Leverans från större stad

Matbutikerna fyller på mer och mer med veganska produkter men här i Östersund har jag inte hittat något riktigt gott smörgåspålägg. De pastejer som jag har provat lockar inte till fler köp och de skivade pålägg jag har hittat har snabbt känts trista. I stället har jag köpt hummus som jag kombinerar med picklad rödlök eller någon grönsak. Vissa veganska ostar går också bra att äta tillsammans med marmelad eller t ex tomater. Jordnötssmör är väldigt gott och det är också något jag varierar med. Men minnet av goda skivade pålägg gjorde att jag har saknat något liknande. Vissa butiker har ovo-vegetariska varianter av typ salami men de innehåller ägg.

När jag var hos min son i Uppsala hade han en förpackning med vegansk salami och på hans hembakade bröd smakade det himmelskt gott. Ingen kan säga att smaken är som äkta salami men det är väldigt mycket godare än allt annat jag har provat. Innan min son kom hit i helgen frågade han om jag ville ha några förpakningar av denna salami och jag bad honom att ta med så många han kunde. I lördags kom han och levererade 15 förpackningar och nu kan jag frossa så mycket jag vill. Utgångsdatum är i februari men de går säkert bra att frysa in också.

DSC_0001

Någon kanske undrar vad seitan är för något och enkelt förklarat är det vetegluten. Stärkelsen i vetemjölet separeras bort och kvar är seitan/vetegluten. Det används till en hel del inom vegansk matproduktion.

Det blev en skön och mysig helg med två av mina barn och på lördagskvällen fick vi besök av Stitch i sällskap med yngsta dotterns svärmor och hennes sambo. Stitch är en trevlig liten herre som även är mycket hungrig. Men hans lilla mage tål inte saffran och därför fick han inte smaka lussebulle. Det är nog inte bra för någon hunds mage och våra hundar har aldrig heller fått sötsaker och definitivt inte vid mat- eller soffbord. Men min son fick en fin mysstund med denna fina vovve även om det var bullen som fick honom att lägga sig i knät.

DSC_0004

Nu är det tomt här igen men snart åker jag söderut för en ny härlig familjeträff.

Husbygge

Äntligen blev det vinter igen och några cm nysnö ligger på marken. Jag lämnade min sovande dotter och gick ut på en skön morgonpromenad. Jag sa hejdå till Rudolf och vandrade iväg. Rudolf har hängt med länge. Det var min man som gav honom en clownnäsa så att han skulle leva upp till berättelsen om den röda mulen. Näsan sitter fortfarande på plats och Rudolf har en given plats utanför min dörr var jag än bor (så länge jag inte har min ytterdörr i en gemensam trappuppgång).

DSC_0010

Det var meningen att båda mina döttrar skulle ha kommit igår men, som ni vet, mår inte min äldsta dotter bra och det blev helt enkelt för mycket för henne att göra en resa. En del ångest och sedan extra mycket trötthet av anspänningen att bara tänka på resan, fick henne att inse att det får räcka att vi träffas i jul. Då firar vi i hennes stad och det blir mycket lättare. Flera veckor i förväg såg hon fram mot att komma och föreslog att vi skulle baka ett pepparkakshus. Eftersom jag hade köpt deg och var inställd på att baka så har jag ägnat en stor del av dagen åt detta husbygge. Min ynsta dotter höll mig sällskap medan jag var sysselsatt med detta och vid själva bygget erbjöd hon sin hjälp.

DSC_0037

Det spelar ingen roll hur noga man är när man skär ut de olika delarna i degen. Efter att ha varit i ugnen är de ändå ojämna och inget man lätt bygger hus av. Jag har kopierat mallarna som min mamma använde och jag måste beundra henne som gjorde jättefina pepparkakshus varje år.

DSC_0039

Huset sätts ihop med hjälp av smält socker. När man smälter socker i en stekpanna blir det väldigt varmt. Det kände jag några gånger och nu sitter jag här med flera små brännskador. Jag pytsade på det smälta sockret där det skulle vara och min dotter höll ihop delarna. Det gick skapligt tills taket skulle sättas dit. Det passade inte alls men till slut lyckades vi få det att sitta kvar. Resultatet blev ett skevt hus med stora glipor.

DSC_0042

Men med glasyren kan man dölja mycket och jag tror att tomtarna trivs i sitt hus.

