Jag hade inte behövt oroa mig för väglaget för även om det finns mycket snö kvar hemma så var vägarna helt fria från både is, snö och slask. Men jag väntade till efter tio innan jag gav mig iväg för att den snö som föll i natt och i morse skulle hinna bli till vatten på de fortfarande varma vägbanorna. Ju närmare Sundsvall och kusten jag kom desto mindre snö låg det i markerna. Här, omkring hotell Mellanfjärden (några mil söder om Sundsvall), syns inga spår av snö alls. Det kändes bra att jag inte bestämde mig för att vänta med att byta till sommardäck för det finns absolut inget behov av dubbar. Det hade inte varit kul att åka omkring med vinterdäck längre söderut även om jag säkert skulle få förståelse vid en eventuell poliskontroll. Det var ju vinter när jag åkte och vem vet hur det är när jag ska hem igen om drygt en vecka.

Hotellet ligger på en mysig plats och även om det ser ganska skamfilat ut så är rummet rent och fräscht och sängen känns skön.Fönstret på andra våningen och längst till vänster är mitt och den placeringen ger mig också ett fönster på gaveln. Dörren i andra änden av huset går till en swishbutik. Det är precis som det låter, en butik där man handlar och swishar det belopp man ska betala. Bild inifrån butiken kommer lite senare. Den mörka dörren lite längre till höger går in till teatern och där har de tydligen uppträdanden och konserter med alla möjliga välkända personer. Jag tycker att de borde måla hela fasaden så att första intrycket blir lite bättre.

Jag har inte bara en utan två sängar men jag nöjer mig med att använda den ena. Det är inte tre fönster men ni har nog på egen hand räknat ut att det är en spegel till vänster.

Självklart är det trist att inte kunna gå på en lång upptäcktsfärd men jag strosade omkring lite i närheten av hotellet. Mysiga hus, vatten och en kul bro är en väldigt lockande kombination. Det är klart att jag gick över bron.

Då kom jag till en pir där jag kunde blicka ut över hotellet, längst till vänster och längst bak i bild, några fiskebåtar och en rad spännande hus precis vid och på pålar i vattnet. Jag har inte nämnt att det är havet som når in hit men det har ni säkert listat ut.

När jag bokade mitt rum här trodde jag att jag skulle få bo i något av de här husen eftersom det var många bilder på dem. Lite besviken blev jag när jag fick veta att mitt rum ligger där det gör men det är i alla fall inte ett väder som inbjuder till en kväll ute på en liten veranda framför ett eget litet hus. Nu känner jag mig nöjd och glad igen.

På en pir en bit bort lyfte en flock fåglar när jag närmade mig. Men den här kanadagåsen blev kvar och det var nog bra att hon inte lämnade sina ägg. Det var både ett stort avstånd och vatten mellan oss så hon kände sig nog trygg.

Den blivande fadern stod lite längre bort och spanade och kanske höll vakt. Fotat i motljus och med ett underligt ljus som följd.

Här ska jag få frukost i morgon och det är ju trevligt.

Mörka moln tornar upp sig men solen når ändå fram till restaurangens inglasade veranda.

Sist blir det en bild inifrån swishbutiken. Det var mest bara onyttigheter och godsaker och jag fick på något sätt med mig en chipspåse därifrån. Och ja, jag både skrev upp summan i den bok som låg på bänken och swishade vad påsen kostade.

Nu ser jag fram emot en skön kväll, kanske med lite smaskande på chips, och i morgon fortsätter resan.

Jag är inte förvånad för det brukar kunna snöa runt första maj men jag hade hoppats att slippa det här väderomslaget i år. Våren var på gång efter en lång och fantastisk vårvinter och nu var det dags för vintern att göra comeback. Det hade inte bekymrat mig om det inte vore för att jag just idag hade en bokad tid för däckbyte och för att jag om några dagar ska åka iväg i vinterlandskapet, med sommardäck. Den här vyn mötte mig i morse när jag drog upp rullgardinen och termometern visade -3 grader.

Min tid på bilfirman var kl 10.00 och jag kände mig inte särskilt orolig. Snön byggdes på överallt men just de asfalterade gångvägarna och gatorna var mestadels bara blöta. I några skuggpartier såg det lite halt ut men tack vare att tjälen var borta och att solen lyckades ge en viss strålning genom molntäcket hade jag inga som helst problem att ta mig hem efter däckbytet. Just nu snöar det för fullt igen och det ska fortsätta så i stort sett hela dagen i morgon tisdag och tidvis under onsdagen. Tidigt, redan 05.30, på torsdag har jag lovat att skjutsa en granne till stationen och lite senare är det dags för min roadtrip att starta. Snön ska fortsätta att falla då också men jag håller tummarna för att vägarna ska vara i bra skick även då. Efter att jag har åkt ska det fortsätta snöa några dagar till men då är jag någon annanstans och bryr mig inte.

