Det var inte alls meningen att vi skulle ha en konversation. Jag googlade och fick svar i den första AI-genererade upplysningen. Men jag var inte helt nöjd med svaret och eftersom det fanns en ruta för kompletterande text så la jag till lite information och sedan var vi igång. Jag vet inte ens vilken AI jag ”pratade” med men förmodligen var det Gemini eftersom det började med en googling.

Det började med att jag funderade på varför min läkare hade hänvisat till försämrade värden när det gällde mina njurar. Kreatininvärdet hade ju hamnat inom gränsvärdet de senaste provtagningarna och det har ofta legat lite över. Då kom jag på att han hade hänvisat till den läkare jag träffade förra gången och att hon hade tyckt att ett ultraljud kunde vara bra. Jag gick in i journalen och läste återigen vad hon hade skrivit. Förmodligen har läkarna en annan plats där de skriver om sådant som kanske inte behöver vara i journalen för jag kunde inte se att hon hade haft den åsikten. Däremot fanns ju siffrorna från den senaste iohexolclearance-undersökningen nerskrivna där (ni kanske minns att jag fick ett medel insprutat i ett blodkärl och att jag fyra timmar senare fick lämna ett blodprov för att se hur njurarna hade hanterat det medlet). Siffror som jag hade sett men inte skänkt någon tanke eftersom jag inte begrep vad de stod för. Jag har inställningen att vården hör av sig om något inte är som det ska. Min siffra hade sjunkit från 55 till 47 på ett år och det var det värdet jag började med att googla. Det korta svaret är att min totala njurfunktion vid sista mätningen var 47%.

Nu vill jag poängtera att jag inte är det minsta orolig för mina njurars välmående eftersom jag tror mig veta varför värdet är lite för lågt. Men jag var nyfiken och AI gav så bra och uttömmande svar. Men efter min första, ganska korta fråga så fick jag till svar att jag förmodligen har en njursjukdom som behöver tas om hand av vården. Jag la till att jag är levertransplanterad och att den ena njuren har nedsatt funktion. Då svarade AI att det var viktig info som förklarade en del. Jag fick veta att mina mediciner och transplantationen påverkade men det fanns ändå en del farhågor. Nu tyckte jag att det var kul att prata med AI och jag ville att den skulle komma fram till samma slutsats som jag redan hade, att det finns helt logiska förklaringar till mitt värde. Därför förklarade jag att min ena njure har blivit opererad efter ett flödeshinder och att den ändå kunde räddas till viss del tack vare att jag gick med en nefrostomi (en påse med slang från njuren) i åtta månader. Men det senaste besked jag fick var att den endast har 17% funktion.

AI blev verkligen glad för min skull när det mesta pekade mot att mediciner, en förkrympt njure med sämre funktion och transplantationen påverkade resultatet av njurfunktionsundersökningen. Den förklarade varför läkarna vill göra en ultraljudsundersökning och vad de kommer att titta på och hade jag inte vetat bättre hade jag trott att den kände empati med mig. Nu tyckte jag att det var dags att avsluta så jag tackade för alla svar och skrev att jag nu skulle avvakta resultatet av ultraljudet. AI svarade artigt och omtänksamt att jag var välkommen att återkomma om jag hade fler funderingar eller ville ha hjälp med vad jag ska ställa för frågor till min läkare.

Jag kan verkligen förstå att många gillar att diskutera, få svar på eller hjälp att analysera ämnen och frågeställningar med de olika typer av AI som finns. Jag fick väldigt bra respons och svar men jag skulle aldrig lita på någon AI när det gäller djupare analyser av de svårigheter jag har. Men det här kändes trovärdigt och ofarligt och lämnade faktiskt en bra känsla av att ha fått en del svar. Visserligen svar som jag förväntade mig men ändå… Det var helt enkelt kul att konversera med AI och det var nog inte sista gången. Men kanske ska jag skaffa ChatGPT för jag har hört att den är bättre. Inte lika inställsam och inställd på att alltid bekräfta frågeställaren utan mer som en samtalspartner som kan ifrågasätta ibland.

