Jag bestämde mig i morse för att i dag skulle det vara en bra dag för en lunch bestående av våffla, glass och hjortronsylt. Väldigt onyttigt men också väldigt gott. Jag visste att det var det utbud som finns tillgängligt för min del vid Frösövallens café. I stället för en morgonpromenad blev det alltså en lite senare utflykt. De öppnar kl 12.00 och kvart i tolv gick jag iväg hemifrån. Nu har ni hängt med på de här stigarna så många gånger att ni känner igen er men det som förändras är blommorna. Nu blommar alla fibblor för fullt och en sort som jag inte har sett förut är rödfibblan. Här såg jag den på flera platser.

Jag kom fram och beställde min våffla. Det var ca 16 grader varmt men solen värmde och det var skönt att sitta ute. Hjortronsylten syns inte men finns bakom glassen. Efter fotograferingen mosade jag ihop sylt och glass och bredde ut över hela våfflan. En väldigt frasig och god våffla gjord på olja, kolsyrat vatten, mjöl och något mer som jag har glömt. Inte en gnutta grädde eller mjölk och den var dessutom gräddad med olja. På min fråga om det fanns någon möjlighet att få en macka vid ett annat besök var tjejen i kassan så intresserad att hon frågade om råd gällande vad det kunde vara för pålägg på en vegansk macka. Jag föreslog det som för närvarande är min favorit. Hummus, picklad rödlök och tomat eller gurka med någon god krydda på. Reaktionen jag fick på det förslaget var väldigt positiv så kanske har jag inspirerat lite.

Efter min våffellunch lånade jag nyckeln upp till takterassen och gick uppför en väldigt smal och ganska lång spiraltrappa. Uppe i tornet fanns ett bord och några stolar vid det här fönstret.

Jag gick ut genom dörren och det kändes nästan lite som att vara på en båt där ute.

Vyn kan inte fångas på bild men högst upp i den här bilden ser ni Åreskutan på avstånd.

Oviksfjällen syns långt där borta i diset. Jag tog många bilder men ingen blev helt lyckad. Ni får helt enkelt tro mig när jag påstår att det var en nästan berusande känsla att stå där uppe och titta ut över landskapet. Möjligen var det en liten känning av svindel också 😉 Om ni kommer till Östersund och har tid så tar jag gärna med er på en promenad eller bilutflykt hit.

Jag lämnade caféet, efter att ha köpt med mig två olika sorter gott té, och tog en extra runda runt den blomsteräng som samtidigt är kohage. Caféet syns uppe till höger.

Som flera gånger förut passerade jag Wilhelm Peterson Bergers ”Sommarhagen” men den här gången brydde jag mig inte om att ta någon bild på hans hus utan koncentrerade mig på utsikten.

Och här är han…Wilhelm Peterson Berger. Inte i egen hög person men så nära man kan komma numera.

Jag kom hem och satte mig en stund på balkongen med en kopp kaffe bredvid mig. Ingen kaka, för sött hade jag fått i mig så att det räckte ett tag. Jag fick veta att nu blommar brunkullan så någon dag snart är det jag som ger mig ut på jakt efter den.

Jag fick en fråga i en kommentar för några dagar sedan om jag hade visat min utsikt från balkongen sedan isen försvann. Jag blev osäker och gick tillbaka i inläggen för att se efter. Jag har nog känt att det räcker med bilder från min balkong och jag såg att sista bilden är från den dag det var islossning. Det är lätt åtgärdat och då passar det ju bra med bilder som visar hur ljus natten är här uppe nu. Den första bilden är tagen 22.16 igår och den andra bilden tog jag 00.50 i natt. Det blir alltså inte mörkare än så här men nu vänder det och om några månader har vi fler mörka timmar än alla ni som bor söderut.

I morse tog jag mig till en av de östra delarna av Östersund. Helt nya stigar för mig och jättekul att upptäcka hur ofantlig mycket det finns att se och upptäcka här. Vid parkeringen log jag för mig själv när jag vände mig om. Där var de igen…fjällen. Östersund ligger på en sluttning ner mot Storsjön och på väldigt många platser får man den här vyn.

Nästan genast såg jag den här blomman. Återigen behöver jag hjälp för jag vet inte alls vad den kan heta. Min första tanke var att det är en slags veronika men det verkar bara vara färgen som stämmer.

