Det var dags för tantgänget att lämna Österlen och ta tåget från Malmö. Det gick smidigt att lämna tillbaka hyrbilen och när det var gjort hade vi en del tid att göra något med. För Anki och Paula var det lite kortare tid innan tåget skulle gå men jag hade dels bokat en senare avgång och när vi hade börjat strosa omkring lite längs en kanal, innan mina resekompisars tågavgång, så fick jag dessutom ett meddelande om att mitt tåg var ca 40 minuter försenat. Ganska mycket tid att fördriva för mig alltså.

Det här gröna huset finns precis utanför en av ingångarna till stationen.

När vi kom till Malmö fyra dagar tidigare visade jag en bild på en byggnad jag inte visste namnet på. Bloggvännen Znogge visste desto mer om denna byggnad och jag fick veta att den heter Centralposthuset och  byggdes 1906. Arkitekten var Ferdinand Boberg. Den här dagen fotade jag bara ett av tornen.

En fin vy genom ett konstverk i hamnen.

Den här båten låg inte på den här platsen sist vi gick förbi.

Muffin charmar många och här hittade han en ny kompis.

Anki och Paula gick till stationen men jag hade ju mycket tid över så jag fortsatte att se mig omkring. En liten fyr såg jag och enligt google maps heter den Malmö Inre fyr.

Jag fortsatte min promenad och bara för att ha ett mål så gick jag mot det enda jag kände till innan den här resan. Turning torso och en vy mot Öresundsbron från promenadstråket längs vattnet. Jag gick genom en liten park och då hörde jag prat och sång från högtalare längre fram. Jag hörde också något som lät som en smällare eller kanske en raket. Jag såg dock inget som skjöts upp i luften.

Sång och prat hördes hela tiden medan jag närmade mig Turning torso.

Jag såg hur folk samlades utanför ett staket och de trängde sig in i buskage för att se och höra bättre. Det var en pågående skolavslutning och jag kom fram dit precis när eleverna spelade och sjöng Idas sommarvisa.

Senast jag var i det här området på ett kort besök, någon gång strax efter att Turning torso byggdes och efter invigngen 2005, så var det ett väldigt sterilt och tråkigt område. Men nu såg det helt annorlunda ut med konstverk och grönområden mellan husen. En trevlig stadsdel helt enkelt.

Jag vände tillbaka mot stationen och var där i god tid innan mitt tåg skulle avgå. Men det blev flera tillägg till förseningen och när det äntligen kom så var det över en timme sent. Då skulle en snabb tågstädning utföras innan vi fick gå ombord. Vid första stoppet ropades det ut i högtalarna att något tekniskt problem måste lösas och att lokföraren höll på att felsöka. Det tog ungefär en kvart innan det var klart. Lite senare stannade vi innan två övergångar som var under någon slags åtgärd och där stannade vi ytterligare kanske 20 minuter. Enligt loföraren var de tvungna att skriva en massa papper och sedan få klartecken och tillstånd för att åka vidare. Det där med en massa papper undrade jag över och vilken tur då att min son är lokförare. Han sa tågklarerarna på trafikverket dikterar vad lokföraren ska skriva och kryssa i på förtryckta blanketter vid plötsligt uppkomna ändrade förutsättningar. Efter att det är gjort och båda parter har bekräftat vilka de är och att allt har gjorts på ett riktigt sätt så får lokföraren tillstånd att köra vidare.

Nu var vi ca två timmar försenade och eftersom jag var på väg till min lillasyster i Vadstena så skrev jag till henne att jag skulle komma mycket senare än beräknat. Jag skulle byta till ett tåg mot Motala i Mjölby och från Motala skulle jag åka buss till Vadstena. Min syster skrev genast att hon självklart skulle hämta mig i Mjölby och att det var synd att vi inte hade bestämt så från början. Det var otroligt skönt att slippa åka vidare med kollektivtrafik och jag blev välkomnad på perrongen i Mjölby av både min syster och superfina Rocky. Finns det något bättre än att mötas av en jätteglad vovve? Ja, det var så klart lika roligt att träffa min syster och systerkramar är också trevliga att få.

Drygt två timmars försening blev det alltså och jag har så klart begärt ersättning från SJ. Hemma hos min syster fick jag en god middag och lite lugnt soffhäng innan det var sovdags. Jag fick också en rundvisning av hennes nya hus och trädgård. Hon har verkligen fått det fint och jag är så glad för hennes skull att hon nu verkar ha hittat helt rätt boende som känns som hemma. Men mer om dagarna hos min syster kommer i nästa inlägg.

Det här var den sista hela dagen på Österlen och i vår stuga i Borrby. Morgonen efter var hemresan bokad så vi ville göra det bästa av den här dagen. Kvällen innan var himlen vackert röd borta i väster.

