Ja, så ser det ut i väderappen och många är säkert jätteglada för de fina sommardagar som erbjuds. För visst åker mungiporna upp och även humöret när solen skiner. Jag har ju, som ni vet, gått från att vara soldyrkare och att älska värme till att nu hellre ha temperaturer som inte överstiger 20 grader. Mina promenader går jag helst på morgnarna innan det har blivit varmare än så. Det är perfekt att gå när det är svalt och skönt i de skuggiga partierna och när solen värmer skönt när man kommer ut ur skuggan. Det har varit lite väl kallt ett tag så även jag gläds åt de här somriga dagarna.

Jag kan inte låta bli att fota blommor och nu blir det ännu ett inlägg med vad naturen bjuder mig på. Men jag fick även med mig en sädesärla, som i min värld har hetat fågel vippstjärt ända sedan jag var barn. Jag vet att det finns fler påhittiga namn på denna pippi. Dessutom hade den forna bilfärjan Hymer (från Vaxholm) hamnat i sjön. Undrar vad den ska användas till. Haha, lite googling blev det så klart och numera är Hymer reservfärja, som kan hjälpa till på Isöleden och Håkanstaleden. Det är där ni har fått följa med mig när jag hat tagit färjorna för att komma till Oviksfjällen.

Nu har Renfanorna börjat blomma och det har en liten lus upptäckt.

Lite romantik är väl aldrig fel och även växterna försöker sig på små omfamningar. Här är det en Vitmåra som flirtar med en Vargtörel. Jag tror i alla fall att det är en Vargtörel och det tror Plantnet också.

Gullris kan tydligen se ut på olika sätt och den gula växten nedan hör tydligen dit. Orkidén är enligt Plantnet Jungru Marie nycklar, men jag vågar inte skriva under på det. Men någon sorts fläcknycklar är det i alla fall, kanske skogsnycklar. Ni märker ju vad man kan lära sig om man letar lite på nätet. Tyvärr blir ju alternativen ibland fler också. Jag tror att jag nöjer mig med att kalla dem för orkidéer hädanefter. Då blir det ju aldrig fel.

Jag behöver inte googla för att veta att de två första bilderna nedan är Älggräs och sist kommer en Vädd. Men det är humlorna som gör att jag placerar dem tillsammans

Olika sorters Blåklockor.

Jag blev glad när jag såg den utslagna Krolliljan men jag ska nog gå tillbaka till den plats där många Krolliljor växte tätt ihop. De blommar kanske också nu. Jag måste också kolla om de vita exemplar jag har sett också har slagit ut nu. Det kanske blir på morgondagens promenad. Hahaha, ja som ni märker är det blommor som gäller för mig just nu. Om jag lyckas komma nära någon fågel eller något annat fint så blir det lite variation men så länge det dyker upp nya blommor så lär min blogg fyllas av bilder på dem.

Det kommer hela tiden nya blommor men jag nöjer mig med att bara ta med ett fåtal i det här inlägget. Brandliljan är, precis som krolliljan (som jag skrev om i förra inlägget), en hejare på att sprida sig. Hur det går till har jag ingen aning om. Båda liljorna är ju lökväxter och på något sätt lyckas de få iväg delar av lökarna så att fler blommor uppstår.

Hahaha, självklart kunde jag inte låta bli att googla och här är svaret: Brandliljor sprider sig främst naturligt ovan jord genom små mörka groddknoppar, så kallade bulbiller, som bildas i bladvecken. När de är mogna ramlar de ner och gräver själva ner sig för att bilda nya plantor. De kan även sprida sig med frön eller genom att lökarna bildar sidolökar.

Jag kollade så klart upp Krollilja också: Krollilja sprider sig framför allt på två sätt: med frön som mognar i ståndarna på sensommaren och genom att huvudlöken bildar sidolökar under jorden.

Visst är det fiffigt ordnat?! Naturen är bara bäst. Och nu fick jag lära mig något nytt igen.

Massor av olika orkideer kommer upp ur jorden och de sprider sig också på något sätt. Jag fortsätter mitt kunskapssökande och så här gör de: Orkidéer sprider sig i naturen främst via miljontals mikroskopiska frön som sprids med vinden, eller vegetativt genom att nya skott bildas. Eftersom orkidéfrön saknar egen näring är de helt beroende av att infekteras av särskilda svampar i marken för att kunna gro och utvecklas.

Det senare har jag hört förut gällande Brunkullan och förmodligen är de där svamparna inte särskilt ovanliga eftersom det finns så gott om orkidéer här. Men Brunkullan har ändå svårt att föröka sig och det är därför den finns på så få platser.

