Dagarna följer ett mönster som passar oss. Jag vaknar först och hinner både äta frukost och sitta en stund framför datorn innan min svägerska visar sig. Men det betyder inte att hon sover länge utan bara att jag är morgonpigg. När min svägerska är vaken brukar jag sätta på morgonstudion på tv:n och titta en stund tills det har varit nyheter. Sedan dricker vi kaffe. Svägerskan ligger sedan en stund på sin spikmatta och jag gör antingen inget särskilt eller gör mitt träningsprogram. Vid tiotiden ger vi oss iväg på dagens första promenad och beroende på hur vi mår förlänger vi den så mycket vi känner att vi klarar. Vi har båda mått ganska bra så det har blivit ordentliga rundor.
Efter lunch tar vi det lugnt och gör inte så mycket mer än att fixa kaffe på eftermiddagen. Kaffe med chokladboll, som vi har tillräckligt många av för att de ska räcka hela veckan. Före middagen tar vi ännu en promenad, en lite kortare sådan, och sedan lagar vi till middagen (min svägerska äter gärna vegomat och har bara några få ickeveganska livsmedel här). Vi avslutar dagarna med sköna kvällar då vi pratar eller är tysta och sysslar med något var för sig eller så tittar vi lite på tv. Så förlöper dagarna här med endast lite variation. En del tycker säkert att det låter tråkigt när man är på en skidort men vi har det precis som vi vill ha våran vecka här.
Det finns inte så många rundor att välja mellan men vi försöker variera dem så gott det går och kombinera vägarna på olika sätt. Igår valde vi att gå förmiddagspromenaden på Årevägen bort mot liften VM8:an…
…för att där gå längst ut i kanten av skidbacken tills vi kom över E14 och kunde vika av ner till den grusväg vi gick på första kvällen. Variationen blev alltså bara att vi gick den här rundan åt motsatt håll mot då.
Men när vi kom till Åre torg kände vi att vi inte ville gå hem riktigt än så vid bergbanan svängde vi av upp mot Tott. Bergbanan är inte igång och det är lite oklart varför det är så. Vi såg en skylt där det stod något om tekniska fel men jag gissar att pandemin har något med saken att göra. Här står i alla fall den ena vagnen parkerad en liten bit ovanför bergbanestationen. Vi kom upp till Tott och gick en runda därifrån även åt andra hållet innan vi kom tillbaka till lägenheten. Vid det laget hade vi båda en del problem med våra kroppar och sista biten tog vi det väldigt lugnt. Men vi var väldigt nöjda med vår promenad och efter lite stretching och vila återgick våra kroppar till sina vanliga skick. Inga problem att gå ännu en promenad lite senare alltså.
I somras berättade jag att min svägerska hade kommit fram till att hon nog behövde en smartphone med möjlighet att installera bankID. Då letade jag fram en av mina tidigare modeller och återställde den så att allt mitt försvann. Vi gick igenom grunderna och det har fungerat väldigt bra sedan dess. Men nu har vi repeterat hur man tar foton och sedan skickar dem. Hennes man och döttrar har fått en fin selfie av oss två och sedan har hennes man även mottagit en bild på våra fötter när vi sitter i den utbäddade bäddsoffan i vardagsrumsdelen. Till sist fick han även denna bild och även jag fick den skickad till mig. Nu tror jag att den här kunskapen har rotats hos min svägerska och kanske kan det bli fler foton.
Bland det första jag gör varje år när vi kommer hit är att bädda ut bäddsoffan och sedan ta dit bäddmadrasser och kuddar att bulla upp med. Jag klarar inte att sitta i soffor eller fåtöljer utan stöd ända upp till huvudet och när det bara finns alternativ med alldeles för korta ryggstöd så får man själv fixa till det. Inte så snyggt men väldigt skönt för rygg och nacke. Om ni funderar över varför jag har en toffel på bara ena foten så är förklaringen att det är mitt problemben och för att inte benet ska värka mycket så måste jag hålla mig varm om foten. Allt har sin förklaring och visst är det bra att man kan hitta enkla lösningar på mycket.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Såg inte ut som så många vågade sig på att åka i backen. Det verkar som om ni hade det lite så lagom mysigt där ni var även om ni inte åkte skidor.
GillaGilla
Jag råkade fota just när det var ganska tomt i backen och strax efteråt kom det ett stort gäng farande. Jag tror att det är lagom mycket folk för att det ska vara riktigt kul med en dag i backen. Vi har åkt skidor båda två tidigare men har båda insett att vi mår bäst om vi låter bli. Det är tur att vi gillar promenader och att titta på när andra ger sig ut på skidor.