Jag samlar blommor och andra växter i ett eget galleri men de fanns inte på samma plats allihop.

Vårt första mål var Knäbäckshusen, ett område jag besökte med min lillasyster och hennes son för precis fem år sedan och då bodde vi på gångavstånd från de här husen. Lite information finns att läsa i första bilden om någon vill veta mer. Det här är inte alla hus men ett bra urval.

På ett av husen landade en svala en kort stund. Det var svårt att få till en bra bild men det syns i alla fall att det är en svala.

Vi gick ner mot havet och kom till det hjärta som såg nygjort ut när jag var här för fem år sedan. Nu är det lite påverkat av tiden och vädret.

Ett av de här små husen är ett kapell men nu minns jag inte vilket av dem det är.

Trappan tog oss närmare havet.

Sista lilla biten ner var dock lite brant och svårtillgänglig så det var bara jag som tog mig ner.

Där borta är en del av Stenshuvuds nationalpark. Dit kom vi inte den här gången men vi såg väldigt mycket annat fint. Jag har ju vandrat omkring där förut och njutit av vacker bokskog och storslagna vyer.

Mina resekompisar nöjde sig med att stanna kvar längre upp och titta ner på mig.

Vi har sett en hel del pampiga ekar och här är en av dem.

Vi fortsatte mot Brösarps Backar, som är bevis för att Skåne inte bara är platt.

Några fina insekter som vi dels såg här och den sista, grönglänsande skalbaggen fanns vid Knäbäckshusen.

Långt där borta syns havet svagt.

Mörka moln tornade upp sig och vi hann inte ända fram till bilen innan det började regna.

Vi hittade ett mysigt café där vi satt under regnskuren och där hade de en hel del veganskt. Jag åt en stor, supergod vaniljbulle och det är inte ofta jag har hittat veganska sådana. När vi hade fikat klart slutade det regna och vi åkte vidare till Skånes högsta vattenfall, Hallemölla, som i etapper är 23 m högt. Där finns också en kvarn där den verksamheten nu inte är igång längre. Mer info finns i texten i första bilden. Här höll sig regnet borta och vi kunde i lugn och ro gå omkring och titta på allt.

Vi såg en skylt som visade att det fanns ett äppelmusteri en bit bort. Vi svängde in där och i butiken fanns det många sorters drycker att köpa för den som ville. När vi kom ut igen gick vi förbi en äppel- och päronodling och innan vi kom tillbaka till bilen såg vi ett festligt par, ett träd och någonting som såg ut att vilja kramas och vara riktigt nära.

Vi var både trötta och väldigt nöjda med dagen och det var skönt att komma tillbaka till stugan. Vi förberedde lite med packningen för vi planerade att komma iväg senast kl 09.00 för att med god marginal hinna lämna tillbaka hyrbilen senast kl 11.00. Det gick bra och mer om det kommer i nästa och mitt sista inlägg från Skåne.

Den här dagen ville vi besöka Skillinge, Brantevik, Simrishamn och Kivik. Fyra små kuststäder på Österlen och i alla de städerna sökte vi oss till hamnen där vi hittade bra parkeringsplatser. Vatten lockar alltid och vi ville ju uppleva havet så mycket som möjligt.

I Skillinge hade vi turen att få se en liten svanfamilj. Jag gissar att småttingarna var nykläckta eftersom vi först inte såg dem och sedan lockade mamma och pappa svan fram sina små telningar från gömstället bland stenarna. Föräldrarna var väldigt uppmärksamma på sina ungar och det tog en stund innan hela familjen till slut simmade iväg.

Muffin mötte en liten kompis.

Det fanns många blommor och vackra buskar och här kommer några av dem från de olika små städerna i ett svep.

Efter Skillinge kom vi till Brantevik. Där ligger den här fina segelskutan. Jakten Hoppet av Brantevik ägs och drivs av Föreningen Jakten, som bildades i december 1995. Det var för att föra Branteviks segeltradition vidare och att ge ungdomar möjlighet att segla, som projektet att bygga den här jakten föddes. I princip allt arbete har skett ideellt och i dag förvaltar föreningen den vackra skutan, som blivit byns stolthet.

Ett tjusigt hus där taket är extra vackert.

Under vår promenad kom vi fram till Vejakåsen, en plats vi alla gillade. Näheten till havet och den karga miljön gör platsen speciell.

Nästa delmål var Simrishamn och när Anki och Paula gick in i stadens turistcenter stannade jag och Muffin ute. Där hade jag turen att få se några duniga måsungar. Om de är söta eller inte är upp till var och en men i mitt tycke är de fulsöta.

