Fredagen blev den absolut skönaste dagen under vår vecka i Åre. Solen värmde och himlen var blå. Det var så gott som vindstilla och stundtals åkte mössorna av. En fantastiskt dag som var mycket härligare än vi hade förväntat oss att få uppleva. Jag har visat er det mesta av vyerna men som avslutning hittade jag ändå några motiv som är nya. Kanske har de varit små detaljer i tidigare bilder men nu får de vara huvudmotiv. Tott hotell har jag nämnt flera gånger och så här ser det ut. Den äldsta delen, närmast kameran, är en fin byggnad men de nyare delarna kan jag inte säga så mycket snällt om. Möjligen har rummen där en fin utsikt.

Åre strand och Holiday club. Bakom hotellbyggnaden ligger de tvåvåningslängor där jag har min andelsvecka.

Åre torg-

Åres gamla kyrka.

I morse var det dags för hemresa och eftersom vi båda vaknade tidigt och slutstädning ingår i andelsavgiften, kom vi iväg ca kvart i åtta på morgonen. Vi kom hem lagom till att, efter uppackning, se mixstafetten i skidskytte. Ingen medalj där men Sveriges första OS-guldmedalj kom lite senare. Puckelpist har jag aldrig tittat på förut men vi råkade se finalen och där lärde vi oss namnet på en för oss okänd men väldigt duktig kille. Walter Wallberg ska man nog komma ihåg.

Men innan finalen i puckelpist tog vi bilen närmare stan och promenerade över isen mot Vinterparken, som premiäröppnades idag. En bit ut på isen stod den här fina snöfiguren. Kanske en hund, kanske en nalle.

Det var mycket folk i rörelse och det är inte så konstigt. Solen hade skinit hela förmiddagen men tyvärr mulnade det på när vi kom hit. Det var ändå väldigt skönt ute och många hade tagit med sig matsäck, skridskor, skidor eller bara ett gott humör och en leklust. Solstolar stod utställda för vem som än hade lust att slå sig ner en stund och en skridskobana hade plogats upp. Snöborgen lockade många barn och en grillplats utnyttjades av ganska många.

Dagen till ära dök två snötroll upp. Ett stort och ett mindre. Kolla in hunden och den lilla tjejen som misstänksamt tittar upp mot snötrollet.

Hunden kan inte sluta titta men den lilla tjejen blir skrämd när snötrollet rör lite på ena benet och vänder sig om för att fly. Det är inte lätt att förstå att en så stor och läskig figur kan vara snäll. Jag brukar undvika att fota barn men någon gång ska man göra ett undantag.

Det lilla snötrollet lekte med barnen i snöborgen men jag hann inte fota innan det hoppade ner och gick iväg.

Någon som inte var det minsta skrämmande var Birger (storsjöodjurets son). Jag såg honom inte först men hörde hur det pratades runt omkring oss om Birger. Han är välkänd här och det är inte så underligt. När jag hittade honom hade han fullt upp med att krama alla barn som vågade sig fram.

På isen rörde sig folk i olika riktningar. Till vänster är Medvinden upplogad och till höger går gångvägen till Frösön.

Vi valde att ta vägen över gångbron tillbaka till Frösön och bilen och vi passerade ett gäng änder som bara låg och väntade på att något skulle hända. Stackars änder. Jag såg inget öppet vatten men de såg ut att må ganska bra ändå. Rätt som det var kom det i alla fall någon och slängde ut lite mat till dem. Då fick de bråttom allihop.

Även här finns det kitesurfare och som bonus kom det in en helikopter i bilden.

Det är väldigt skönt att vara hemma igen. Jag har inte längtat hem en sekund under vistelsen i Åre men det är ändå sant att hemma är bäst. I morgon hoppas jag på ännu en fin dag och på måndag åker min svägerska hem till sig. Det blir tomt men i sommar ses vi igen.

Vi har inte sett mycket av solen tidigare under veckan men igår förmiddag kom den fram och lyste upp Åre och fjällen runt omkring. Vilken skillnad det blev. Visst har vi njutit av vyerna även när det har varit mulet men det här ljuset gör allt mycket vackrare.

Ni har redan sett det mesta som finns att se här men de här backarna har vi inte kommit lika nära tidigare som nu. Vi insåg helt enkelt att det fanns en gångväg som gick upp och förbi liften (VM6:an) och restaurang Timmerstugan och vi slapp gå ner till Åre torg för att sedan komma vidare upp mot Tott.

Det står visserligen att det är en gångväg till Åre torg men vi kunde gå rakt över spåret till bergbanan och fick då en lite kortare uppförsbacke.

Fjället där borta heter Mullfjället och när jag tittar på kartan och läser om att vandra upp till toppen så blir jag väldigt sugen på att göra just det. Om orken finns och jag känner starkt sug efter en kraftansträngning så kanske det får bli ett av kommande sommars projekt. Vid foten av Mullfjället ligger stugbyn Tegefjäll och lite längre bort kommer man till Duved.

Den här vyn, sedd från Tott, har ni sett förr men solskenet förändrar bilden en hel del.

