Triss i kul är avklarat

Och det har verkligen varit lyckat. Middagen hos grannen var god och lite vitt vin fick jag i glaset. Inte många klunkar men jag är ju inte van så min vanliga dimma i hjärnan förstärktes något. Men inte så mycket att jag inte kunde ha trevligt. Det var jag och de två grannar jag träffar mest, även om det oftast är korta möten utomhus.

Jag hade redan påbörjat städningen i övernattningsrummet och efter några timmar i glatt sällskap gick jag dit och bar hem de sista väskorna. Sedan gick jag hem och invigde min nya toalett. Oj, vad bra spolningen funkar jämfört med den gamla och dessutom blev vattnet vackert blått. Jag har haft en sådan toa förut, där man stoppar ner rengöringspinnar under spolknappen, så jag förstod att det var så med den här toan också. Det ser trevligt ut, luktar ganska behagligt och håller rent lite längre än utan den funktionen. Men jag undrar hur miljövänligt det är. Det måste jag ta reda på innan jag köper fler sådana blå stavar.

Jag sov gott i min egen säng men jag vaknade prick 04.00 och kunde absolut inte somna om. Jag försökte verkligen men efter ca en timme gav jag upp. Jag tyckte att det var lite för tidigt för frukost så jag drack bara lite och efter att ha klätt på mig gick jag och städade klart i det rum där jag bott i nästan två veckor. Det stod inget i städanvisningarna om att jag skulle göra rent i duschen men jag ville inte lämna den ostädad. Dock väntade jag med den till efter lunch eftersom jag ville utnyttja möjligheten till att duscha en sista gång.

Jag ville gärna gå en promenad innan också. Det var ännu en grå dag men jag klarade mig nästan undan snöfallet och den ökande blåsten. Jag såg att naturen har tagit kylan till hjälp och börjat skapa iskonst i Mjällebäcken. Det var det enda jag tyckte var värt att föreviga under den här promenaden.

På kvällen träffade jag samma grannar som kvällen innan och vi hade lyxen att bli hämtade med bil. En annan trevlig kvinna var chaufför och i god tid var vi på plats i Folkets Hus. Innan jag tog den här bilden sa jag åt dem att sluta prata och se glada ut. Det gav resultat. Jag vet ju av erfarenhet att man sällan blir till sin fördel om man pratar medan någon fotar. Alla tre har gett mig tillstånd att använda bilderna.

Jag ville också vara med så jag trängde mig ner i gänget. Lite mindra lyckat men det sägs ju att ett foto aldrig ljuger.

Nu är det så klart upp till var och en ifall man vill titta på följande videor eller inte. I öppningsnumret bjöds vi på Jul jul strålande jul.

Adams julsång (Oh Helga Natt).

Ett litet medley med Koppången, Stilla natt och Santa Claus is coming to town.

Hallelujah, En stjärna lyser så klart, Betlehems stjärna.

Det var en hel del humor, i både prat och sånger, och den som stod för det mesta skojet och skämten var inte helt otippat Lasse Kronér. Han, Jessica Andersson och Tommy Nilsson är alla veteraner i underhållningsbranchen och det var så roligt att se hur de lyfte fram och bekräftade den mer orutinerade Annika Wickihalder. Hon låter så mild och försiktig när hon pratar men rösten förändras något enormt när det är dags att sjunga. Det syns verkligen att hon, precis som de andra, trivs och lever upp när de står på scenen.

Annika har haft en hel del svårigheter i sitt liv och det berörde hon kortfattat. Hon sa att hon har känt sig väldigt ensam men att hon nu mår mycket bättre. Hon har tillsammans med Janice skrivit en sång som vill lyfta andra som kanske mår dåligt. Låten lyfter fram budskapet om att släppa kraven i juletid, se varandra och prioritera att må bra. Jag blir berörd när hon och Jessica sjunger om att ”Kom, jag vet hur man gör, jag var också utanför, men jag hitta′ hem till slut. Kom, du duger som du är. Det finns plats för alla här, du kan andas ut i jul”.

Här är bara refrängen med och jag låter den sitta ihop med en av Tommy Nilssons största hits. Då sjöng han den med Tone Norum men Jessica fyller de skorna med råge. En av de som var i mitt sällskap såg mest fram mot att få se och höra Tommy och hon hoppades få höra ”En dag”. Men den här är nästan i samma klass.

Fairytale of New York (eller Lasse blir nobbad av Jessica) och sedan avslutning av kvällen med refrängen på Happy Xmas (War is over).

