Det finns inte så mycket att berätta mer än att jag går mina promenader och ibland hittar en del tidiga hösttecken.

En dag flög ett gäng små fåglar omkring framför mig och det var mer tur än skicklighet att jag lyckades fånga några av dem med kameran. De satt inte kvar länge och dessutom blåste det så att de tunna växterna guppade ganska rejält. Jag är inte helt säker på vad det är för sort men jag funderade på om det kunde vara unga exemplar av antingen grå- eller grönsiska. Snösparv fladdrade också förbi i tankarna. Men jag ville veta och tog först hjälp av Merlin. Där fick jag upp två förslag som inte alls liknade de här fåglarna och jag översatte inte ens de engelska namn de föreslog. Sedan frågade jag google och fick bekräftat att min första tanke kunde vara rätt. Det är förmodligen unga gråsiskor och om ni undrar var den röda fläcken i pannan är så dröjer det lite innan den visar sig. Det visade sig att Merlin också hade haft rätt men där visades äldre exemplar som inte såg ut riktigt så här. Om någon undrar så är det engelska namnet redpoll. En liten osäkerhet finns men tills jag har motbevisats så tror jag på att det är gråsiskor.

En annan pippi, men en inte helt verklig sådan, fanns på en plansch nära Härke konstcentrum.

Det var många rullskidåkare i farten. Man hör på långt håll när de kommer. Det är ett väldigt karaktäristiskt ljud de ger ifrån sig.

Mer höst.

Blommor finns det fortfarande en hel del av och gulsporren ser jag ganska många exemplar av.

En utblommad klematis.

Oavsett vad man tycker om olika politiska partier så verkar det bli en spännande valvaka i morgon. Jag har konstaterat att om jag bara ska se till mig själv så står inte alls mycket på spel men jag är inte riktigt så egocentrisk så det är klart att jag hoppas på att det som känns rätt för min uppfattning om det bästa för Sverige ska bli verklighet. I en utopisk värld skulle vi alla respektera varandras åsikter och kunna bete oss bättre än de politiker som sprider halvlögner och använder härskartekniker för att trycka ner motståndare. Det är helt ok att tycka olika utifrån egna perspektiv och det borde inte få splittra oss. Men om jag ska vara riktigt sanningsenlig så finns det faktiskt vissa jag skulle ha svårt att helt respektera. Och sanningsenlig ska man ju vara.

Nu går solen upp så pass sent att jag hinner se fina himlar när de visar sig från sin bästa sida. Kl 06.04 gick solen upp i morse och när jag några minuter tidigare drog upp rullgardinen såg jag det här.

Men sedan mulnade det och det såg ut som om det fanns risk för regn så jag tog det lugnt och inte förrän halvtio gick jag ut. Mitt mål för dagens promenad var att se om lingonen var mogna. Jag har inte gått den här rundan sedan förra hösten och då hittade jag alldeles lagom stor mängd lingon. Jag tog den kortaste vägen eftersom jag kände att det var bäst att inte göra en allför stor ansträngning. Därför valde jag att gå längs en asfalterad väg ganska länge men när jag kom till Frösö kyrka svängde jag till höger och kom in i en skog.

Jag upphör aldrig att fascineras av fjälliga bläcksvampar. Här är två övermogna exemplar.

Stigen var torr och fin och skogen grön och lummig i början. Senare blev det ganska lerigt bitvis och skogen tätnade.

Jag kom fram till den plats där jag hittade lingon förra hösten och där lyste det rött lite överallt. Men lite uppmärksam måste man vara när en annan sorts röda bär smyger sig in i lingonriset. Här syns de rödaktiga bladen till den slingerväxt som är väldigt vanlig men ofta såg jag bara bären. De är inte svåra att se skillnad på om man är medveten om att de finns där men om man t ex går med en plockare och rafsar åt sig många bär samtidigt så kanske misstag kan ske. För mig är det inga problem. Jag plockar för hand och försöker rensa så gott det går på plats.

I början var alla bär riktigt röda och fina men när jag flyttade mig en bit dök fler och fler inte helt mogna lingon upp. Jag tyckte att jag hade fått ihop tillräckligt, minst en liter, så jag lämnade resten av bären och fortsatte min runda för att ta mig hem.

En blomfluga och en annan sorts fluga delar på de godsaker de hittade i en cikoria.

Jag tror att det här är en ung tjur men jag är ingen expert och därför inte helt säker. Jag kände lite medlidande med den där den stod i lervällingen. Ville han och hans kompisar ha hö så var de tvungna att ställa sig där.

