Min son kommer idag, lagom till middagen. Det var inte så länge sedan sist, bara knappt tre veckor men längtan är ändå lika stor. Det är bra att han kommer några dagar före jul så att han får tid att laga lite god mat till julbordet. Det enda veganska jag har förberett är salladen på bilden. Den blev god men det krävdes lite mer kärlek än receptet angav. Precis innan servering ska jag strö över lite rostade pumpa- och solrosfrön och sedan tror jag att den tillsammans med en vegansk jordnötsgryta kommer att göra oss nöjda. Det blev så mycket sallad så vi kan tjuvstarta med den redan idag och sedan blir den ännu saftigare och godare fram till julafton.

I morgon kväll kommer mitt mellanbarn, äldsta dottern. Det föll sig så bra att min systerdotter passerar Örebro på eftermiddagen i morgon och då ska min syster hämta henne där. Då följer min dotter med och slipper åka tåg. Smidigt och bra.

På kvällen ska vi bära upp granen från källaren och klä den. Ledbelysningen sitter redan i, ännu en smidig detalj, men allt annat pynt ska hängas på plastgrenarna. Här blir det aldrig nytt pynt för det gamla, som har hängt med i alla år, hjälper till att hålla våra traditioner vid liv. Två saker har förändrats från hur det alltid var förut. Vi har förfallit till att ha en plastgran, det fanns inte på kartan förut, och numera  hänger vi inte upp alla girlanger med flaggor som min mans familj hade som tradition. Jag tyckte aldrig att det var fint men sa inte så mycket om det. Nu brukar ungarna sätta en flagga i en gren som en liten hyllning men i övrigt är vår gran numera flaggfri.

Nu ska jag ta en liten eftermiddagstupplur innan det är dags att lägga sista handen vid middagen.

Dan före dan före dopparedagen 😀

Det finns massor av sätt att kladda ner både sig själv och omgivningen på. Ett säkert kort är att separera kärnorna i ett granatäpple från resten av frukten. Jag vet inte om det finns ett bra sätt att göra detta på men jag har i alla fall inte upptäckt det sättet. Första gången jag gav mig i kast med detta pillergöra skar jag frukten i två halvor och försökte sedan pilla loss kärnorna, först med en tesked och sedan med en liten skalkniv. Det tog en evighet och en stor del av köket var snart prytt med röda sprättfläckar. Dessutom följde många små bitar av det beska fruktköttet med. Nu har jag kommit fram till att det är mycket bättre att dela frukten i fyra delar och sedan. med bara händerna (naturligtvis först tvättade), försiktigt bända upp de delar där kärnorna sitter och använda fingrarna för att pilla ner dem i en skål.

I dag gav jag mig i kast med två granatäpplen. Jag lyckades ganska bra med att bara få med kärnorna och inget fruktkött men det tog tid och efteråt var köksbänk, kakel och även en del andra föremål fint rödprickiga. Så var även jag, såg jag vid en senare koll i badrumsspegeln. Men nu är köket och jag rengjorda och de goda små kärnorna ligger i sin skål i kylskåpet i väntan på att så småningom hamna i en rödkålssallad (färsk rödkål). Även om det är ett pill- och kladdgöra så är det väldigt gott och dekorativt att blanda ner dessa i en god sallad. Rätt färg dessutom i juletid.

Min svärmor chansade på att jag skulle vara hemma (så rätt hon hade) och skickade en fin julblomma till mig. Snart kommer det dofta gott av hyacinter. Det är en härlig juldoft och jag är glad att jag hör till dem som tål hyacinter. Den hyacint som jag fick tidigare av grannen har snart blommat ut så det här blev perfect timing.

Ute är det blaskväder och återigen måste vi torka leriga hundtassar efter promenaderna. Jag ska inte klaga för nu har jag fått ha några dagar med en underbar julstämning. Det blev en fantastisk tredje advent och det är inte det sämsta i de här krokarna. Det verkar inte som om det är så mycket roligare i vissa delar norrut och det är mer oroväckande. De senaste vintrarna har det varit lite väl många töperioder där uppe och det är inte kul att tänka på orsakerna eller på hur framtiden blir.

Dan före dan, före dan, före dopparedagen…snart är vi i mål 🎄🎅

Dan före dan, före dan, före dan, före dopparedagen. Jag tror att jag har räknat rätt och att det i dag är just den dagen. Plötsligt blev det så nära. Jag inser att jag måste fixa de sista detaljerna för en jul hemma. Planen är att jag ska ta mig till affären efter promenad och morgonkaffe. Trängsel är något jag helst vill undvika så jag vill vara där så tidigt som möjligt och gärna några dagar innan den sista julruschen. Jag har pratat ihop mig med min son om vad som behövs på den veganska delen av julbordet så nu tror jag att jag kan klara av den sista vändan till affären före jul.