Naturligtvis var vi i publiken så envisna, vilket ensemblen måste ha räknat med, att det blev ett extranummer. De sjöng Auld lang syne, men då hade jag redan stoppat ner kameran i väskan. Gissa om vi var nöjda med kvällen ( ja, det var vi).

Hur klarade sig då mitt huvud? Jodå, helt ok faktiskt. Det var jobbigt ett tag och jag hoppades att salongen skulle tömmas under pausen så att jag kunde sitta där i tystnad ett tag. Men de flesta stannade kvar. Då kändes det lite jobbigt. Men jag tror att jag hjälptes av att en del av mitt fokus låg på att filma och fota. Jag märkte också att den godisbit en av ”tjejerna” gav mig (en Mariann, som jag visste är vegansk), också hjälpte. Det gäller att hitta det som distraherar från det som hjärnan ser som jobbigt. Senare blev det mer tilldelning av samma godis.

Idag har jag en aning ökade besvär men jag tycker att det här testet var positivt. Men tyvärr kan det bli helt annorlunda nästa gång. Jag vet aldrig när och hur starkt reaktionen kommer. Men nu gläds jag bara åt hur kul det har varit de här kvällarna men det allra bästa är i alla fall att kunna bo hemma.

3 x kul

Ja, just precis tre gånger kul saker händer de närmaste dagarna.

För det första så tycker en av mina grannar så synd om mig, som måste bo i det här övernattningsrummet medan renoveringen pågår, att hon vill bjuda mig på middag en kväll. Jag tycker inte synd om mig själv utan det har gått väldigt bra, även om jag naturligtvis längtar efter att kunna flytta hem igen. Jag har ju varit hemma och mikrat olika matlådor varje kväll och sedan haft flaskor med vatten så att jag har kunnat diska lite provisoriskt men i övrigt har jag gjort allt i mitt tillfälliga boende.

För det andra så frågade samma granne om jag ville hänga med på Christmas night på Folkets hus. Ett jularrangemang med Jessica Andersson, Lasse Kronér, Tommy Nilsson och Annika Wickihalder och andra. Jag älskar jul och jumusik och jag tror att jag kommer att älska den här föreställningen. Det blir ett bra test på om jag och mitt huvud klarar av den ljudnivån och den folkmängd som blir. Det märks dock att det är många år sedan jag köpte biljett till ett liknande arrangemang för jag hajade till på priset, 695 kr. Säkert inte alls dyrt jämfört med vad det brukar kosta och jag insåg direkt att det kanske t o m var ett bra pris. Min granne pratade även om kommande lunchmusikarrangemang på en restaurang här på Frösön men då sa jag att det måste bli en sak i taget. Vi får se hur den här kvällen avlöper och vilka eventuella konsekvenser som blir följden.

För det tredje så fortsätter arbetet med mitt badrum snabbt och utan större problem och enligt snickaren ska rörmokaren sätta igång vattnet, fixa dit toan, kommoden och duschen och lite annat idag. Han hinner förmodligen inte få dit duschdörrarna och kanske får lyse och tvättmaskin vänta på att elektrikern kommer. Det blir nog i början av nästa vecka. Men om inget tillstöter, man måste alltid lägga in en brasklapp, så kan jag faktiskt flytta hem i kväll. Jag kan själv fixa dit en golvlampa så länge, eller jag har nog en bygglampa i förrådet. Den delen är alltså inga problem. Jag har avbokat fyra nätter i det här rummet men jag har kvar det till i morgon eftermiddag. Det kan vara bra att ha tillgång till duschen även i morgon och sedan ska det ju städas också. Men jag ska inte sova här någon mer natt.

Alltså är 3 x kul middag hos grannen i kväll, Christmas night i morgon kväll och återkomst till min lägenhet i kväll (om inte rörmokaren stöter på problem).

Sedan ska städningen sätta igång ordentligt. Massor av tvättmaskiner ska köras med diverse textilier, som har byggdamm på sig, och även min vanliga tvätt. Allt ska dammas, dammsugas och våttorkas och sedan blir det julstämning lagom till första advent.

Igår var det en gråtrist dag men jag gick ändå ut och det blev en ganska rejäl promend. Jag registrerade ett antal incheckningar på Turfångst och sedan gav jag mig ut på jakt efter en blomsterbutik som tar emot blomstercheckar från Euroflorist. Jag kunde så klart ha kollat på nätet men i stället frågade jag i de blomsterbutiker jag passerade. Min blomstercheck har legat i min korthållare i ett antal år men nu tittade jag efter vilket utgångsdatum det var och den gällde bara december ut. Synd att bara låta den förfalla. Jag fick tips i en butik att det finns en enda blomsterhandel i hela stan som är ansluten till Euroflorist och den ligger nästan ända borta vid Willys.

