Jag blev både full i skratt och lite paff när jag blev omkörd av det här ekipaget. Vovven ser ut att ha det bra där i plastlådan och det finns säkert en väldigt bra anledning till det här arrangemanget. Kanske har de redan promenerat och ska ta sig till en plats ganska långt hemifrån. Om labradoren då är lite äldre eller har något medicinskt problem så är det här ett fiffigt sätt att låta den följa med. De swishade förbi ganska snabbt så det finns säkert en bra säkerhetsanordning i hemmabygget och hunden har nog blivit van vid att transporteras på det här sättet. Hur som helst så bevisar det att det finns en lösning på det mesta. Jag hann precis lyfta kameran innan de försvann ur sikte. Huset i bakgrunden har för övrigt varit med i ett avsnitt av ”vem bor här”.

Men jag ska börja från början av dagen. När jag drog upp rullgardinen vid sextiden på morgonen så sken solen över det nästan spegelblanka vattnet och Annersia. Jag hämtade kameran för att försöka få med speglingen.

Sommartemperatur väntade och jag valde att gå ut redan vid sjutiden eftersom jag föredrar att promenera i svalare väder. Ni minns kanske att jag för ett tag sedan hittade lundvivor bredvid röda gullvivor och i morse hittade jag massor av gula gullvivor. Det är nog inte bara jag som tidigare har tagit fel och trott att lundvivor är gullvivor och för de som vill veta skillnaden så lägger jag ut båda bilderna.

Plötsligt kom en raket, en väldigt snabb kisse, springande ifatt mig och stannade framför mina fötter. Ja, nu känner jag ju igen Vandrar-Sune och naturligtvis hukade jag och fick en rejäl stund med gos. Jag förstår att han ger sig iväg på äventyr eftersom han är så ömhetstörstande. Jag ville inte att han skulle följa med mig eftersom jag skulle gå en bra bit och passera minst en väg. Jag har sett på fb att han ofta blir hämtad av sin husse så det var inte av oro att han skulle gå vilse som jag helst inte ville ha honom som sällskap. Han gjorde som sist och stannade till ibland men kom sedan farande som en raket igen. Rätt som det var dök en man med ett barn upp och gick åt motsatt håll och då var de som tur var mer spännande. Jag såg hur de stannade och klappade Sune och jag skyndade mig iväg åt mitt håll.

Sjön låg fortfarande spegelblank när jag kom en bit längre.

Jag kände doften av hägg och nu har blomningen börjat.

Det här är fortfarande min drömstuga. Det är några år sedan jag hörde att den har ärvts av två syskon och att de tänker sälja den. Men än så länge ser den oanvänd ut. Jag kan alltså fortsätta att drömma om att få sitta i uterummet på baksidan eller vid stranden med fötterna i vattnet medan jag ser ut över vyerna. Jag gissar att den som kanske någon gång köper fastigheten kommer att riva stugan och bygga något miljonbygge. Jag skulle bara vilja renovera det som behöver renovering. Det finns en liten gässtuga också och förmodligen är det ett utedass som gäller. Jag kommer aldrig att ha råd med en stuga i det här läget så jag får fortsätta drömma.

Skogsnävan (midsommarblomster) slår snart ut.

Åkersenapen är redan i full blomning.

Det här med näthandel är inte alltid så lätt. Jag ser ibland hur väldigt billiga alternativ till det jag letar efter säljs av Temu, Shein och andra företag som jag vet finns i Kina. Det har kommit larmrapporter om gifter i produkterna och urusel kvalitet. Ja, det finns många anledningar att undvika de näthandlarna. Men hur ska man veta när det inte framgår var varorna hämtas från?

Jag har tänkt ett tag att jag vill ha en baddräkt. Min bikini duger fortfarande men jag känner att nu är det dags för en hel baddräkt. Både för att det är bekvämt och för att den kan hålla ordning lite mer på diverse valkar. Men jag har inte kunnat uppbåda någon lust eller ork till att gå på stan för att leta och prova ut någon så jag satte mig vid datorn och tänkte att jag skulle chansa utan att prova. Naturligtvis kom diverse oönskade butiker upp i skärmen men jag hittade en baddräkt hos en butik som heter Hanson mode. Det låter ju svenskt. Dessutom stod det att den skulle skickas två dagar senare. Men just det där ordet ”skickas” är tydligen en luring. Jag läste lite snabbt och min hjärna tolkade det som ”levereras”. Så fel jag hade. När varan var beställd och betalningen gjord så fick jag besked om att leverans skulle ske ca tre veckor senare. När jag sedan följde min beställnings status så stod det tydligt att den kommer från Kina. Suck!!!