Sol och regn avlöser varandra och det krävs lite tur för att promenaderna ska bli sköna. Även i väderappen ändras det fort. Idag har det regnat på förmiddagen men det skulle vara uppehåll efter lunch. Vid halvtvå-tiden gjorde jag mig iordning för en promenad och när jag var redo att gå ut kollade jag appen igen. Då skulle det helt plötsligt bli regn en halvtimme senare. Jag bytte till en bättre jacka och gick ut i alla fall. Det var sol nästan hela rundan men de mörka molnen tornade upp sig i öster. Men när jag kom hem hade väderappen ändrat sig igen och nu fanns det inget regn i sikte. Halvklart och hela 14 grader i skuggan. Jag fortsätter att spana efter höstfärger och enstaka träd har skiftat färg.

Efter förmiddagens regn fanns det många droppar som glänste när solen nådde dem.

Ni kanske har sett på nyheterna att vi i Östersund nu rekommenderas att koka vårt dricksvatten. E-colibakterier har hittats i ett rutinprov och då måste de gå ut med den rekommendationen. Provet togs för några dagar sedan och medan det har analyserats har jag druckit mycket vatten. Jag känner inte av några problem så jag tror inte att det är någon fara men självklart har jag ändå kokat en del vatten, ställt tillbringare i kylen och dessutom brygger jag inte mitt kaffe utan kokar vattnet, låter det bubbla länge och häller det sedan över snabbkaffe. Det går lika bra för min del som malet kaffe och, som jag har berättat tidigare, är jag inte någon kaffefantast men någon mugg ibland känns trevligt.

Nåja, det blev inte så mycket av vare sig svamp eller färg men jag fick ihop en påse med en del fina små blodriskor, en röksvamp, en fjällig bläcksvamp, några taggsvampar och sedan hade jag tur och fick syn på ännu en koralltaggsvamp. Ni minns kanske den häftiga svamp som jag upptäckte förra hösten och som jag visade här för någon vecka sedan. Nu ville jag bara inspektera hur den svampen återhämtade sig och den hade redan satt fart och börjat växa till sig. När jag tittade lite längre in i ett tätt buskage såg jag den andra koralltaggsvampen. Jag trängde mig fram och skar försiktigt av en del av den och tillsammans med de andra fynden förvälldes den när jag kom hem och nu har mixen av svampar hamnat i min frys.

Det är fortfarande sommar här och det är grönt och lummigt nästan överallt. Men på en del platser var det stora mängder gula björklöv på gångvägen och några träd hade mer eller mindre tagit på sig höstskruden.

De öppna fälten nedanför campingen är fulla med klöver. Förmodligen är de odlade och snart ska nog markägaren slå sina fält för andra gången.

Det fanns både baldersbrå och prästkragar och just här är det baldersbrå som visar upp sig.

Man kan ana skiftningarna i träden. Det gäller att ta vara på hösten för det tar inte lång tid innan löven ligger på marken och sedan är det bara kala grenar överallt.

Det dröjer innan fjällen blir vita men som vi alla vet så går tiden fort. Hösten är just nu min favoritårstid men i november börjar jag längta efter vintern.

Men innan vintern kommer blir det en vända ner till min son i Uppsala. Precis som förra året så råkade det bli Alla helgonhelgen och det är bara att hoppas på att det blir en lika fin helg i år.

När jag lämnade tillbaka hyrbilen efter Norgeresan tillsammans med kompisen Karin så var jag noga med att kolla att jag fick med mig allt. Alla småsaker som vi hade lagt i olika fack hade vi redan plockat ur hemma hos mig men jag kollade ändå lite extra för säkerhets skull. Något av det sista som Karin sa när vi nästan var hemma från resan var att nu skulle vi inte glömma kvar nackkuddarna. De jättesköna nackkuddar som vi båda hade haft stor nytta av och som satt med resårband runt övre delen av bilsätena. När jag kom hem med bussen, efter att ha lämnat bilen där vi hämtade upp den innan resan, tog det inte lång stund innan jag konstaterade att attans, nackkuddarna är kvar i bilen.

Min första tanke var att nej, jag orkar inte just nu. Men efter pepp från Karin så ringde jag ändå till uthyraren, Avis, och den person jag pratade med skulle kolla upp det och höra av sig. Bilen hade inte hämtats upp av Avis personal än. Jag fick aldrig något samtal och några dagar senare ringde jag igen och nu fick jag besked om att kuddarna fanns på flygplatsen, där Avis har sitt kontor. Jag vet inte varför det kändes så motigt att behöva åka dit för flygplatsen ligger på Frösön, där jag ju bor, och min buss går dit en gång i timmen. Men det var ju ingen brådska och att prokrastinera när det inte är akut är något jag är bra på.

