Det finns många ord som man kan använda för att beskriva den verklighet vi alla vaknade upp till igår. För min del är det naturligtvis en verklighet men jag har en stark overklighetskänsla. Det här är en situation som sätter igång min hjärnas skyddsvilja rejält och den blockerar många av de känslor jag vet att jag ska känna och som jag anar finns där. Jag kanske borde vara lite tacksam för att dissociationen stänger ner vissa delar men samtidigt önskar jag att jag kunde radera den luddighet och känsla av att vara drogad som kommer som en följd av känsloblockeringen. Men helt tom på känslor är jag inte. Jag såg ett inslag i nyhetsrapporteringen där man hörde en explosion och sedan en liten kort sekvens av ett barn som grät av skräck. Där kom alla mina känslor fram och mitt i all min empati och önskan att kunna rädda alla barn kände jag också hatet. För det är ett rent hat jag känner mot i första hand Putin och i förlängningen de som ställer upp för honom. Inte mot de egna trupper han skickar in i en eventuell död men mot de som ingår i ledningen av landet. Men i övrigt är jag känslomässigt nerstängd gällande kriget.

Det var väldigt skönt att ha några aktiviteter inbokade igår så att jag fick anledning att slita mig från nyhetsrapporteringarna. På förmiddagen träffades jag och C för ännu ett pass på katthemmet och som vanligt blev det mycket skratt och kattmys. Självklart berörde vi även kriget i Ukraina men vi fördjupade oss inte.

Efter lunch träffade jag Anna-Lena för en skön promenad i solen. Vädret motsvarade inte riktigt förväntningarna men solen tittade fram ibland och vi höll oss varma trots att vinden bet i när vi gick västerut. Vi pratade så klart också om situationen i Ukraina men lät inte det ämnet ta upp lång tid av samtalet. Man måste kunna släppa eländet och ha trevligt också. Fjällen och Medvinden har jag visat många bilder av men här blir det lite variation i form av en fotande Anna-Lena. Vi fortsatte på isen en bra bit till men vände innan vi kom fram till där jag brukar vika av hem till mig.

I stället gick vi till Badhusparken/Vinterparken och köpte lite gofika. Vi var lite tveksamma till att sitta ute men enades ändå om att vi skulle ta årets första utefika på långbänken längs muren. Det var skönare än vi hade trott och där satt vi en stund och kände faktiskt att solen värmde lite.

Det är tur att jag gillar chokladbollar för det är ofta just de som erbjuds som veganska. Den här smakade som hembakad och jag tror inte att någon skulle kunna känna att den hade bakats med mjölkfritt margarin i stället för smör.

Det är kanske lite tidigt för de flesta att ha sommarplaneringen klar redan nu men jag är en planerande person som vill ha koll på vad som väntar. Därför vet jag nu att jag har väldigt mycket kul och härligt framför mig och det kan jag tänka på och se fram emot under de tre månader som återstår tills jag ger mig iväg. Det blir en resa både till väst- och östkusten, Öland och lite däremellan. Jag ska träffa mina barn och annan släkt och det blir även kul möten med tre bloggvänner. Två av bloggvännerna följer sedan med mig hem när det är dags att vända hemåt.

Men innan dess är det mer vinter att ta vara på och sedan hinner det bli både vårvinter och vår innan planerna ska verkställas. I morse blev det ännu en härlig promenad i fantastiskt väder. Termometern visade -14 grader men det var vindstilla och solen sken på mig.

Det var lugnare på Medvinden i morse än i helgen men en liten traktor gjorde mig sällskap. Den hade plogen nerfälld men jag tror inte att den gjorde så stor skillnad mot innan. Jag kan konstatera att den här isvägen blir smalare för varje snöfall. Men än så länge får jag och alla andra plats ändå.

Det började dyka upp fler och fler skridskoåkare och de åkte mot markdimman längre bort.

In i dimman. Men jag vek av precis här och var snart hemma igen.

Jag gick ut på balkongen och försökte skyffla undan lite snö så att en stol kan ställas där när solen börjar värma lite mer. Snart är vårvintern här.

Nu är vintern som den ska vara…nästan. Det är lite för varmt men nu har jag lärt mig att jag bara ska ha en t-shirt under jackan och relativt tunna långkalsingar när jag går ut. Jag tror att jag har blivit varmare med åren för jag tror inte att det bara är klimatet som har förändrats. P4 Jämtland har redovisat statistik som visar att under de senaste 30-åren har antalet isdagar på Storsjön minskat med i genomsnitt 10 dagar per decennium. Det är alltså en hel månad mindre med is än när jag var hälften så gammal som jag är nu. Jag kan inte heller minnas att vi hade så här milda vintrar innan jag flyttade till Östergötland för sju och ett halvt år sedan. Det har inte varit en enda period med under -30 grader sedan jag återvände hit. Jag saknar inte de temperaturerna men isen och de mildare vintrarna är tydliga indikationer på det som alla vet händer.

