Dagarna fortsätter på temat fantastiska. Jag längtar ut på långa vandringar och roliga äventyr men i stället har jag stannat hemma hela helgen och sysslat med lite annat. Jag är jätteduktig och tränar varje förmiddag för att på tisdag kunna säga till sjukgymnasten att jag gör just det. Det tar ca en timme om jag räknar in stretching. Jag har även kommit igång med målning igen. Om det kan jag bara säga att det är tur att jag har även en vänsterarm. Jag använder styrkan från vänster och styr med höger. Det funkar, men det känns. Målningen delar jag upp på några korta omgångar varje dag så det tar sin lilla tid.  Jag tror att de flesta av er förstår varför jag vill måla om i det här rummet (det är den grå färgen som är ny).

När jag ändå var igång tog jag itu med listerna också. Det är bara i det här rummet de har haft bruna lister. Jag hade en liten burk med vit färg och den kom väl till pass. Det är nog inte rätt sorts färg men den får duga. Jag vet inte riktigt hur jag vill ha det i det här rummet. Hittills har allt som inte får plats någon annanstans ställts in här. Bäddsoffan ska naturligtvis vara kvar och förmodligen allt annat också. Men hur jag ska ordna till det vet jag inte. Det som inte syns är ett gammalt och ganska litet bord, storlek som en skolbänk ungefär, och en fåtölj. Möbler som jag vill ha kvar och då får de vara här inne.

Men det är klart att jag måste känna på det härliga vädret och det har jag gjort på min balkong. Där har jag suttit med näsan mot solen, en kopp kaffe bredvid mig och jag har lyssnat efter Storspovens sång. Den ska komma vilken dag som helst och jag vet att jag kommer att bli väldigt rörd och jätteglad när jag får höra den. Jag hoppas att den passerar min balkong på väg mot något fält där den kan vänta på sin hona (som kommer lite senare). Hör jag inget nästa vecka så blir det nog en liten utflykt till Optand där jag vet att de finns. Bofink och Koltrast har jag hört men hittills ingen Storspov. Men jag hör ibland några av grannarna och jag log inombords när någon sa att ”nu måste jag fara på affärn”. Här uppe far vi på olika platser medan man längre söderut åker till olika platser.

Jag börjar känna mig sugen på att träffa lite folk snart. Jag har inte riktigt känt det tidigare, förmodligen för att jag har haft fullt upp i alla fall. Men nu börjar det nog bli dags att vara lite social. Jag ska låta folk vara ifred till efter påsk så att de kan njuta av alla de utfärder som jag inte kan hänga med på. Men sedan kanske jag kan klämmas in i någons schema 😉

Vädret var lika härligt som de senaste dagarna och jag tänkte att i dag måste jag ut och se mig omkring lite. Jag funderade en stund och kom fram till att Rödön och Tibrandshögen var ett bra alternativ där jag inte behövde gå särskilt långt. Frösön har tre broar. En som går till Östersund, en som går över Vallsundet och en som går till Rödön. Den blå pricken på första kartan visar min utgångspunkt (mitt hem) och den lite mindre, röda pricken visar Tibrandshögen. Om ni klickar på den andra bilden så ser ni hur jag gick. Den gula streckan är egentligen en väg in till parkeringen men den var inte snöröjd. Jag fick ställa mig vid vägen och gå även den biten. För de som kanske är intresserade kan jag berätta att mitt f d paradis i Optand ligger strax söder om Ope och fjällen som återkommer på mina foton finns runt omkring Bydalen.

Det tog ca tio minuter att nå målet och från den snötäckta parkeringen visade en skylt hur jag skulle gå. De spår, som skylten anger att jag skulle följa, var tyvärr täckta av snö och is men jag kan berätta att det finns stora fotspår efter Storsjöodjuret i en del stenar. Det lär även finnas en del högar av inte så trevliga rester, storsjöodjursbajs.

En bit in på stigen syntes i alla fall storsjöodjurets matrester. Här valde jag att lämna den isiga och bitvis hala stigen och gick i stället ut på stranden.

Där fick jag en första skymt av den hög som tidigare var platsen för Tibrandholm, den grymma danska fogden Tibrands borg. Tibrand lär ha plågat sin omgivning så mycket att de till sist stormade borgen och dödade sin plågoande. Även unionsdrottningen Margareta ogillade honom och i början av 1400-talet gav hon order om att borgen skulle rivas. Under de svensk-danska krigen några hundra år senare användes platsen som soldatläger och avrättningsplats. Inte en särskilt trevlig plats alltså men grymhet har alltid funnits och gör nog det i framtiden också. Nu känns platsen ganska fredlig och den ligger ganska vackert.

Uppe på kullen har någon placerat en stol på en stubbe. Varför den finns där har jag inte lyckats ta reda på men det är en fin utsiktsplats och kanske har någon velat ha en annan sittplats än marken.

Lite längre bort ligger några mindre kullar och där står en gammal lada vackert placerad.

