Men det gör inte mig någonting. Det är mysigt med tända lampor, både inne och ute, och jag tänder ljus varenda kväll. Jag går inte gärna ut i skogen när det är så mörkt så att jag inte ser stigen framför mig men annars välkomnar jag den mörkare årstiden. Här nere i Östergötland blir det inte mörkt lika tidigt på eftermiddagen och ljuset kommer tillbaka tidigare på morgonen jämfört med i Jämtland och det gillar jag. Det är precis lagom mörkt här. Där ser ni att jag faktiskt kan hitta fördelar med att bo här också 😉

Jag är alltid uppe tidigt på morgnarna. Men efter att ha släppt ut Kasper i trädgården en stund väntar jag sedan till strax efter sju innan jag går ner till min systers del av huset och ger hennes hund Nalle mat. Först efter det brukar vi gå ut på vår morgonpromenad. Jag och min syster kompletterar varandra på många sätt. Jag är morgonpigg och tar morgonrundorna medan hon gärna går senare på dagen. Hon är stark och klarar av de tyngre sysslorna medan jag är begränsad till de inte lika tunga uppgifterna. Men båda är vi ganska driftiga och kapabla att lösa vardagens små problem och vi hittar alltid utvägar. Kan det bli bättre än så? Att bo med någon man tycker om och trivs med och att ha samma uppfattning om hur mycket (eller lite) vi ska umgås. Ja, det är klart att det fanns ett bättre alternativ men i nuläget, när ingen av oss vill ha något annat, är det här det absolut bästa.

I morse hade det inte hunnit bli riktigt ljust när jag och hundarna gick ut. Jag provade att låta kameran bestämma om den ville använda blixt eller inte och det ville den nästan hela tiden. Så annorlunda det blir då, när trädstammarna blir upplysta av blixten och mer framträdande. Jag vet inte om det blir bättre men annorlunda är det.

Höstfärgerna blir fler och fler men samtidigt blir fler träd alldeles nakna. Det är lite kul att se hur en del träd fortfarande är helt gröna medan andra träd, som står alldeles bredvid, är gula och röda. Nu börjar även de nakna träden blanda sig med de andra. Jag tänkte inte på att fota på en sådan plats men här syns det lite grann.

Dagens dos av höstfärger.

 

En trädstam kan vara både varierande och fascinerande. Nu skäms jag lite för att jag inte tänkte på att titta upp i trädkronan och se efter vilket slags träd det här är. Min man skulle ha skakat på huvudet åt min okunskap. Men han var skogsarbetare och jag har inte varit det. Det växer tallar och granar just där bilden togs så det är någon av de sorterna. I morgon ska jag försöka komma ihåg att ta reda på hur det förhåller sig. Jag gissar på tall 😉 Men de vita partierna ser nästan ut att kunna vara bark på en björk. Nu blev det lite förvirrande. Jag återkommer. (Ett tillägg en dag senare: nu vet jag att det är en björk 🙂 Jag har varit på plats och tittat upp bland löven i trädkronan och dessutom har jag fått expertishjälp i en kommentar 🙂 ).

Stenar behöver inte vara kala och livlösa. På en stor sten i skogen hittade jag, förutom mossa, den här lilla tappra krabaten. Den har hittat en liten rispa i stenen där den har slagit rot. Undrar hur stort ett så litet träd kan bli under de här förutsättningarna. Jag tror att jag måste följa utvecklingen. Jag måste nog vara väldigt understimulerad som kan bli så intresserad av en sådan liten detalj i skogen.

De små blodvaxingarna lyser upp den i övrigt bruna marken med sin starka röda färg. Bredvid växer en annan färgglad svamp men jag tror inte att det är samma sort. Det är jag inte kunnig nog att avgöra men de ser annorlunda ut.