Även här i Simrishamn gick vi en liten promenad och från hamnen kom vi upp bland småstadsbebyggelsen.

Vad har Anki och Paula fått syn på tror ni?

Jodå, här växte det fikon. Skåne har så mycket som känns exotiskt för mig som bor alldeles för långt norrut för att många växter ska klara sig.

Ärligt talat så har jag en del svårigheter med att veta vilka foton som hör i hop med vilken stad men jag går efter tidsangivelsen på bilderna och då måste den här väggmålningen vara från Simrishamn den också. Men det kan mycket väl vara så att vi såg den i Kivik och i så fall är resten av bilderna också därifrån.

Här är jag i alla fall säker på att bilden är från Kivik. Det är ju Fritiof Nilsson Piraten som Anki tittar så vänligt på. Muffin tyckte att hans fötter luktade spännande.

Bakom Piraten står Bombi Bitt, som egentligen heter Edvin Strid i romanen Bombi Bitt och jag.

En koltrast satt på en skorsten och sjöng så vackert för oss.

Den här bilden är inte från just den dagen men eftersom jag fick bilder från mina resekompisar några dagar efter fototillfället så får den bilden vara med nu. Muffin var noga med att fördela sina gracer mellan oss tanter och han var lika bra på att gosa som vanligt. En riktig mysvovve.

Anki hade föreslagit att vi skulle besöka ett storkhägn i närheten av vår stuga och det ville både Paula och jag jättegärna göra. Storkar är exotiska fåglar för oss som bor norr om Skåne. När vi alla hade vaknat den första morgonen i vår mysiga stuga så gav vi oss iväg och vi blev inte besvikna. Många storkar befann sig i en inhägnad men många hade sina bon utanför hägnet och var fria att flyga fritt. Vi kom aldrig riktigt nära de vackra fåglarna men en del bilder blev skapliga och för mig var det här en wow-upplevelse.

Tre glada tanter var väldigt nöjda med det här besöket hos storkarna.

Högt uppe i luften cirkade en rovfågel och Anki visste att det var en glada. Bilden är inte alls bra men jag blev så glad över att det i alla fall syns vad det var som svävade omkring där uppe.

Vårt nästa mål var Glimmingehus men innan vi kom dit var Anki uppmärksam och svängde in på en liten grusväg där vallmofälten lyste röda på varsin sida om en allé. Några blåklint hade trängt in sig bland allt det röda och gav en fin färgmix.

Glimmingehus är Nordens bäst bevarade medeltida borg. Här får man veta mer om människor från fyra århundraden, som levt och verkat på Glimmingehus. Bland dem finns en fruktad kapare, tjänstefolk av alla de slag, och en kvinna som var mor till sexton barn. Jag gillade att titta på allt men som ni vet så orkar min hjärna inte ta till sig av fakta och skyltar om historia. Jag uppskattade dock att få komma dit och titta in i diverse rum och se hur människor har levt genom olika tider. Den vita skulpturen ska föreställa Vildmannen, även kallad jätten. Han är en hårig man som i den ena handen håller en stor påk och i den andra en nyfångad hare. Så mycket mer ska jag inte skriva om honom utan låter eventuella intresserade googla fram mer info. Men när vi gick in till honom så kom stora skaror av skolungdomar och alla antingen knäböjde och sa hejdå vildmannen eller bara gick förbi och sa samma sak. De hade gått med i en guidad tur så förmodligen hade de fått besked om att så skulle man göra. När vi gick ut igen sa jag också hejdå utan att veta varför.

Undrar vad Paula hade gjort för att förtjäna detta straff.

En bit från borgen står den här bygghyttan. Den uppfördes 1999 för pedagogisk verksamhet och liknar de bygghyttor som fanns när Glimmingehus uppfördes.

Efter det här besöket var vi ganska trötta och valde att handla mat, som bara behövde tillagas i mikron, och sedan återvända till vår stuga. Det ska vara lättsamt när man är ute och reser. För min del var besöket hos storkarna det mest minnesvärda den här dagen men vallmofälten och borgen kom inte långt efter.

Ni vet nog vid det här laget vilka de tre tanterna är. Senast vi sammanstrålade var 2023 och då kom Anki och Paula upp till mig på Frösön. Vi har träffats fler gånger också men inte alla tre tillsammans. När förslaget kom upp om att vi skulle göra den här resan ihop så var det ingen tvekan från någon av oss. Nu har vi upptäckt delar av Österlen under fyra dygn och det blev en väldigt lyckad upplevelse.

