Just varierande väder är nog något som stämmer in på stora delar av vårt land och nu, äntligen, är luften härligt lätt att andas igen. Den där tunga, varma, våta yllefilten som jag mest förknippar med södra Sverige har legat över oss här i Jämtland några dagar också. Inte lika tung som söderut men ändå tillräckligt för att det skulle bli lite jobbigare än vanligt att promenera. Nu är det mycket bättre. Om ni hade känt mig för ca 6-7 år sedan hade ni inte känt igen den värmeflyende person jag har blivit. Jag var en soldyrkare som tillbringade så många timmar jag kunde på bryggan när vädret tillät det. Men nu varken ska eller vill jag vistas i sommarhettan längre och från att ha varit en sommarälskare är nu övriga tre årstider större favoriter för mig. Visst gillar jag sommaren men jag älskar den inte längre. När det är lagom svalt flyr jag inte från solen, även om jag borde det, men de hetaste dagarna går jag ut så tidigt jag kan och stänger sedan in mig och drar för markis eller rullgardiner i de fönster som är i söderläge. Mitt huvud tackar mig för det.
Lite då och då har moln som i bilden bildats och senare har mullret satt igång. Visst ser det ut som en vit ros som växer och tornar upp sig där bland de lite mörkare molnen?

Regnet har kommit i skurar och inte alltid de tider som meteorologerna har förutspått. Men jag har haft tur och nästan klarat mig undan. Några tunga droppar har fallit på mig men sedan har det plötsligt upphört och jag har hunnit hem innan det har satt igång på allvar. Rätt som det är har solen tittat fram och någon gång har regnet sett ut att innehålla hagel. En rik variation. Men snö har vi i alla fall inte fått. Det är så vackert ute på alla ängar och i diken nu och det beror delvis på att orkidéerna har tittat upp i mängder.


Ett par nyfikna hästar hjälpte till att förgylla dagen. Jag är nästan säker på att det är mor och dotter eftersom den högra, jättetjusiga hästen diade den vänstra. Den ser lite väl stor ut för att dia men mamman stod helt stilla och lät det ske.

Efter regn kommer inte alltid solsken men det blir i alla fall droppar som dröjer sig kvar.

Ett flugmöte. Undrar vad som avhandlas.

En av mina favoritblommor är krolliljan. Jag ser den lika ofta ute i naturen som i trädgårdar och jag gissar att den inte är en naturligt vild växt utan att den vackra lökväxten har spritts på diverse sätt från odlade rabatter. Det gör absolut inget för den är så vacker och fascinerande. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar den rosa eller vita mest.



Jag hörde en välbekant fågelsång och jag blev så glad. När jag bodde i Optand hörde jag ofta gulsparvens 1-2-3-4-5-6-sjuuu men sedan jag flyttade därifrån, för åtta år sedan, har jag bara hört den två eller tre gånger. En morgon satt den på ett tak och sjöng ihållande för mig när jag kom gåendes. Ofta räknar den inte bara till sju utan det kan bli både åtta och nio men den här räknade precis så som fågelboken lär ut.


Jag tyckte att det var dags för att börja hjälpa till igen med att motionera Vilde, min ganska nya goldenkompis, men när jag skickade ett meddelande till M fick jag till svar att han inte var hos henne utan hos hennes dotter. De delar på vårdnaden. Hon tyckte att jag skulle komma förbi och bara fika så jag parkerade utanför, tog promenaden på egen hand och sedan smakade det bra med kaffe. Den här gången hade jag tänkt på att ta med havredryck. Jag kan inte dricka svart kaffe så jag har fått tacka nej flera gånger tidigare. Inte till att sitta och prata en stund men det är ju synd att inte kunna ta den där koppen kaffe också. Nu ska M åka bort på lite semester men sedan hör hon av sig och jag måste erkänna att jag längtar lite efter att få träffa Vilde igen. Vi hade ju ganska trevligt på de promenader vi gick tillsammans. Det är trevligt att även få träffa hans mattes mamma och prata bort en stund. Ni kanske minns att vi kände varandra för 25 år sedan och plötsligt möttes på katthemmet.