 

Snart är det riktigt mörkt den tid jag brukar gå ut med hundarna. Som tur är kommer vintertiden och ger mig lite respit men så småningom skjuter vi nog på våra rundor tills vi i alla fall ser våra fötter där vi går. Det är underligt hur man ändrar beteende efter andra. Där jag bodde förut var pannlampa standardutrustning för hundägare på morgonpromenad. Här har jag inte sett några med pannlampor och då använder jag inte min heller. Jag väntar hellre in lite ljus. Men jag går gärna när det är lite skumt ute för jag gillar när det är lite lagom mörkt.

Trots att min kropp bråkar lite extra med mig i dag är jag väldigt nöjd med dagen. Det har flera orsaker och naturligtvis, eftersom jag är mamma, är det extra roligt när något positivt händer i mina barns liv. Den här gången är det mitt mellanbarn, den äldsta av mina döttrar, som har fått ett positivt bemötande och besked. Ni som har hängt med mig ett tag har läst om hennes kamp mot psykisk ohälsa och hur hon med hjälp av mediciner blev av med sina långa, djupa depressioner. Det kanske är fel att skriva att hon blev av med dem eftersom diagnosen, bipolär sjukdom, är kronisk men depressionerna har hållit sig borta länge nu. Ni kanske minns att problemet i stället blev ett annat, den väldigt begränsande trötthet som inte har någon riktig förklaring ännu. En teori är att min dotter under sin långvariga period med depressioner har haft flera episoder av utmattningssyndrom och att det har dolts av hennes dåliga mående. Det kan vara så att hon nu märker sviterna av det och att det har blivit ett kroniskt tillstånd.

Min dotter är en kämpe och trots sin ständiga utmattning, som gör att hon totalt säckar ihop efter att t ex ha interagerat med andra människor i grupparbeten, så har hon inte velat ge upp sina studier och återgå till sjukskrivning. Men det kan vara riskabelt att kämpa på när hjärnan inte orkar och nu har hon insett att det inte fungerar. Det finns en organisation som heter Funka som bl a hjälper studenter med funktionshinder att få anpassad studiemiljö. Efter en och en halv termin på systemvetarprogrammet kontaktade min dotter denna organisation (de finns på universitetet). Efter att ha förklarat sina problem, som mest innebär svårigheter med grupparbeten, fick hon hjälp att via mail kontakta ansvarig på skolan för att tillsammans komma fram till något. Min dotter hade inte mycket hopp om att få särbehandling men i dag ringde hon mig och riktigt bubblade av glädje. Snart satt vi och tjoade av glädje båda två för en så snabb, tillmötesgående och omtänksam respons hade vi inte räknat med.

Svaret blev att de självklart ska hjälpa henne med individuell anpassning och det ligger helt i deras intresse att hon ska klara av studierna utan att riskera sin hälsa. Det tog ca en timme att få svar på mailet och under den timmen hade kontakt tagits med nuvarande kursansvarig. Det är inga problem att låta min dotter slippa grupparbeten och i stället få arbeta individuellt. Hon erbjuds dessutom att få hjälp i form av en erfaren student som kan agera bollplank/ämnesmentor om hon skulle önska det. Detta innebär att det blir möjligt med ganska mycket studier hemifrån som kan anpassas efter måendet. Jag måste erkänna att jag är väldigt positivt överraskad och både jag och min dotter är otroligt lättade. Nu kanske hon kan klara av studierna utan att riskera att hälsan försämras ytterligare. Visst är livet fantastisk i bland och så underbart det känns att det finns resurser att ta till när det verkligen behövs. Det känns ändå tryggt att hon går på regelbundna möten med en psykolog. Hon är inte helt utan uppsikt. Som alltid, när mitt skrivande rör mina barns privatliv, så har jag först frågat om lov.

Den här bilden får symbolisera glädje, hopp och framtidstro 😀

En annan kul sak som hände den här dagen var att jag fick mitt nya soffbord. Jag hade fått besked om att leverans kan ske först om fyra till sex veckor men redan i går kom ett sms med leveransavisering. Men det var bara bordet som kom så förmodligen gäller det senare datumet de andra möblerna. Det gör inget. Det räckte mer än väl att skruva ihop mitt bord i dag. Jag är så envis så jag skulle nog ha kört helt slut på mig om allt hade kommit samtidigt. Det var ju en himla tur att det inte blev så 😀 Som ni ser är det invigt med kaffe.