Det blev en längre promenad än jag hade tänkt men jag tog mig dit, hittade en fin, röd ljusstake och den kostade en krona mindre än beloppet på min blomstercheck. Perfekt! Utanför butiken finns en busskur och där passerar bara den buss som går ända hem till mig. Jag väntade ca fem minuter och sedan kom jag in i värmen. Det var fullt på bussen och jag var beredd på att ha ståplats till centrum. Men för första gången i hela mitt liv fångade en kvinna min blick och visade att där kunde jag sitta. Jag tackade men samtidigt kändes det lite dumt för jag hade ju inga problem med att stå en stund. Kanske ser jag gammal och orkeslös ut och särskilt med mössan långt nerdragen över huvudet. Hur som helst så var det skönt att få sitta.

Mina incheckningar den här dagen. Först Frösöstenen, där översättningen av texten lyder: ”Östman, Gudfasts son, lät resa denna sten och göra denna bro och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och Sten ristade dessa runor.

Inskriften är från omkring mitten av 1000-talet (cirka 1030–1050) och är den äldsta bevarade skriftliga källan som nämner namnet Jämtland. Frösöstenen är den nordligaste i världen och den enda i Jämtland. Den har flyttats från sin ursprungliga placering, då den stod på Frösöns östligaste spets, vid Östersundet, mittemot dagens Östersund.

Håll nu tummarna för att rörmokaren hinner fixa allt det som behövs för att jag ska kunna flytta hem i kväll. Bara duschen är på plats så kan det funka utan duschdörrarna. Jag kan ta fram den gamla 90-gradiga, rejäla golvskena jag hade tidigare och om jag duschar försiktigt behöver det inte bli översvämning. Det ordnar sig säkert 😀

Vaccinerad men inte klar

I morse kände jag mig redo för att ta bussen till Folkets hus och bli vaccinerad mot covid och influensa. Det har inte varit någon kö här något av de senaste åren och det är väldigt skönt. Jag var tvungen att börja besöket med att gå in på damernas och det var väldigt fint ordnat där. Visserligen är jag inte så mycket för guld som utsmyckning men handfaten var så fint mönstrade i botten och det såg påkostat ut. Men ännu viktigare var att det var rent och fräscht.

Jag fick berätta att jag tillhör en riskgrupp, för jag har ju inte fyllt 65 år än, och sedan fick jag mina två sprutor. En i vardera armen. Nästa år slipper jag säga att jag är levertransplanterad för då har jag åldern inne. Sköterskan tittade i skärmen och sa att det är dags för påfyllnad även av vaccin mot lunginflammation. Jag trodde att jag var så välfylld med det vaccinet att det skulle räcka livet ut men icke sa Nicke. Numera ska man få den sprutan vart tredje år. Men eftersom de inte kan ge fler än två sprutor vid samma tillfälle så får jag komma tillbaka i mitten av december. Så jag var helt enkelt inte klar än.

Jag hade planerat att gå från Folkets hus till Rusta och köpa på mig ett antal sköna tofflor. Jag använder tofflor så gott som varje dag trots att min lägenhet är varm. Jag blir lätt kall om fötterna och då sprider det sig upp i benen och gör så att jag får värk. Därför köper jag billiga tofflor som är mjuka, varma och sköna.

På väg till Rusta gick jag förbi och registrerade tre incheckningar.

Jag tänkte att jag skulle göra några fler registreringar på väg till centrum och busstationen när jag var klar.

I en rondell springer den här figuren omkring. Han ser ut att ha en väldig fart men han kommer aldrig någonstans. Jag har ofta åkt förbi men att stanna bilen i en rondell och fota är inte så lycket. Men nu promenerade jag förbi och kunde fota från tre olika håll.

Jag hade en liten tanke om att även gå runt Lillsjön innan jag kom till Rusta men det blev bara ett besök i utkanten av den rundan och sedan tyckte jag att det räckte.

Lite färg finns det allt i allt det vita och grå.