Precis detsamma gäller den här vyn.

Det blev en lång promenad den här sköna förmiddagen och när vi kom tillbaka till lägenheten åt vi först lunch och sedan placerade jag mig på värmedynan i den utbäddade bäddsoffan. Ni vet ju nu att jag alltid bäddar ut soffan när vi kommer hit, för att kunna sitta skönt, men vi sover inte här. Vi har varsitt sovrum med dubbelsäng och det här är bara extra sovplatser som numera aldrig utnyttjas just till det. Men om någon mer följer med så finns det platser.

På eftermiddagen stannade jag kvar på värmedynan medan min svägerska tog en lite kortare promenad. Den var inte särskilt skön enligt henne. Det blåste kallt och snön yrde omkring så jag behövde inte känna att jag missade något. Idag verkar det som om det kanske också kan bli lite sol men först på eftermiddagen.

Vi hade pratat flera gånger om en eventuell utflykt till Tännforsen, som finns bara ca 2,5 mil från Åre, men vilken dag vi skulle ta oss dit fick bli en spontan impuls. Igår kom den impulsen och efter eftermiddagskaffet kom vi iväg. Men före det gick vi så klart vår förmiddagspromenad. Ännu en gång kom vi bort till liften VM8:an och där var det inte särskilt mycket folk. Inte just då i alla fall. Men vi har sett mer trängsel vid andra tillfällen.

När vi närmade oss lägenheten tog vi gångvägen nedanför Holiday club och fortsatte längs stranden så långt den plogade gången gick. Vi har sett kitesurfare på Åresjön förr och det verkar som om de finns där nästan varje dag. Killen till vänster, med blå jacka, tog först en liten provtur…

…och vände sedan tillbaka till sin hund som var bunden vid en snökäpp. Ni som minns min tid som sysbo med min lillasyster ser kanske likheten med hennes fina och älskade hund Nalle. Jag blev lite nostalgisk när jag stod här och tänkte tillbaka på vår tid tillsammans med våra hundar.

Den här vovven fick följa med sin husse när han surfade iväg igen och nog syns det på långt håll hur lycklig hunden är där han skuttar fram i snön med sin bästa vän.

Vi fortsatte vår promenad på den gångväg som används av många hundägare. Snart var vi tillbaka i lägenheten där vi hann med lunch, vila och fika innan vi borstade av bilen och gav oss iväg mot Tännforsen.

Min svägerska har märkligt nog aldrig varit vid Tännforsen förut. Hon har varit här i Åre under den här veckan i många år, även när min man/hennes bror levde men dit har vi aldrig tagit med henne. Det var verkligen på tiden nu. Vi kom fram till den övre delen av forsen och såg fjällen långt där borta. Men de syns nästan inte på bilden och snart försvann de i låga moln.

Förr, när vintrarna var längre och kallare, var hela fallet fruset men numera är det en kombination av isformationer och fallande vattenmassor. En häftig upplevelse som så klart inte kan återges i bilder.

Jag är glad för att jag hann se den isbyggnad som varje år under en period byggdes här nere. Den byggdes både på land och på isen över vattnet och den gick t o m in under fallet. Det var en imponerande is- och snöbyggnad med ett antal rum och med lampor, stolar, sängar och mycket annat gjorda av snö. Men det var då det och så kommer nog aldrig vintrarna bli igen.

Det finns alltid personer som tar vilka risker som helst för att få en bra bild. Spången ut på den här klippan och trappan ner dit var avstängda. Det var ett tjockt islager med snö ovanpå där och det lilla räcke som syntes ovanför snötäcket skulle inte hjälpa mycket om någon halkade och for iväg. Den här gången gick det bra som tur är. Jag tycker att det är otäckt att gå ut där även sommartid och jag skulle inte ens komma på tanken att försöka när det är vinter.

–

-++++++

Ännu en väldigt bra dag här i Åre och nu har vi bara två hela dagar kvar. De blir säkert också lata, sköna och väldigt trevliga. Men naturligtvis ska vi promenera en del också och inte bara lata oss.

Dagarna följer ett mönster som passar oss. Jag vaknar först och hinner både äta frukost och sitta en stund framför datorn innan min svägerska visar sig. Men det betyder inte att hon sover länge utan bara att jag är morgonpigg. När min svägerska är vaken brukar jag sätta på morgonstudion på tv:n och titta en stund tills det har varit nyheter. Sedan dricker vi kaffe. Svägerskan ligger sedan en stund på sin spikmatta och jag gör antingen inget särskilt eller gör mitt träningsprogram. Vid tiotiden ger vi oss iväg på dagens första promenad och beroende på hur vi mår förlänger vi den så mycket vi känner att vi klarar. Vi har båda mått ganska bra så det har blivit ordentliga rundor.