Jag är ingen mingelmänniska men det här eventet såg jag fram emot. Ingen av er kan ha missat att min systers andra bok har släppts och nu har vi minglat, ätit gott, tävlat och lyssnat på hennes presentation av boken. En kul presentation med glada skratt som respons. Vår storasyster var anlitad som tilltuggsfixare eftersom hon är den av oss som har både erfarenhet och fallenhet för ett sådant uppdrag. Två av hennes döttrar hjälpte till med servering av dricka och jag blev helt plötsligt utnämnd till eventfotograf. Jag gick runt och knäppte med kameran men kände mig inte riktigt nöjd och det hade jag fog för. Jag ska helst hålla mig utomhus med mitt fotande. Det är helt klart efter den här kvällen. Inte många foton blev riktigt skarpa och det syns många skuggor i folks ansikten. Men en del bilder blev något så när användbara. Min syster tröstade mig med att ljuset i lokalen var dåligt. Så kanske det var men det skulle en duktig fotograf kompensera för på något sätt. Men jag är inte en fotograf så jag får väl helt enkelt konstatera att det här är ännu ett område där jag kan förkovra mig.

Syftet med kvällen och resultatet var det som var det viktigaste. Antalet sålda böcker översteg antalet deltagare i eventet så det blev i alla fall en framgång. Jag hörde många berömmande kommentarer om tilltuggen från belåtna besökare så det var också lyckat. Det är inte heller så dumt att ett antal goda tunnbrödsrullar ligger i min kyl nu.

Jag stannade inte till slutet. Det tar rätt hårt på mina krafter även om det är kul att komma ut och träffa lite folk någon gång. Hemma väntade två glada vovvar, mina smärtpiller och en kopp ingefärsté. Nu har jag tagit ännu en omgång citodon så det är absolut dags att avsluta inlägget innan jag slinter alltför mycket på tangenterna. I bland är det extra skönt att få gå och lägga sig. God natt!

Ännu en otrolig höstmorgon hann jag uppleva innan jag försvann in i nätets alla vindlande motorvägar. Kommer ni ihåg när internet var nytt och beskrevs som en digital motorväg? Det känns som så länge sedan och det är ju faktiskt mer än tjugo år sedan. Nu säger nästan ingen att man går ut på internet utan det är andra ord som gäller.

Innan jag kommer till vad jag letade efter bland alla sajter så vill jag berätta att jag testade min nya mobils kamera på morgonpromenaden i dag. Resultatet blev ungefär som väntat. Det går att få till helt ok bilder om inte kraven är för höga men det går inte alls att jämföra med kvalitén på bilder tagna med min ”riktiga” kamera. Det kanske är möjligt att mobilen kan ta bättre bilder än de här för jag har inte studerat alla finesser in i detalj men med automatiken blir det så här.

Mobilkamerans oförmåga visar sig mest när jag förstorar ett taget foto. Bilden på Kasper i skogen ser inte så tokig ut men titta på nästa bild där jag har förstorat en del av bilden. Den är inte rolig att titta på.

Plötsligt dök det upp ett hjärta mitt på stigen.

Lite längre fram hade någon eldat. Jag kan tycka att platsen för brasan inte var så väl vald. Mitt i en trestigskorsning. Undrar vad orsaken till det var. Det är inte särskilt långt att gå till någon av två grillplatser men det finns säkert en anledning.

Till sist testade jag en riktig avståndsbild. Om ni tittar noga så ser ni månen långt där borta. Jag försökte inte ens få till en bild där månen kommer närmare. Resultatet är nog bäst om originalavståndet får vara kvar.

Nu har jag invigt mobilkameran och jag konstaterar att den duger när nöden kräver det. Men sedan jag skaffade en bättre kamera har jag blivit lite kräsen. Jag har väldigt mycket kvar att lära mig om den men även om jag mest använder automatiken där också så blir bilderna oftast väldigt mycket bättre.

