Magparasiten…10 år sedan

Det är 10 år sedan ca 40 000 personer drabbades av den elaka tarmparasiten cryptosporidium här i Östersund. Det uppmärksammas rejält i de regionala nyheterna och jag såg att t o m riksnyheterna hade ett reportage om det inte så trevliga jubileet. Många blev riktigt ordentligt sjuka och nu visar det sig att olika kroniska tarmsjukdomar har ökat mer än normalt i Jämtland efter utbrottet.

Vi klarade oss från det här eländet. I alla fall nästan. Parasiten hade av någon anledning hamnat i Storsjön där kommunen tar sitt dricksvatten. Vi, och många andra med egen vattenförsörjning längs stränderna, hämtade också dricksvattnet från sjön. När vi flyttade till Optand permanent och installerade vatten hörde vi oss för och fick höra att vattnet i Storsjön var så rent att ingen hade mer än ett fint filter och att det räckte. Men efter några år blev den då blivande svärsonen och sonens flickvän magsjuka vid olika tillfällen tätt inpå varandra när de besökte oss. Jag minns inte om något av våra barn blev sjuka men jag och min man hade nog långsamt vant vår bakterieflora vid det som fanns i vattnet eftersom vi inte märkte av problemet. Vi mådde lika bra som alltid. Men när svärsonen blev drabbad en gång till tog min man tag i saken och installerade ett infrarött ljus som skulle ta kål på det som var orsaken. Då visste vi inte att cryptosporidium så sakteliga hade påbörjat sin invasion av sjön och som tur var blev ingen hos oss lika sjuk som många under det stora utbrottet.

När det var som värst och kommunen hade misslyckats med att ta reda på varifrån parasiten hade kommit, installerade även Östersund infrarött ljus och det tog så småningom död på magsjukeskaparen. Men det räckte inte med det utan även alla ledningar måste spolas rena. Det var ett långt, flera månaders, rent h-e för många och det kokades vatten som aldrig förr samtidigt som hyllorna gapade tomma i affärerna där flaskvatten brukade stå. Tänk er ett samhälle där ca två tredjedelar av befolkningen drabbas och vad oro och sjukdom gör med alla dessa människor. Jag minns särskilt berättelser om hur föräldrar till väldigt små barn våndades och kämpade. Konstigt nog har jag inga minnen av hur sjukvården drabbades men det var förmodligen väldigt körigt där med både drabbade patienter och personal. Jag har även glömt hur samhället påverkades. Troligtvis var påverkan stor eftersom sjuktalen var väldigt höga. Men vi hade vid det stora utbrottet inga parasiter i vårt vatten tack vare min mans initiativ och det var vi väldigt tacksamma för. Vi levde i vår egen lilla bubbla utan större bekymmer än att tänka på att inte dricka vatten någon annanstans än hemma.

Det finns inga gratisbilder som föreställer cryptosporidium men den här elakingen får representera den lika elaka tarmparasiten.

Bild av geoffreylt från Pixabay

Naturens egna konstverk

I dag kom jag ut på promenad först efter klockan två och jag hade varit förutseende nog att ta på mig dubbskorna. Det var ett bra val eftersom gångvägarna bitvis var väldigt isiga. Det var inte bara gångvägarna som var isiga. Snö och sol hade samarbetat och skapat riktigt läckra konstverk i träden vid sjön. Helhetsintrycket var så klart mycket häftigare i verkligheten men om jag skulle visa helheten här skulle det vara svårt att se detaljerna. Det som ser ut som en solnedgång i bakgrunden i några bilder är bara lite spridd ljuspåverkan från solen som vid tillfället var mycket längre västerut. Det var ca en kvart innan solens nedgång men den syntes inte bakom molnen.

Nu börjar kallelserna till treårskontrollen dyka upp. Jag var inte helt säker på att de skulle komma nu eftersom läget är som det är. Men återigen konstaterar jag att jag har en väldig förmån genom att vara transplanterad. Vi som hör till den gruppen glöms inte bort eller får våra kontroller uppskjutna. Jag är tacksam och glad för det men tycker ändå att det är lite besvärligt att göra dessa sjukhusbesök. Men det är klart att jag gärna vill veta att allt är ok.

Snön kom till slut

Det blev vinter och jag vaknade upp i morse till en vit värld. Det var visserligen kolsvart ute när jag drog upp rullgardinen men jag såg i ljuset från en lampa att det snöade och att det var vitt på marken. Glad i hela kroppen gjorde jag mig i ordning för ett pass på katthemmet. Trevligt och mysigt som vanligt.

Det blir ännu en bild från min balkong och som ni ser fick jag ut ljusslingorna (om ni tittar noga ser ni att det är två ljusslingor i kombination) i alldeles lagom tid. Men de tänds inte än på drygt en vecka.

Efter lunch gick jag ut för att uppleva den efterlängtade snön riktigt nära. Jag gick inte många meter innan jag såg ett gäng tomtar genom grenarna. Lite översnöade figurer och jag kan inte se om det bara är tomtar eller några andra figurer också. Men jag har sett från vägen nedanför att det finns ännu fler julfigurer på samma tomt. Min balkongdekoration känns inte så tidigt monterad i jämförelse.

