Jag har ett skydd på baksidan av mobilen men dumt nog inte på framsidan. Därför får jag skylla mig själv för att en sprucken skärm blev resultatet när jag tappade min mobil i badrumsgolvet. Den går fortfarande att använda men jag är lite orolig för att det ska bli värre och att vissa delar av glaset ska lossna. Det är inte riktigt läge för extrautgifter just nu. Jag betalar fortfarande för dubbelt boende och har en del extra utgifter i samband med flytten. I slutet av den här månaden går försäljningen i Mjölby igenom och då får jag mina pengar. Till dess försöker jag hålla igen på onödiga utgifter. Men eftersom jag ändå skulle iväg med bilen tänkte jag  passa på att ta mig in i stan och höra mig för om vad ett skärmbyte kostar.

Men först tog jag bilen och alla sommardäck till en däck- och däckhotellfirma. Jag hade bokat tid via nätet och var lite förvånad över hur få tider som var bokade. Men jag började tänka på hur det var när vi bodde här förut och insåg hur lätt man glömmer. Här byts det inte däck förrän längre fram, oftast efter påsk och gärna i slutet av april. Polisen bryr sig inte om att det finns vissa bestämda datum. Finns det risk för  halka så ska man ha vinterdäck. Det här fick jag bekräftat när jag på däckfirman fick höra att det var lite väl tidigt för byte. Men jag har ju förmånen att kunna välja när jag ska köra och jag får väl undvika vägarna om det blir vinterväglag.

Jag fortsatte in till Östersund och parkerade, som vanlig, nere i den billiga zonen vid sjön. Lite längre bort från Badhusparken än vanligt men det är tydligen många som har upptäckt fördelen med att parkera där. Mittemot ligger Frösön och slalombacken syns tydligt nu när snön ligger kvar.

Vid inzomning syns den vita älgen som lunkar fram vid gångbron över sjön. Den kommer inte så långt och den lyser upp fint när det blir mörkt.

Om man går ut på isen och fortsätter under bron, kommer man snart hem till mig.

Jag promenerade upp till en av de butiker som reparerar telefoner. Där hade de inte delen till min telefon hemma och det skulle ta flera veckor innan de kan få hem den. Det skulle kosta 1.500:-  Precis vad jag inte behöver nu så det var lika bra att det dröjer. Jag passerade en annan butik med samma affärsidé och där skulle samma reparation kosta 1.400:- men väntan skulle bli ca 4 veckor. Jag bad dem beställa det jag behövde och nu hoppas jag på att min telefon håller så länge. Det är ju i alla fall bra att kunna lämna in telefonen på morgonen och få tillbaka den efter lunch. Inga paket som ska skickas någonstans.

När jag kom tillbaka till bilen hade jag så ont i ryggen att jag nästan inte kunde sätta mig i mitt säte. Varenda rörelse gjorde att det högg till och det tog lite tid innan jag satt på plats. Det är jätteunderligt att det blir så efter en kort promenad. När jag har gjort mitt träningsprogram kan jag utan svårighet stå med raka ben och sätta handflatorna i golvet framför mig. Jag är överrörlig och det är inte helt bra men vilken skillnad det kan vara i olika situationer. Jag läste i min journal på 1177 att röntgen visar att jag har intevertebralledsartros. Ett långt ord men jag konstaterar att det är artros. Vad det betyder har jag försökt googla fram men jag ska nog inte spekulera innan jag har pratat med sjukgymnast och min läkare.

Jag avslutar med en bild på årets majblomma som jag alldeles nyss köpte. Kanske ett vårtecken.

Köket är färdigmålat, med ett resultat som jag verkligen är nöjd med, och jag ger min kropp några dagars vila innan jag tvingar på den nästa målningsomgång. Nackspärr och värk ut i hela högerarmen och handen gör det lite svårt att jobba med pensel och roller. Det är något jag är van vid och jag vet att det går över. Det måste bara få ta den tid det tar och sedan kan jag utsätta mig för samma sak igen 😉

Det gör att jag kan ta mig tid till andra aktiviteter. Min styrketräning t ex. Den har jag skjutit upp ända sedan jag kom hit för snart tre veckor sedan. Nu finns det inga giltiga ursäkter längre och det är ju bra. Jag vet ju att träningen hjälper och det är faktiskt riktigt skönt att sätta igång igen. Jag vill även gärna ta någon liten promenad när vädret är skapligt  så jag tog med kameran och gick iväg. Jag kom lite längre än sist jag gick åt det här hållet. Då var det en bäck som fick mig att ändra riktning. I dag gick jag förbi den lilla skogsdungen och svängde ner på en gångväg på andra sidan. Där fick jag syn på den här skylten.

Jag vet vad koloni- eller odlingslotter är men det här var ett nytt begrepp för mig. Ordet i sig säger en hel del och det är inte så svårt att få en idé om vad det rör sig om. Men när jag kom hem googlade jag och hittade kommunens förklaring.