Enligt plantnet är det här en Ängsskallra. Något oklart dock eftersom det finns både Höskallra och Luddskallra också. Men jag tror ändå att Ängsskallra är rätt. Den är en ettårig halvparasitisk ört i familjen snyltrotsväxter. Parasitismen innebär att utlöparna tränger in i närliggande växters rötter och stjäl näring därifrån. Kul att göra en ny upptäckt för den här har jag aldrig lagt märke till förut. Men om ni tittar i högra hörnet i bilden ovan så ser ni att den verkar trivas i ängsliknande förhållanden.

Väddar i olika färger börjar dyka upp.

Nu sägs det att fästingar finns över hela landet så jag kan inte längre påstå att vi inte har dem här. Men jag är fortfarande inte ett dugg rädd för att gå ut i högt gräs och hittills har ingen fästing hittat mig. De är nog inte så många än så länge.

Klöver finns det gott om. Olika sorter och olika färger.

Här är ännu en blomma som verkar sprida sig rejält. Förr blev jag jätteglad om jag råkade hitta en rödfibbla men nu ser jag dem väldigt ofta.

För några dagar sedan gav jag mig iväg till den butik som jag skulle välja våtrumsmatta i. Utbudet är inte jättestort och tur är väl det. Kanske minns någon av er mina val när jag lät renovera badrummet i Mjölby. Den här gången hade jag inställningen att jag skulle vara lite mer normal och så blev det. Jag tror att det blir bra och resultatet får ni se någon gång i höst.

För att påminna om hur jag tänkte då, 2016, så tar jag med de här två gamla mobilbilderna. Dålig kvalitet men det syns ändå att jag ville ta med mig sjön och stranden från Optand. Stenstrand på golvet och kluckande små vattenrörelser på väggarna.

Jag var tydigen inte helt vaken den här morgonen eller så gick jag bara i andra tankar och glömde ha koll på det som jag brukar upptäcka. Ingen fara, bara lite förvånande att upptäcka saker i bilderna som jag inte såg när jag fotade. Hade jag sett allt så hade jag så klart försökt få till bättre bilder just där. Men mer om det lite längre ner.

Thomée gör sina turer på sjön men igår kväll var det första gången den här sommaren jag hörde tutandet, som talar om att den kommer förbi. Det var inte många passagerare trots att det var en skön kväll.

Jag gillar att komma ut på morgonen innan det blir varmt och därmed svettigt att gå. Den här lördagsmorgonen var det väldigt skönt ute och jag njöt. Som vanligt kände jag glädje över att vara ute i naturen.

Solglitter i sjön.

Den här skylten hade jag inte sett tidigare…

…och naturligtvis lydde jag uppmaningen och tittade upp. Jag såg två nya holkar av de 30 som ska finnas här.

Den här sandhögen har legat här ett tag och jag har undrat vad de ska göra med den. Svaret fick jag nyligen i de lokala nyheterna. Den gamla tennisbanan, som låg en bit från sandhögarna, har rivits och grävts upp och nu ska det bli fyra banor för beachvolleyboll och ett utegym. Det kan ju bli kul att gå förbi här när det är klart och förhoppningsvis får jag då se att anläggningen blir välanvänd. Den illa skötta gångvägen som leder dit har gjorts iordning för de maskiner som behöver användas för arbetet.

Men jag tycker att det är finare att titta ut mot sjön.

Jag fick syn på en storskrake, en hona. Jag spanade efter eventuella ungar men inga sådana syntes till.

Lite längre bort såg jag i stället två måsungar i vattnet. Ett antal vuxna måsar cirklade omkring ovanför mig och skrek argt för att jag skulle hålla mig borta. Jag var ganska skyddad av träd men jag vågade inte gå nära så jag fick fota på långt håll.

Sedan försvann mitt fokus och jag missade totalt att den här måsen, som ser så lugn ut trots att jag närmade mig, hade två ungar nedanför sig. Det såg jag först när jag kom hem och tittade igenom bilderna. Jag skulle precis slänga en suddig bild när jag såg ungarna och då fick den duga.

Inte heller här var jag lika närvarande i vad jag gjorde som jag brukar vara. Det hade varit kul att komma riktigt nära den insekt som kryper på den översta högra stenen. Men just då ville jag bara fota de två figurerna som på lite håll såg ut som två fåglar. Precis som med den förra bilden så upptäckte jag insekten när jag senare satt vid datorn.

Jag gick under Vallsundsbron och tittade in mot stan men där tyckte jag att det var dags att vända och gå hem. Jag gick samma väg en kort bit och kom sedan ut på en annan gångväg.

Jag skakar lite på huvudet åt mig själv för det är inte likt mig att missa det som borde vara huvudfokus i bilderna. På taket till Friskis o Svettis såg jag två vuxna måsar men hur kunde jag missa att två ungar fanns med i motivet. Jaja, så kan det gå och jag grämer mig inte särskilt mycket. Jag får ha bättre koll nästa gång.