Igår bestämde jag mig för att äntligen åka och hämta mina nackkuddar. Det regnade från och till hela dagen och jag ville ha bättre väder om jag inte skulle hinna ta samma buss tillbaka och i stället vara tvungen att promenera ca 1,5 timmar hem. Jag såg att det skulle vara soligt dagen efter (idag) och för säkerhets skull ringde jag och frågade om kuddarna var kvar på flygplatsen, och det var de. Det gick hur smidigt som helst. Bussen tog mig till flygplatsen och där stannade den i ungefär en kvart. Under den kvarten hann jag gott och väl hämta mina kuddar och sedan gå ut till bussen igen. Men eftersom det inte blev någon promenad så kom jag på att det var ju lika bra att ta mig till närmaste öppna vallokal och förtidsrösta. Sedan kunde jag promenera hem därifrån. En snabb koll på nätet sa mig att det var Storsjöteatern vid Stortorget som gällde.

Jag satt alltså kvar på bussen ända tills jag kom över bron från Frösön. Där fanns den hållplats som är närmast teatern. Men det var en kvart kvar tills vallokalen öppnade så då passade jag på att gå till sjukhusets apotek och hämta ut den medicin som inte kan skickas direkt hem till mig. Ett toabesök kändes också lämpligt. Jag kom till teatern fem minuter efter att de öppnade och allt gick väldigt smidigt till. Inga köer och snart var jag ute igen och allt kändes väldigt bra. Jag hade mina kuddar i ryggsäcken tillsammans med min starka smärtmedicin och jag hade även röstat. Bara promenaden hem som var kvar.

Jag noterade att det fanns diverse valstugor på torget men det såg inte ut att vara några besökare där. Jag hade absolut inte någon lust att gå dit och prata med några politiker för jag ville behålla mitt goda humör. Möjligtvis hade det varit trevligt att prata lite med det parti jag röstade på men det fanns ingen anledning. Jag hade ju redan röstat.

Kameran kom bara upp ur väskan en gång och då blev det den här vyn…

…och när jag vände mig om blev det en bild på en av alla vackra planteringar som finns utspridda här och där.

Det har varit en period då mina problem med luftvägar och motstånd i mage och bröst har ökat på lite igen så det var inte så njutbart att gå hela vägen hem som jag önskade. Halstabletterna underlättar en hel del men det fick bli ett ganska lugnt tempo och jag kunde ändå njuta av det härliga vädret. Nöjd med mig själv och vad jag hade fått gjort den här fömiddagen landade jag så småningom i soffan med en liten kantarellpizza och en kopp te.

Läkarbesöket i tisdags var ett bra sådant och jag skriver lite mer om det längre ner. Jag tog bussen in till stan och i det fina vädret promenerade jag tillbaka hem. I Badhusparken händer det saker lite då och då och nu la jag märke till de här hängande sakerna intill lekplatsen. Vad det är, om det nu är något speciellt eller bara lite utsmyckning, vet jag inte men lite färg är ju alltid trevligt.

När jag kom in i skogen gick jag förbi det här trädet. Jag har vid ett tillfälle för flera år sedan smakat lite på ett av bären i tron att det var körsbär. Men fy vad det smakade illa och jag spottade och fräste för att få ut allt. Jag har nog hört någon gång att det finns bär som liknar körsbär men som inte ska ätas.

Lite längre fram såg jag likadana blad bredvid varandra men det ena såg ut som en albinovariant. Jag tycker att det bladet är fint.

Jag fick träffa min läkare den här gången. Han är så klart inte bara min men det är han som har ansvaret för min leverhälsa. Han hade blivit förpassad till en annan våning, till de gamla lokaler mag/tarm hade för ett antal år sedan. Anledningen var bra för de var så många läkare nu så att alla inte fick plats i de nyare lokalerna och eftersom han är boss och överläkare så flyttade han tillfälligt ut. Det är två år sedan jag träffade honom och jag antar att anledningen till att jag har fått träffa läkare från andra regioner är att jag mår så bra och att det aldrig är några problem med min nya lever. Alla har dessutom varit duktiga inom sitt område så jag har varit nöjd.