Tillsammansodling innebär att du tillsammans med dina grannar har en gemensam odling i ert bostadsnära område. Kommunen kan upplåta mark medan ni står för arbetet. Kommunen har inga förberedda områden för tillsammansodling utan placeringen bestämmer vi gemensamt.

Kommunen skriver inte avtal för tillsammansodling med privatpersoner utan endast med föreningar. I de fall ni inte vill bilda en särskild förening för ändamålet, kan ni exempelvis gå med i Hushållningssällskapet som i sin tur kan stå som huvudman för tillsammansodlingen.

Ganska bra upplägg tycker jag. Det blir spännande att se vad som dyker upp vid skylten i sommar.

Jag var snart nere vid sjön igen och naturligtvis gick jag fram till strandkanten för att se hur det såg ut. Där nere fanns ett vindskydd och det ser ut som om det har eldats framför det.

Jag såg en skidåkare lite längre bort och det var signalen för att jag skulle våga mig ut på isen. Det har varit kalla nätter och isen är fortfarande tjock. Jag ville inte fota skidåkaren framifrån men när han hade passerat mig lyfte jag upp kameran och förevigade hans färd mot Vallsundsbron och senare Östersund. Just som jag knäppte bilden vinglade skidåkaren till lite grann men innan dess såg det ut att gå väldigt fint.

Jag lämnade isen och gick upp vid den strand som ligger nedanför mitt bostadsområde. Här får träden och deras rötter kämpa lite för sin överlevnad. Det är ingen ovanlig syn häromkring. Lite längre upp fanns ett annat kämpande träd, en gran som någon har eldat under. Men det krävs tydligen mycket för att ha ihjäl en gran.

Jag kämpade också men för min del handlade det om att inte ta foton mot fjällen igen. Det kan bli lite för mycket av det goda och jag vill ju inte att ni ska tröttna redan.

Efter att i morse ha klarat av det inbokade provtagningsbesöket fortsatte jag rakt fram på vägen i stället för att svänga av till mitt område. Jag drogs mot de vyer jag kunde ana en bit bort. Det var en solig morgon och sikten var väldigt bra. Det var ju tur att jag hade tänkt på att lägga ner kameran i väskan. Allt suddigt i motiven får skyllas på fotografen för det fanns inga andra omständigheter som försvårade. Jo förresten, kanske de iskalla vindarna fick mig att skynda mig lite. Jag var inte klädd för en utflykt i naturen utan mer för ett besök på hälsocentralen.

Jag stannade till när utsikten var som bäst. Som ni förstår ger bilderna inte rättvisa åt den hisnande upplevelsen av den storslagna och vackra natur som låg framför mig. Men ni får en aning och kanske förstår ni varför jag älskar Jämtland. Jag har förmånen att bo bara några minuters bilresa från den här platsen. En del av er läste mitt inlägg om hur vi besteg Västfjällets topp i somras. Den toppen ligger en bit till höger i bilden och alltihop är delar av Oviksfjällen

 

Här ser ni nästan samma vy men lite mer utzoomad. Allra längst till höger skymtar Åreskutan och det kanske ger er en hum om geografin.

Jag kom till Frösö kyrka och hoppade ur för en snabb fotosession. Jag frös rejält om händerna för dum som jag är tog jag inte på mig de vantar jag hade med mig. Det blev alltså bara en bild från parkeringen. Jag får återkomma till denna fina kyrka vid ett varmare tillfälle.

Några av er känner säkert till Wilhelm Peterson Berger, den kända kompositör som hade sitt hem (Sommarhagen) på Frösön. En av hans mest kända kompositioner, Sommarsång ur samlingen Frösöblomster, var ett pianostycke som jag gärna spelade när jag kunde spela piano och också ägde ett piano. Om ni vill kan ni lyssna på en annan version än min HÄR.

Jag stannade till vid Sommarhagen och gick ut en stund, denna gång med vantarna på. Jag har varit inne i huset vid ett tillfälle när vi var nyinflyttade förra gången (1995). Då fick alla nya kommuninnevånare erbjudande om att följa med på en guidad busstur i kommunen och ett besök i Sommarhagen ingick. Det är ett spännande hem med många små egenheter och en fantastisk utsikt. Det är öppet för allmänheten under sommaren och då lär jag återkomma med fler bilder.

Jag vände och åkte hem igen men gjorde en liten avstickare till Vallsundet, där bilfärjan gick innan bron till Frösön byggdes. Det var lite vemodigt när den försvann men samtidigt var det skönt för oss, som då bodde utanför Oviken, att slippa vänta på färjan när vi kom den vägen. Därifrån har man också en stor del av Oviksfjällen i blickfånget och jag avslutar min lilla utflyktsskildring med ännu en av de vackraste vyer jag vet. Om ni kommer och hälsar på mig någon gång så hoppas jag att vädret tillåter er att se detta i verkligheten. Det är en helt annan upplevelse.

