…och då insåg jag att det var den 16/5, som var startdatum för årets stolpjakt här i Jämtland. Det var inte stolpen på bilden nedan jag såg för den fick jag avvika en bit bort från stigen för att hitta. Men eftersom jag inte kom på att jag borde fota den första så får den här stolpen illustrera min insikt. Det är kul att komma igång med den här aktiviteten igen men jag kommer inte att vara lika fanatisk som vissa tidigare säsonger. Det är lite krångligare att ta sig till en del av de områden där de är placerade så jag får nog nöja mig med att leta där jag kan komma med buss. Jag har dessutom en lite jobbigare period med orken och trycket i både mage och bröstet så jag måste anpassa mina promenader efter dagsformen.

Jag har kommenterat hos någon att vi inte har några mattor med vitsippor här än så länge. Vitsippor såg jag knappt till här för inte så länge sedan men bevisligen så sprider de sig och här är ju en riktig vitsippsmatta i skogen.

Letandet efter stolpar fick bestämma hur jag skulle gå och när jag hamnade mellan HC och den byggnad som förmodligen ska bli ett fängelse så hade jag redan hittat ett lagom antal stolpar. Det är en trevlig bonus att vi som letar lätt känner igen andra som också letar och då byter vi gärna några ord med varandra.

Jag hörde strandskatans läte och tittade upp mot taket på HC. Där satt den här pippin och kanske har ett par strandskator sitt bo där uppe. Jag har bara sett dem i närheten av vatten tidigare men det här är ju en bra utsiktsplats.

Hade det varit några år tidigare, innan de här besvären började, så hade jag tagit mig upp på Öneberget för att registrera några fler stolpar. Men det får vänta till en annan dag och jag har ju hela sommaren och hösten på mig. När jag gick hemåt så kom en av mina grannar cyklande bakom mig och hon hoppade av cykeln, eller rättare sagt kämpade lite för att komma av cykeln och få benet över ramen. Men ändå…är jag så pigg när jag är 80 år så kommer jag att vara väldigt nöjd. Vi gick tillsammans en bit under trevligt samtalande. Men efter en stund cyklade hon iväg för hon skulle till sin sommarstuga och fixa en del.

Jag fick syn på en gram med massor av röda små kottar och det fick bli dagens sista foto.

I morgon är det tre veckor tills jag tar tåget söderut och under två veckor ska jag hinna med mycket skoj. Men mer om det när det är dags. Här hemma händer det inte så mycket men i naturen går utvecklingen framåt. Efter provtagningen igår, där alla provsvar var bra, tog jag en promenad uppför de gator som ledde till Björkbackaparken. När jag vände och började gå nerför de sluttande vägarna så passerade jag kyrkogården och fortsatte ner till centrum där jag tog bussen hem.

Jag har bett ett företag inom badrumsrenovering kontakta mig och kanske blir det, som jag har tänkt på sedan jag flyttade hit för sju år sedan, äntligen av. En offert vill jag i alla fall ha och sedan får vi se. Jag har konstaterat att mina händer inte orkar med att skrubba alla fogar mellan klinker och kakel länge till så jag vill ha våtrumstapet och våtrumsmatta. Mycket lättare att hålla rent. Lite krångligt är det att bostadsrättsföreningen ska vara involverad. De ska stå för kostnaden gällande golvbrunn och viss rördragning men det är lite luddigt hur reglerna är. Om jag står för den kostnaden själv är det i stort sett bara att anmäla renoveringen men det är ju dumt att avstå från en ersättning som jag har rätt till. Hur som helst så blir det en dyr historia men det är ju delvis i det syftet jag har varit noga med att ha fonder. Och det är ju dumt att vänta tills jag kanske någon dag vill sälja min lägenhet. Jag vill så klart kunna glädjas åt ett fint och fräscht badrum med fin inredning medan jag bor kvar. Och nej, jag planerar inte alls att flytta men det kanske kommer en dag då jag måste.

Den här bäcken korsar jag eller går längs med ganska ofta under mina promenader. Den här dagen tog jag mig ner för en brant för att komma lite närmare den lite vildare delen av bäcken. Det syns att det är många som har gått där för det finns upptrampade stigar lite här och där. Många spanar efter lekande harrar den här tiden och jag tittade också lite extra noga. Men någon harr såg jag inte.

Däremot växte det massor av kabbelekor och de flesta såg jag när kom upp i solskenet igen och till en lugnare del av bäcken.

Efter en regnig söndag har det nu varit två sköna dagar med mycket solsken. Lite kyligt på morgnarna och eftersom jag har bestämt mig för att mössa och vantar inte längre ska användas så har jag väntat till efter lunch innan jag har gått ut. När termometern visar minst 8 grader är det alldeles lagom att gå ut. Fler och fler växter har dykt upp.

I morgon planerar jag att ta en tidig morgonbuss till stan för den rutinmässiga provtagningen. Om det inte är för kyligt då så passar jag på att ta en stadspromenad. Eller så söker jag mig upp till något naturområde. Jag skriver att jag söker mig upp eftersom hela Östersund ligger i en sluttning.