Om någon tror att jag kunde låta bli att köpa mer än bara tofflor så tror ni fel och då känner ni inte mig. Det är ju massor av jul i butiken och jag kunde inte motstå några kuddfodral, några söta djurtomtar och så lite annat som behövde fyllas på. Diskmedel och hudlotion t ex. Det hamnade visst några veganska chokladkakor med mandelmassa i korgen också och i farten ryckte jag till mig en påse cascewnötter. Jag brukar vara bra på att hålla mig till listan, om jag har en sådan. Men här tog habegäret över lite. Nötterna fick jag byta mot en likadan påse med kort datum i kassan. På drygt två veckor tar den påsen slut och jag tror inte att de blir dåliga just den dagen. Sex par tofflor för 49:- paret hamnade i korgen och det var ju dem jag i första hand var ute efter. Nöjd och glad tog jag bussen direkt utanför handelsområdet. Den tog mig inte ända hem men det gick bra att gå från Valla centrum, ca 10 minuters promenad. Det blev alltså inga fler registreringar för jag hade skaffat mig lite för tung packning för en promenad ner till busstationen. Men dem kanske jag klarar av när nästa spruta ska tas.

Renoveringen går framåt

Och illa vore det ju annars. I morse ringde först rörmokaren och en stund senare snickaren. Rörmokaren hade ett tips som jag ska kolla upp. Jag har haft en väldigt bra handdukstork i mitt badrum. Jag har aldrig förstått vad det är som gör att den ibland blir varm men den har räckt som värmekälla i det begränsade utrymmet och eftersom den på något sätt var kopplad till vattnet så kostade den mig ingenting. Nu hade rörmokaren sett att den var kopplad till dricksvattnet (fråga mig inte vilket annat vatten den kunde ha varit kopplad till) och det fanns en risk för legionella att bildas. Det vill jag ju inte råka ut för.

Han rekommenderade en elektrisk och senare fick jag ett förslag på en som var i samma storlek som min förra handdukstork. I morse hade han fått en tanke om att jag borde höra med bostadsrättsföreningen om de kan stå för omdragning av el och kanske även själva torken. De bekostar nämligen flytt av golvbrunn och det som hör till, dvs den fjärrvärme och andra ledningar som berörs. Jag är helt bortkommen när det gäller det här så eftersom jag inte riktigt förstår så är det inte lätt att förklara. Hur som helst så har den här förändringen också med fjärrvärme och vatten att göra så kanske kan jag lämpa över den kostnaden på föreningen. Man kan ju i alla fall höra med dem.

Snickaren ville egentligen bara berätta att han har lämnat över sin nycket till mattläggaren, som ska börja sitt jobb nu och beräknar vara klar på fredag. Men eftersom snickaren är så trevlig och lättpratad så blev det prat om en massa ovidkommande saker också. Till slut sa jag att jag frös om handen och måste ta på mig vanten och då avslutade vi. Jag var nämligen ute på ännu en skön vinterpromenad.

Någon eller några i mitt bostadsområde har passat på när det var kramsnö och här är resultaten. Igår var det några plusgrader så kanske var de ännu tjusigare förut. Nu ser ingen av dem riktigt glad ut. Tack och lov så återkom minusgraderna och i morgon ska det dessutom komma lite mer snö.

När jag var uppe och klättrade på Östberget så missade jag en incheckning och det har skavt lite i mig. Jag bestämde mig i morse för att börja med en annan incheckning som jag hade svårt att komma åt när det snöade som mest, nämligen det norra fågeltornet vid Ändsjön. Jag ville inte gå den vanliga rundan eftersom jag tycker att vissa spångar över ganska djupa diken är lite läskiga när det är snö och halt. Därför valde jag att följa en grusväg så att jag kom till sjön bakvägen. Här är jag på väg ner mot sjön och den blå pilen visar platsen för den incheckning jag missade. Det var ju där jag fick ett så trevligt möte och då föll tankarna på den registreringen bort. Jag visste inte om jag skulle orka gå ända dit med så långa uppförsbackar men jag ville i alla fall inte riktigt slå bort tanken.

En snökatt låg och hade full koll på mig när jag passerade. Eller är det en solkatt?

Det är spångat även ut till det här tornet och jag tänkte att jag inte skulle behöva gå över den läskigaste delen, den med vatten under sig, eftersom jag kunde stanna femtio meter innan för att göra registreringen. Men det var inte alls halt så jag tog mig ända fram. Jag hade dubbskor så klart men hala spångar är ändå inte en favorit.

När jag gick vidare och kom fram till vägen, som skulle ta mig upp till toppen av Östberget, så förvånade jag mig själv genom att faktiskt känna efter hur kroppen signalerade. Jag valde att avstå den ansträngningen och gick i stället ner mot mina lite mer vanliga promenadstråk. Då kom jag på att det hade tillkommit en incheckning på Öneberget och den skulle jag i alla fall orka ta mig till. Det var upptrampat på stigen så det gick bra. Här är dagens andra incheckning.