Nåja, nu har den kommit och eftersom den passar så kommer jag att använda den. Om det blir något bad i sommar, för det kan inte garanteras. Jag får hoppas att den inte är supergiftig eller att den vittrar sönder så fort jag badar för det vore ju lite pinsamt. Jag vet inte om jag lärde mig något av det här men kanske kommer jag inte att gå på det där ordet ”skickas” någon mer gång. Då kommer mina varningsklockor att ringa. Nu har jag sett att Andersson mode säljer likadana baddräkter för samma pris så svenska efternamn kanske också borde få varningsklockorna att ringa.

Jag hade en lite bättre dag igår så jag gav mig i kast med att leta upp stolparna på Öneberget. Ett lagom högt berg som inte kräver alltför mycket av den som vill ta sig upp. Kartorna i hittaut-appen beter sig lite underligt i min mobil så det var inte helt enkelt hela tiden. När jag zoomade in på kartan så delade sig kartan på ett mystiskt sätt i två delar och de nya checkpoints jag ville hitta fanns plötsligt delvis på den del av Frösön där jag redan hade hittat alla stolpar och en bensinmack hade lyckats placera sig på toppen av Öneberget. Kartan stämde inte alls med verkligheten. Men jag tänkte att det löser sig nog när jag kommer närmare och när den blå gps-pricken, som visar var jag är, har hamnat i orienteringskartan. Till slut blev det rätt men jag märker att samma fel uppstår när jag tittar på andra delar av Östersund med omnejd. Vid Bynäset blir det en skugga av näset i sjön och där hamnar prickarna ibland. Men så plötsligt visas kartan på rätt sätt nästa gång jag testar. En extra utmaning alltså men utmaningar är ju till för att övervinna.

Jag gick naturligtvis fel i början och i stället för att gå tillbaka och göra rätt så valde jag att hasa ner för branta sluttningar utan stigar för att komma rätt. Men det fanns gott om grenar jag kunde hålla mig i så att inte fötterna skulle fara iväg under mig. När jag var på rätt plats gick resten lätt och så småningom kom jag upp till den här stigen med trappsteg i sten och med ett räcke att ha som stöd.

Jag gillar den här stigen med det som känns som lagom mycket klättring och bergsbestigning. Jag går hellre uppför än nerför här så jag valde att gå rundan motsols. Trapporna fortsätter en bra bit till…

…men så småningom kom jag upp till den enda plats där kameran kunde leta sig fram mellan träden och fokusera på Östersund. När jag kom hit hade jag hittat alla stolpar så resten av promenaden kunde jag stoppa ner mobilen och bara njuta av väder och natur.

Här är platsen för den numera obefintliga Mjälleborgen. En gång i tiden var det säkert fin utsikt åt alla håll härifrån men skogen har mer och mer tagit över.

Jag gick ner på andra sidan berget. En mycket jämnare och mer lättgången stig. Från den här sidan bjuds man på den här vyn in mot de centrala delarna av Frösön och med en viss fjällutsikt.

Nu har liljekonvaljbladen kommit upp och faktiskt så hittade jag knoppar bland alla blad. Väldigt outvecklade knoppar men om några veckor sprids doften av massor av liljekonvaljer på många platser. Jag tror att jag hinner njuta av det innan jag ger mig iväg på äventyr.

En stor humla hade fullt upp i de här maskrosorna.

De här penséerna har nog spritt sig från en närbelägen trädgård. Så är det med många växter och då är det fritt fram att fota. Jag brukar undvika att fota i trädgårdar men jag tittar och beundrar dem när jag går förbi. Det finns så mycket fint att titta på.

…och då insåg jag att det var den 16/5, som var startdatum för årets stolpjakt här i Jämtland. Det var inte stolpen på bilden nedan jag såg för den fick jag avvika en bit bort från stigen för att hitta. Men eftersom jag inte kom på att jag borde fota den första så får den här stolpen illustrera min insikt. Det är kul att komma igång med den här aktiviteten igen men jag kommer inte att vara lika fanatisk som vissa tidigare säsonger. Det är lite krångligare att ta sig till en del av de områden där de är placerade så jag får nog nöja mig med att leta där jag kan komma med buss. Jag har dessutom en lite jobbigare period med orken och trycket i både mage och bröstet så jag måste anpassa mina promenader efter dagsformen.