DSC_0044

Nu ska jag sätta mig in i hur jag ska göra för att vara en av alla tusentals som under helgen ska mailbomba riksdagens alla ledamöter ang FK:s behandlinga av sjuka, funktionsnedsatta och andra illa bemötta personer. Syftet är inte att överbelasta utan vi vill bara väcka uppmärksamhet och visa att det finns ett motstånd. Mail ska även skickas till nyhetsredaktioner i media över hela landet. Hur det går med mitt eget ärende återkommer jag till i ett annat inlägg.

Flera årstider samma dag

I går var det den absolut skönaste dagen på väldigt länge. Visst har jag njutit av mycket vackert under alla dimmiga dagar med både snö och rimfrost men gårdagen gjorde mig glad på ett helt annat plan. Det kändes som om jag fick uppleva höst, vinter och vårvinter under den här promenaden och mycket bättre kan det inte bli.

Hösten mötte jag i form av flera björkar där de gula löven fortfarande hängde kvar.

DSC_0001

Under hela min vandring hade jag vinter omkring mig men när jag kom upp på de öppna fälten nedanför campingen, då värmde solen och plötsligt var det vårvinterkänsla. Underbart. Jag trodde inte att jag skulle kunna ta mig fram i snön på fälten men jag hade glömt att här kör ju faktist folk med scooter när snön kommer. Fina, frysta scoterspår var till stor hjälp.

Här mötte jag inte bara solvärmen utan även jättemysiga Alvin och hans matte. Alvin var inte alls sugen på att gå i den takt som matte ville och det kan bero på att han precis hade satt iväg efter flera rådjur. Han blev rejält trött av den konditionskrävande övningen och därav oviljan att hänga med. Jag kunde inte låta bli att skratta när jag kom fram till dem för han påminde så mycket om min golden, Rex. I familjen skämtade vi ofta om att Kasper alltid ville framåt men Rex ville bara hem till korgen. Men Alvin blev glad när han slapp gå och i stället kunde få en del uppmärksamhet och gos av mig. Oj, vad mycket glädje han överöste mig med och jag blev både pussad på och uppvaktad på alla möjliga sätt. En trevlig stund med glatt prat med hans matte och samtidigt ordentligt med mys med en härlig golden. Man behöver inte ha en egen hund för att få kontakt med hundar och deras människor. Som tack för att han fick en paus i gåendet ställde han upp på ett foto.

DSC_0015

Eftersom snön och frosten hade försvunnit i regnet och plusgraderna dagen innan, fick jag hitta annat att fota. Droppar fanns det gott om och jag gillar droppar. Både i fryst och ofryst form.

DSC_0011DSC_0031DSC_0034DSC_0037

Jag var redan glad när jag kom hem igen men jag fick anledning att bli ännu gladare. Mina två äldsta barn hade redan bokat tågresor upp till mig till första advent och min yngsta meddelade att hon kommer också då. Tyvärr utan sin man, som fick stanna hemma och passa katterna, men jag får ha alla mina tre ungar (vuxna alla tre) hos mig samtidigt. Fantastiskt roligt!

Två flugor på smällen

Jaja, jag vet att det blev fel i rubriken men lite kul blev det. Dessa två flugor (i en smäll) är en metafor för att jag klarade av två saker vid ett tillfälle. Eller…egentligen blev det två tillfällen men ett av ärendena krävde två besök samma dag. Blev det rörigt? Jag ska försöka skingra alla dimmor och förklara lite bättre.

Tvåårsdagen för mig och min lever närmar sig och då ska det ske s k uttökad provtagning plus några undersökningar. Ni kommer kanske ihåg att jag var tvungen att ta mig till Sahlgrenska för ettårskontrollen men det slipper jag som tur är i fortsättningen. I dag var det dags för njurfunktionskontrollen och det var den som krävde två besök. På morgonen kom jag dit för att få kontrastmedel insprutat i blodet. Jag blev även vägd och mätt och till min glädje har jag fått tillbaka den cm jag förlorade förra året i Linköping. Nu är jag 171 cm lång igen. Troligtvis beror skillnaden i mätresultaten på att man faktiskt är längre på morgonen. Jag kan inte riktigt redogöra för varför det är så men kanske har det att göra med att man trycks ihop lite under dagen och sträcks ut under natten. Eller kanske är det jordens dragningskraft som påverkar. Inte vet jag vad det beror på, men så är det och det har jag hört från flera håll inom vården.