De övriga låg på ett bättre underlag och njöt av sol och skön temperatur (ca 14-15 grader). Det fläktade lite och det tyckte jag bara var skönt. Kanske tyckte det här gänget likadant.

Jag var tacksam för att jag hade klarat av alla uppförsbackar i början av promenaden och här kunde jag njuta av att orka lite mer. Men visst är det märkligt att det blir skillnad med halstabletter.

Jag lyfte kameran mot en fin timrad lada och inte förrän jag kom hem upptäckte jag att det gick tranor längre bort. Det blev alltså inga inzoomade bilder på dem.

Lite längre fram såg jag en del av Ändsjön och bort mot den nyaste slalombacken på baksidan av Östberget. Även utsiktstornet sticker upp lite ovanför träden. Jag mötte en man med två siberian huskies i koppel och en liten söt vovve som gick lös, jag tror att det var en terrier av något slag. Den lilla hunden vinglade och verkade inte kunna hålla upp huvudet ordentligt. När jag närmade mig vinglade den över grusvägen och stannade mitt framför mig. Jag sa ”men lilla vän, håller du på att blåsa bort?”. Sedan hukade jag mig så klart ner när jag fick ett ok från hennes husse och det blev en fin liten mysstund. Hennes husse sa att hunden var 14 år och hade en sjukdom som motsvarar det som vi människor kallar kristallsjukan. Men hon mådde bra i övrigt. Han visste inte om det går över eller om hon måste vara yr resten av livet. Vi konstaterade att det är ju inte kul för oss heller att gå omkring med yrsel och jag hoppas verkligen att denna glada och fina vovve får må lite bättre snart. Jag fick några pussar även av de andra två vovvarna så jag var riktigt nöjd med mötet.

När jag kom hem sköljde jag min lingonskörd och mätte både vikt och mängd. Det blev 1,5 liter och det klarar jag mig bra med till nästa höst. Men det är klart att om jag råkar få syn på fler så är jag beredd med nya plastpåsar att stoppa mina fynd i. Jag fick även med mig en sopp och två fina fjälliga bläcksvampar. Det blir inte mycket varje gång men flera små bäckar… I morgon stannar jag nog hemma och låter bli att anstränga det som känns som motstånd, vad det än må vara. Eller så kan jag inte motstå höstvädret om det skulle råka bli ännu en fin dag

Det var inte alls meningen att vi skulle ha en konversation. Jag googlade och fick svar i den första AI-genererade upplysningen. Men jag var inte helt nöjd med svaret och eftersom det fanns en ruta för kompletterande text så la jag till lite information och sedan var vi igång. Jag vet inte ens vilken AI jag ”pratade” med men förmodligen var det Gemini eftersom det började med en googling.

Det började med att jag funderade på varför min läkare hade hänvisat till försämrade värden när det gällde mina njurar. Kreatininvärdet hade ju hamnat inom gränsvärdet de senaste provtagningarna och det har ofta legat lite över. Då kom jag på att han hade hänvisat till den läkare jag träffade förra gången och att hon hade tyckt att ett ultraljud kunde vara bra. Jag gick in i journalen och läste återigen vad hon hade skrivit. Förmodligen har läkarna en annan plats där de skriver om sådant som kanske inte behöver vara i journalen för jag kunde inte se att hon hade haft den åsikten. Däremot fanns ju siffrorna från den senaste iohexolclearance-undersökningen nerskrivna där (ni kanske minns att jag fick ett medel insprutat i ett blodkärl och att jag fyra timmar senare fick lämna ett blodprov för att se hur njurarna hade hanterat det medlet). Siffror som jag hade sett men inte skänkt någon tanke eftersom jag inte begrep vad de stod för. Jag har inställningen att vården hör av sig om något inte är som det ska. Min siffra hade sjunkit från 55 till 47 på ett år och det var det värdet jag började med att googla. Det korta svaret är att min totala njurfunktion vid sista mätningen var 47%.

Nu vill jag poängtera att jag inte är det minsta orolig för mina njurars välmående eftersom jag tror mig veta varför värdet är lite för lågt. Men jag var nyfiken och AI gav så bra och uttömmande svar. Men efter min första, ganska korta fråga så fick jag till svar att jag förmodligen har en njursjukdom som behöver tas om hand av vården. Jag la till att jag är levertransplanterad och att den ena njuren har nedsatt funktion. Då svarade AI att det var viktig info som förklarade en del. Jag fick veta att mina mediciner och transplantationen påverkade men det fanns ändå en del farhågor. Nu tyckte jag att det var kul att prata med AI och jag ville att den skulle komma fram till samma slutsats som jag redan hade, att det finns helt logiska förklaringar till mitt värde. Därför förklarade jag att min ena njure har blivit opererad efter ett flödeshinder och att den ändå kunde räddas till viss del tack vare att jag gick med en nefrostomi (en påse med slang från njuren) i åtta månader. Men det senaste besked jag fick var att den endast har 17% funktion.