Jag vände och gick tillbaka. På den här delen av Storsjön är isen till stor del borta och snart är det nog helt öppet vatten. Jag gissar att den väldigt tunna is som syns har bildats under den kalla natt som var och kanske blir det likadant kommande nätter.

När jag kom runt en krök så var de där igen…Oviksfjällen. Tillsammans med Rödöbron får de avsluta mitt inlägg.

Jag har ett skydd på baksidan av mobilen men dumt nog inte på framsidan. Därför får jag skylla mig själv för att en sprucken skärm blev resultatet när jag tappade min mobil i badrumsgolvet. Den går fortfarande att använda men jag är lite orolig för att det ska bli värre och att vissa delar av glaset ska lossna. Det är inte riktigt läge för extrautgifter just nu. Jag betalar fortfarande för dubbelt boende och har en del extra utgifter i samband med flytten. I slutet av den här månaden går försäljningen i Mjölby igenom och då får jag mina pengar. Till dess försöker jag hålla igen på onödiga utgifter. Men eftersom jag ändå skulle iväg med bilen tänkte jag  passa på att ta mig in i stan och höra mig för om vad ett skärmbyte kostar.

Men först tog jag bilen och alla sommardäck till en däck- och däckhotellfirma. Jag hade bokat tid via nätet och var lite förvånad över hur få tider som var bokade. Men jag började tänka på hur det var när vi bodde här förut och insåg hur lätt man glömmer. Här byts det inte däck förrän längre fram, oftast efter påsk och gärna i slutet av april. Polisen bryr sig inte om att det finns vissa bestämda datum. Finns det risk för  halka så ska man ha vinterdäck. Det här fick jag bekräftat när jag på däckfirman fick höra att det var lite väl tidigt för byte. Men jag har ju förmånen att kunna välja när jag ska köra och jag får väl undvika vägarna om det blir vinterväglag.

Jag fortsatte in till Östersund och parkerade, som vanlig, nere i den billiga zonen vid sjön. Lite längre bort från Badhusparken än vanligt men det är tydligen många som har upptäckt fördelen med att parkera där. Mittemot ligger Frösön och slalombacken syns tydligt nu när snön ligger kvar.

Vid inzomning syns den vita älgen som lunkar fram vid gångbron över sjön. Den kommer inte så långt och den lyser upp fint när det blir mörkt.

Om man går ut på isen och fortsätter under bron, kommer man snart hem till mig.

Jag promenerade upp till en av de butiker som reparerar telefoner. Där hade de inte delen till min telefon hemma och det skulle ta flera veckor innan de kan få hem den. Det skulle kosta 1.500:-  Precis vad jag inte behöver nu så det var lika bra att det dröjer. Jag passerade en annan butik med samma affärsidé och där skulle samma reparation kosta 1.400:- men väntan skulle bli ca 4 veckor. Jag bad dem beställa det jag behövde och nu hoppas jag på att min telefon håller så länge. Det är ju i alla fall bra att kunna lämna in telefonen på morgonen och få tillbaka den efter lunch. Inga paket som ska skickas någonstans.

När jag kom tillbaka till bilen hade jag så ont i ryggen att jag nästan inte kunde sätta mig i mitt säte. Varenda rörelse gjorde att det högg till och det tog lite tid innan jag satt på plats. Det är jätteunderligt att det blir så efter en kort promenad. När jag har gjort mitt träningsprogram kan jag utan svårighet stå med raka ben och sätta handflatorna i golvet framför mig. Jag är överrörlig och det är inte helt bra men vilken skillnad det kan vara i olika situationer. Jag läste i min journal på 1177 att röntgen visar att jag har intevertebralledsartros. Ett långt ord men jag konstaterar att det är artros. Vad det betyder har jag försökt googla fram men jag ska nog inte spekulera innan jag har pratat med sjukgymnast och min läkare.

Jag avslutar med en bild på årets majblomma som jag alldeles nyss köpte. Kanske ett vårtecken.

Köket är färdigmålat, med ett resultat som jag verkligen är nöjd med, och jag ger min kropp några dagars vila innan jag tvingar på den nästa målningsomgång. Nackspärr och värk ut i hela högerarmen och handen gör det lite svårt att jobba med pensel och roller. Det är något jag är van vid och jag vet att det går över. Det måste bara få ta den tid det tar och sedan kan jag utsätta mig för samma sak igen 😉

Det gör att jag kan ta mig tid till andra aktiviteter. Min styrketräning t ex. Den har jag skjutit upp ända sedan jag kom hit för snart tre veckor sedan. Nu finns det inga giltiga ursäkter längre och det är ju bra. Jag vet ju att träningen hjälper och det är faktiskt riktigt skönt att sätta igång igen. Jag vill även gärna ta någon liten promenad när vädret är skapligt  så jag tog med kameran och gick iväg. Jag kom lite längre än sist jag gick åt det här hållet. Då var det en bäck som fick mig att ändra riktning. I dag gick jag förbi den lilla skogsdungen och svängde ner på en gångväg på andra sidan. Där fick jag syn på den här skylten.