GillaGilla
Er det ikke godt med slike dager som en ikke har planer, men bare flyter med på dagsformen ute og knipser litt bilder i ny og ne. Bare å nyte resten av oppholdet.
GillaGilla
Om jag tänker efter så är det faktiskt så mitt liv ser ut för det mesta. Men nu, här i Åre, är det extra kul eftersom jag har sällskap av någon jag trivs väldigt bra med. Vi njuter av tillvaron och tar vara på de fina stunderna 😀
GillaGilla
Så trevligt att se att ni njuter av dagarna och har det bra – och bra att du vet hur du kan få till det så kroppen kan vila ordentligt!
Perfekt med en liten repetition för din svägerska – bra att hon har dig som hjälper henne 🙂
Kram
GillaGilla
Ja, vi gör precis det vi vill och då brukar det bli bra 😀 Kroppen säger ifrån ibland och då är det bäst att lyssna. Den brukar ganska snabbt återhämta sig då.
Även jag får tänka efter hur jag gör vissa saker när jag ska visa min svägerska hur det fungerar. Det blir små framsteg hela tiden.
Kram
GillaGillad av 1 person
Ibland kan jag tänka att så skönt det vore med en person/assisten som kunde hjälpa en med det mesta.
Fixa tekniska nyheter/funktioner (som underlättar vardagen ännu mera) och för att inte tala om hur underbart det vore med en egen anställd vårdkunnig person som löste allt som har med vårdfrågor att göra.
Bara ringa upp och säga: Kan du ta hand om det här.
Fast inte så utvecklande av ens egna förmågor kanske…
Just precis nu pratade maken och jag om de problem som drabbar äldre när det gäller telefoner, tv-kontroller m.m. De enklaste saker blir plötsligt oövervinnliga.
Framöver så skulle jag vilja ha en tal-station i hemmet. Alltså precis som Siri där man sköter allt via rösten. Vet att tekniken redan finns och jag tänker att så mycket enklare det vore att starta/stänga av, svara i telefon, ringa upp o.s.v. med röststyrning istället för att knappa runt på små dåligt synliga knappar eller trycka på skärmar.
Ja så vill jag ha det! 🙂
Toppen att du hjälper din svägerska – vi behöver alla lite stöd och pushning ibland.
GillaGilla
Vem vet, du kanske kan få precis allt det där om några år. Men det kan nog bli, som du skriver, att ens egna förmågor slutar utvecklas och kanske t o m upphör då. Jag håller med om att det vore skönt att överlämna mycket av det som känns krångligt till någon kunnig person. Jag undrar om man klarar av en tal-station om man har förlorat förmågan att använda sina fjärrkontroller och sin telefon. Kanske vore det bra så länge man har alla hjärnfunktioner i behåll men det kan nog bli knepigt om någon med begynnande demens börjar styra vissa saker med rösten. Tänk så fel det kan bli. Men det går säkert att lösa med kommande eller befintlig teknik.
Jag tycker att det är kul att hjälpa min svägerska med lite av det jag kan och förstår. Det är inte så vanligt att jag är den som undervisar om de här sakerna. Oftast är jag den som frågar 😀
GillaGilla
Åh vad mysigt ni ser ut att ha det!
Kram
GillaGilla
Vi har det precis så mysigt som det ser ut att vara 😊
Kram
GillaGilla
Jag har fått massa bilder den här veckan😍
GillaGilla
Hahaha, ja visst är hon duktig 😁
GillaGilla
Så mysigt ni har det där i stugan! Och så fiffigt du ordnat med sittplats som din rygg accepterar! Men stackars andra toffellösa foten, den fryser för den är så ledsen. Eller tycker jag det bara för att jag alltid är frusen om fötterna själv?
Det var värst vad mycket du också hunnit blogga, jag har massor kvar att titta på och läsa ikapp, kul! Själv har jag hamnat i OS-träsket så det blir bara idrott och hundpromenader och matlagning i pörtet. Nu läser jag vidare.
GillaGilla
När man har sittproblem lär man sig snart hur man ska fixa till det på bästa sätt 😀 Min andra fot har inte alls samma problem så jag sparar den toffeln till den fot som behöver lite värme. LIte mysko hur det kan vara så men det är ganska skönt att åtminstone en fot och ett ben mår ganska bra.
Hihi, jag lyckades få iväg en hel hop inlägg under Åreveckan men nu kanske de minskar något. Det vet man aldrig i förväg. Jag är också till viss del i OS-träsket men kanske inte lika djupt ner som du. Du hinner ju ändå med det som är viktigt.
KRam
GillaGilla