Jag tycker egentligen att det var förmiddagssken men när solen går upp så sent som den gör nu (09.28 i dag) så får jag väl kalla det för morgonsken. Jag och C träffades vid Thomée kl 09.00 och därifrån promenerade vi söderut längs sjön. Trots att solen ännu inte hade kommit upp över horisonten var det ljust och bra sikt. Solen går i vanliga fall upp i öster men nu får man titta nästan söderut för att uppleva de första strålarna. Jag kan inte låta bli att fascineras av hur den ännu inte synliga solen i söder kan ge upphov till den rosa himlen i norr. Men så är det och visst är det fint? Jag gissar att solens strålar ändå når upp och skiner på den höjd där det rosa skenet syns. Det skulle förklara en bild som kommer lite senare.

Det blev en hel del bilder på Frösön och det vackra sken som låg över ön. Men några gånger vände jag blicken, och kameran, mot fjällvärlden. Samma skimmer där.

Vi kom fram till en avspärrning, förhoppningsvis en tillfällig sådan, och kunde välja på att gå upp bland den typ av handel som ofta finns i utkanten av städer eller att vända tillbaka samma väg. Vi valde att gå tillbaka och vi visste att det skulle bli ett annat slags sken på Frösön när solstrålarna nådde dit. Först var det som om det rosa skenet flyttade ner över ön…

…och strax efter förvandlades ön till den gyllene ö som C gärna kallar Frösön.

En härlig promenad en relativt varm (-7 grader) men lite blåsig dag. I morgon får jag ett annat trevligt promenadsällskap.

Från riktigt kallt till bara 7 minusgrader, från sol till gråväder och tidvis dimma. Om några dagar ska det dessutom bli regn och plusgrader men jag håller alla tummar för att den prognosen hinner ändras innan vi är där. Vad jag däremot inte har sett mycket av är blåst och det är jag väldigt glad för. Visst, det har rört lite på sig ibland men det har varit väldigt lite. När det inte blåser är alla vinterdagar sköna så länge det inte blir kallare än ca 25 minusgrader.

I morse gick jag iväg när mörkret började gå över i ljus och jag passerade en byggarbetsplats där man nu äntligen kan börja se vad som är på gång. Det måste ha varit sommaren eller hösten 2020 som jag skrev om pinnarna som hade satts upp på platsen. Ett staket kom upp och efter en lång tid utan aktivitet började markarbetena och nu har det blivit början till ett resultat. Ett trapphus. Det är nog en bra husdel att börja med. Hur som helst så är det lite kul att följa utvecklingen och se hur det fortskrider.

Det finns mycket rönnbär kvar på vissa platser och nu ser de lite roliga ut med sina snöluvor. Jag kan inte minnas att jag har sett dessa luvor förr men det har varit ovanligt mycket rönnbär i år och inte tillräckligt många hungriga fåglar.

Gråväder är inte så trist men det är klart att solen hade gjort den här vyn finare.

I morgon ska det bli soligt igen och jag ser fram emot en skön promenad tillsammans med min volontärkollega från katthemmet. Kul med en ung kille som hör av sig och vill hänga med på en promenad i solsken. Men det är klart, jag har väl varit så lyrisk så han har nog blivit nyfiken 😀

När jag gick upp i morse visade termometern -19 grader och jag tänkte direkt att det var en perfekt dag för att frosta av frysen. Jag packade ner frysvarorna i alla kylväskor jag har och ställde ut allt i snön på balkongen. Jag har lyckats hålla undan snön utanför balkongdörren fram till nu men nu tror jag att jag låter den snö som kommer ligga kvar.

Medan det droppade och rann från frysen gjorde jag mitt träningspass, som tar ca en timme. När jag var klar tömde jag långpannan som jag hade ställt dit som uppsamlingskärl och konstaterade att nu var det inte längre någon risk för översvämning. Jag tittade ut genom fönstret och kände att jag ville komma ut. Det var kalldimma som solen försökte bryta igenom och det kan vara otroligt vackert. Jag tittade på termometern igen och nu hade temperaturen sjunkit till -22,5 grader. Det var alltså inte bråttom att få in maten i frysen igen så jag gjorde mig iordning och gick ut. Ordentligt påbyltad med varma kläder kunde jag njuta av en härlig promenad. Det enda bekymret var att när jag andades innanför halsduken så steg andedräkten ibland upp och immade igen glasögonen. Man lär sig ganska snart en bra teknik för att i alla fall till viss del undvika det.

Ut över sjön låg dimman och tillsammans med solen blir det ett vackert sken, som man ska se i verkligheten för att riktigt uppskatta det.

När jag vände mig åt andra hållet såg det helt annorlunda ut. Jag fortsatte på den upptrampade stigen upp på kullen.

Jag vände mig om flera gånger och det var som att vandra mellan två världar.

De personer och de hundar jag mötte var frostiga och jag anade att jag själv, till skillnad mot min frys, var nerfrostad jag också. I det läget var mobilen bra att ta till och här kommer en av de sällsynta selfies som jag själv tar.