Vi började med att prata lite om att han var ST-läkare första gången vi träffades och att han då hade känt sig lite ensam med ansvar för ett område han inte var färdigutbildad inom. Med mycket hjälp utifrån och med duktiga inhoppare så har det gått bra. Nu är han överläkare och han hoppas på att några av de ”ungdomar”, som nu är på väg upp genom läkarutbildningen, ska välja att stanna kvar. Det hoppas jag också. Jag var den första patient som hade haft en polycystisk lever, han träffade den gången så vi pratade lite om hur intresserad han hade varit av hur jag hade påverkats då. Att vi hann prata så mycket om ovidkommande saker beror mycket just på att jag aldrig har några problem. Men jag hade en liten fundering som jag fick framföra.

Ni känner ju till mina problem med sprängkänsla i bröstet och även i magen när jag promenerar och att det också känns i luftvägarna. Det är värst när det lutar uppför. Jag har tänkt lite på likheten med hur jag mådde när levern växte men jag har slagit bort den tanken varje gång eftersom den lever jag har nu är helt frisk. Den sjukdomen kan jag inte få tillbaka…i levern. Jag sa till min läkare att jag inte trodde att det kunde vara något liknande i en njure men jag ville ändå lyfta frågan för att sedan helt kunna tro på den teori som verkar troligast, den om att när min hjärna blockerar ”farliga” känslor och jag bara går vidare från situationer jag borde känna starka känslor kring, så får jag i stället fysiska besvär. Läkaren satt och lyssnade intresserat på mig medan jag pratade och när jag var klar sa han att det är väldigt vanligt att hjärnan fungerar precis så. Men oftast tänker man inte på att fysiska besvär kan ha en sådan anledning. Jag har ju valsat omkring i vården under två år men det finns inget fel på mig, vilket ändå är bra. Läkaren sa att han inte heller trodde att en cystnjure skulle kännas så som jag känner men märkligt nog hade han ändå tänkt skicka en remiss om ultraljud med tanke på att det för många år sedan upptäcktes att jag har en stor cysta på ena njuren och att mitt njurvärde har pendlat fram och tillbaka över gränsvärdet. Det spelar ingen roll vilken anledningen är men nu kommer jag att få bekräftat att min njure inte har fått fler cystor. Det är i alla fall det besked jag utgår från att jag får. Så här skrev han i journalen:

” Kommer också överens om att vi gör under hösten ett ultraljud av njuren då högersidan blivit opererad och vänstersidan har cystor för att se om vi får en eventuell tillväxt av cystor.”

Jag har aldrig hört att det skulle vara mer än en cysta, visserligen ganska stor men ändå bara en. Det är inte alls ovanligt och behöver inte betyda att det blir fler. Jag fick så klart förnyade recept och så kom vi överens om att jag inte behöver läkarbesök varje halvår utan det funkar bra med provtagning var tredje månad och läkarbesök en gång om året. Jag mår ju som sagt väldigt bra.

Igår ville kroppen bara gå en kort promenad men det var ändå väldigt skönt att komma ut. Solen sken och termometern steg under dagen. Men jag gillar att promenera när det är svalt så jag gick ut på morgonen. Det är väldigt grönt och lummigt överallt men vissa björkar har fått för sig att hösten är här nu.

Stormhatten blommar för fullt.

På kvällen gjorde jag inte något försök att få till en bra bild på månen. Jag nöjde mig med att få en stämningsbild över sjön och Annersia med en lätt rosa ljusblaffa och några molnstänk på kvällshimlen.

I morse gick jag ut igen och den här gången blev det en lite längre promenad. Jag ville gå runt Ändsjön men valde att gå på en grusväg så att jag kom till sjön från ett annat håll.

Jag försökte locka på kossorna men de tittade bara likgiltigt på mig och efter en stund gav jag upp.

Jag kom till det norra fågeltornet och om det var ganska tomt i vattnet så var det desto mer aktivitet uppe i luften. Jag såg flera omgångar med tranor som flög i plogformationer. Men jag tyckte att de flög åt fel håll för visst ska de väl flytta söderut. Alla jag såg flög norrut. De kanske ska samlas någonstans innan den riktiga flytten sker.

Men faktiskt, när jag tittade ut över sjön igen såg jag något vitt väldigt långt bort och med hjälp av objektivet på kameran fick jag se att det var en svan och flera sothönor.

Inom det område där kameran och jag i samarbete kunde få till skapliga foton var det dock tomt, inga fåglar alls. Det fick bli speglingar som motiv i stället. Först från norra tornet.

Och sedan från södra tornet.

