Så är det bara och så blir det nog fler dagar. Det som inte varieras är mina fotomotiv och vyer. Varför går människan inte ut och varierar sig då, undrar ni kanske. Jo, då säger luftvägarna ifrån och då är det bara att lyda dem. Jag skulle inte säga att jag är sjuk men jag orkar inte anstränga mig. Det som jag trodde var på väg att bli halsont och en vanlig förkylning visade sig bli något som jag anar kan vara en väldigt lindrig covid. Jag kan inte förstå varför jag annars har just problem i övre luftvägarna och lite hosta. Inga andra symptom och det kanske jag kan tacka alla mina vaccinationssprutor för (jag tror att det har blivit sex stycken vid det här laget).

Det känns lite löjligt att stanna inne men jag blir väldigt trött bara av min vanliga styrketräning. Den är inte särskilt pulshöjande vanligtvis men nu är den det. Dåligt flås och kylan, som håller sig mellan 15 och 24 minusgrader, är ingen bra kombination för dåligt fungerande luftvägar. Jag får sysselsätta mig med annat. Jag har städat lite i taget, förberett en del julmat och fryst in, börjat göra veganska varianter av mozartkulor och rocky road (jag är extra noga med handhygien nu, om någon undrar) samt har gjort min styrketräning varje dag. Däremellan har det blivit en del vila medan jag har tittat på dåliga julfilmer och en del annat lättsamt. Ja, och så har jag ju besökt er också.

Tyvärr har jag känt att det inte har varit läge att hänga med Anna-Lena på lunchkonsert i dag och jag har även bokat av besöket hos Gunnar i morgon. Jag hade kunnat klara av båda de aktiviteterna men om det skulle vara covid så är hänsynsfullhet en bra grej. Jag fick bra respons från Gunnar som tyckte att det var klokt resonerat och respektfullt och visst är det lustigt att bekräftelse från min psykoterapeut känns så bra 😀 Jag är som ett litet barn som blir glad för beröm.

Och så var det ju det här med brist på motiv. Det har varit fantastiska dagar med fina fotoförutsättningar och chans till stor njutning under promenader. Men jag har fått nöja mig med att fota från balkongen och mitt sovrumsfönster. Det är inte det sämsta men lite enahanda. Men jag vet att ni är snälla i era omdömen så därför får ni hålla till godo med en välkänd vy men från olika tidpunkter på dygnet.

I går eftermiddag. Jag kan inte se soluppgångar eller solnedgångar från min lägenhet men nu, när dagarna är så korta, kan jag se färgerna från båda.

I morse.

Mitt på dagen i dag. Jag trodde att förutsättningarna för en halo var goda så jag höll lite utkik. Men det blev ingen sådan i dag tyvärr.

Vid halvtretiden i dag.

Nu är det mörkt och mysbelysningen är tänd. Snart brinner även vanliga och batteridrivna ljus lite överallt och jag ska ta en kopp varmt té till min middag (klyftpotatis, vegonuggets och tomat tillagad i min airfryer). Lite vitlökssås till blir det också. Skönt med lite värme som går ner i luftvägarna.

Första ljuset är tänt och nu är det bara tre veckor kvar till julafton. Mina två äldsta barn kommer hit i jul och det är så klart det allra bästa med julen. Ännu bättre vore det så klart om familjen blev komplett och att även yngsta dottern och hennes man kom men de firar hemma i Örebro med sina fina katter.

Rimfrosten har återigen invaderat de träd som står i öppna landskap. Underbart! Lite sol skulle inte vara så dumt men man får vara tacksam för det lilla.

På mina promenader ser jag skidåkare, sparkåkare (ibland väldigt små som knappt kan gå men sparken kan de hantera), pulka- och kälkåkare och så en del som har letat upp en stor snöhög och gräver gropar eller grottor. Jag är inte ensam om att promenera så jag möter en hel del som tar sig fram med apostlahästarna. Ibland springer de. Cyklister finns det också ganska gott om och de verkar veta hur man ska klä sig i kylan. Folk är ute och tar vara på vintern helt enkelt och det gör mig glad.

Jag tyckte att det var ovanligt jobbigt att gå idag och nu börjar jag få ont i halsen. Det kan vara en falsk känsla men kanske är den första förkylningen sedan mars 2015 på gång. Jag hoppas att jag har fel för det gör inget om alla virus och bakterier fortsätter att hålla sig borta. Det är bara att vänta och se vad det blir av det. Kanske ingenting.

I dag har det kommit officiellt besked om att isen har lagt sig. Kanske fattas det lite mellan Frösön och stan men när Storsjöflaket har lagt sig brukar man säga att isläggningen är klar. Tydligen har en lika tidig isläggning bara inträffat 23 gånger sedan 1870. Kul, för de senaste 30 åren har tiden med is minskat med i genomsnitt en dag per år. Sedan kan man så klart diskutera vad allt beror på och då kanske det inte är lika kul. Kanske, kanske kan Medvinden plogas upp före jul.