Mamma nötväcka höll som bäst på att mata sin unge när jag kom och störde. Genast flög mamman iväg och satte sig lite längre bort, skymd av löv. Den stackars ungen blev lämnad ensam och utsatt. Jag kände väldigt mycket sympati för den lilla nötväckaungen och jag skyndade snabbt vidare för att mamman skulle komma tillbaka.

Någon tycker nog att en del hundägare behöver påminnas om vissa plikter.

Vilken besökare, om inte humlan, passar bäst bland humleblomster.

Det är inte svårt att hitta sju sorters blommor till midsommarbuketten. Det finns ett överflöd av alla möjliga blommande växter i diken, på ängar, i trädgårdar och i skogen. Utbudet är så stort att det är svårt att välja men mina val föll på blommor jag inte tidigare har haft med i min blogg. Undantaget är en bergklint, eftersom en tistelfjäril så snällt satt och poserade där. Min midsommarbukett fick bli en bukett av bilder och blommorna fick vara kvar där de växer. De sju sorterna är:

En buskros av något slag,

kråkvicker,

akleja,

en annan sorts akleja,

bergklint,

prästkrage och

flox. Även denna med en besökande tistelfjäril. När jag öppnade bilden i datorn såg jag att ännu en liten gäst precis hade hunnit flyga in i bildens nedre vänstra hörn.

Det här blev min midsommarbukett och den ger mycket mer glädje genom att stå kvar ute än att mosas under min kudde i ett fåfängt försök att drömma om en blivande man. Honom har jag redan haft och kan inte få igen.

Under min promenad kom plötsligt en, under sommaren, välkänd syn fram ute på sjön. Thomée gjorde en av sina rundturer, förmodligen med ett antal turister ombord. Efter en titt i turlistan vet jag att de var på väg på en lunchtur till Verkö slott, en väldigt omtyckt utflykt till en vacker plats.

Jag nöjde mig med denna upplevelse och struntade i att besöka något av de firanden som fanns att tillgå. Jag gick hem, åt lite tofusill och färskpotatis och lite senare även vaniljglass med varm hjortronsylt och till middag pannbiff med trattkantarellsås, potatis, lingon och grönsaker. Några telefonsamtal blev det och det som var mest spännande var att få höra min son berätta om sitt nya arbete. Den här månaden byter han både arbetsgivare och bostad så det finns mycket spännande att prata om. Min syster skickade bilder på hur fint hon har fått det i sin nya trädgård. Medan hon njuter av sitt arbete med den njuter jag av att bara titta på allt fint i andras trädgårdar och ännu mer njuter jag av att slippa hålla på med en egen. Det är ju en himla tur att vi är olika och att det finns levnadssätt som passar oss alla.

I dag regnar det och jag ägnar mig åt inomhussysslor. Men igår sken solen en stor del av dagen och då ville  jag ut. Det var lagom varmt, ca 16-17 grader och jag valde att följa kartan med utmärkta checkpoints i ett område med hus och olika företag. En runda utan mygg. I appen hittaut.nu tipsades jag om att jag kunde ställa in så att jag hade gps-funktionen i appen och på så vis hela tiden se var jag var. Det känns som lite fusk men det var lite skönt att inte behöva ha koll på alla detaljer. Den lilla blå pricken visade exakt var jag var i förhållande till de punkter jag letade efter.

Utanför Bilbolaget finns den här skulpturen och den har funnits där sedan 1992. ”Tors Hammare”, av Bengt Lindström 1981 för Volvos räkning. Först placerades den utanför statens historiska museum i Stockholm, i samband med konstnärens utställning ”Myter” med motiv från den fornnordiska gudasagen. Efter en renovering hamnade den här i samband med Bilbolagets invigning i Östersund.

Jag vandrade på och kom nästan fram till Fagerskrapan, Jämtlands högsta bostadshus med 16 våningar. När budgivningen på min lägenhet närmade sig min smärtgräns anmälde jag intresse för en hyresrätt i skrapan på 13:e våningen med en fantastisk utsikt över sjön och mot fjällen. Jag var på andra plats dagen innan sista anmälningsdag och var nästan inställd på att jag skulle flytta dit. Då fick jag besked om att jag hade vunnit budgivningen och tack och lov behövde jag inte flytta till denna väldigt dyra hyresrätt mitt i en vägkorsning.