Nu kom jag in på ett ämne som jag inte hade tänkt beröra men det är lätt att hamna där och det är ett viktigt ämne. Jag skulle ju skriva om hur bra jag trivs nu när solen visar sig varje dag. Inte hela dagarna men den tittar fram lite då och då. Igår var det rimfrost i träden och det gjorde mig ännu gladare.

Mitt på dagen en lördag är det folkvandring till isen och folk tar sig fram på alla möjliga sätt. Närmast land är det två skidspår och lite längre ut går och åker alla andra på valfritt sätt. Jag nöjer mig med dubbskor men de flesta åker långfärdsskridskor. Vanliga skridskor syns också under fötterna på några. I övrigt är det sparkar eller cyklar och många barn får känna fartvindarna i barnvagnar när föräldrarna skrinnar fram med vagnarna framför sig. Jag trodde inte att det skulle bli så fina förutsättningar för Medvinden den här vintern men jag är väldigt glad för att jag hade fel.

Jag gick uppe på land bort mot stan…

…och här gick jag ut på isen och tog den vägen hem igen.

Idag gick jag en annan runda och jag undersökte nya vägar ovanför Frösö camping. Några av de vägar och stigar jag brukar vika av på var inte framkomliga och några snöröjda vägar var återvändsgränder. Men nu har jag i alla fall kollat in var man inte kommer fram. Jag lyckades till sist hitta en liten runda där jag kunde ta mig förbi de lite större campingstugorna och sedan ta en annan väg tillbaka till nästan samma utgångspunkt. De här campingstugorna ligger en bit från själva campingområdet och utsikten kan ingen klaga på. Sommartid kommer man lätt till en stig där man även ser åt andra hållet, mot fjällen. Jag gick in mellan två av stugorna och tog de här bilderna. Tyvärr har rimfrosten försvunnit, troligen för att solen har värmt grenarna. Till vänster syns baksidan av Gustavsbergsbacken. Enligt Wikipedia en skidanläggning med fyra nedfarter och tre liftar. Så är det kanske men jag har bara sett två backar. Mitt i bilden syns Mjälleberget, det berg där jag har letat efter ruiner efter Mjälleborgen men inte lyckats hitta mer än spår efter en jätteterass. Till höger är Vallsundsbron men den vyn är nog välkänd bland mina läsare vid det här laget.

Jag beskar en annan bild ganska rejält för att dela upp bilden i två och komma lite närmare. Här syns även Frösötornet, ett utsiktstorn som ser väldigt litet ut men där man bjuds på en fantastisk utsikt.

Som jag började med så är det så här jag vill ha det för att trivas och känna mig riktigt nöjd med vintern.

Vilken härlig dag jämfört med tidigare i veckan. Det var mulet hela förmiddagen men när jag gick ut vid tolvtiden började det spricka upp lite och jag såg små blå flikar av himlen. Jag såg också två rådjur och av någon anledning verkar de vara många fler just nu. Idag var de bara två men igår vet jag inte hur många som tittade på mig bakom träd och buskar. Det kanske är så att de samlas när vinterförhållandena gör det svårt att ta sig fram och att hitta mat. Men varför? Hjälper de varandra på något sätt eller är det så enkelt som att vissa platser bjuder på mer lättfunnen mat? Kanske känner de sig tryggare när de samlas. Det är ju svårare att hinna springa undan från fiender, vilka de nu kan vara när björnarna sover. Människor så klart men de verkar inte vara särskilt rädda för mig. En och annan varg kan ibland vandra förbi här och ibland hör jag talas om lodjur. Men i övrigt vet jag inte vilka fiender rådjuren har. Efter en snabb googling vet jag nu att jag gissade rätt. Det var bara räven jag glömde men den tar bara kid.

Sprickorna i molnen blev allt större och när jag kom fram till den stuga jag har skrivit om förr, och som jag gärna skulle bo i, började solen bryta igenom molntäcket.

Det blev inte helt klart men solen värmde mig hela vägen hem. Jag gick så klart ut på Medvinden för att inte missa en enda stund av sol 🌞

Nu vill jag ha en riktigt härlig kall och solig vinterdag med glitter i både luft och trädgrenar. Men jag är inte helt missnöjd. Det har varit sköna promenader i veckan ändå. Det har varit en vecka med mycket dissociation och då får jag prioritera var jag ska använda den lilla koncentrationsförmåga jag har. Jag har valt att titta in till mina bloggvänner och har samlat på mig lite innehåll till min egen blogg tills det känns lockande att skriva ihop något. För det är så klart så att när hjärnan inte orkar då försvinner lusten lite också.