Snickaren kund ge mig ett troligt slutdatum och nu vet jag att jag blir kvar i det här övernattningsrummet till onsdag nästa vecka. Åååh, vad jag längtar efter att kunna flytta hem igen. Jag gör ju små besök där men det är mest bristen på toa som gör att jag inte kan vara där jättelänge. Igår var jag faktiskt hemma och städade lite. Det var ett tjockt lager byggdamm över allting i köket och vardagsrummet eftersom det inte går att stänga några dörrar dit. Som tur är insåg jag att dörrarna till båda sovrummen behövde stängas. Jag kunde inte städa så noga eftersom jag inte har vatten tillgängligt där men jag hade med mig några flaskor med vatten från mitt tillfälliga boende och tillsammans med våtservetter kunde jag i alla fall få bort det som var i delar av köket och jag dammsög även golv, köksstolarnas stoppade sitsar och soffan. Det får duga så länge. Alla gardiner och dukar ska ju i alla fall tvättas och bytas ut mot julvarianterna till fösta advent.

Solen förändrar och varierar färgerna

Igår gick jag en lite kortare promenad. Jag hade först tänkt åka och vaccinera mig men efter den värsta vurpan dagen innan så hade jag värk från nacken och i hela vänsterarmen ner till handen. Jag behövde inte den extra värk som sprutorna brukar ge mig så jag bestämde mig för att vänta några dagar. I stället gick jag till det södra fågeltornet vid Ändsjön. Det snöade fortfarande och sikten var inget vidare så det här blev den enda bilden. Det är skillnaden mellan den här bilden och hur det såg ut i morse, när jag gick ut, som rubriken syftar på.

Jag tog bussen vid halvåtta och gick av på Frösösidan av gångbron till Badhusparken. Där tog jag den första bilden i gryningsljuset.

När jag gick förbi älgen och vände mig åt andra hållet var färgerna helt annorlunda.

Jag hade så klart en del incheckningar i sikte och jag började med den fyr som jag inte kom tillräckligt nära förra gången jag var här. Turfångst har fixat till det lilla problemet så nu kunde jag lätt registrera den. Sedan var det en ganska lång sträcka att gå till nästa incheckning.

Här är Frösön i sin vanliga färgskala.

Så småningom började min ö skifta i lätt rosa toner.

Drommen i vinterskrud och i ett rosa sken.

Solen gick upp 08.19 i morse.

När solen fortfarande färgade allt omkring sig i gyllene toner och sjöröken steg från sjön så blev det ett antal bilder. Jag kunde inte riktigt välja vilken jag ville ha med här så det blev tre stycken. Naturen är som alltid bäst av alla på att få till vackra konstverk.

Nu hade även Frösön blivit förgylld.

Jag kom till nästa incheckning, som var en brygga vid en badplats. Sjöröken bjöd fortfarande på vacker dans.

Själva bryggan syns nedan tillsammans med flera andra av dagens registrerade incheckningar. Saknas gör Gamla teatern, som jag trodde att jag fotade men tydligen gjorde jag inte det. Totalt blev det 10 registreringar och det blev perfekt att sedan gå till bussen som kom efter två minuters väntan.

Kanske är någon intresserad av resultatet av ultraljudet av njurarna. Jag kände aldrig att jag var orolig (tack dissociationen) men tydligen hade jag ändå varit det eftersom det blev en väldig lättnad när jag läste i journalen. Min läkare har inte ens vidimerat remissvaret så det lär dröja innan han hör av sig…om han gör det. I journalen stod det: ingen ökad cystbildning. Den enda cystan på vänster njure har vuxit från 4 till 6 cm sedan 2014 och ser fortfarande benign ut. Den högra njuren är liten och svår att se men den har ett flöde. Ingen hydronefros. Urinblåsan är väl utspänd och normalkonfigurerad.

Hydronefros var det som ställde till det för min högra njure för ganska exakt 15 år sedan. Det innebär att den var förstorad och svullen pga att urin samlades up i njurbäckenet och njurens samlingssystem eftersom det fanns ett flödeshinder i njurbäckenet. Det gjorde att urinet inte kunde rinna normalt vidare ner till urinblåsan.

Det var alltså de två frågeställningarna som jag nu fick svar på. Inga fel alls och kanske är mitt försämrade njurfunktionsvärde att anses som normalt under de omständigheter jag befinner mig i. Så efter både påse med slang från höger njure under åtta månader och efter att ha blivit levertransplanterad pga polycystisk leversjukdom, var det väldigt skönt att den sjukdomen inte hade uppstått på njurarna. Det är nämligen vanligt att både lever och njurar drabbas. Jag är otroligt frisk enligt alla undersökningar jag har gjort de senaste åren 😀