Det blev en lite kortare promenad men jag var nöjd med mina nya registreringar. Jag svängde förbi en mataffär på väg hem. Varje midsommar har många affärer här lockpriser på färskpotatis och jag köpte en påse för 90 öre/kg. Två sorters vegansill, väldigt god sådan, och lite annat smått och gott blev det också. Nu är jag redo för midsommar och om jag ska hitta på något vet jag inte ännu. Förmodligen känner jag mer för en skön promenad än för att besöka något familjefirande.

Jag ska börja med att berätta om ett annorlunda möte. Igår, efter att regnet hade lämnat Frösön, gick jag ut en runda bara för att jag ville komma ut. Kameran fick stanna hemma och därför blev det inga bilder. När jag nästan var hemma igen kom det upp en kvinna från stranden. När hon såg mig stannade hon till, tittade väldigt ingående på mig och väntade tills jag kom fram till henne. Jag letade i mitt minne men kunde inte komma ihåg att jag hade träffat denna äldre dam. Jag vet om att jag har svårt att komma ihåg ansikten och namn, om jag inte verkligen anstränger mig för att de ska hamna i minnet, och jag kunde alltså inte vara säker. Därför stannade jag till och sa hej. Hon hälsade också och det framgick snart att vi inte hade träffats men ändå stannade hon för att göra sällskap med mig och vi vandrade vidare tillsammans medan vi glatt pratade på. Kanske är det så man ska göra. Som hundägare är det inte konstigt att vänta in andra personer med hundar men utan hund vet jag inte om jag skulle vilja göra så. Risken är väl att inte alla reagerar som jag gjorde. Kanske får man bara en sur blick och en huvudskakning.

Det var igår men idag  var det dags för provtagning efter förändringarna i medicineringen. Efteråt fortsatte jag mot Lillsjön med avsikt att leta efter de checkpoints som blev oupphittade vid förra besöket. Den här gången gick jag på stigar på motsatta sidan sjön.  Vid badstranden var det bara några sömniga gräsänder och inte ens de ville bada.

Jag kom snart in i skogen och oj, vad jag genast blev attackerad. Så länge jag gick var det inga jätteproblem men så fort jag stannade för att titta på kartan i mobilen eller om jag ville fotografera, då anföll de och de var precis överallt på mig. Jag hade en fleecejacka som jag hade tänkt hänga om midjan när värmen kom, för det var en fin förmiddag. Men trots att solen sken fick jackan vara kvar på mig, som skydd. Jag hade mygg i håret, i näsan, i öronen och på händerna. Men jag skyndade mig fram på stigarna och pustade ut när jag kom fram till gläntor eller lite större ängar, som denna blomsteräng. Där kunde jag stanna en stund. Jag tog fram mitt lilla sittunderlag ur ryggsäcken, satte mig ner i kanten av ängen och fyllde på vätskenivåerna ur min vattentermos. Det fläktade en del och inga mygg störde mig.

Jag ville inte ge upp så jag ilade vidare längs nya stigar. Jag var tvungen att göra små korta stopp för att kolla att jag inte missade något som kunde visa mig var jag var och vart jag skulle. Det blir väldigt variationsrika promenader när man inte bara följer en stig utan ska leta sig fram till särskilda punkter. Här gällde det att ta mig över en bäck. På bilden ser den inte ut att vara särskilt svår att passera men det krävdes ett hopp och det ställer inte min kropp upp på.

Men en liten bit därifrån såg det ut så här. En liten spång med ett välplacerat träd som jag kunde hålla mig i. Perfekt för mig som inte har världens bästa balanssinne.

Det var snabbfotografering som gällde vid bäcken men i en glänta tog jag mig tid att stanna och fota en midsommarblomster.

Lite senare kom jag fram hit och ni gissar inte fel om ni tror att jag satt här en stund. Som ni ser har moln börjat dyka upp och det var inte helt fel för mig och min fleecejacka.

Sedan var det inte långt kvar men det blev en del klättring (bra för ryggen). Men där framme har någon varit snäll och ställt en bänk att pusta ut på efter all klättring. Det blev inget pustande där för mig för myggen attackerade igen.

Från lite bökig terräng till en bana för rörelsehindrade. Den var inte anpassad för mig så jag vek snart av på en vanlig skogsstig.

Tillbaka till välkända trakter och med alla checkpoints, jag hade planerat för, upphittade.

En fin förmiddag och ännu bättre hade det varit om det inte vore för alla mygg.