Vi har haft tur med vädret de här dagarna. Det kommer lite regn då och då men vi har lyckats undvika nästan alla droppar som har fallit ner. Min svägerska hade inte gått den väg som jag skrev om för några dagar sedan, den där jag kom till Frösö kyrka och sedan fortsatte in på en stig norrut, så därför valde vi att gå den vägen. Vi hade inga som helst planer på att plocka lingon eftersom vi båda redan hade försett oss med tillräckligt tidigare. Men när vi såg hur det lyste rött vid sidan av stigen och sedan kunde plocka en hel del på bara en liten yta så kunde vi inte motstå den frestelsen. Vi hade plastpåsar med oss och på ganska kort tid fick jag ihop nästan en liter medan min svägerska var snabbare och fick ihop några dl mer. Nu har jag nästan 2,5 liter i frysen och det är mer än tillräckligt för mina behov.

I morse bestämde vi oss för att promenera in till stan (Östersund) och naturligtvis blev det en hel del höstfoton.

Jag har fotat liknande stenbyggen tidigare och kanske har det blivit en liten trend att bygga mer eller mindre rangliga torn och figurer.

Den här märkliga rönnen har både röda och gula bär och det har jag aldrig sett på samma träd förut.

Vi gick till gågatan i centrum och bestämde oss så småningom för att gå in på espresso house där vi båda valde att köpa ett surdegsbröd med avokado, sallad, tomat och något slags bredbart pålägg. Jag hade kollat i appen Happy cow innan vi gick för att se var vi kunde hitta veganska smårätter eller smörgåsar och det fanns flera caféer att välja bland. Den här smakade väldigt bra. Min svägerska är inte vegan men hon tyckte också att den här smörgåsen var ett bra val.

Vi tog bussen hem till mig och det var nog bra eftersom det kom lite regn och det kändes inte som om min kropp ville gå hela vägen tillbaka. Efter fika och senare middag satte vi oss och kollade upp hur vi skulle kunna förverkliga några spirande planer för nästa sommar och nu är hotell bokade i både Trollhättan och Göteborg. Avbokningsbara alternativ så klart men vi hoppas att inga hinder ska uppstå. Ännu fler vaga planer finns till nästa höst och där kanske det blir tåg till Tyskland. Men det måste kollas upp mycket mer och det känns lite tidigt att börja boka något. Men det verkar som om det kommer att bli en rolig sommar även nästa år.

Min svägerska brukade komma och hälsa på hos mig två gånger per år men de senaste åren har hon haft svårt att komma ifrån pga att hennes man länge har varit sjuk. Nu har tyvärr även min svägerska blivit änka och det innebär så klart sorg men även en lättnad över att nu kunna styra över sitt liv som hon vill. Det var både efterlängtat och roligt att hon äntligen kunde komma hit. Hon kom med tåget i förrgår kväll. Ett ganska försenat tåg men inte så försenat som det först verkade bli. Vi hann sitta och prata någon timme innan det var dags för sängen och mer prat och trevlig samvaro blev det igår och så ska det fortsätta flera dagar till.

Vi kom ut på två promenader igår. Två väldigt sköna höstpromenader med alldeles lagom temperatur för en tunn jacka över en t-shirt. Höstfärgerna blir fler och fler…

…men blommorna har inte helt gett upp än.

Min blogg lär fyllas av höstfärger ett tag framöver men det gäller att ta vara på och njuta av allt under den relativt korta tid det ser ut så här.

En liten gräshoppa satt på asfalten och att bilden blev suddig beror mer på mig än på gräshoppan. Den satt helt stilla medan jag kröp ihop för att komma nära och jag var nog inte helt stadig på handen. Kul ändå att få med den.

Jag fick bråttom att gå in på en restaurang och gå in på damrummet och under tiden satt min svägerska på en bänk utanför och njöt av solen, som fortfarande värmer ganska mycket.

Nu har vi vaknat upp till ännu en fin höstdag och snart är det dags för dagens första promenad. Kanske blir det bara en men om vi båda känner att kropparna hänger med så blir det nog en till lite senare. Men först ska jag dricka det kaffe som min svägerska precis just nu serverade mig. Jag älskar att mina besökare känner sig hemma i mitt kök och inte är rädda för att göra som de vill.