Efter promenaden hade jag planer på att både genomföra mitt träningsprogram och lite senare gå ut i trädgården med grästrimmern en stund. Men jag satte mig i soffan med min kaffekopp bredvid mig och började leta på nätet efter ett nytt soffbord. Det som bara skulle bli en ny matta får vidare konsekvenser än jag hade tänkt för ju mer jag tittar i mitt vardagsrum desto mer känner jag att sakerna inte passar tillsammans. Jag googlade ”soffbord” och sedan kunde jag knappt slita mig. Jag tvingade mig till en förkortad version av min träning. Enligt läkarna är det viktigast att bibehålla styrkan i benmusklerna så jag körde de rörelserna men sedan struntade jag i resten och gick tillbaka till datorn.

När ena armen började värka av allt skrollande tog jag en mat- och sovpaus och sedan fortsatte jag letandet. Vet ni hur många sajter det finns där mängder av soffbord visas upp? Jag kan berätta att de är många och flera av dem har bord från många leverantörer. Jag märkte att samma bord dök upp gång efter gång så jag har säkert inte sett lika många olika bord som jag först trodde. Men jag ville inte riskera att missa ”mitt” bord så jag letade mig igenom sida efter sida. Till sist hittade jag ett bord som jag tror blir bra. Det finns många liknande att välja mellan men detaljer som höjd och pris fick avgöra.

Men ni ska inte tro att jag nöjde mig med detta. Jag tittade på de andra möblerna i mitt vardagsrum och konstaterade att jag vill byta ut både tv-bänken, en annan bänk och en hög byrå så att jag slipper ha kvar blandningen av stilar och färger.  Jag började leta igen och den här gången gick det snabbare. Jag bestämde mig för att det smidigaste är att beställa allt från samma ställe och då blev utbudet inte alltför stort. Snart hade jag klickat in det jag var ute efter i beställningen och skyndade mig att skicka iväg den. Allt detta levereras först i november så den kostnaden kommer på nästa månads utgiftskonto. Skönt! Då slipper jag nalla på någon fond. Det känns alltid tråkigt att röra de pengarna. Samvetet gnager lite i mig för så här slösaktig har jag aldrig varit förut. Men om man tänker på att jag inte har rest något de tre senaste åren och att jag har avstått från en del annat också så känns det bättre.

Nu till den lite svårare delen av detta projekt. Jag har aldrig riktigt gillat det nuvarande vardagsrumsbordet men det är så starkt förknippat med min man så det har fått vara kvar. Han har sågat ur själva bordsskivan ur ett större bord, rundat av hörnen och satt en list runt hela skivan. Jag protesterade lite mot att listen går högre upp än bordsskivan och att det är krångligt att städa bort smulor men då skrattade min man och sa att det blev lite som på båtarna (vi åkte på Finlandskryssningar lite då och då). Han avslutade med att säga att det är ju bra med en kant på bordet om det gungar. Då stannar glas och koppar kvar. Detta är ett minne som jag ofta skrattar åt och jag tänker på det varje gång jag ska torka av bordet. Men jag kan inte ha kvar saker bara av nostalgiska skäl när jag egentligen inte trivs med dem. Det bordet kommer att förpassas ner i källaren tills jag vet att jag inte ångrar mig eller tills någon annan säger att de vill ha kvar det för minnenas skull. Det ska i alla fall inte köras till tippen än på länge. Bordet kan ni se i förra inlägget om ni undrar hur det ser ut.

När jag var klar med mina beställningar var det kväll. Jag hade tagit en till mat- och sovpaus (det blir minst två sådana varje dag) och sedan fortsatt letandet. Dagen bara försvann och jag har inte hunnit mycket mer än att beställa fyra möbler. Men jag tror att jag kommer att bli nöjd till sist. Vi får väl se om vitrinskåpet i ljus ek, efter mina föräldrar, får vara kvar i samma färg eller om jag får för mig att måla om det. Ännu en sak som är förknippad med mycket nostalgi. Bredvid skåpet står en fåtölj med delar av björk och hur den blandningen blir får tiden utvisa.

