En sommardag

I dag kom vi upp i hela 24 grader här hos mig och det blev en hel dag med sommar. I morgon blir det återigen svalare. Väderappen spår behagliga 17 grader mitt på dagen. Perfekt för nya äventyr. Jag känner mig redo för att orientera mig fram till nya checkpoints att registrera. I dag däremot, blev det en promenad på de numera välkända stigarna ovanför mig. Alldeles utanför ”mitt” hus växer denna rosentry. Inte bara där utan lite överallt i området.

DSC_0002

Efter vad jag har hört har tistelfjärilar kommit till södra Sverige i stora skaror och även här har vi fått besök av en hel del av dem.

DSC_0015DSC_0022

Jag hade inte tänkt gå mer än en kort promenad men solen värmde redan på morgonen och samtidigt svalkades jag lite av en skön vind. Allt var vackert och jag ville inte gå hem igen. Jag bestämde mig för att gå uppför lite till och jag kom fram till det här caféet, som jag har lagt märke till tidigare. Det var naturligtvis inte öppet den här gången heller och nästa gång får jag se till att komma lite senare på dagen. Men jag stötte på en tjej som arbetar där och jag passade på att fråga om de har något veganskt utbud. Jodå, de har glass och chokladbollar och dessutom våfflor. Allt helt veganskt. Ett perfekt utflyktsmål med andra ord. Jag räknar med att jag får klättra upp högst upp på taket om jag kommer dit som kund. Vilken utsikt! Jag får se till att komma dit en dag med bra siktförhållanden.

DSC_0044

Den här gången fick jag nöja mig med vyn från deras altan.

DSC_0038

På vägen hem la jag märke till denna roliga blomma. Ännu en växt som jag inte vet namnet på.

DSC_0063

Ett litet kraftprov

Vid det här laget vet ni hur jag roar mig de dagar då vädret är hyfsat. Efter två dagars regnande kom en dag med uppehåll (nästan) och jag packade min lilla ryggsäck och gav mig av. Målet var en bunt checkpoints utspridda i Frösö park och ut mot Bynäset (den halvö som tidigare var militärt övningsområde och som jag har skrivit om tidigare). Min rygg har blivit ännu ett snäpp bättre och jag bestämde mig för att utsätta den för ett kraftprov.

Jag parkerade på samma parkering som när jag vandrade ute på halvön. Fördelarna med att leta checkpoints är flera. Förutom att det är roligt upptäcker jag många nya stigar och områden. Just det här området skulle jag nog inte ha tänkt på som utflyktsmål utan den drivkraft som letandet efter stolpar ger. Den första koden registrerade jag i anslutning till parkeringen och sedan valde jag att följa en stig vid sjön. Man får orientera som man vill under letandets gång och jag försökte lägga upp en rutt som skulle gå förbi alla mål.

DSC_0004DSC_0009

Efter en liten stunds vandring vek jag av på en stig bort från vattnet och sedan bytte jag stigar och riktningar många gånger. Letandet tog mig genom skog och bebyggda områden. Mestadels gamla militära byggnader som numera har tagits över av diverse företag. Mitt emot området ligger Östersund Åre flygplats (tidigare Frösö flygplats) och närheten till flyget är nog inte en nackdel för att få hit företag. Jag gick på små stigar, grusvägar och lite större vägar. Ibland stannade jag och fotade någon blomma mitt i letandet och jag försökte att se naturen och inte bara punkter på kartan.

Rödklöver.

DSC_0030

Fjällvedel (tack till de bloggvänner som hjälpte mig med namnet) och käringtand.

DSC_0035

Ormrot

DSC_0039

Daggkåpa.

DSC_0043

Syrener.

DSC_0053

Jag tog små pauser emellanåt men när jag hittade ut från skogen och kom fram till sjön satte jag mig vid det här bordet och åt min medhavda macka.

DSC_0059

En liten spindel i en maskros.

DSC_0074

Den här söta blomman går jag bet på. Men den får vara med i alla fall eftersom den är så fin.

DSC_0075

Här ser ni hur jag har irrat runt under tre och en halv timme i dag. Men jag hittade alla 15 stolpar. Jag var nära att ge upp några gånger men då satte jag mig ner en stund, fyllde på vätskenivån lite och peppade mig själv mentalt. Jag hade ju bestämt mig för att sätta kroppen på prov och då kan jag så klart inte ge upp. När jag äntligen såg bilen var det ren och skär lycka. En liten gnutta stolthet också för jag tyckte att jag hade presterat bra. Då får man ge sig själv en liten klapp på axeln och tänka ”bra gjort”. Efteråt kändes det inte alls som om ryggen har blivit bättre men testet går ut på att se hur lång tid återhämtningen tar.