Jag har kommenterat hos någon att vi inte har några mattor med vitsippor här än så länge. Vitsippor såg jag knappt till här för inte så länge sedan men bevisligen så sprider de sig och här är ju en riktig vitsippsmatta i skogen.

Letandet efter stolpar fick bestämma hur jag skulle gå och när jag hamnade mellan HC och den byggnad som förmodligen ska bli ett fängelse så hade jag redan hittat ett lagom antal stolpar. Det är en trevlig bonus att vi som letar lätt känner igen andra som också letar och då byter vi gärna några ord med varandra.

Jag hörde strandskatans läte och tittade upp mot taket på HC. Där satt den här pippin och kanske har ett par strandskator sitt bo där uppe. Jag har bara sett dem i närheten av vatten tidigare men det här är ju en bra utsiktsplats.

Hade det varit några år tidigare, innan de här besvären började, så hade jag tagit mig upp på Öneberget för att registrera några fler stolpar. Men det får vänta till en annan dag och jag har ju hela sommaren och hösten på mig. När jag gick hemåt så kom en av mina grannar cyklande bakom mig och hon hoppade av cykeln, eller rättare sagt kämpade lite för att komma av cykeln och få benet över ramen. Men ändå…är jag så pigg när jag är 80 år så kommer jag att vara väldigt nöjd. Vi gick tillsammans en bit under trevligt samtalande. Men efter en stund cyklade hon iväg för hon skulle till sin sommarstuga och fixa en del.

Jag fick syn på en gram med massor av röda små kottar och det fick bli dagens sista foto.

I morgon är det tre veckor tills jag tar tåget söderut och under två veckor ska jag hinna med mycket skoj. Men mer om det när det är dags. Här hemma händer det inte så mycket men i naturen går utvecklingen framåt. Efter provtagningen igår, där alla provsvar var bra, tog jag en promenad uppför de gator som ledde till Björkbackaparken. När jag vände och började gå nerför de sluttande vägarna så passerade jag kyrkogården och fortsatte ner till centrum där jag tog bussen hem.

Jag har bett ett företag inom badrumsrenovering kontakta mig och kanske blir det, som jag har tänkt på sedan jag flyttade hit för sju år sedan, äntligen av. En offert vill jag i alla fall ha och sedan får vi se. Jag har konstaterat att mina händer inte orkar med att skrubba alla fogar mellan klinker och kakel länge till så jag vill ha våtrumstapet och våtrumsmatta. Mycket lättare att hålla rent. Lite krångligt är det att bostadsrättsföreningen ska vara involverad. De ska stå för kostnaden gällande golvbrunn och viss rördragning men det är lite luddigt hur reglerna är. Om jag står för den kostnaden själv är det i stort sett bara att anmäla renoveringen men det är ju dumt att avstå från en ersättning som jag har rätt till. Hur som helst så blir det en dyr historia men det är ju delvis i det syftet jag har varit noga med att ha fonder. Och det är ju dumt att vänta tills jag kanske någon dag vill sälja min lägenhet. Jag vill så klart kunna glädjas åt ett fint och fräscht badrum med fin inredning medan jag bor kvar. Och nej, jag planerar inte alls att flytta men det kanske kommer en dag då jag måste.

Den här bäcken korsar jag eller går längs med ganska ofta under mina promenader. Den här dagen tog jag mig ner för en brant för att komma lite närmare den lite vildare delen av bäcken. Det syns att det är många som har gått där för det finns upptrampade stigar lite här och där. Många spanar efter lekande harrar den här tiden och jag tittade också lite extra noga. Men någon harr såg jag inte.

Däremot växte det massor av kabbelekor och de flesta såg jag när kom upp i solskenet igen och till en lugnare del av bäcken.

Efter en regnig söndag har det nu varit två sköna dagar med mycket solsken. Lite kyligt på morgnarna och eftersom jag har bestämt mig för att mössa och vantar inte längre ska användas så har jag väntat till efter lunch innan jag har gått ut. När termometern visar minst 8 grader är det alldeles lagom att gå ut. Fler och fler växter har dykt upp.

I morgon planerar jag att ta en tidig morgonbuss till stan för den rutinmässiga provtagningen. Om det inte är för kyligt då så passar jag på att ta en stadspromenad. Eller så söker jag mig upp till något naturområde. Jag skriver att jag söker mig upp eftersom hela Östersund ligger i en sluttning.