Nätet svämmar nästan över av alla bilder på vårens framfart. Det är härligt att se och även jag, som inte längre bor där våren kommer tidigt, blir glad av bilderna på vad som väntar. Men nu kan jag också lämna ett bidrag i form av väldigt små hästhovsörter, eller tussilago farfara som de heter på latin.

Jag såg blåsippsblad också men de dröjer nog ett tag till. Efter min lilla promenad i det sköna vädret gjorde jag en kopp kaffe och satte mig en stund på balkongen. Där var det väldigt varmt. Söderläge och lä gav mig en skön stund. Strax efteråt kom grannarna ut på sin balkong. Jag såg dem inte men har man balkongerna bredvid varandra så hörs allt man säger. Jag försökte väsnas lite med min kaffekopp för att de skulle höra att jag satt där. Efter en liten stund fick de besök och besökarna frågade nästan genast om mina grannar hade sett till sin nya granne. ”Nej, vi har inte sett till någon ännu” blev svaret. Då kunde jag ju inte sitta tyst längre så jag sa att ”jo, men jag sitter här och vi kan ju hälsa”. Vi böjde oss ut över respektive balkongräcke och hade en kort, trevlig pratstund. En av besökarna visade sig vara mamma till en av de som bodde i min lägenhet förut. Så nu har jag hälsat både på Göran under mig och på närmaste balkonggrannen. Jag har hejat på en del andra också men har ingen aning om var de bor.

Jag var väldigt lydig och följde de ordinationer jag har fått från vården. Mer än en halvtimme med näsan mot solen är inte bra och egentligen är inte det heller att rekommendera. Det är mer en gräns jag själv har satt utifrån hur soltålig jag alltid har varit. Den halvtimmen var ren och skär njutning och jag hoppas på fler sådana dagar.

I förmiddags var det dags. Äntligen hade jag fått så mycket ordning på allt att jag kände att energin kunde läggas på målning. Kvällen innan tejpade jag över listerna inom det område jag räknade med att klara av att måla under första omgången. Det var alltså bara att dra på sig målarkläderna, röra om i färgen och börja rolla. Jag kostar inte på mig någon dyr specialfärg utan nöjer mig med Rusta-färg. Det visade sig vara bra för när de två strykningarna hade torkat visade det sig att nyansen var exakt densamma som de tidigare ägarna hade målat med i den angränsande hallen (lite av den syns längst till höger i bild). Jag tycker inte att tapeten i sig är ful men den känns stressig och rörig och jag vill ha lugn och harmoni. Jag sätter hellre dit några färgklickar och mönster på andra platser. Det kanske ser lite löjligt ut att bara måla den lilla delen av köket men den arbetsställning som krävs är inte den mest optimala och jag målade den hörnan två gånger. Förhoppningsvis kan jag fortsätta med lite till i morgon.

Jag hann precis bli klar med målningen när det ringde och jag fick frågan om jag kunde komma till röntgenavdelningen redan på eftermiddagen idag. Det är klart att jag kunde och ännu en gång kan jag konstatera att ibland går det undan i vården. Efter en dusch och lite mat gick jag ut på balkongen för att få lite ordning där och kanske sitta i solen en stund. När jag kom hit för två veckor sedan var det så mycket snö på balkongen att dörren inte gick att öppna. Nu är det bara en väldigt liten snöfläck kvar. Det blåste lite kallt så jag gick in igen. Strax efter var det dags att åka till sjukhuset.

På Östersunds sjukhus hittar jag ganska bra och ner till Röntgen har jag tagit hissen ett antal gånger. Några förändringar såg jag. Bl an visar ledmarkeringar vägen till de olika väntrummen. Jag skulle vänta i ”Ripan”. Jag log inombords när en sköterska visade en man var han skulle vänta och han sa ”je satt ma henan”. Underbara jämtländska!

Jag vet inte ens vad för slags röntgen som användes. Men det spelar mindre roll och det viktiga är att de antingen kan se vad som är fel eller utesluta något alternativ. Jag räknar med det senare och att jag får fortsätta med diagnosen lumbago (en slaskdiagnos för all möjlig värk i ländryggen). Väl hemma igen fick jag ett meddelande på 1177 om en tid hos sjukgymnast. Så nu väntar tre besök till vården de närmaste veckorna. Det dyker säkert upp något mer snart 😉

Nu kan jag även räkna mitt sovrum som klart. Det är en väldigt mörkgrå tapet som får duga för tillfället. Med mina vita möbler blir det ok men troligtvis blir det nog ommålning även här någon gång. Först ska köket och stora sovrummet få ny färg och sedan ska jag ta det lugnt ett tag. Men sedan…