Jag vet vad koloni- eller odlingslotter är men det här var ett nytt begrepp för mig. Ordet i sig säger en hel del och det är inte så svårt att få en idé om vad det rör sig om. Men när jag kom hem googlade jag och hittade kommunens förklaring.

Tillsammansodling innebär att du tillsammans med dina grannar har en gemensam odling i ert bostadsnära område. Kommunen kan upplåta mark medan ni står för arbetet. Kommunen har inga förberedda områden för tillsammansodling utan placeringen bestämmer vi gemensamt.

Kommunen skriver inte avtal för tillsammansodling med privatpersoner utan endast med föreningar. I de fall ni inte vill bilda en särskild förening för ändamålet, kan ni exempelvis gå med i Hushållningssällskapet som i sin tur kan stå som huvudman för tillsammansodlingen.

Ganska bra upplägg tycker jag. Det blir spännande att se vad som dyker upp vid skylten i sommar.

Jag var snart nere vid sjön igen och naturligtvis gick jag fram till strandkanten för att se hur det såg ut. Där nere fanns ett vindskydd och det ser ut som om det har eldats framför det.

Jag såg en skidåkare lite längre bort och det var signalen för att jag skulle våga mig ut på isen. Det har varit kalla nätter och isen är fortfarande tjock. Jag ville inte fota skidåkaren framifrån men när han hade passerat mig lyfte jag upp kameran och förevigade hans färd mot Vallsundsbron och senare Östersund. Just som jag knäppte bilden vinglade skidåkaren till lite grann men innan dess såg det ut att gå väldigt fint.

Jag lämnade isen och gick upp vid den strand som ligger nedanför mitt bostadsområde. Här får träden och deras rötter kämpa lite för sin överlevnad. Det är ingen ovanlig syn häromkring. Lite längre upp fanns ett annat kämpande träd, en gran som någon har eldat under. Men det krävs tydligen mycket för att ha ihjäl en gran.

Jag kämpade också men för min del handlade det om att inte ta foton mot fjällen igen. Det kan bli lite för mycket av det goda och jag vill ju inte att ni ska tröttna redan.

Efter att i morse ha klarat av det inbokade provtagningsbesöket fortsatte jag rakt fram på vägen i stället för att svänga av till mitt område. Jag drogs mot de vyer jag kunde ana en bit bort. Det var en solig morgon och sikten var väldigt bra. Det var ju tur att jag hade tänkt på att lägga ner kameran i väskan. Allt suddigt i motiven får skyllas på fotografen för det fanns inga andra omständigheter som försvårade. Jo förresten, kanske de iskalla vindarna fick mig att skynda mig lite. Jag var inte klädd för en utflykt i naturen utan mer för ett besök på hälsocentralen.

Jag stannade till när utsikten var som bäst. Som ni förstår ger bilderna inte rättvisa åt den hisnande upplevelsen av den storslagna och vackra natur som låg framför mig. Men ni får en aning och kanske förstår ni varför jag älskar Jämtland. Jag har förmånen att bo bara några minuters bilresa från den här platsen. En del av er läste mitt inlägg om hur vi besteg Västfjällets topp i somras. Den toppen ligger en bit till höger i bilden och alltihop är delar av Oviksfjällen

Här ser ni nästan samma vy men lite mer utzoomad. Allra längst till höger skymtar Åreskutan och det kanske ger er en hum om geografin.

Jag kom till Frösö kyrka och hoppade ur för en snabb fotosession. Jag frös rejält om händerna för dum som jag är tog jag inte på mig de vantar jag hade med mig. Det blev alltså bara en bild från parkeringen. Jag får återkomma till denna fina kyrka vid ett varmare tillfälle.

Några av er känner säkert till Wilhelm Peterson Berger, den kända kompositör som hade sitt hem (Sommarhagen) på Frösön. En av hans mest kända kompositioner, Sommarsång ur samlingen Frösöblomster, var ett pianostycke som jag gärna spelade när jag kunde spela piano och också ägde ett piano. Om ni vill kan ni lyssna på en annan version än min HÄR.

Jag stannade till vid Sommarhagen och gick ut en stund, denna gång med vantarna på. Jag har varit inne i huset vid ett tillfälle när vi var nyinflyttade förra gången (1995). Då fick alla nya kommuninnevånare erbjudande om att följa med på en guidad busstur i kommunen och ett besök i Sommarhagen ingick. Det är ett spännande hem med många små egenheter och en fantastisk utsikt. Det är öppet för allmänheten under sommaren och då lär jag återkomma med fler bilder.

Jag vände och åkte hem igen men gjorde en liten avstickare till Vallsundet, där bilfärjan gick innan bron till Frösön byggdes. Det var lite vemodigt när den försvann men samtidigt var det skönt för oss, som då bodde utanför Oviken, att slippa vänta på färjan när vi kom den vägen. Därifrån har man också en stor del av Oviksfjällen i blickfånget och jag avslutar min lilla utflyktsskildring med ännu en av de vackraste vyer jag vet. Om ni kommer och hälsar på mig någon gång så hoppas jag att vädret tillåter er att se detta i verkligheten. Det är en helt annan upplevelse.