När jag hade sagt hejdå till mina döttrar och min svärson i Örebro tog jag tåget till Stockholm, där jag och Paula efter lite letande hittade varandra. Vi fortsatte med nattåget till Malmö och eftersom Ankis tåg skulle komma först några timmar senare stoppade vi in vår packning i en box (helt gratis faktiskt och det förvånade mig) och gick ut för att få se den här delen av Malmö.

Utanför Malmö Centralstation finns den här byggnaden. Jag har ingen aning om vad det är och blomsterarrangemanget ser lite illamående ut men bilden tar jag med bara för att visa hur det kan bli när det extra linsskyddet av okänd anledning har spruckit. Det upptäckte jag lite senare och det var bara att skruva loss och slänga det. Det var fullt av sprickor och jag har ingen aning om hur det kan ha hänt. Förmodligen har kameran dunsat in i något. Nåja, det är ju ingen fara och kameran funkar lika bra utan den delen.

Både jag och Paula dras till vatten och vi tog oss ner till den del av hamnen som ligger vid Malmö Universitet/Orkanenbiblioteket. Vi strosade fram medan vi tittade på både fina och lite mindre fina sevärdheter längs vägen.

Vi lämnade hamnen och försökte hitta lite äldre delar av staden. Turning Torso sticker upp och vill gärna vara med lite här och där.

Gammalt och nytt.

Vi kom till Stortoget och där fanns den här ryttarstatyn av kung Carl X Gustav. Den skapades 1896 av John Börjeson för att fira återföreningen av Skåne, Blekinge och Halland med Sverige genom fredsavtalet i Roskilde 1658.

Några av alla de rosor vi såg.

På väg tillbaka mot stationen kom vi till Petribron. Paula skulle gå dit och titta ut genom en av gluggarna i det lilla tornet…

…men gluggen satt alldeles för högt upp så det fick bli så här i stället.

När Anki och finaste lilla Muffin (som är en stilig liten pudelkille) kom med tåget var vi där på perrongen och mötte dem. Vi tre tanter och Muffin tog vårt bagage och knallade bort till biluthyrningsfirman. Där gick allt snabbt och smidigt och snart var vi på väg österut mot Österlen. Vi gjorde några stopp längs vägen och naturligtvis ville vi stanna till i Smygehuk, Sveriges sydligaste udde. Vid parkeringen låg det här söta huset där diverse glittrande utsmyckningar såldes. Skånes flagga fanns så klart där och även svenska flaggan.

Anki och jag konstaterade att vi båda har varit här på 80-talet och att mycket har förändrats sedan dess. Diverse serveringar och annat har tillkommit och det är ju inte underligt med tanke på alla turister som dras hit.

Muffin ställer snällt upp för fotografering men han blev lite skrämd av en våg som skvätte upp mot honoom.

Här är vi, tre glada tanter som njuter av vädret, platsen och av att vara tillsammans.

Fyrar måste alltid fotas.

Vi valde ut en restaurang för vår lunch och läget var ju inte det sämsta. Maten ska jag inte säga så mycket om men jag tror att både Anki och Paula var nöjda med sina val.

När vi hade ätit färdigt ville vi gå ner till stranden och via den ta oss bort till Köpmansmagasinet. Kamerorna gick varma och de riktades mot växter, fåglar och byggnader.

Knölsvanarna simmade lugnt omkring en bit bort.

En skarv sitter där och luftar vingarna.

Köpmansmagasinet. Flera hantverksbutiker når man från gårdsplanen på andra sidan och jag gjorde ett litet inköp som min son ska få när han snart fyller 40 år. Det är kul att strosa runt och titta på allt fint som finns men det får oftast räcka med att titta för min del i sådana butiker. Jag behöver inte fler pryttlar men presenter brukar man kunna hitta där.

Vi tog oss långsamt fram överallt för det fanns så många spännande träd och växter överallt. Det här är förmodligen Tysklönn. Anki är som en uppslagsbok i många fall och Paula tar fram en app som ger svar på mycket. Jag bara lyssnar och försöker komma ihåg. Just det där med att komma ihåg misslyckas dock ofta.

Så småningom kom vi fram till vår fina lilla stuga, den som vi skulle bo i de kommande fyra nätterna och dagarna.

Det var en ljuvligt skön kväll och vi gick ut på baksidan där vinrankor och en del annat ramade in uteplatsen.

Vår värds trädgård var oerhört rik på spännande träd och växter och vi var fulla av beundran över allt vi såg där. Men jag tar bara in två översiktsbilder.

En stig ledde oss ner till havet och självklart ville vi gå ner dit en stund. Kamerorna gick varma även här.

Gråhäger

Stjärtand

Gravand

Första dagen blev väldigt lyckad. Trevligt sällskap och fina upplevelser är en väldigt bra kombination.