En av mina favoritblommor, Krolliljan, är på gång att slå ut nu. Den sprider sig rejält och jag har nog aldrig sett så många exemplar här i krokarna förr. Även en del vita kommer snart att slå ut.

Jag har glömt att berätta att jag ganska omgående fick besked från SJ om att jag skulle få tillbaka halva beloppet för den biljett jag köpte till det tåg som blev drygt två timmar försenat. Någon dag senare hamnade 345:50 på mitt konto så där gick det undan. Det kan ju vara bra att berätta om det som SJ gör bra och inte bara prata om det som blir fel.

Jag, och säkert ni också, ser ofta hur blommor varierar ganska mycket i färg. De jag brukar lägga märke till i första hand är blåsippor som kan variera i färg från vit till mörkaste lila och däremellan rosa och blå i många olika varianter. Jag hade med en del av de färgvariationerna i ett inlägg tidigare i vår och det har nog varit ett återkommande inslag hos mig. Men det finns så många andra blommor som varierar på samma sätt. Några av dem har jag samlat här och det finns säkert många fler. Säkert finns det även många fler färger hos de exempel jag har hittat. Jag har inte letat aktivt utan när tanken kom att jag ville dokumentera så hade jag redan ett antal bilder som visade olikheterna hos samma sorts blommor. Då lät jag blicken svepa lite mer fokuserat över markerna där jag gick och under två promenader fick jag ihop de bilderna. Ni har säkert minst lika många exempel.

Jag börjar med midsommarblomster (skogsnäva).

Syrener finns i otaliga variationer och de vanliga bondsyrenerna verkar vara i minoritet. I alla fall där jag har promenerat de senaste dagarna. Jag har inte fått med mig någon bild på blå syrener men jag vet att det finns många av dem. Jag har bara inte varit på rätt plats.

Bergklint.

Flox verkar också vara en växt som finns i hur många olika färger som helst. Men när jag tänker på flox så är det just de här två sorterna, som brukar växa vilt, jag ser framför mig.

Aklejsläktet är ett växtsläkte i familjen ranunkelväxter. Det finns omkring 70 till 80 arter i släktet och de är alla perenna växter som ursprungligen växer på ängar, i lundar och i bergstrakter på norra halvklotet/ Wikipedia.

Jag skulle kunna gå omkring och bara leta aklejor och få ihop massor av bilder med olika utseenden och färger. Men det får räcka med de här, som jag såg inom ett litet område. Jag gillar aklejor och kanske är det för att de finns i så stor variation.

Men det finns ju också växter som oftast ser ut precis som man tänker att de ska se ut. Det finns många olika sorters vicker men då är de ju inte kråkvicker, som syns i första bilden. Ibland ska man låta bli att googla och bara fortsätta att tro att man vet något. Jag trodde att ormrot bara kunde se ut som i den andra bilden men en googling visar att så är det inte. Det finns t o m en bild på blåeld där det anges att det är en ormrot. Men jag håller nog fast vid att det är just blåeld. Fibblor finns det massor av och de flesta är gula. Men jag gillar rödfibblorna lite mer och därför får de vara med i de sista bilderna i det här galleriet. Den femte bilden, som är en för mig okänd växt, fick jag syn på en bit ute på ett fält och bilden är tagen på långt avstånd.

Men allt fint är inte växter utan det finns ju annat, som t ex djur. De här hästarna stod med huvudena nere i växtligheten en lång stund innan en av dem la märke till mig. Det blev en lite oväntad reakton. Den svarta hästen satte först full fart och blev så ivrig att den glömde tugga i sig det gräs den hade i munnen. Sedan tvärstannade den och inväntade kompisen. Så blev det bråttom igen innan den kom tillbaka till kompisen och där stod de en stund och bara tittade på mig. Gräset hängde fortfarande kvar i munnen. Lite läskigt var det faktiskt när den först stormade rakt mot mig. Men sedan förstod jag att den nog var ganska osäker och kanske funderade den på om jag var någon den kände och gillade. Sedan såg den kanske att jag var en helt okänd person och då ville den inte komma närmare.

På väg hem trodde jag först att jag såg Vandrar Sune men när jag tittade närmare så såg jag att teckningen, det vita i ansiktet, inte var riktigt som på Sune. Det finns tydligen en kisse till med samma färg och med gps om halsen. Den här låg bra där i solen och visade inga tecken på att vilja komma fram och gosa eller följa med mig. Då blev jag helt säker på att det här inte var Sune. Jag undrar om det på något sätt kan ligga i generna hos gingerfärgade katter att vandra iväg eller om det bara är tillfälligheter att så många gör så. Jag känner till minst fem gingerkissar som beter sig så. Eller nu kom jag på en till så minst sex kissar med den färgen har en vandrargen.