Screenshot_20190615-122810

Barnkammare i fågelsjön

Jag hade mediciner att hämta ut på apoteket vid Ica kvantum och eftersom naturområdet och fågelsjön Lillsjön ligger alldeles i närheten passade jag på att gå en promenad där. Naturligtvis ville jag hitta en del av alla checkpoints som finns där också. Jag kom aldrig fram till sjön. Men precis bredvid parkeringen finns en liten minisjö där tydligen en del fåglar trivs. Det kanske är lugnare och inte lika farligt för små dunbollar att växa upp i en så liten pöl. Det började med att jag såg Herr And ligga och ha det skönt i gräset.

DSC_0001

Plötsligt kom en sothöna upp ur vattnet och såg sig förvirrat omkring. Hon såg ut att undra var hennes barn höll hus. Kolla in hennes fötter. Inga nätta små saker men säkert väl anpassade för en sothönas liv.

DSC_0009

Rätt som det var sprang den sötaste dunboll jag sett upp ur vattnet och stannade till på en sten. Den såg också förvirrad ut. ”Var är min mamma?” såg den ut att undra.

DSC_0015

En mamma som letar efter sina barn och en liten unge som letar efter sin mamma. Men det här blev ju fel.

DSC_0016

”Du är inte min mamma” verkade den lilla andungen tänka och försökte skynda sig iväg. Sothönemamman såg ut att vilja jaga undan den unge som inte var hennes

DSC_0017

Andungen såg sin mamma till sist men hade vissa svårigheter att ta sig dit. Men den lyckades efter ett tag och återförenades med sin mamma inne i ett buskage.

DSC_0020

Under tiden kom en annan liten figur simmande. ”Mamma, här är jag”.

DSC_0033

”Vi är också här” försökte de två syskonen berätta.

DSC_0034

Det var stor glädje vid återföreningen. Jag kan inte kalla dessa sothöneungar för vackra men håll med om att de är ganska söta ändå. Fulsöta.

DSC_0037

Herr And hade vaknat till och tagit sig ner i vattnet. Men han kom lite för nära och sothönan jagade argt iväg den som möjligtvis kunde hota hennes ungar.

DSC_0039

Visst måste det vara så att ungarna tänkte ”vi har världens starkaste och modigaste mamma och det är bäst att vi håller oss nära henne”. De såg ut att vilja klättra upp på mammans rygg men det gick hon inte med på. Hon ökade takten så att de kom lite på efterkälken i stället. Barnuppfostran i fågelsjön. Jag såg hur hon lite senare sa ifrån genom att ta tag med näbben runt en av ungarnas huvud och skaka lite på den. Då hade ungen varit ganska närgången ett bra tag. Det är stor dramatik och väldigt händelserikt i fågelvärlden.

DSC_0042

En liten rödblära bjuder jag på som avslutning. Den blommar nästan överallt nu, i diken och på ängar.

DSC_0048

Jag stannade inte hela dagen hos fåglarna. I dag hittade jag elva nya checkpoints och stötte på några andra som var ute i samma ärende. Då stannar man och pratar om hur många och var man har hittat de märkta stolparna. Lite småtrevligt. Man får även lite kontakt med andra personer, som undrar vad det är som alla letar efter där de går med sina mobiler och irrar omkring. Jag kan inte låta bli att dra en parallell till hur det var när jag träffade fågelskådare vid Ändsjön.

Perfekt vandringsväder

Värmen har försvunnit och det gör ingenting. Så länge solen tittar fram ibland och det inte regnar eller blåser storm är det perfekt med lite svalare temperatur. Då kan jag vandra iväg, iklädd en fleecetröja eller liknande, och bara njuta utan att bli svettig. Jag har nämnt tidigare att jag har börjat leta efter checkpoints att registrera i ”hittaut.nu” och nu har jag hittat alla inom gångavstånd från mig. Därför bestämde jag mig för att ta bilen och återigen fara iväg till Andersön. Den här gången utan att is och snö gjorde det lite besvärligt.

Det var 10 grader när jag gav mig av och 16 grader när jag kom hem. Nästan i varmaste laget men i stort sett perfekt. Jag parkerade vid ett annat ställe än sist och följde sedan en stig in i skogen. Vi har alltid följt de stigar som går runt yttersta udden men nu var det ju checkpoints som gällde. Kul att få se andra stigar än bara de vanliga välkända. Andersön är ett populärt område. Det märks inte minst på att folk campar lite här och där. Jag var där tidigt och fick några gånger smyga för att inte väcka tältare när jag letade efter de märkta stolparna. Jag kom fram till en öppning i skogen och stannade en stund, satte mig på en sten och bara njöt. Det var knäpptyst förutom fågelsång. Bofinkarna hade tydligen körövningar för de underhöll mig från alla möjliga håll. En härlig stund som säkert kan räknas in i begreppet mindfulness.

DSC_0017

Här blir det snart lingon.