När jag hade lämnat in bilnyckeln till serviceavdelningen på bilfirman gick jag och satte mig i en av fåtöljerna för att vänta på att min bil skulle bli kvar. Det satt ett par i varsin fåtölj och naturligtvis hejade jag när jag slog mig ner. Det borde jag kanske inte ha gjort för det satte igång en svada från kvinnan som jag inte ens kände att jag orkade försöka få stopp på. Jag småpratar gärna lite men under tiden jag väntade fick jag veta allt om hennes nytagna körkort (hon var i min ålder så det var bra gjort), hennes barn och barnbarn och var de bor, parets hund, deras reseplaner, hennes hälsoproblem och massor om olika trafikregler och alla fel som folk gör. Det brukar ta ca 20 minuter för däckbyte men just idag hade de lite extra snärjigt så jag fick lyssna på allt om det här parets liv i nästan en timme.

En väldigt trevlig kvinna men sista halvtimmen hängde min hjärna inte med och jag försökte nicka och låta lite vid bra tillfällen. Första halvtimmen deltog jag lite i samtalet men hon fick inte tillstymmelsen till lika mycket information om mig som jag fick om dem. Jag fick dessutom se ett antal foton på hund och barnbarn. Jag funderade på om jag på ett enkelt sätt kunde upplysa henne om att min hjärna inte orkar hänga med så länge men det krävdes för mycket energi att försöka förklara så det var lättare att låtsas lyssna och nicka ibland. Mitt i en mening kom en kille med min nyckel och kvinnan såg nästan lite besviken ut när jag inte stannade kvar och lyssnade mer. Jag sa i alla fall hejdå och lycka till med bilen och resan så jag var inte otrevlig. Jag känner mig lite elak som beklagar mig över en trevlig kvinna som säkert hade ett stort pratbehov men jag var inte riktigt rätt person att ta emot allt. I ärlighetens namn gjorde jag ju inget för att upplysa henne om det heller. Hur skulle ni ha gjort? Artigt lyssnat och deltagit lite i samtalet eller kanske vänt er bort och tittat ner i mobilen?

Ja, så kan man kalla tussilago när de tittar upp som små solar ur den bruna marken. De är senare än vanligt i år men nu är de på gång. Så här i mitten av april brukar jag hitta blåsippor men det finns inga spår av dem ännu. I alla fall inte där jag brukar hitta dem. Men snart så…

Jag tog bilen till en plats nära där jag ville leta efter vårblommor och vad glad jag blev när jag hittade de första knopparna. Inte helt utslagna än men det dröjer inte länge innan det är alldeles gult just där.

Vårglad Mjällebäck på väg mot Storsjön.

Jag kände mig ganska nöjd med mitt tussilagofynd trots att det var några ynkliga exemplar jag hittade. Jag förstod att jag inte skulle hitta blåsippor men jag tyckte att en promenad till min vanliga fyndplats kändes som en bra idé. Som jag trodde så fanns det inga blåsippor men fjällen fanns där borta…

…och herr och fru domherre hade hittat varandra och hoppade omkring på grenarna. Tyvärr ställde bara herr domherre upp på bild men man får inte begära för mycket.

En liten blåmes letade efter något, förmodligen något ätbart, och jag hoppas det fanns något riktigt smarrigt där.

Jag gick ner på stranden för att ta mig tillbaka till bilen. Jag hade en liten förhoppning om att solen skulle ha lockat fram små gula solar i slänten.

Vilken tur att jag höll koll för jag hittade dessa två helt utslagna exemplar. Visst blir man glad när man hittar sin första tussilago för säsongen?

Jag såg att isen fortfarande var tjock så jag vågade gå fram till utloppet av Mjällebäcken. Is och bubbligt vatten är en fin kombination som jag har svårt att motstå.

Snart börjar harren vandra upp i bäcken igen och då är det många som går dit för att försöka se några firrar.

Under några år har det byggts på en gång- och cykelbro vid järnvägsstationen. En bro som ska underlätta för alla som vill ta sig över alla järnvägsspår till det nya området, Östersund Strand. Där byggs det många nya flerbostadshus, både hyresrätter och bostadsrätter, och de som bor där vill så klart ha den här möjligheten. Två nybyggen med andra ord och som vanligt finns det många olika åsikter om det. Jag förhåller mig neutral eftersom jag inte påverkas särskilt mycket. Visst tycker jag att de nybyggda husen är ganska fula och trista och jag förstår att många är ledsna över att utsikten försämras för de som bor i de äldre husen närmare centrum, men det här området närmast sjön var ännu tristare och skräpigare förut och utvecklingen måste gå framåt. Själv skulle jag inte vara beredd att betala det som krävs för att bo där och särskilt inte om jag fick en lägenhet åt ”fel” håll.