Den tanken måste jag ju självklart kolla upp lite. Det står en hel del om röda eller gingerfärgade katter men jag har inte hittat att de har en vandrargen. Men lite annat värdelöst vetande kan jag dela med mig av:

Gingerfärgade (röda) katter är kända för sin unika genetik och sitt ofta livliga temperament. Den orangea färgen styrs av pigmentet feomelanin. Ungefär 80 % av alla gingerfärgade katter är hanar. Detta beror på att den orangea genen sitter på X-kromosomen.

Det finns inga helröda katter utan mönster. Alla röda katter har agouti-genen som ger dem ränder i form av tigré, makrill, spotted eller klassisk teckning, ofta med ett distinkt ”M” i pannan.

Många kattägare upplever att gingerfärgade katter är extremt sociala, pratiga, nyfikna och keliga. De har kärleksfullt kallats ”kardborrebandskatter” Det finns dock inga vetenskapliga belägg för att pälsfärgen direkt styr personligheten, även om de ofta beskrivs som riktiga karaktärer, fulla av självförtroende.

Ökad vokalisering är ett annat beteende som ofta tillskrivs orangea katter. Många ägare beskriver sina katter som ”pratsamma” och använder en rad ljud som jamande, kvittrande, drillande eller utdragna läten för att kommunicera med sina människor. Detta vokala beteende tolkas ofta som socialitet eller en önskan om interaktion.

Jag tror att det får räcka så här. Jag ifrågasätter nog lite grann en del av det här. Särskilt det där med pratsamma katter. Jag har träffat katter med andra färger som också gillar att prata och allt det här får nog vara upp till var och en att tro på eller inte. Däremot så är nog det här med genen som gör att de flesta gingerfärgade katter är hanar korrekt och även att de alla är mönstrade på något sätt.

När jag kände mig helt återhämtad efter den härliga, vackra men lite jobbiga fjällturen gick jag ut för att se vilka förändringar som hade skett sedan jag reste iväg mer än två veckor tidigare. Jag tänkte att nu kanske det fanns fågelungar att titta på i Ändsjön så dit styrde jag stegen. Lungörten växer på många platser och brer ut sig rejält. Den räknas tydligen inte som invasiv dock.

Framme vid det södra fågeltornet spanade jag länge men förutom den här skäggdoppingen med en enda unge var det väldigt lugnt. Jag såg en del fåglar men de var alldeles för lång bort för att det skulle bli något mer än suddiga fläckar i bilderna. Men både sothönor och krickor kunde jag urskilja ändå.

När jag stod där i tornet och tittade rakt ner i vattnet såg jag i stället en del fiskar. Inte bara de små som brukar komma simmande i stim nära land utan det här var större fiskar. Vilken sort det var vill jag egentligen inte försöka mig på att gissa men jag anar röda fenor vid buken och även själva buken ser lite röd ut. Kanske var det rödingar som simmade omkring där nere. Den sorten är en av de vanligaste i Storsjön och kanske har några tagit sig till lilla Ändsjön. Men den där munnen får jag inte riktigt att stämma med röding. Jag är dock inte särskilt fiskintresserad, även om jag blir ledsen när jag ser stora fång med fisk kvävas ihjäl på någon båt eller när de ska leva alldeles för trångt i stora fiskodlingskassar. Men jag ska inte förvandla min blogg till någon djurrättsblogg så jag lämnar ämnet och återgår till mina vanliga, vardaglia reflektioner.

Det finns en hel del svampar i skogarna nu men inga sorter som jag vågar plocka. Det dröjer nog lite till innan de visar sig.

Från det norra tornet var det inte många fåglar som syntes. Måsarna höll till ute på sin ö och förmodligen fanns det en och annan måsunge där. Men jag gav upp fotandet och fortsatte att bara njuta av en skön promenad.

Nu har jag fått godkänt av både HSB och styrelsen i min BRF till badrumsrenoveringen och de har dessutom godkänt att de ska stå för den del som rör golvbrunn, värmeledningar och lite annat. En kostnad på drygt 15.000 kr som jag slipper betala. Det tackar jag för. Det blir tillräckligt kostsamt ändå. Men jag har en förmåga, att när jag väl har bestämt mig och pengarna är plockade ur fonderna och sitter på ett sparkonto, då är det som att pengarna inte spelar någon roll längre för varför ska de bara vara kvar på fonderna i stället för att jag ska få glädjas åt vad de kan ge mig medan jag är tillräckligt ung 😀 (eller i alla fall inte för gammal) för att uppskatta och uppleva det. De har vuxit ganska bra genom åren och det kan nog bli en köksrenovering nästa år också. Jag har bara mig själv att tänka på och varför då inte prioritera min egen trivsel?