Efter lunch tar vi det lugnt och gör inte så mycket mer än att fixa kaffe på eftermiddagen. Kaffe med chokladboll, som vi har tillräckligt många av för att de ska räcka hela veckan. Före middagen tar vi ännu en promenad, en lite kortare sådan, och sedan lagar vi till middagen (min svägerska äter gärna vegomat och har bara några få ickeveganska livsmedel här). Vi avslutar dagarna med sköna kvällar då vi pratar eller är tysta och sysslar med något var för sig eller så tittar vi lite på tv. Så förlöper dagarna här med endast lite variation. En del tycker säkert att det låter tråkigt när man är på en skidort men vi har det precis som vi vill ha våran vecka här.

Det finns inte så många rundor att välja mellan men vi försöker variera dem så gott det går och kombinera vägarna på olika sätt. Igår valde vi att gå förmiddagspromenaden på Årevägen bort mot liften VM8:an…

…för att där gå längst ut i kanten av skidbacken tills vi kom över E14 och kunde vika av ner till den grusväg vi gick på första kvällen. Variationen blev alltså bara att vi gick den här rundan åt motsatt håll mot då.

Men när vi kom till Åre torg kände vi att vi inte ville gå hem riktigt än så vid bergbanan svängde vi av upp mot Tott. Bergbanan är inte igång och det är lite oklart varför det är så. Vi såg en skylt där det stod något om tekniska fel men jag gissar att pandemin har något med saken att göra. Här står i alla fall den ena vagnen parkerad en liten bit ovanför bergbanestationen. Vi kom upp till Tott och gick en runda därifrån även åt andra hållet innan vi kom tillbaka till lägenheten. Vid det laget hade vi båda en del problem med våra kroppar och sista biten tog vi det väldigt lugnt. Men vi var väldigt nöjda med vår promenad och efter lite stretching och vila återgick våra kroppar till sina vanliga skick. Inga problem att gå ännu en promenad lite senare alltså.

I somras berättade jag att min svägerska hade kommit fram till att hon nog behövde en smartphone med möjlighet att installera bankID. Då letade jag fram en av mina tidigare modeller och återställde den så att allt mitt försvann. Vi gick igenom grunderna och det har fungerat väldigt bra sedan dess. Men nu har vi repeterat hur man tar foton och sedan skickar dem. Hennes man och döttrar har fått en fin selfie av oss två och sedan har hennes man även mottagit en bild på våra fötter när vi sitter i den utbäddade bäddsoffan i vardagsrumsdelen. Till sist fick han även denna bild och även jag fick den skickad till mig. Nu tror jag att den här kunskapen har rotats hos min svägerska och kanske kan det bli fler foton.

Bland det första jag gör varje år när vi kommer hit är att bädda ut bäddsoffan och sedan ta dit bäddmadrasser och kuddar att bulla upp med. Jag klarar inte att sitta i soffor eller fåtöljer utan stöd ända upp till huvudet och när det bara finns alternativ med alldeles för korta ryggstöd så får man själv fixa till det. Inte så snyggt men väldigt skönt för rygg och nacke. Om ni funderar över varför jag har en toffel på bara ena foten så är förklaringen att det är mitt problemben och för att inte benet ska värka mycket så måste jag hålla mig varm om foten. Allt har sin förklaring och visst är det bra att man kan hitta enkla lösningar på mycket.

Vilken skillnad det var att komma ut i en värld helt utan blåst efter att ha kämpat lite dagen innan. En väldigt skön dag med nya promenader. Vi bestämde oss för att gå upp till Fjällgården, ett hotell som sticker upp i bilden bakom granarna och precis i slutet av en backe. Om ni ser några spetsiga tak så är det rätt byggnad. Bilden är tagen från fönstret där vi bor och eftersom den är kraftigt beskuren ser det ut som om vårt promenadmål bara ligger en liten bit bort. Men vägen dit går inte rakt upp (tack och lov) och först ska man passera Tott hotell för att sedan fortsätta uppför en bra bit till. För något år sedan tog vi bergbanan upp och gick ner men bergbanan var stängd och vi hade i alla fall ingen lust att trängas för att ta oss upp. Den här veckan är det apostlahästarna som gäller.

Jag har insett att jag aldrig får tillbaka den ork och det flås jag hade innan min lever ställde till det för mig och min svägerska har också en del problem numera. Men vi tog oss långsamt uppåt och stannade till för att titta på omgivningarna lite då och då. Jag kan aldrig se mig mätt på de dimslöjor som ibland dröjer sig kvar efter en dimmig morgon.

Nästan framme vid Tott.

En delvis frusen bäck och rejäla istappar efter regn och smältande snö.

Vi kom upp till Fjällgården men eftersom vi håller oss borta från all trängsel inomhus, och så gott det går även utomhus, så vände vi bara på klacken och tog oss ner igen. Ner till Tott finns det bara en väg men därifrån tog vi en annan väg än den vi gick uppför. Det kändes rejält i benen efter att först ha gått bara uppför och sedan ganska brant nerför. Men vi stretchade ordentligt när vi var tillbaka i lägenheten och lite senare var vi redo för ännu en promenad. Inte lika lång och utan att kameran kom upp ur väskan men även den promenaden var väldigt skön. Förutom promenader gör vi inte mycket men det är precis så vi vill ha det när vi är här.