I förra veckan var det invigning av bron med bandklippning och många nyfikna personer på plats. Inget för mig. Jag tyckte att det var en mycket bättre idé att stanna till där igår när jag ändå behövde handla mat. Men i nyhetsklipp från invigningen verkade alla glada och nöjda och solen sken så fint på dem. Närmast sjön slutar bron i en trappa med träbänkar i mitten för alla som vill slå sig ner en stund och beskåda utsikten mot sjön. Det är nog fint när grönskan har kommit och båtarna passerar där ute.

Men kan någon förstå varför så fula ”konstverk” ska finnas i båda ändarna av bron? Kanske ingår de i brons belysning men den här konsten faller inte i god jord hos den här betraktaren.

Då är stationsbyggnaden mycket finare. Jag har sett många fina stationsbyggnader och den här gillar jag.

I fint väder är det säkert väldigt fint att gå över bron och se ut mot Frösön, Storsjön och Vallsundsbron. Inbyggd värme i brogolvet är det också så att alla ska kunna ta sig över på ett säkert sätt. Varför vet jag inte eftersom den vanliga snöröjningen gäller när bron är slut.

Hiss eller trappor ner till stationsområdet.

Även här finns det en hiss men den hamnade utanför bilden.

Som ni ser har förberedelser påbörjats för fler byggen.

Storkyrkan och församlingen där gillar inte de nya husen eftersom de kommer att skymma sikten mot fjällen. Den vyn är ganska slående när man står på kyrktrappan. Men jag tror att den sikten är kvar åtminstone tills nästa del av byggplanerna påbörjas. I de gula husen till höger om kyrkan bodde mina farföräldrar i mer än 50 år.

Foten blir långsamt bättre men jag är fortfarande väldigt försiktig för att inte förstöra mina promenadchanser inför alla sommarens aktiviteter. Därför tog jag hissen ned till parkeringen och fortsatte sedan med bilen mot Willys.

Det blev inget traditionellt påskfirande, så som det blev när vi var en familj som bodde tillsammans, men det är inget jag bryr mig särskilt mycket om heller. Inte nu längre. Det var kul förr. Men jag var sysselsatt i alla fall och jag är så himla glad för att en av mina drömmar ska slå in. Från början var det min mans önskemål och jag ville gärna haka på. Men av olika anledningar så sköts de här planerna upp år efter år eftersom annat blev mer aktuellt. Här måste jag skjuta in en liten reflektion. Verbet skjuta kompareras skjuta-sköt-skjutits. Bokstaven ”j” försvinner alltså i preteritum, fd imperfekt. Konstigt att jag inte har tänkt på det förut men nu var jag tvungen att kolla upp det. Ändå måste jag ha skrivit så utan att fundera alls många gånger förut. Nåväl, tillbaka till min drömresa. Eller rättare sagt en av dem men det här är den som inte har blivit av tidigare.

Jag, min lillasyster (G), hennes son ( W) och naturligtvis hennes hund Rocky ska resa med bil till Nordkap (Nordkapp på norska) i sommar. En resa på ca 325 mil fördelat på 14 dagar. De andra får så klart en ännu längre resa eftersom de först ska ta sig de ca 65 milen till mig. Vi startade planeringen i ett zoom-möte, första gången för mig men jag överlevde. W erbjöd sig att lägga upp en rutt med lagom långa dagsetapper och att se till att laddstationer för bilen finns att tillgå. Jag sa att jag kunde boka alla boenden efter våra gemensamma önskemål och G bidrar när det är dags för bil och chaufförstjänst. Hon vill helst köra sin nya, fina Tesla själv 😀 och det passar mig väldigt bra med tanke på att kroppen mår bra av att kunna variera sittställning. Alla tre ska bidra med att leta upp platser vi vill se och aktiviteter som känns kul och spännande.

Vissa sevärdheter blir repriser för min del eftersom jag och min son kom till en del av de här platserna under vår resa till Treriksröset för två år sedan. Men det är platser jag gärna återser och bl a ser jag fram emot Abisko och Kilpisjärvi, där båtarna till Treriksröset utgår från. Om inte hundar får följa med på båtarna stannar jag och Rocky kvar och då vet jag ju var det finns en fin vandring upp på fjället Saana.

Att hitta boenden på önskade platser var lättare sagt än gjort. Dels tror jag att vi var lite sent ute med att boka i turisttäta områden mitt i sommaren och dels spelade både priser och möjlighet att ha en hund med sig viss roll. Det tog mig en del av påskaftonen och i stort sett hela påskdagen att få till det men till sist blev det riktigt bra. Det här ska bli så himla kul och här ser ni vår resrutt.

Men innan dess har jag ju en lite kortare resa som väntar om några veckor. Det ska också bli jättekul.