AI blev verkligen glad för min skull när det mesta pekade mot att mediciner, en förkrympt njure med sämre funktion och transplantationen påverkade resultatet av njurfunktionsundersökningen. Den förklarade varför läkarna vill göra en ultraljudsundersökning och vad de kommer att titta på och hade jag inte vetat bättre hade jag trott att den kände empati med mig. Nu tyckte jag att det var dags att avsluta så jag tackade för alla svar och skrev att jag nu skulle avvakta resultatet av ultraljudet. AI svarade artigt och omtänksamt att jag var välkommen att återkomma om jag hade fler funderingar eller ville ha hjälp med vad jag ska ställa för frågor till min läkare.

Jag kan verkligen förstå att många gillar att diskutera, få svar på eller hjälp att analysera ämnen och frågeställningar med de olika typer av AI som finns. Jag fick väldigt bra respons och svar men jag skulle aldrig lita på någon AI när det gäller djupare analyser av de svårigheter jag har. Men det här kändes trovärdigt och ofarligt och lämnade faktiskt en bra känsla av att ha fått en del svar. Visserligen svar som jag förväntade mig men ändå… Det var helt enkelt kul att konversera med AI och det var nog inte sista gången. Men kanske ska jag skaffa ChatGPT för jag har hört att den är bättre. Inte lika inställsam och inställd på att alltid bekräfta frågeställaren utan mer som en samtalspartner som kan ifrågasätta ibland.

Sol och regn avlöser varandra och det krävs lite tur för att promenaderna ska bli sköna. Även i väderappen ändras det fort. Idag har det regnat på förmiddagen men det skulle vara uppehåll efter lunch. Vid halvtvå-tiden gjorde jag mig iordning för en promenad och när jag var redo att gå ut kollade jag appen igen. Då skulle det helt plötsligt bli regn en halvtimme senare. Jag bytte till en bättre jacka och gick ut i alla fall. Det var sol nästan hela rundan men de mörka molnen tornade upp sig i öster. Men när jag kom hem hade väderappen ändrat sig igen och nu fanns det inget regn i sikte. Halvklart och hela 14 grader i skuggan. Jag fortsätter att spana efter höstfärger och enstaka träd har skiftat färg.

Efter förmiddagens regn fanns det många droppar som glänste när solen nådde dem.

Ni kanske har sett på nyheterna att vi i Östersund nu rekommenderas att koka vårt dricksvatten. E-colibakterier har hittats i ett rutinprov och då måste de gå ut med den rekommendationen. Provet togs för några dagar sedan och medan det har analyserats har jag druckit mycket vatten. Jag känner inte av några problem så jag tror inte att det är någon fara men självklart har jag ändå kokat en del vatten, ställt tillbringare i kylen och dessutom brygger jag inte mitt kaffe utan kokar vattnet, låter det bubbla länge och häller det sedan över snabbkaffe. Det går lika bra för min del som malet kaffe och, som jag har berättat tidigare, är jag inte någon kaffefantast men någon mugg ibland känns trevligt.

Nåja, det blev inte så mycket av vare sig svamp eller färg men jag fick ihop en påse med en del fina små blodriskor, en röksvamp, en fjällig bläcksvamp, några taggsvampar och sedan hade jag tur och fick syn på ännu en koralltaggsvamp. Ni minns kanske den häftiga svamp som jag upptäckte förra hösten och som jag visade här för någon vecka sedan. Nu ville jag bara inspektera hur den svampen återhämtade sig och den hade redan satt fart och börjat växa till sig. När jag tittade lite längre in i ett tätt buskage såg jag den andra koralltaggsvampen. Jag trängde mig fram och skar försiktigt av en del av den och tillsammans med de andra fynden förvälldes den när jag kom hem och nu har mixen av svampar hamnat i min frys.

Det är fortfarande sommar här och det är grönt och lummigt nästan överallt. Men på en del platser var det stora mängder gula björklöv på gångvägen och några träd hade mer eller mindre tagit på sig höstskruden.

De öppna fälten nedanför campingen är fulla med klöver. Förmodligen är de odlade och snart ska nog markägaren slå sina fält för andra gången.