Det är precis vad jag är. Det finns de som är värre än jag men de kan nog kallas för extrema julmaximalister medan jag är en ganska ordinär sådan. Men oj, vad mycket jul det är hos mig nu. Det är ca 100 tomtar, juldukar, ljusstakar, diverse saker att hänga på väggarna och en hel del tyg- eller plastblommor. Jag har faktiskt köpt en riktig tregrenad julstjärna också och det var längesedan. Det enda som inte kommer fram förrän dagen före dopparedagen är granen. Då plockas den fram och tillsammans med mina två äldsta barn pyntar jag den med diverse glittrande och glänsande saker. Inga hemmagjorda saker längre. De som fanns kvar har äldsta dottern fått. Kul att någon vill ha dem. Jag brukar börja med julgardinerna men lustigt nog så har jag av någon okänd anledning väntat till sist med dem i år. De kommer förmodligen på plats i morgon och det är ju egentligen alldeles perfekt på första advent.

I torsdags var det dags för ännu ett terapisamtal med Gunnar och innan mötet parkerade jag bilen på vanliga platsen och gick en promenad på en timme. Något är fel, eller är det bara jag som har kort minne. Visserligen är vintern ovanligt tidig i år men nu har den varit här i en dryg månad och då borde väl löven ha fallit. Så här ska det väl inte se ut? Har träden blivit så chockade av den tidiga snön och kylan att de har glömt hur de ska bete sig? Men kanske är det helt enkelt så att lövfällningen är normal, kanske det enda som är normalt med den här hösten och vintern.

Istappar ser man lite här och där och det gäller att hålla sig utanför fallriskområdet.

Igår visade sig solen en stund och jag passade på att gå ut och njuta. Temperaturen håller sig mellan 10-17 minusgrader de här dagarna och jag klär mig varmt för att utan att frysa kunna ta in allt det som jag tycker så mycket om.

Ganska snabbt kom dimmolnen och dolde solen men det var fint och skönt i alla fall.

Jag tror att isen har lagt sig även på Storsjöflaket nu (den största delen av sjön) men jag har inte sett några officiella uppgifter om att isläggningen skedde igår eller idag så jag får avvakta lite. Inne i stan var det fortfarande öppet vatten igår men där brukar det ta lite längre tid.

Plötsligt sken det upp lite igen.

Nästan hemma. Solen kämpar genom molnen och ger ett gulrosa sken. Gaveln till mitt hus syns bredvid den höga granen längt ner i bilden.

Jag vände mig åt andra hållet och där var ännu en höstbjörk.

Det var fredagen före första advent och jag tände alla mina ljusstakar och annat lysande pynt. Det tänker jag inte visa er men den här bilden får vara med bara för att visa min lysande ljusslinga på balkongen. Lite av den syns under all snö. Men fortsätter det snöa så blir nog drivan på balkongen högre än räcket.

I dag har jag bakat lussebullar. Det är tradition att göra det den här helgen och jag fortsätter med det trots att jag numera är ensam om att baka. Det är även tradition att spela julmusik för första gången medan bakningen pågår och så blev det i år också. Varje gång jag bakar dessa bullar tänker jag tillbaka till när jag placerade en stor saffransdeg mitt på bordet och hur jag och barnen tillverkade diverse konstiga figurer. Jag gjorde bara vanliga lussebullar medan barnen lät fantasin leda dem. Det blev väldigt många fina bakverk. De tre stora klumparna till vänster är en eftergift till min äldsta dotter. Hon, och förr hennes pappa, vill ha degiga lussebullar och jag kan garantera att hon i år får tre väldigt degiga lusseklunsar.

Efter baket ville jag helst bara sjunka in i soffan med värmedyna och nackkrage men jag kom upp ur soffan ganska snabbt. Inget blir bättre för att man sitter och stelnar till ännu mer. Kroppen mår mycket bättre av att röra på sig och få upp lite puls så jag tog på mig tensen och gick ut. Det var bra för precis som jag visste så kändes det mycket bättre. Det har återigen börjat bildas rimfrost och ibland kom ett lätt snöfall med små fina flingor singlande ner.

Som sagt, så här ska det inte vara.

Efter promenaden blev det kaffe och lussebulle till herrarnas sprint i skidskytte. Jag kände mig väldigt nöjd med min dag och nu sitter jag här och myser bland all julbelysning och alla tomtar.

Jag är så nöjd med hur det är där ute nu. Det gör mig inget om det fortsätter snöa men jag har inget behov av mer. Ni som har sett skidskyttetävlingarna i dag vet att det både har blåst och snöat här och att det är vitt och grått som råder ute. Anna-Lena skrev och frågade mig om jag ville stanna hemma eftersom det var snöväder (inte oväder) men jag var helt inställd på att vi skulle gå på ännu en lunchkonsert. Samma inställning hade hon så jag tog bilen till henne och som vanligt promenerade vi därifrån. Det var inte alls särskilt obehagligt men vi har ju vett att klä oss efter vädret.

Den här onsdagen var det Desert bells som underhöll oss. De var duktiga, både med sina instrument och med sången, men det var ganska enformig musik och jag försvann från verkligheten lite då och då. Bra bakgrundsmusik om man vill sjunka in i sig själv och avfjärma sig. I alla fall upplevde jag och min hjärna det så. När konserten var slut och vi kom ut började jag återvända till det som var verkligt och vi gick in på Wedermarks för lite gofika.