Jag börjar känna den där riktiga julstämningen igen. Den har inte riktigt velat infinna sig förut av förklarliga skäl. Men nu känns det väldigt roligt och mysigt att få vara här hemma med två av mina barn och fira jul. Vi kommer att fira tillsammans med min syster och hennes son också så vi blir en lagom liten skara som trivs ihop. Självklart blir det lite tomt att för första gången fira utan min yngsta dotter men jag önskar henne och hennes man en jättefin jul när de startar sina egna jultraditioner som nygifta i sitt eget hem. Nu hoppas jag bara att min stackars son blir av med sin feber och andra besvär innan jul så att vi inte måste klara oss även utan honom.

En liten julbild på min hyacint vill jag skicka med. När jag ändå var i farten kände jag att jag saknade att ta närbilder på blommor så det blev även några foton på en orkidé. Det kommer nog att bli kul att fota blommor igen till våren i alla fall. Jag trodde att jag var väldigt trött på just den sortens bilder men nu känner jag att lusten spirar igen.

I dag har jag inte mycket att skriva om. Men det behöver inte alltid vara så mycket text i inläggen och jag nöjer mig med att visa er några bilder. Som ni vet så gillar jag foton på himlar i olika färger men inte heller i det fallet behöver det vara som det brukar. I bland kan det lite mindre färgsprakande vara fint också och något i denna grå bild med lite inslag av rosa, vitt och ljusblått talar till mig.

Vår kärleksört är en riktig kämpe och överlevare. Mjukt inbäddad i snön fortsätter den att sprida sin kärlek.

Jag hade två påsar saffran kvar och hittade ett recept på en slags saffransbutterkaka med bakpulver. Jag slängde ihop en sådan (nåja, lite ansträngande var det) och fick en god bulle till eftermiddagskaffet. Min syster var inte hemma så hon missade (eller slapp) denna sötsak. Vi, som aldrig fikar tillsammans, har faktiskt gemensamt druckit glögg (alkoholfri) och ätit lussebullar två dagar i rad men idag fikade jag ensam igen.

Jag får ofta höra att jag är fantastiskt positiv och att andra personer beundrar mitt sätt att hitta glädjeämnen även när livet inte går som på räls. Själv brukar jag uttrycka det som att jag är äckligt positiv och ibland kan jag tänka att det kanske är avstötande för en del. Hur det än är med det så är jag inte mer än människa och jag känner alla känslor som de flesta känner.

Jag har varit inne i en jobbig period nu. Inte så att jag bittert har suttit och deppat men den väntan, som under två år var något jag accepterade och tyckte var ok, har känts tung och har dragit ner mitt vanligtvis glada sinne. Jag ska inte skriva så mycket om det men för att ni ska förstå hur stor naturens magi är så måste ni också veta hur stor skillnaden blev. Från en känsla av att ”nu orkar jag inte mer” och ”jag har ingen lust att fira jul” till att leende, både inombords och synligt utåt, komma hem från morgonpromenaden och känna mig helad, tända adventsljus, spela julmusik och känna den där härliga framtidstron igen. Tack vare en härlig morgon och även tack vare att bloggvänner i våras inspirerade mig till att köpa en kamera och börja fotografera, så har jag de verktyg jag behöver för att ganska snabbt ta mig ur mina svackor.

Nu ska ni få följa med på min vanliga morgonrunda och se vad som så drastiskt förändrade mitt sinnestillstånd.

Nu, när jag mår så här bra, så ska jag inte tillåta de jobbiga tankarna att komma tillbaka. Det var extra jobbigt just den här morgonen eftersom jag nu har passerat gränsen för att hinna med både ingreppet och komma hem innan julafton. En psykologisk gräns, men jag tror att nu, när den är passerad och det inte går att göra något åt det så kan jag sluta känna stressen över det. Nu ställer jag in mig på en jul hemma och hoppas att det inte dröjer så länge sedan. Utanför mina fönster är det en gnistrande vacker vinterdag och jag behöver inte så mycket mer än så för att bibehålla min återvunna glädje.

Tredje advent och en vecka kvar till julafton. Vi är mitt i den bästa tiden på året och jag ska njuta av den. Hoppas ni kan känna samma glädje som jag.