vattenglasen syns.

 

I går fick vi lära oss om bildkomposition Bl a visade kursledaren en bild på några klippor i förgrunden och en sjö som sedan tog över större delen av fotot. Det syntes bara en väldigt liten skugga av land längst bort. Jag gillade bilden. Jag kunde se mig själv sitta där på klipporna och lyssna på vågkluckandet. Men den var ett exempel på väldigt dålig bildkomposition och därmed basta. Visst förstod jag vad han menade när han pratade om att det inte fanns något att se, som t ex något träd som kunde bryta av med en vertikal linje. Det ska finnas en förgrund, något i mellandelen som fångar ögat och även något i bakgrunden. Huvudmotivet måste inte vara i mitten. Det kan bli mycket bättre med en annan placering. Linjerna ska vara i harmoni och det får absolut inte finnas två grenar som korsar varandra i bilden. Han visade oss fel i olika bilder som jag aldrig skulle ha tänkt på annars. Sedan skulle vi gå ut i lokalerna och fota linjer och vinklar.

Det var svårt och inte särskilt kul. Jag vill inte att det ska vara så komplicerat att fota. Ser jag något jag gillar så vill jag ta en bild utan alltför mycket funderande. Jag ska ju inte ha någon utställning utan bara fota för att det är kul. Men jag gjorde mitt bästa utan att riktigt förstå vad jag gjorde. Naturbilder hade varit lättare att få till med ”rätt” komposition. Men i stora lokaler med trappor, fönster både utåt och in mot andra salar och massor av mönster och linjer hade jag svårt att hitta något jag över huvud taget tyckte var fint. Jag fokuserade på några delar av inredningen men blev aldrig nöjd. Läraren gav inga kommentarer utan hummade bara lite när vi senare visade våra alster. Han hade sagt redan innan att det här skulle ta tid innan vi lär oss och det var nog lika bra att han inte sa vad han tyckte. Men så mycket förstår jag att jag vet att bilden på vårt nymålade hus i förra inlägget blev helt förstörd av den sneda flaggstången och skuggan av trappstegen. Annars är bilden ganska harmonisk. Då är den liknande ”före”-bilden längre ner i inlägget bättre.

Min kontaktsköterska ringde med besked om provsvaren. Jag har perfekta levervärden men järnvärdet var alldeles för lågt. Hon undrade om jag får i mig för lite järn med min nya kosthållning eller om jag hade förlorat blod på något sätt. Hon hade några andra funderingar om detta också men jag fastnade lite i frågan om kosten. Sköterskan skulle prata med min läkare och återkomma och under tiden kollade jag upp lite mer om järn i olika veganska livsmedel. Jag konstaterade snabbt att det skulle vara väldigt underligt om jag skulle ha järnbrist pga det jag äter. Järn finns i nästan allt. Men jag läste att vegansk kost gör att det är svårare att tillgodogöra sig järnet. Det kan man lösa genom att äta något med C-vitamin till. Jag gick genast och hällde upp havregurt (motsvarighet till yoghurt) med russin, nötter och järnrika frön.

Jag var proppmätt när sköterskan ringde igen och meddelade att proverna även visade att jag har för höga värden av immunnedsättande substanser (takrolimus) och att det kan vara orsaken till problemet med järnet. Det var ju bra besked. Det är bara positivt att jag kan minska på den dosen och samtidigt slippa oroa mig för vad järnbrist kan orsaka. Men så lätt slapp jag inte undan. Vi transplanterade har tydligen svårare att lagra järn (tror det var pga medicinerna) så hon tyckte att jag ska vara noga i alla fall. Nya prover ska lämnas två dagar innan vi åker så att jag hinner få besked om något måste ändras. Tänk så bra omhändertagen man är som transplanterad. Hade jag gått över till en mer vegansk kosthållning utan att ha medicinska problem så hade ingen kollat om jag har några brister pga kosten. Nu kan jag vara lugn och trygg eftersom jag vet att jag är under uppsikt. Jag fick även besked om att jag inte behöver tillskott av B12. Vanlig brist hos veganer.

Innan vi åker ska jag fixa en stor burk med torkade aprikoser, rostade pumpafrön och mörk choklad (väldigt järnrika allihop). Lite russin och nötter blir också bra att blanda i. Energigodis som är både gott och väldigt bra. Något annat som innehåller mycket av både järn och c-vitamin är jordgubbar doppade i mörk choklad. Men det tar vi en annan gång.