Även den här dagen fick jag ihop en liten svampskörd. Men den här gången förvällde jag det jag hittade eftersom jag plockade några fina, helt vita fjälliga bläcksvampar. De ska som bekant inte torkas, vilket jag lärde mig genom ett stort misstag när jag bodde i Mjölby. Till middag idag blev det goda svampmackor. Efter förvällning stekte jag svampen för att få lite mer styrsel och yta och sedan gjorde jag en stuvning. Den bredde jag på mackorna och strödde riven veganost med mozzarellasmak över. Väldigt gott. Det var en blandning av taggsvamp, blodriska, röksvamp, någon sorts sopp, en gulkremla och så de två små bläcksvamparna. Hahaha, röksvamp och bläcksvamp låter inte så gott men när båda sorterna är helt vita och fina inifrån och ut så är de goda.

Det är en dryg vecka sedan jag kom hem från resan till Norge och eftersom bloggandet har handlat om den resan fram till nu så blir det nu ett sammelsurium av bilder från den gångna veckan. I mångdags hade jag en tid hos frissan och det var efterlängtat. Jag brukar klippa mig var 10:e vecka men nu blev det 12 veckor. Först var hon på semester och sedan var jag bortrest. Nu är jag snaggad igen och det känns otroligt skönt. Jag promenerade både till och från frisören och under den promenaden blev det bara en bild. Jag tycker om hur de här bladen har tydliga skiftningar mellan sommar och höst.

I tisdags var det dags för provtagning. Jag åkte buss in till sjukhuset men promenerade hem. Det var kallt och blåsigt, under 10 grader, så fotolusten uteblev helt. Men jag ville ha lite sallad så jag tog en sväng runt Ica och där utanför stod en stackars kvinna och sålde kantareller och blåbär. Hon var väl påbylsad och såg inte ut att lida och när jag frågade om hon hade plockat allt själv så svarade hon att hon och hennes familj hade hjälpts åt. Hon berättade var de hade hittat all svamp men nu har jag glömt var det var. Jag minns i alla fall att det var någonstans i den närmaste fjällvärlden. Två kg kantareller och ett kg blåbär köpte jag och svampen är förvälld och fryst. Blåbären delade jag också upp i några burkar och frös in. Jag kollade priset på kantareller på Willys och där var de 20 kr dyrare/kg. Inte så mycket kanske men de var dessutom importerade. Jag känner mig nöjd med att ha plockat mina svampar utanför min närmaste matbutik. Det är nog min enda chans att hitta några.

En kväll för några dagar sedan kastade jag en blick ut och såg den här himlen. Jag gick ut på balkongen och bara njöt. Sedan kom jag på att visst ja, jag ska väl fota när det ser ut så här. Kontrasterna mellan det väldigt mörka längst bort (nästan längst ner i bilderna) och den brinnande himlen med lite ljusare molntussar framför var otroligt vackert. En liten aning om hur det var kan ni få här nedan. Det var så klart solnedgången i väster som gav molnen i öster den här glöden.

I växternas värld är det verkligen både sommar och höst samtidigt. Nu kanske någon tänker att en hund passar väl inte riktigt in bland växtbilderna men den springer fram i en klöveräng. Fin som den vackraste blomma är den dessutom.

I dag kom jag på att visst ja, det finns nog svamp i skogarna nu. Jag stoppade ner några påsar och en svampkniv i väskan för säkerhets skull och det var bra. Det blev en liten men fin skörd av blodriskor, taggsvamp, koralltaggsvamp (som jag var väldigt försiktig när jag tog en bit från. Den är ju rödlistad.) En liten sopp som kanske är en Karl Johan, och en del röksvampar. Allt ligger just nu i svamptorken.

Minns ni att jag i förra inlägget visade hur någon eller några hade pyntat i skogen. Jag gick på samma stig idag och antingen missade jag de här figurerna då eller så har de kommit dit nyligen. Tydligen heter de Sara och Semlan och vi är alla välkomna till dem i Trollskogen.

Det har varit en bra vecka med varierande väder. Jag tänkte igår att det nästa jag har att se fram mot är att mitt badrum blir renoverat men så ringde min svägerska och vi bestämde att hon ska komma hit om ca tre veckor. Jättekul! Omständigheterna har gjort att hon inte har kunnat komma till mig på några år men nu funkar det och det ska bli så roligt. Nu hoppas jag bara att byggaren inte meddelar att de ska komma och renovera just de dagarna men jag är nästan säker på att det dröjer till oktober-november någon gång. Nu ska jag gå och skifta plats på de olika brickorna i svamptorken.