Så exakt som möjligt fyra timmar efter att kontrastmedlet sprutats in återkom jag till njurmottagningen och då togs blodprov för att kontrollera om njurarna hade gjort vad de skulle med kontrasten. Det var de två besöken med samma syfte. Den andra flugan, eller det andra ärendet, blev en liten impulsgrej. Jag passerade skyltar om influensavaccinering. Tydligen var det första dagen för säsongens vaccineringar och eftersom jag ändå var där, och kön inte var lång, fyllde jag i ett papper och snart var även den saken ordnad. Ännu en gång märkte jag att de olika regionerna har olika taxor på en del tjänster. När jag flyttade från Jämtland till Östergötland blev jag glatt överraskad över att slippa betala vid vissa tjänster men upptäckte snart att det i stället var annat som var avgiftsbelagt som inte kostar något här uppe. Nu fick jag veta att för oss i riskgrupperna kostar influensasprutan 75 kr och det kostade ingenting i Mjölby. Men här är det i stället gratis att lämna prover, även mellan läkarbesök. Det jämnar nog ut sig i slutänden och jag kommer alltid snabbt upp i frikortsbelopp i alla fall.

Det blev en väldig massa text för att berätta att jag har gjort en njurfunktionskontroll och tagit influensasprutan i dag. Varför har jag så svårt för att fatta mig kort?

Det fina och vackra försvann i dag. I går såg det ut så här (fotat med mobilen):

20191118_11561420191118_115421

I dag forsar vattnet längs vägarna och emellanåt är det lös snösörja. Ingen bra reklam för vinter här i Jämtland.

 

Magiskt vackert

Solen skulle lysa över oss idag men det var inte många minuter den orkade tränga igenom dimman. Himlen var säkert blå där uppe och jag trodde att den skulle komma fram en bit fram på dagen. Men jag medger att det inte gjorde något att varken sol eller blå himmel visade sig mer än väldigt korta stunder. Rimfrost på träden och en mystisk, magisk dimma lockade mig att ta bilen en liten bit och sedan forsätta till fots in mot Badhusparken.

Innan jag gick tyckte jag att det verkade som om dimman lättade men den kom tillbaka nästan genast.

DSC_0007

Jag var helt ensam på vägen och därför kunde jag stanna till och fota. Det jag vill visa, förutom den fina rimfrostiga allén, är att här har vi inga saltslaskiga vägar. Åtminstone inte på Frösön eller inne i stan. Jag är inte helt säker på om de större vägarna fortfarande hålls saltfria. Det är väldigt skönt att slippa de spåriga, skitiga vägarna i andra delar av landet. Jag märker skillnad på hur bilister framför sina fordon här jämfört med söderöver. Här vet man att man inte måste hålla minst den hastighet som anges på skyltarna och att vinterväglag ibland ger hala vägar. Men jag tycker att det sandas och plogas bra.

DSC_0012

Jag hann bara gå en liten kort bit innan jag mötte Drottningen av Saba. Hon kom runt en kurva, stannade och tittade efter sin husse och kom sedan mot mig med viftande svans. Hon stannade till i kanske en sekund, besvarade kort min hälsning och gick sedan förbi mig. Hennes husse kom efter en stund och sa ”jaha, var det dig hon ville fram till?”. Denna jättelydiga hund, som alltid går lös, brukar aldrig vilja hälsa på någon och jag har fått höra att jag ska känna mig speciell. Drottningen av Saba är en blandning mellan bordercollie, schäfer och labrador och det är alltid trevligt att träffa både henne och hennes husse.

Jag vandrade vidare och njöt av den vackra dagen.

DSC_0033DSC_0037DSC_0059DSC_0074DSC_0076DSC_0080

Jag undrade vad som hände här framme och jag gissade att granen skulle bli utsmyckad på något sätt. Mycket riktigt. Visst var det ljusslingor som sattes upp i den fina granen mellan väg och gångväg. Kul att det inte bara pyntas inne i centrum.

DSC_0083DSC_0086

Solen gjorde små försök under dagen att bryta igenom men det var inte många minuter den lyckades bättre än så här.

DSC_0098

Men till sist, när det började närma sig solnedgång, blev det en del luckor i dimman och jag fick en fin avslutning på eftermiddagen.

0100