På valdagen blåste det rejält men det var ändå skönt att komma ut en stund. Kameran fick dock stanna i väskan, med undantag för när den här fina kissen trots blåsten satt stilla en stund. Den får representera den här dagens lilla möte som lämnade mig med ett leende. Jag var nästan hemma igen och i närheten av vallokalen mötte jag en familj bestående av föräldrar och två barn. Jag gissar att det barn som inte låg i vagnen var någonstans i trakterna 3-5 år. När jag var några meter ifrån familjen tittade barnet på mig och frågade ”ska du rösta”. Jag berättade att jag redan hade röstat och självklart returnerade jag frågan. Jag riktade den mot barnet men det var pappan som svarade att det hade de också redan gjort. Mamman bara fnissade och jag skrattade gott åt situationen jag också. Jag gillar att barnen inkluderas och får veta vad röstning och demokrati innebär. Då väcks säkert en del frågor och för barn är det nog helt naturligt att ställa frågan till personer de möter. Får jag en intresserad fråga så är det klart att jag svarar.

Det var hög tid för att fylla på i förråden och i morse tog jag bussen för att handla på Willys. Ibland får jag för mig att kombinera det med en promenad och dagens väder inbjöd verkligen till en sådan. Jag klev av bussen på Frösösidan av gångbron och därifrån blev det en skön promenad längs sjön några km innan jag svängde upp mot butiken. Nu är det ett tag sedan de här husen byggdes och planerna för ännu fler byggen verkar ha avstannat.

De tilltänkta tomterna ser ut så här och det är nog de som bor lite längre bort bara tacksamma för.

De blir nämligen av med mycket av den här utsikten och delvis även fjällutsikt när planerna sätts igång. Och vem vill inte ha en vy över Frösön utanför sitt hem? 😀

Molnen ordnade ett slags lugnt och stilla fyrverkeri där uppe i det blå.

Sista bilden innan jag lämnade sjön visar hur det ser ut utanför Inlandsbanans kontor.

Det blev en hel del handlat och visst blev det ganska tungt att bära. Men jag tycker ändå att det är smidigt att ta bussen och det är ju inte långt varken från Willys till busshållplatsen eller från bussen och hem senare. Jag blev erbjuden hjälp när jag vid ett tillfälle ställde ner en kasse för att ta ett nytt grepp men jag log, tackade och sa att det gick bra. Än så länge klarar jag mig utan hjälp men det är ändå trevligt att någon frågar.

Det finns inte så mycket att berätta mer än att jag går mina promenader och ibland hittar en del tidiga hösttecken.

En dag flög ett gäng små fåglar omkring framför mig och det var mer tur än skicklighet att jag lyckades fånga några av dem med kameran. De satt inte kvar länge och dessutom blåste det så att de tunna växterna guppade ganska rejält. Jag är inte helt säker på vad det är för sort men jag funderade på om det kunde vara unga exemplar av antingen grå- eller grönsiska. Snösparv fladdrade också förbi i tankarna. Men jag ville veta och tog först hjälp av Merlin. Där fick jag upp två förslag som inte alls liknade de här fåglarna och jag översatte inte ens de engelska namn de föreslog. Sedan frågade jag google och fick bekräftat att min första tanke kunde vara rätt. Det är förmodligen unga gråsiskor och om ni undrar var den röda fläcken i pannan är så dröjer det lite innan den visar sig. Det visade sig att Merlin också hade haft rätt men där visades äldre exemplar som inte såg ut riktigt så här. Om någon undrar så är det engelska namnet redpoll. En liten osäkerhet finns men tills jag har motbevisats så tror jag på att det är gråsiskor.

En annan pippi, men en inte helt verklig sådan, fanns på en plansch nära Härke konstcentrum.

Det var många rullskidåkare i farten. Man hör på långt håll när de kommer. Det är ett väldigt karaktäristiskt ljud de ger ifrån sig.

Mer höst.

Blommor finns det fortfarande en hel del av och gulsporren ser jag ganska många exemplar av.

En utblommad klematis.

Oavsett vad man tycker om olika politiska partier så verkar det bli en spännande valvaka i morgon. Jag har konstaterat att om jag bara ska se till mig själv så står inte alls mycket på spel men jag är inte riktigt så egocentrisk så det är klart att jag hoppas på att det som känns rätt för min uppfattning om det bästa för Sverige ska bli verklighet. I en utopisk värld skulle vi alla respektera varandras åsikter och kunna bete oss bättre än de politiker som sprider halvlögner och använder härskartekniker för att trycka ner motståndare. Det är helt ok att tycka olika utifrån egna perspektiv och det borde inte få splittra oss. Men om jag ska vara riktigt sanningsenlig så finns det faktiskt vissa jag skulle ha svårt att helt respektera. Och sanningsenlig ska man ju vara.