Månen var så fin i morse och jag försökte få till en snygg bild. Jag inser att det är just sådana här bilder jag måste lära mig mycket mer om innan jag får till det. Himlen är alldeles grumlig och ingen av alla månens skuggor syns men jag, som gillar blått, tycker ändå om färgkompositionen 😉

Motiven förändras med årstiderna och efter att först ha ägnat hela sommaren åt att fota blommor har jag gått vidare till svamp och nu höstfärger. Jag får inte nog och varje promenad upptäcker jag nya höstmotiv. Jag vet att det inte bara är jag som fotograferar dessa naturfenomen och därför inbillar jag mig att det inte gör så mycket om jag blir lite tjatig. Jag gillar ju att se höstbilder hos er andra.

Här har en mänsklig hand hjälpt till med konstskapandet.

Nalle älskar att sprätta och det sprätter rejält om honom och alla som råkar stå i vägen. Han är en riktig sprätthöna (har aldrig hört talas om en sprätt-tupp så han får finna sig i ett feminint smeknamn). Kasper tröttnar lätt och visar att han inte vill vänta längre.

Jag tror minsann att det har varit frost i natt, i alla fall fläckvis.

Efter promenaden fick båda hundarna bråttom in till mamma/moster för att berätta för henne om allt vi sett. Linsen var immig och jag hann inte fundera över inställningar så resultatet blev lite sisådär

Min duktiga syster har fått sin första leverans av sin andra bok och gissa vem som fick det första exemplaret. Jag känner mig både rörd och smickrad och hennes ord värmer. Jag vet att vi har utvecklat en väldigt stark vänskap förutom syskonkärleken men att få skriftligt på att man är viktig känns väldigt bra.

Nu till alla mina paket som jag skrev om i förra inlägget. Varje år gör jag en ny fotobok och i år är det tionde året. Som av en slump går mitt omslag väldigt bra ihop med min systers bokomslag.

Det andra paketet innehöll min nya mobil. Jag fick nyss tillbaka den gamla efter service och visst funkar den bättre nu. Men skärmen låser sig lika ofta och då är det bara att vänta innan det går att göra något. Nu har jag tröttnat och beställt en ny. Samma märke men en annan modell. Det blev inte den compactmodell jag har skrivit om tidigare. Efter lite funderande kom jag fram till att det är ganska bra med en relativt stor skärm nu när synen blir allt sämre och fingrarna fumligare. Skärmen är lika stor som på min förra mobil men totalt sett skiljer storleken sig med någon mm åt alla håll. Färgen är ”limeguld”. Det ni, jag visste inte ens att den färgen fanns. Kameran ska vara väldigt bra och det är det som jag fastnade mest för, plus att priset inte är i värstingklassen. Jag har börjat fixa till alla inställningar och appar men det tar ett tag innan det blir klart. Jag lyckades faktiskt med överföring av mycket material så jag känner mig ganska nöjd med min insats hittills. Nu får min gamla mobil bli en reserv för det duger den bra till.

Mitt tredje inköp levererades fraktfritt hem till min dörr och äntligen har jag kastat den gamla, slitna, ofräscha vardagsrumsmattan. Trådar som hade börjat repas upp och en känsla av att den började bli luddig har länge irriterat mig. Nu lyder jag min systers råd i boken och rensar ut irriterande detaljer i min miljö. I stället ligger nu en lite mer färgglad men även en, enligt min smak, snyggare matta där och jag hoppas att den duger åt Kasper också. Jag vill att han ska ligga bekvämt på en skön matta.

Det blev en väldig massa bilder och ett långt inlägg. Jag borde kanske ha delat upp det på två inlägg men nu blev det så här. Vissa dagar finns det mycket att berätta och andra dagar är det helt händelselöst. Det har förresten hänt en sak till i dag. Jag upptäckte att glasrutan i källardörren hade spruckit och sprickor åt alla hål känns inte så bra säkerhetsmässigt. Jag ringde ortens glasmästare och han kom några timmar senare. Snart satt det en ny ruta på plats. Det är snabb service en fredagseftermiddag.