DSC_0024

En av alla checkpoints jag registrerade i dag. Det blev tio stycken men de sista fyra orkade jag inte leta efter. De får bli en anledning att återkomma. Den här ser ut att stå alldeles vid stigen men det var inte en stig som jag följde. Men med lite kartvana var den inte så svår att hitta. Värre var det med vissa andra medan en del var väldigt enkla att se från stigen.

DSC_0027

Jag kom ut från skogen och kände mig som hemma. Här är en del av den stig vi ofta följde.

DSC_0033DSC_0040DSC_0045DSC_0050

Att en plats är vacker och rofylld innebär inte att den inte har ruskigheter i bagaget. Allt var definitivt inte bättre förr. Alldeles för mycket styrdes av fördomar och inskränkta människor. Kanske kan de ursäktas med att de inte visste bättre men jag blir lika arg varje gång jag går förbi här och läser om den sorgliga sägnen. Även om kanske inte just den här berättelsen är sann så finns det säkert en anledning till sägnen.

DSC_0057

Jag tog återigen en stig som gick genom skogen och ännu en gång kom jag ut på en välkänd plats. Jag kände i magen att det var dags för lite lunch och här satte jag mig på en lagom hög sten, både för att äta min matsäck och för att vila. Tänk att jag inte har något vett i huvudet utan ger mig ut på äventyr som jag inte borde ge mig ut på. Men jag satt här en lång stund och kände mig ändå väldigt nöjd. En tanke dök upp i mitt huvud om att det är ju bra att verkligen testa gränserna inför Islandsresan i höst. Kan jag gå så här långt och sedan återhämta mig till nästa dag, då är det ju väldigt bra. Vi får väl se i morgon om jag tar mig iväg på det jag har planerat 😉

DSC_0080

Precis bredvid min vilosten såg jag blommor som jag inte har sett sedan jag bodde här sist. Kattfot. Genast började strofen ”gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol” spelas upp i mitt huvud. De flesta känner nog igen de orden och kanske t o m kan frammana bilden av hur Rönnerdahl dansar omkring bland blommorna i ”Sjösala vals”.

DSC_0079

Jag tog mig tillbaka till bilen och strax innan jag kom fram mötte jag en springer spaniel med teckning och färg som en berner sennen. Otroligt fin och när matte skulle ropa in sin lösa hund var jag snabb med att säga att den gärna fick hälsa. Nu var det inte en hund som gärna gosade och efter en snabb hälsning gick den iväg till mer spännande lukter. Men lite hundkontakt fick jag i alla fall.

Jag har träffat ännu en granne och även denna kvinna verkar, vid ett första möte, trevlig. Av henne fick jag veta att alla i det här huset, förutom min balkonggranne, är ensamstående. Jag har tydligen hamnat i rätt hus. Men jag har även konstaterat att trots att jag är 57 år så sänker jag genomsnittsåldern en hel del.

Ängsblommor

Jag vet inte om alla blommor här räknas till ängsblommor men eftersom jag hittade dem på ängar så får de räknas dit ändå. Ännu en dag började med värme och sol och jag packade vätska i min ryggsäck, hängde på mig kameran och gav mig ut i nu välkända spår. Varje gång jag följer stigarna över ängarna uppe på höjden ser jag nya blommor. Snart kommer de ännu maskrosgula fälten att översvämmas av midsommarblomster och många andra sorter. Jag hoppas att det blir riktigt vackert.

Jag tar gärna emot hjälp med namn på blommorna på de två första bilderna. På lite avstånd och med inte helt perfekt syn tyckte jag först att de såg ut som väldigt spretiga klöver. Men på lite närmare håll såg de helt annorlunda ut. En väldigt söt liten blomma.

DSC_0022DSC_0077

Humleblomster.

DSC_0018

Rölleka, halvt utslagen.

DSC_0014

Teveronika.

DSC_0025

Smörblomma.

DSC_0030

Smultronblomma.

DSC_0038

Jag valde en ny stig och kom fram till ett café. Tyvärr dröjde det en timme innan de öppnade. Det skulle faktiskt ha suttit fint med lite fika då. Men dricka hade jag att släcka törsten med så jag klarade mig. Bänkar och andra sittplatser hittade jag också med jämna mellanrum och allt var egentligen bra även utan kaffe med något gott till.

DSC_0053

I stället fortsatte jag och valde att följa den här trevliga stigen som jag gissade skulle ta mig ner till välkända stigar igen.

DSC_0062

Det gjorde den och när jag klev fram över ängen blev jag omsprungen av någon som var bra mycket hurtigare än jag. Vet ni vad jag tänkte här? Hade den här stigen funnits nere i Mjölby så hade jag snart valt andra stigar p g a alla fästingar. Men här kan gräs och blommor växa sig höga och jag kommer ändå inte att vara rädd att de små odjuren ska krypa omkring på mig. Förra sommaren hade jag tre fästingar som satt fast och ett antal som kröp på mig. Glad över denna insikt fortsatte jag att barbent följa den smala stigen.

DSC_0071DSC_0075