Det fanns både baldersbrå och prästkragar och just här är det baldersbrå som visar upp sig.

Man kan ana skiftningarna i träden. Det gäller att ta vara på hösten för det tar inte lång tid innan löven ligger på marken och sedan är det bara kala grenar överallt.

Det dröjer innan fjällen blir vita men som vi alla vet så går tiden fort. Hösten är just nu min favoritårstid men i november börjar jag längta efter vintern.

Men innan vintern kommer blir det en vända ner till min son i Uppsala. Precis som förra året så råkade det bli Alla helgonhelgen och det är bara att hoppas på att det blir en lika fin helg i år.

När jag lämnade tillbaka hyrbilen efter Norgeresan tillsammans med kompisen Karin så var jag noga med att kolla att jag fick med mig allt. Alla småsaker som vi hade lagt i olika fack hade vi redan plockat ur hemma hos mig men jag kollade ändå lite extra för säkerhets skull. Något av det sista som Karin sa när vi nästan var hemma från resan var att nu skulle vi inte glömma kvar nackkuddarna. De jättesköna nackkuddar som vi båda hade haft stor nytta av och som satt med resårband runt övre delen av bilsätena. När jag kom hem med bussen, efter att ha lämnat bilen där vi hämtade upp den innan resan, tog det inte lång stund innan jag konstaterade att attans, nackkuddarna är kvar i bilen.

Min första tanke var att nej, jag orkar inte just nu. Men efter pepp från Karin så ringde jag ändå till uthyraren, Avis, och den person jag pratade med skulle kolla upp det och höra av sig. Bilen hade inte hämtats upp av Avis personal än. Jag fick aldrig något samtal och några dagar senare ringde jag igen och nu fick jag besked om att kuddarna fanns på flygplatsen, där Avis har sitt kontor. Jag vet inte varför det kändes så motigt att behöva åka dit för flygplatsen ligger på Frösön, där jag ju bor, och min buss går dit en gång i timmen. Men det var ju ingen brådska och att prokrastinera när det inte är akut är något jag är bra på.

Igår bestämde jag mig för att äntligen åka och hämta mina nackkuddar. Det regnade från och till hela dagen och jag ville ha bättre väder om jag inte skulle hinna ta samma buss tillbaka och i stället vara tvungen att promenera ca 1,5 timmar hem. Jag såg att det skulle vara soligt dagen efter (idag) och för säkerhets skull ringde jag och frågade om kuddarna var kvar på flygplatsen, och det var de. Det gick hur smidigt som helst. Bussen tog mig till flygplatsen och där stannade den i ungefär en kvart. Under den kvarten hann jag gott och väl hämta mina kuddar och sedan gå ut till bussen igen. Men eftersom det inte blev någon promenad så kom jag på att det var ju lika bra att ta mig till närmaste öppna vallokal och förtidsrösta. Sedan kunde jag promenera hem därifrån. En snabb koll på nätet sa mig att det var Storsjöteatern vid Stortorget som gällde.

Jag satt alltså kvar på bussen ända tills jag kom över bron från Frösön. Där fanns den hållplats som är närmast teatern. Men det var en kvart kvar tills vallokalen öppnade så då passade jag på att gå till sjukhusets apotek och hämta ut den medicin som inte kan skickas direkt hem till mig. Ett toabesök kändes också lämpligt. Jag kom till teatern fem minuter efter att de öppnade och allt gick väldigt smidigt till. Inga köer och snart var jag ute igen och allt kändes väldigt bra. Jag hade mina kuddar i ryggsäcken tillsammans med min starka smärtmedicin och jag hade även röstat. Bara promenaden hem som var kvar.

Jag noterade att det fanns diverse valstugor på torget men det såg inte ut att vara några besökare där. Jag hade absolut inte någon lust att gå dit och prata med några politiker för jag ville behålla mitt goda humör. Möjligtvis hade det varit trevligt att prata lite med det parti jag röstade på men det fanns ingen anledning. Jag hade ju redan röstat.

Kameran kom bara upp ur väskan en gång och då blev det den här vyn…

…och när jag vände mig om blev det en bild på en av alla vackra planteringar som finns utspridda här och där.

Det har varit en period då mina problem med luftvägar och motstånd i mage och bröst har ökat på lite igen så det var inte så njutbart att gå hela vägen hem som jag önskade. Halstabletterna underlättar en hel del men det fick bli ett ganska lugnt tempo och jag kunde ändå njuta av det härliga vädret. Nöjd med mig själv och vad jag hade fått gjort den här fömiddagen landade jag så småningom i soffan med en liten kantarellpizza och en kopp te.