Jag kom till Uppsala på söndagskvällen och på måndagen sa väderprognosen att det kunde bli en del regn. Vi väntade tills vi trodde att det värsta var över och sedan tog vi bussen till en vandringsled vid Ekoln, som är en del av Mälaren. Det finns många naturområden i närheten av Uppsala och vi har besökt ett antal av dem. Det här var nytt och vi såg fram mot en skön promenad. Det småskvätte lite när vi väntade på bussen och när vi åkte iväg med den men precis när vi gick av hade det slutat regna. Men glädjen blev kort för strax efter så öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Men vi gick vidare och hoppades på en kort skur. Jag hade ett paraply i ryggsäcken men min son blev ganska blöt. Den här bilden tog jag med mobilen eftersom jag ville skydda min kamera från regnet.

Efter en stund slutade ändå regnet och då blir man så här glad.

Humöret steg och även om vi hade skrattat lite småbittert åt vår otur tidigare så försvann alla negativa tankar och allt kändes bra.

Vinbergssnäckorna hade möte.

Någon i området verkar tycka om att karva i träd och vi såg diverse figurer längs stigen.

Sådana här sittgrupper har börjat dyka upp på olika platser och jag har sett dem i Skåne, här och hemma i Jämtland.

Vitplister.

Det fanns många pampiga ekar här men den här var nog den mest imponerande.

På kvällen tog jag det lugnt medan min son gav sig iväg på ett träningspass. Under de tre kvällar som var kvar tills vi skulle åka hem till mig så ledde han ett pass med step up på Friskis och Svettis, gav sig ut på en löprunda och deltog i en kompis träningspass, som jag tror var cirkelfys, men nu är jag osäker på vilken kväll han gjorde vad. Jag är bara så glad för att han kan eftersom träningen betyder mycket för honom.

För ett tag sedan bröt han ett ben under ett av sina egna pass men eftersom det var ett litet ben i foten, som leder till lilltån, behövde han ingen särskild åtgärd utan skulle bara vara försiktig. Han kunde använda foten hela tiden om han gick på rätt sätt men att springa eller köra step up var inget han kunde eller borde göra. Sedan ett tag tillbaka känner han ingenting av fotproblemet längre och han har faktiskt klarat av att delta i en del träningspass där foten inte belastades på ett sätt som inte var bra. Nu kan han köra på så mycket han vill igen. Det kan också nämnas att när han bröt det där lilla benet så fortsatte han passet ändå tills det var klart.

På tisdagen föreslog min son att vi skulle ta bussen till ett annat område och det blev ännu en fin dag i naturen. Stora tickor på ett träd.

Vi hamnade på en grusväg och gick mellan flera hästhagar. Jag hade nog inte valt det här namnet på stallet men lite humor kan ju lätta upp.

De hästar vi såg var fina och alla hade fina mular. Det ser ut som om den första bara har små benstumpar men det var faktiskt en sänka just där.

Kossor såg vi också och vår stig gick genom den här hagen.

Vi hade sett att det finns ett antal stolpar att registrera så vi tog fram kartan i mobilen och lät den leda oss tills vi hade hittat stolparna i området.

Klätterlusten hos min son har inte försvunnit än trots att han når den mogna åldern av 40 år snart. Han hävde sig upp och såg igenom grenens cirkel men det hann jag inte fota. Men någon klättring blev det inte den här gången. Vi vandrade vidare genom fin skog och tog bussen från en annan hållplats än där vi började gå. Precis som dagen innan.

Efter en god middag blev det ännu en lugn och skön kväll för mig och när min son kom hem blev det en trevlig avslutning på kvällen, precis som varje kväll.

Efter ännu en natts god sömn ville jag, efter frukosten, gå ut och dokumentera min systers trädgård. En lagom stor, mysig och insynsskyddad trädgård.

Jag förstår att både min syster och Rocky trivs här. De bodde i en lägenhet en ganska kort period men det var inte så bra som de hade hoppats. Nu verkar det som om de har hittat HEM.

Jag gick runt och tittade på det som blommade just då och det fanns en hel del fint. Igår fick jag en bild skickad till mig (jag har kommit hem men ligger efter med inläggen) som visade hur rosenbuskarna i bersån blommade för fullt med massor av vita rosor.

Vi gick ut på en härlig promenad och den här gången valde vi en grusväg som leder ner mot sjön. Rocky brukar av någon anledning vägra att gå där men den här gången följde han snällt med utan protest. Min syster påstod att det var tack vare att jag var med men jag tror helt enkelt att det var dags nu. Förhoppningsvis vet han nu att det är en bra väg att gå på.

När vi kommit en bit och tittade in mot Vadstena fick vi se både en stor flock med får och siluetter av ett antal kända byggnader inne i staden.