Det var inga perfekta förhållanden eftersom det först hade regnat en stor del av gårdagen. Det var blött under snön på vissa platser och gångvägarna hade plogats så att ett isigt underlag var blottat. Här i mitt bostadsområde var det rejält med grus utspritt men så var det inte överallt. Men jag gick på de stigar jag har undvikit länge eftersom de har varit leriga. Där var det nu snö. Det var lite jobbigt att pulsa fram i snön där fotspår visade att bara en person hade gått före mig. I morgon är nog stigarna mer upptrampade och det får jag tacka alla hundägare för.

Den närmaste tiden blir det en kamp mellan snöfall och minusgrader på ena sidan och plusgrader på den andra. Hur det slutar får vi se så småningom men jag hoppas på vintern.

Nu, som sista region i landet, har även vi i region Jämtland/Härjedalen fått skärpta allmänna råd. Fram till den 13:e december ska vi undvika resor och mycket annat. Det var väntat men vi höll ut länge och, enligt FHM, på ett föredömligt sätt 😀

färglöst, förutom morgon- och/eller kvällshimlen

Det är inte trist att promenera när naturen är färglös men lusten att ta fram kameran ur väskan är nästan obefintlig. De enda fotomotiv som lockar är himlen när solen går upp eller ner. Därför blir det en kanske lite tjatig upprepning. Jag har ingen särskild promenadtid utan går när jag känner för det. I dag valde jag dock morgonen eftersom regn väntades senare. Innan jag gjorde mig i ordning tittade jag ut och från min balkong såg jag att himlen brann lite längre bort.

Under den tid det tog för mig att ta på mig TENS:en och ytterkläderna och gå ner till sjön hade himlen förändrats till det här.

Sedan gick det ganska snabbt. Färgerna bleknade bort och kameran fick stanna i väskan. Jag la märke till att fler och fler sätter upp ljusslingor i träd, buskar, på hus och som här, en trädkoja. Det fick mig att tänka på att det kanske är en bra idé att sätta ut min belysning på balkongräcket. Det väntas snö i natt och i morgon och om jag har tur stannar den kvar och fylls på efterhand. Då är det bra att ha förberett julbelysningen. Nu är det gjort men jag tänder den inte förrän tidigast fredag innan första advent.

Vi har upprepade gånger redan fått höra att julen inte blir som den brukar vara. För min del lutar det ganska mycket åt att jag för första gången i hela mitt liv förmodligen firar jul helt ensam. Det är inte hela världen om det blir så. Mina barn är ansvarstagande och vill följa rekommendationerna och då vill inte jag vara sämre. Jag blir inte ensam för att jag inte har någon som vill fira jul med mig. Då hade det varit värre. Än har jag inte helt gett upp men om det inte blir en nästan mirakulös förbättring gällande smittan så blir det en lite trist jul. Jag kan ju erbjuda mig att ta ett pass på katthemmet på julafton om det blir som jag befarar. Då får jag både gemenskap och mys.

Dramatik utan skadade

Jag satt och tittade på tv i onsdags när jag tyckte att det luktade bränt. Tankarna gick till alla elanslutna grejer och för säkerhets skull reste jag mig upp för att gå ett varv och kolla att allt såg bra ut. Då såg jag blinkande sken genom köksfönstret och att en brandbil stod parkerad på vägen ca 50 m nedanför min lägenhet. Lite till vänster om den såg jag tjock rök och en annan brandbil med stegen upphissad. Jag hade inte helt fri sikt så jag såg inte allt men jag bestämde mig genast för att inte vara en av alla de som gick dit för att titta. I stället kollade jag på lokala nyheter i svt:s app. Där hittade jag en notis. Här är texten kapad men de tror att branden startade i bastun. Alla var redan evakuerade när brandbil och ambulans kom och den andra bostaden i parhuset klarade sig bra. Bästa nyheten var att ingen person hade skadats.

Morgonen därpå var det åter dags för ett pass på katthemmet. Ännu fler katter har fått nya hem och det var väldigt tomt i det bås där fyra kattungar charmade oss förra veckan. Efter passet åkte jag till campus för att se om kön till vaccination var lagom lång. Det var ingen kö alls och jag anade att det berodde på att det åter var slut på lunginflammationsvaccin. Mycket riktigt och jag fick besked om att det är slut i hela Europa och att de väntar nästa omgång vaccin vecka 48. Oförrättat ärende alltså men jag bestämde mig för att i stället ta en promenad i centrala Östersund. Det var väldigt tomt där och när jag såg att det var lika tomt både hos Lindex och Kappahl gjorde jag två impulsbesök och köpte ett par jeans i båda butikerna. Jag behövde jeans så det var inte ett onödigt köp men nu slapp jag handla på nätet. Konstigt med tomma butiker strax innan lunchtid. Jag har inte varit där och sett hur det ser ut på länge så det blev plötsligt väldigt påtagligt att vi har ändrat beteende.

I dag har solen visat sig här i Östersund. En av få platser med sol i dag efter vad jag har förstått. Jag gick en skön promenad runt halva Ändsjön och fortsatte på en stig som ledde mig på nya vägar hem.