I helgen gick jag ut innan det hade ljusnat och gick förbi Mjällebäckens utlopp i Storsjön. Där gick jag ut på isen för att gå på Medvinden hemåt.

Sikten var inget vidare och jag var helt ensam ute på isen. Jag såg i alla fall ingen annan levande varelse…förutom en sork som kom springande över snön. Att fota en sork som springer långt bort är inte så lätt men ni kan i alla fall se att den svarta klumpen har en svans.

Någon dag senare såg det inte bättre ut men den här gången var jag inte helt ensam ute.

Jag hörde en del rop mellan familjemedlemmarna och såvitt jag kunde höra så var det franska som talades. Trist att semestra här när det är nästan ingen sikt men jag hoppas att de stannar ett tag så att de får uppleva hur härligt det kan vara.

Igår hade jag ingen lust alls att gå ut men idag har jag däremot varit ganska aktiv. Jag började med ett pass på katthemmet tillsammans med C. De senaste gångerna jag har varit där har jag inte fotat något så nu ska jag kompensera för det. Jag tror att de flesta gillar fina katter så håll till godo.

Det här är mamma Katja. Henne får man gärna gosa med men hennes ungar är mer skygga. Ungarna är ganska stora och har inte lärt sig att vi är snälla. Hade de fötts på katthemmet så hade de nog varit tryggare med oss.

Här kommer Benson och Pollock. Jag stod och kelade med Pollock och då blev Benson lite avundsjuk. I början fick jag också vara med men jag kände mig som femte hjulet och försökte fota de fina goknularna lite i stället. Det gick så där eftersom de var i rörelse hela tiden. Men de får vara med i alla fall. Jag rekommenderar inte att ni klickar på bilderna eftersom de blir ännu suddigare i större storlek.

När vi kom in till karantänavdelningen fick vi en liten överraskning. De som hade kvällspasset igår hade glömt att haspa dörren till ett av båsen och bara två av sju katter fanns där inne. De återstående fem katterna hittade vi i det kök som hör till karantänavdelningen. Ett litet gäng hade installerat sig i en garderob, vars dörr nästan hade stängts. Om ni tittar noga så ser ni att det finns fyra katter där inne. Fyra par öron sticker upp och de innersta katterna kände sig nog ganska trygga. Men när C öppnade garderoben och jag var beredd med mobilkameran så frästes det rejält där innifrån.

En femte liten kisse hade gömt sig bakom dammsugaren och jag tyckte nästa mest synd om honom. Helt ensam och livrädd för oss.

Vad gör man i den situationen? Vi försökte locka med mat och godsaker men ingen ville komma ut från sina gömställen och gå in till sitt eget rum. Vi vågade inte komma alltför nära heller så vi bestämde oss för att skriva ett inlägg om situationen i fb-gruppen och så länge låta dörren till just de här katternas bås vara öppen. De måste ju kunna komma in till mat, vatten och toaletter. Men vi fick hjälp av en modigare och van kvinna och hon fick in allihop till deras bås. Stackars små kissemissar som var så rädda för oss.

När jag kom hem åt jag lunch och gick sedan ut på en promenad. Det har snöat i tre dagar och nu finns det gott om den vita, fina varan. Jag har gått så mycket på Medvinden sedan den öppnades så nu ville jag i stället gå åt ett annat håll. Jag vände mig om när jag var på väg att lämna mitt område och tog en vinterbild. Lite sol hade inte alls varit fel.

Det började snöa lite igen och samtidigt kom jag fram till en plats där en skolklass var ute på en skidtur. De hade först tagit sig upp en lång backe från skolan för att sedan åka i nysnö. Jag hoppas att läraren åkte före och spårade. De skid- och skridskoveckor som varje vinter finns på schemat här är inte jättepopulära bland alla elever medan andra säkert längtar efter dem. De veckorna innebär inte att de inte gör annat utan det är bara en daglig aktivitet mitt i skolarbetet.

Jag gick in i skogen och där kände jag mig iakttagen i stort sett hela vägen. Rådjuren har återigen samlats i det lilla skogsavsnittet. Dels matas de ibland där och förmodligen är det lättare att hitta något ätbart inne i skogen när snötäcket är så här tjockt.

Jag fick ett tips av en kompis nu i veckan om att en nybörjarkurs i bugg börjar nu. Men jag har accepterat att det inte funkar. I alla fall inte nu. Kanske om jag får en väldigt bra höst. Det vore ju kul att börja en nybörjarkurs för fjärde gången 😀