En fin badplats där vi var helt ensamma.

Rocky tvekade inte utan travade raskt ut i vattnet. Efter ett vattenbad ville han så klart även ha ett sandbad. I nedersta bilden ser ni kanske att han är rakad på en del av benet. Rocky har varit väldigt sjuk och det var så illa att min syster befarade att han inte skulle klara sig. Men nu har han medicinerats ett tag och får fortfarande behandling. Han har återigen blivit den glada, härliga vovve han var innan och så ska det förhoppningsvis vara många år till.

Vi kom lite närmare fåren.

Lite längre fram fick vi även se hur bonden lockade med sig både en kviga (tror jag att det är) med hjälp av något gott i en hink. Hästarna i samma hage var också sugna på att smaka.

På andra sidan grusvägen stod tjurarna och tittade mot hästarna och kvigorna. Eller var det kanske bonden de tittade längtansfullt efter. De önskade kanske att de också skulle få något gott ur hinken.

Bondens glada och stiliga vovve var nyfiken på oss men kom inte ända fram till oss.

Dagen innan hade jag fått en supergod tacogratäng till middag och den här dagen fixade min syster en lika god och krämig pastarätt. Det är trevligt att bli bjuden på mat när man besöker folk och det brukar alltid bli gott. Ibland får jag göra en insats och ibland blir jag tillsagd att sätta mig ner och ha det lugnt och skönt. Båda alternativen passar mig bra.

Jag skulle åka vidare mot Uppsala för att stanna hos min son några dagar och egentligen skulle jag åka buss till Motala och fortsätta därifrån. Men min syster hade ett ärende i Motala och passade på att ordna med det så att det tismässigt passade mitt tåg där. Jag slapp alltså en del av den bokade resan även den här dagen. Kl 18.00 lämnade jag Östergötland och strax efter 20.00 mötte min son mig vid busshållplatsen i Uppsala. Ja, det är svårt att ta tåget tvärs över vårt land så det blir ofta olika färdmedel för att det ska bli bra. Tre fina dagar väntade i Uppsala innan sonen sedan följde med hem till mig. Så ni förstår säkert att det blir fler inlägg innan jag är i kapp med bloggen.

Jag kände mig verkligen varmt välkommen och Rocky ville gärna vara med och bädda min säng. Han är en riktig mysplutt även om han är en stor vovve. Lite skillnad i storlek mot jättemysiga och gosiga Muffin, som jag hade kamperat ihop med tidigare, men i sinnet är nog Rocky lika liten.

Det var så klart lika roligt att träffa min lillasyster och få se hennes nya hus. Så nytt kanske det inte är för hon har bott där sedan slutet av förra sommaren. Men jag har inte varit där förut så nu var det verkligen dags. Efter diverse rörarbeten, både på grund av gamla, rostiga rör och kommunens byte av rör på framsidan av husen i området, blev det omfattande åtgärder med bl a uppgrävning av hela tomtens framsida. Nu är allt klart och det ser fint och välordnat ut. Ingenting märks av det kaos som rådde en period.

Fina blomsterarrangemang i olika krukor förgyllde entrén.

Efter att jag hade fått se hela huset och trädgården, där jag inte tog några foton alls den här dagen, var det dags för promenad och vi kom så småningom ner till Vättern och längs vägen såg vi diverse fina blommor.

I Vadstena kloster finns det ett antal nunnor och de syns ofta ute i omgivningarna. Det har debatterats en del om ett generellt förbud mot slöjor och som svar på ett inlägg om just slöjor replikerade Vadstenas kommunalråd/kommunstyrelsens ordförande Peter Karlsson ”Jag gillar våra nunnor/systrar precis som de är ❤️ ” Ett bra, kort och tänkvärt svar. Vi fick syn på en nunna och jag passade på att fota när hon vände ryggen till.

Änderna kände inte för att bada just då.

Men det ville Rocky gärna göra och vilken tur då att Vättern fanns där med allt sitt vatten.

När jag stod och tittade på en badande Rocky kom en kaja och satte sig på en sten väldigt nära mig.

Vi kom till Sankta Birgittas kloster och kyrka. De nuvarande klosterbyggnaderna, S:ta Birgittas kloster Pax Mariae, byggdes 1972–1973. Klosterklausuren, som inte är öppen för allmänheten, är avsedd för tjugo nunnor och inrymmer en traditionell ”gräsgård” omgiven av en hög tegelmur. I murens utsida finns stenfragment från olika birgittinerkloster.

När vi vände tillbaka gick vi förbi Rådhustorget. Där finns bl a Vadstena rådhus som är det äldsta bevarade i landet och byggdes i mitten av 1400-talet.

Ett stort blomsterhjärta vid en uteservering.