På väg tillbaka till Frösön passerade vi Stortorget och där har årets julgran kommit på plats. En tjej och en kille från Visit Östersund var i full färd med att klä den stora granen. Till sin hjälp hade de en skylift och när vi kom dit hade de nästan hunnit klart med en sida. Vi gick närmare och jag bytte några ord med granpyntarna. Det brukar alltid vara ett särskilt tema och någon som får i uppgift att designa granen men i år körde de återbruk sa de. En blandning av tidigare års pynt kom till användning och vilket bra initiativ det var. Det såg jättefint ut med en blandning av hjärtan, stora kulor, renar i papp, små gulliga figurer av olika slag, halmbockar och diverse annat. I år blir det inte någon invigning som det vanligtvis är. Jag fick veta att eftersom de hade anordnat en HEJ-manifestation förra veckan så fick det räcka med den. Jag ska återkomma och fota någon morgon då det fortfarande är så pass mörkt att ljusslingan syns bra och när det är något klarare luft.

Jag och de båda granpyntarna i en guldkula.

Just när jag skulle gå fick jag syn på en liten tomte i snön under granen. Jag trodde att han var placerad där men enligt tjejen och killen i skyliften hade han ramlat ner. Jag tycker att han hade hamnat på en bra plats där han passade fint.

Jag kom hem i god tid innan skidskyttet, som jag gärna ville se, och efter att ha kastat en blick ut på min balkong konstaterade jag återigen att nu behöver jag inte mer snö.

Ljusslingan tänds på fredag kväll och kanske kan några av ljusen då synas trots all snö 😀

Det började gapa tomt i framför allt mitt kylskåp och den här gången har jag väntat en månad och nio dagar (enligt kontouttdraget) innan jag for och storhandlade igen. Fördelen med min kosthållning är, som ni vet, att jag inte behöver handla ofta och därmed inte lockas av spontanköp. Nackdelen är att det blir fulla kassar och tungt att bära från bilen och in till mig. Fyra jättetunga stora kassar blev det den här gången men jag brukar försöka se det som styrketräning och att det är bra för mig. Nu har jag så jag klarar mig resten av året, förutom en del varor som behövs till jul och som inte håller sig fram till dess.

Solen går upp så sent nu så jag väntade till efter kl åtta innan jag for iväg. Jag tycker om att promenera i morgonljuset och extra glad är jag om det råkar bli en fin soluppgång. Ni känner igen er i bilderna och ser att jag promenerar längs sjökanten på Frösön och tittar in mot Östersund.

Det står några sådana här träramar längs gångvägen när man närmar sig gångbron och jag vet inte vad de har för syfte. Men man kan ju alltid använda dem som tavelramar för sina bilder.

Jag gick runt Badhusparken och vände sedan tillbaka till bilen vid Storsjöodjursspaningen. Där är det bra att parkera om man vill gå en lagom lång promenad in mot stan. Jag tycker att änderna borde frysa men förmodligen har de det bra så länge det finns öppet vatten.

Tillbaka till mitt Frösön och jag passerade statyn ”Far och son”. I Gustavsbergsbacken körde en pistmaskin fram och tillbaka men den hamnade utanför bild just här.

Solen kom upp bakom husen.

Den kommer upp nästan i söder den här tiden på året och enligt almanackan är den bara uppe ca 5,5 timmar nu. Det är trist för alla som inte har möjlighet att komma ut i ljuset under dagtid men jag har förmånen att kunna gå ut när jag vill och kanske är det därför jag inte har några problem med den mörka årstiden.

Här är det inte långt kvar till bilen och jag vände mig om för att fota den här skyltens budskap. Som ni vet har världshejardagen redan passerat men ett Hej Östersund är ju alltid trevligt i alla fall. Det kom strax en ny bild som var mer aktuell. Och ja, den berättade att det är skidskyttepremiär för världscupen här i Östersund den här helgen. Jag sällar mig inte till alla de som hejar på våra åkare på plats. Det är mycket skönare att sitta hemma i soffan och heja. I dag gick det väldigt bra för de som åkte singelmixstafetten men lite mindre bra för åkarna i den vanliga stafetten. Duktiga är de hur det än gick.

Väl framme vid bilen körde jag in mot stan igen och handlade allt jag hade på listan. Det är lika skönt varje gång det är avklarat. Som avslutning på min förmiddagstur stannade jag vid min närmaste mack och tankade. 18.64!!! Tänk att det priset känns så billigt. Många med mig minns när vi stod och matade in papperstior i automaterna på mackarna och att de räckte långt. Är man gammal eller…när man jämför med hur det var för så lång tid sedan 😀 Men det kanske kändes lika dyrt då som nu om man tänker på hur penningvärdet har förändrats under den tiden. Det är lättare att komma ihåg det som var bra. För mig behövs det i alla fall lite mer tankearbete för att minnas det dåliga, även om det fanns gott om det också.

Innan jag åkte hem stannade jag och fotade Frösön i sol.