Kanske skulle en promenad i ca -10 grader vara mer behaglig men jag frös inte ett dugg. Lite då och då drog jag upp halsduken ännu längre och jag kunde ha tagit på mig jackluvan men jag höll mig varm hela vägen. Och naturligtvis hade jag även täckbyxor den här promenaden.

När jag kom hem torkade jag ur den sista fukten i frysen och satte på den. Nu är lådorna urstädade och jag har en bättre hum om vad jag har i min frys. Det är nog inte så underligt att det blir mer plats när man har lite mer ordning. Det är nog en sanning som stämmer in på många fler förvaringar än en frys.

I dag var det dags för årets första pass på katthemmet. Jag hämtade upp min volontärkollega, hädanefter kallad C, och vi var båda lite spända på att få se vilka katter som tillkommit och vilka som var kvar sedan förut. Det är tre veckor sedan vi var där och på den tiden kan mycket hända. Ett helt gäng nya katter gömde sig i hyddor och korgar inne i det största båset i karantän när vi kom dit och vi gjorde vårt bästa för att inte stressa dem. Men i några bås ville katterna komma nära och gosa. Då ställer vi så klart upp på det. I ett av de stora rummen, där katterna får gå fritt och umgås med varandra, fanns flera av de kattungar jag trodde skulle ha kommit till sina nya hem kvar. Vi var båda förvånade men ingen av oss hade hört eller på annat sätt fått info om varför de var kvar. Det kan vara så enkelt som att de nya ägarna kanske vill vänta till efter helgerna. Det blev massor av kel och mys både med gamla och nya katter men jag kom mig aldrig för med att ta upp mobilen och fota. Det får bli en annan gång.

När vi åkte från katthemmet sken den lågt stående solen över Frösön och gav ön ett gyllene skimmer. C sa att han brukar kalla Frösön för den gyllene ön och det är lätt att förstå. Tyvärr var jag inte klädd för en promenad så jag får försöka fånga det ljuset på bild vid ett senare tillfälle. Jag lämnade av C hemma hos honom och åkte vidare för att se om det var kö vid biltvätten. Resan ner till Örebro och uppsala resulterade i en salt- och slasksmutsig bil och det vill jag inte ha. Den har stått oanvänd i garaget sedan jag kom hem men tanken har hela tiden funnits att den ska se ut som en ren bil från Jämtland så snart som möjligt. Det var ingen kö vid tvätten så nu är den fin igen och jag hoppas att vi slipper slaskiga vägar här under resten av vintern.

Men det är klart att jag ville ut i finvädret och efter lunch åkte förutom jacka och kängor även långkalsongerna, varm mössa och en lika varm halsduk (som min äldsta dotter virkat åt mig) på och väskan med kameran hängde så klart också med. Det blåser lite i dag så en del av snön på träden kommer nog att försvinna. Men just nu ser det ut så här.

Den vänstra figuren ser inte alls snäll ut. Jag höll mig på behörigt avstånd för säkerhets skull.

Alla håller inte med men enligt mig är det precis så här vintern ska vara.

Förra årets sista inlägg blev så omfattande att jag tyckte att det räckte med bloggande några dagar. Men promenerat har jag gjort och mer och mer vinter blir det. Precis som jag vill ha det. Det har varit lugna dagar med väldigt lite blåst. När jag har varit ute har det varit i stort sett vindstilla men jag har sett att snön har yrt omkring lite vid andra tillfällen. Bilderna är från tre olika promenader. En morgon gick jag in mot stan och de två andra dagarna promenerade jag åt andra hållet.

Den här dagen var det dimmigt men jag har skrivit många gånger om att jag tycker att det kan vara fint, bara det inte blir för ofta.

Jag har tagit lärdom av erfarenheter från förra året vid den här tiden och därför tog jag in ljusslingan från balkongen när jag såg att vi skulle få ganska mycket snö i omgångar framöver. Förra året kom det så mycket snö under en natt att jag inte kunde rubba balkongdörren på morgonen. Därför fick ljusslingan vara kvar till en bit in i mars. Då ville jag inte vänta längre utan klättrade ut genom ett fönster och lyckades få loss ljusslingan från is och snö. Nu är den borta och undanlagd och det är nästan allt annat som har med julen att göra också. Jag älskar att pynta i advent men jag älskar också att få bort allt efter nyår.

I dag har snöröjarna haft fullt upp. Jag fick ett sms om att HSB inte skulle hinna klart med allt i området i dag och det märktes att det var likadant på fler platser. Jag lyckades hitta plogade gångbanor nästan hela vägen men fick pulsa fram i minst en decimeter snö korta sträckor. Men jag njöt. Nu är det bara sol som fattas för att det ska bli perfekt.

Här skulle jag ha gått för att komma hem men trots att det fanns hjulspår valde jag en liten omväg.

Det var bättre en liten stund men när jag kom ner till vägen, där de ivriga hundarna drar med sig ägarna, var det bara att pulsa fram igen. Eller jag pulsade inte direkt utan jag lyfte på fötterna och försökte hålla mig i fotspåren efter de som gått där tidigare. Jag konstaterade att det var bra ben- och motionsträning och snart var jag hemma igen.