På eftermiddagen den här dagen blev det ännu lite extra trevligt då både vår storasyster och en av mina äldsta vänner och hennes man kom och fikade en stund. Jag har ofta åkt och hälsat på den här kompisen från högstadiet och hennes familj men nu när jag inte har bil längre är det svårt att ta sig ut till dem där de bor. Men de ville gärna komma till mig i stället och eftersom jag var hos min syster så kom de dit. Båda mina systrar har så klart träffat min kompis även om det var länge sedan. Vår storasyster hade med sig hemgjord och supergod rabarberpaj och hon hade även gjort en liten vegansk variant till mig. Med vaniljsås blev det väldigt gott. Vad roligt det var att träffa alla och efter några timmar åkte gästerna hem till sitt igen. Ja, jag var så klart också en gäst men en gäst som stannade kvar några dagar.

Rocky och även vi människor behövde en promenad igen och den här gången tog vi bilen till slottet. Bredvid slottet finns den här stora ladliknande byggnaden. Min syster, som vet mycket om Vadstena, visste inte vad det här är för byggnad och jag lyckades inte heller hitta svar via google.

Vi gick en runda runt slottet, in genom borggården och ut ner mot Vättern.

I anslutning till vallgraven ligger en båthamn.

Två svalor vilade en stund på en bräda som stack ut under vallgravens ena bro.

Vi gick ner mot strandpromenaden

Vadstena är verkligen en pärla bland städer. Många små vägar och gränder och många spännande byggnader. Jag har tagit er med på en stadsvandring med mycket information förra sommaren så jag gör inte ett likadant inlägg igen. Men några bilder från bebyggelsen nära centrum får avsluta inlägget.

Ännu en härlig och rolig dag gick mot sitt slut och jag sov gott hela natten och vaknade upp till en ny spännande dag.

Det var dags för tantgänget att lämna Österlen och ta tåget från Malmö. Det gick smidigt att lämna tillbaka hyrbilen och när det var gjort hade vi en del tid att göra något med. För Anki och Paula var det lite kortare tid innan tåget skulle gå men jag hade dels bokat en senare avgång och när vi hade börjat strosa omkring lite längs en kanal, innan mina resekompisars tågavgång, så fick jag dessutom ett meddelande om att mitt tåg var ca 40 minuter försenat. Ganska mycket tid att fördriva för mig alltså.

Det här gröna huset finns precis utanför en av ingångarna till stationen.

När vi kom till Malmö fyra dagar tidigare visade jag en bild på en byggnad jag inte visste namnet på. Bloggvännen Znogge visste desto mer om denna byggnad och jag fick veta att den heter Centralposthuset och  byggdes 1906. Arkitekten var Ferdinand Boberg. Den här dagen fotade jag bara ett av tornen.

En fin vy genom ett konstverk i hamnen.

Den här båten låg inte på den här platsen sist vi gick förbi.

Muffin charmar många och här hittade han en ny kompis.

Anki och Paula gick till stationen men jag hade ju mycket tid över så jag fortsatte att se mig omkring. En liten fyr såg jag och enligt google maps heter den Malmö Inre fyr.

Jag fortsatte min promenad och bara för att ha ett mål så gick jag mot det enda jag kände till innan den här resan. Turning torso och en vy mot Öresundsbron från promenadstråket längs vattnet. Jag gick genom en liten park och då hörde jag prat och sång från högtalare längre fram. Jag hörde också något som lät som en smällare eller kanske en raket. Jag såg dock inget som skjöts upp i luften.

Sång och prat hördes hela tiden medan jag närmade mig Turning torso.

Jag såg hur folk samlades utanför ett staket och de trängde sig in i buskage för att se och höra bättre. Det var en pågående skolavslutning och jag kom fram dit precis när eleverna spelade och sjöng Idas sommarvisa.

Senast jag var i det här området på ett kort besök, någon gång strax efter att Turning torso byggdes och efter invigngen 2005, så var det ett väldigt sterilt och tråkigt område. Men nu såg det helt annorlunda ut med konstverk och grönområden mellan husen. En trevlig stadsdel helt enkelt.

Jag vände tillbaka mot stationen och var där i god tid innan mitt tåg skulle avgå. Men det blev flera tillägg till förseningen och när det äntligen kom så var det över en timme sent. Då skulle en snabb tågstädning utföras innan vi fick gå ombord. Vid första stoppet ropades det ut i högtalarna att något tekniskt problem måste lösas och att lokföraren höll på att felsöka. Det tog ungefär en kvart innan det var klart. Lite senare stannade vi innan två övergångar som var under någon slags åtgärd och där stannade vi ytterligare kanske 20 minuter. Enligt loföraren var de tvungna att skriva en massa papper och sedan få klartecken och tillstånd för att åka vidare. Det där med en massa papper undrade jag över och vilken tur då att min son är lokförare. Han sa tågklarerarna på trafikverket dikterar vad lokföraren ska skriva och kryssa i på förtryckta blanketter vid plötsligt uppkomna ändrade förutsättningar. Efter att det är gjort och båda parter har bekräftat vilka de är och att allt har gjorts på ett riktigt sätt så får lokföraren tillstånd att köra vidare.