Nu går solen upp så pass sent att jag hinner se fina himlar när de visar sig från sin bästa sida. Kl 06.04 gick solen upp i morse och när jag några minuter tidigare drog upp rullgardinen såg jag det här.

Men sedan mulnade det och det såg ut som om det fanns risk för regn så jag tog det lugnt och inte förrän halvtio gick jag ut. Mitt mål för dagens promenad var att se om lingonen var mogna. Jag har inte gått den här rundan sedan förra hösten och då hittade jag alldeles lagom stor mängd lingon. Jag tog den kortaste vägen eftersom jag kände att det var bäst att inte göra en allför stor ansträngning. Därför valde jag att gå längs en asfalterad väg ganska länge men när jag kom till Frösö kyrka svängde jag till höger och kom in i en skog.

Jag upphör aldrig att fascineras av fjälliga bläcksvampar. Här är två övermogna exemplar.

Stigen var torr och fin och skogen grön och lummig i början. Senare blev det ganska lerigt bitvis och skogen tätnade.

Jag kom fram till den plats där jag hittade lingon förra hösten och där lyste det rött lite överallt. Men lite uppmärksam måste man vara när en annan sorts röda bär smyger sig in i lingonriset. Här syns de rödaktiga bladen till den slingerväxt som är väldigt vanlig men ofta såg jag bara bären. De är inte svåra att se skillnad på om man är medveten om att de finns där men om man t ex går med en plockare och rafsar åt sig många bär samtidigt så kanske misstag kan ske. För mig är det inga problem. Jag plockar för hand och försöker rensa så gott det går på plats.

I början var alla bär riktigt röda och fina men när jag flyttade mig en bit dök fler och fler inte helt mogna lingon upp. Jag tyckte att jag hade fått ihop tillräckligt, minst en liter, så jag lämnade resten av bären och fortsatte min runda för att ta mig hem.

En blomfluga och en annan sorts fluga delar på de godsaker de hittade i en cikoria.

Jag tror att det här är en ung tjur men jag är ingen expert och därför inte helt säker. Jag kände lite medlidande med den där den stod i lervällingen. Ville han och hans kompisar ha hö så var de tvungna att ställa sig där.

De övriga låg på ett bättre underlag och njöt av sol och skön temperatur (ca 14-15 grader). Det fläktade lite och det tyckte jag bara var skönt. Kanske tyckte det här gänget likadant.

Jag var tacksam för att jag hade klarat av alla uppförsbackar i början av promenaden och här kunde jag njuta av att orka lite mer. Men visst är det märkligt att det blir skillnad med halstabletter.

Jag lyfte kameran mot en fin timrad lada och inte förrän jag kom hem upptäckte jag att det gick tranor längre bort. Det blev alltså inga inzoomade bilder på dem.

Lite längre fram såg jag en del av Ändsjön och bort mot den nyaste slalombacken på baksidan av Östberget. Även utsiktstornet sticker upp lite ovanför träden. Jag mötte en man med två siberian huskies i koppel och en liten söt vovve som gick lös, jag tror att det var en terrier av något slag. Den lilla hunden vinglade och verkade inte kunna hålla upp huvudet ordentligt. När jag närmade mig vinglade den över grusvägen och stannade mitt framför mig. Jag sa ”men lilla vän, håller du på att blåsa bort?”. Sedan hukade jag mig så klart ner när jag fick ett ok från hennes husse och det blev en fin liten mysstund. Hennes husse sa att hunden var 14 år och hade en sjukdom som motsvarar det som vi människor kallar kristallsjukan. Men hon mådde bra i övrigt. Han visste inte om det går över eller om hon måste vara yr resten av livet. Vi konstaterade att det är ju inte kul för oss heller att gå omkring med yrsel och jag hoppas verkligen att denna glada och fina vovve får må lite bättre snart. Jag fick några pussar även av de andra två vovvarna så jag var riktigt nöjd med mötet.

När jag kom hem sköljde jag min lingonskörd och mätte både vikt och mängd. Det blev 1,5 liter och det klarar jag mig bra med till nästa höst. Men det är klart att om jag råkar få syn på fler så är jag beredd med nya plastpåsar att stoppa mina fynd i. Jag fick även med mig en sopp och två fina fjälliga bläcksvampar. Det blir inte mycket varje gång men flera små bäckar… I morgon stannar jag nog hemma och låter bli att anstränga det som känns som motstånd, vad det än må vara. Eller så kan jag inte motstå höstvädret om det skulle råka bli ännu en fin dag