Under veckans promenader har jag sett en del tecken på att våren fortskrider. Ett säkert vårtecken är att det blir stora mörka fläckar i fjällen där snön har försvunnit.

Vitsippor finns på flera platser. Inga stora bestånd som är som mattor i naturen men ett fåtal tillsammans är ju inte heller så dumt. Den sprider sig mer och mer och de där vitsippsmattorna kanske jag får se här om några år.

Pärlhyacinten kan nog knappast räknas in i kategorin vilda vårblommor men när den växer i en slänt en bit från närmaste villaträdgård så får den räknas in bland de vilda blommorna.

Här är jag lite osäker men jag gissar att de gula vivorna är lundvivor. De röda är jag dock ganska säker på att de är gullvivor.

Vid Ändsjön hittade jag en del kabbelekor.

Där såg jag även någon slags rovfågel som cirklade runt sjön innan den försvann.

Det dröjer ett tag innan alla fågelungar simmar omkring här och förutom skrattmåsar var det glest mellan fåglarna. Två hankrickor tog sig ett bad medan honorna var kvar på land. Kanske ruvar de redan på ägg eller så var de trötta och ville vila.

Båda hanarna återvände till sina partners efter en stund. Honorna är väldigt lika gräsandshonor så utan hanarna är det inte lätt att se skillnad på långt håll.

I området har det jobbats på med olika sysslor idag. Jord har spridits över de gräsmattor där stora containrar var utplacerade förra hösten och i jorden har sedan gräsfrön såtts. Det blir nog fint om någon månad. Byggjobbarna är i full gång med tak- och fönsterbyte och fasadmålning på andra hus och jag är väldigt glad för att det redan är klart här där jag bor. Det blir fint när alla hus har blivit ompysslade och som nya.

Jag bestämde mig för att gå till Valborgsfirandet på Frösövallen och det var betydligt mycket skönare denna tidiga kväll än det var på förmiddagspromenaden. Det var 15 grader när jag gick hemifrån och solen värmde skönt. Som ni ser så börjar det så smått att grönska både i gräset och i träd och buskar.

En fin kisse kom springande mot mig och helt orädd började han stryka sig mot mig. Då kan jag inte stå emot så jag satte mig på huk och fick en fin mysstund med den stiliga katten. Jag ångrade mig nästan lite eftersom han sedan följde med mig ganska länge. Men jag såg att han hade en gps om halsen så jag var inte orolig för att han skulle gå vilse långt hemifrån. Däremot så förstod jag att det skulle bli problem om han ville följa med in i den kyrkobyggnad där det skulle bjudas på skönsång. Som tur var mötte vi en lite tjej och hennes pappa och kissen bestämde sig för att stanna hos dem. Då var jag nästan framme så jag blev lite lättad.

Senare på kvällen, när jag kom hem, satte jag mig en stund vid datorn. I en lokal fb-grupp såg jag en liten filmsnutt med denna kisse där hans husse hämtar hem honom. Tydligen är det en liten rymmare och likt Luffarlasse har denna Vandrar-Sune ett eget fb-konto. Det kändes bra att han har den vanan och att det inte var mitt fel att han kanske hamnade på avvägar. Sune är en van vandrare som verkar ty sig till alla han stöter på. Lite läskigt tycker jag ändå att det är. Alla är ju inte jättesnälla. Men det har gått bra hittills och så får vi hoppas att det fortsätter.

När jag kom till Frösövallen var det redan ganska fullt med folk både ute och inne. Men jag kunde klämma in mig till en ståplats. Det var nog skönare utomhus men jag ville gärna både se och höra. Det här gänget har inte sjungit ihop förut. Dirigenten la ut en förfrågan någonstans om ifall någon ville vara med och sjunga vid det här eventet och responsen blev som synes bra. De har träffats och repeterat vid två tillfällen innan så jag tycker att de är imponerande.

De sjöng ett antal sånger men jag valde ut Vintern rasat och Glad såsom fågeln till det här inlägget. Vill ni se och lyssna så är det bara att klicka.

Efter skönsången gick vi alla ut i det sköna vädret och många hade fika med sig. Korv med bröd fanns att köpa för de som ville det. Jag satte mig ner på en sten en stund men kom snabbt fram till att den pyttelilla rishög, som skulle bli en brasa, inte var värd drygt en timmes väntan och dessutom skulle det då hållas flera tal. Kanske skulle brasan tändas ännu senare.

Uppe på verandan har man bra utsikt mot fjällen och ännu bättre vy får man uppe på taket.

När jag närmade mig sjön såg jag en brasa på Annersia. Jag såg rök från flera andra brasor också men den här var den enda där det brann med synliga lågor. Det räckte bra för min del. Jag hade fått höra både skönsjungande män och fått en liten glimt av en brasa.

Senare på kvällen tittade jag ut och såg fullmånen. Jag försökte få till en bra närbild men den här gången lyckades jag inte.

För några timmar sedan fick jag beskedet att min svåger, på min mans sida, har somnat in efter en tids sjukdom. Jag tänker så klart på hans familj och jag är tacksam för att de har varandra i allt det svåra.