Nu var vi ca två timmar försenade och eftersom jag var på väg till min lillasyster i Vadstena så skrev jag till henne att jag skulle komma mycket senare än beräknat. Jag skulle byta till ett tåg mot Motala i Mjölby och från Motala skulle jag åka buss till Vadstena. Min syster skrev genast att hon självklart skulle hämta mig i Mjölby och att det var synd att vi inte hade bestämt så från början. Det var otroligt skönt att slippa åka vidare med kollektivtrafik och jag blev välkomnad på perrongen i Mjölby av både min syster och superfina Rocky. Finns det något bättre än att mötas av en jätteglad vovve? Ja, det var så klart lika roligt att träffa min syster och systerkramar är också trevliga att få.

Drygt två timmars försening blev det alltså och jag har så klart begärt ersättning från SJ. Hemma hos min syster fick jag en god middag och lite lugnt soffhäng innan det var sovdags. Jag fick också en rundvisning av hennes nya hus och trädgård. Hon har verkligen fått det fint och jag är så glad för hennes skull att hon nu verkar ha hittat helt rätt boende som känns som hemma. Men mer om dagarna hos min syster kommer i nästa inlägg.

Det här var den sista hela dagen på Österlen och i vår stuga i Borrby. Morgonen efter var hemresan bokad så vi ville göra det bästa av den här dagen. Kvällen innan var himlen vackert röd borta i väster.

Jag samlar blommor och andra växter i ett eget galleri men de fanns inte på samma plats allihop.

Vårt första mål var Knäbäckshusen, ett område jag besökte med min lillasyster och hennes son för precis fem år sedan och då bodde vi på gångavstånd från de här husen. Lite information finns att läsa i första bilden om någon vill veta mer. Det här är inte alla hus men ett bra urval.

På ett av husen landade en svala en kort stund. Det var svårt att få till en bra bild men det syns i alla fall att det är en svala.

Vi gick ner mot havet och kom till det hjärta som såg nygjort ut när jag var här för fem år sedan. Nu är det lite påverkat av tiden och vädret.

Ett av de här små husen är ett kapell men nu minns jag inte vilket av dem det är.

Trappan tog oss närmare havet.

Sista lilla biten ner var dock lite brant och svårtillgänglig så det var bara jag som tog mig ner.

Där borta är en del av Stenshuvuds nationalpark. Dit kom vi inte den här gången men vi såg väldigt mycket annat fint. Jag har ju vandrat omkring där förut och njutit av vacker bokskog och storslagna vyer.

Mina resekompisar nöjde sig med att stanna kvar längre upp och titta ner på mig.

Vi har sett en hel del pampiga ekar och här är en av dem.

Vi fortsatte mot Brösarps Backar, som är bevis för att Skåne inte bara är platt.

Några fina insekter som vi dels såg här och den sista, grönglänsande skalbaggen fanns vid Knäbäckshusen.

Långt där borta syns havet svagt.

Mörka moln tornade upp sig och vi hann inte ända fram till bilen innan det började regna.

Vi hittade ett mysigt café där vi satt under regnskuren och där hade de en hel del veganskt. Jag åt en stor, supergod vaniljbulle och det är inte ofta jag har hittat veganska sådana. När vi hade fikat klart slutade det regna och vi åkte vidare till Skånes högsta vattenfall, Hallemölla, som i etapper är 23 m högt. Där finns också en kvarn där den verksamheten nu inte är igång längre. Mer info finns i texten i första bilden. Här höll sig regnet borta och vi kunde i lugn och ro gå omkring och titta på allt.

Vi såg en skylt som visade att det fanns ett äppelmusteri en bit bort. Vi svängde in där och i butiken fanns det många sorters drycker att köpa för den som ville. När vi kom ut igen gick vi förbi en äppel- och päronodling och innan vi kom tillbaka till bilen såg vi ett festligt par, ett träd och någonting som såg ut att vilja kramas och vara riktigt nära.

Vi var både trötta och väldigt nöjda med dagen och det var skönt att komma tillbaka till stugan. Vi förberedde lite med packningen för vi planerade att komma iväg senast kl 09.00 för att med god marginal hinna lämna tillbaka hyrbilen senast kl 11.00. Det gick bra och mer om det kommer i nästa och mitt sista inlägg från Skåne.