En dag som bara försvann

Ännu en otrolig höstmorgon hann jag uppleva innan jag försvann in i nätets alla vindlande motorvägar. Kommer ni ihåg när internet var nytt och beskrevs som en digital motorväg? Det känns som så länge sedan och det är ju faktiskt mer än tjugo år sedan. Nu säger nästan ingen att man går ut på internet utan det är andra ord som gäller.

Innan jag kommer till vad jag letade efter bland alla sajter så vill jag berätta att jag testade min nya mobils kamera på morgonpromenaden i dag. Resultatet blev ungefär som väntat. Det går att få till helt ok bilder om inte kraven är för höga men det går inte alls att jämföra med kvalitén på bilder tagna med min ”riktiga” kamera. Det kanske är möjligt att mobilen kan ta bättre bilder än de här för jag har inte studerat alla finesser in i detalj men med automatiken blir det så här.DSC_0005DSC_0007DSC_0009DSC_0013DSC_0020

Mobilkamerans oförmåga visar sig mest när jag förstorar ett taget foto. Bilden på Kasper i skogen ser inte så tokig ut men titta på nästa bild där jag har förstorat en del av bilden. Den är inte rolig att titta på.DSC_0016DSC_0016,01

Plötsligt dök det upp ett hjärta mitt på stigen.

DSC_0022

Lite längre fram hade någon eldat. Jag kan tycka att platsen för brasan inte var så väl vald. Mitt i en trestigskorsning. Undrar vad orsaken till det var. Det är inte särskilt långt att gå till någon av två grillplatser men det finns säkert en anledning.

DSC_0027

Till sist testade jag en riktig avståndsbild. Om ni tittar noga så ser ni månen långt där borta. Jag försökte inte ens få till en bild där månen kommer närmare. Resultatet är nog bäst om originalavståndet får vara kvar.

DSC_0024

Nu har jag invigt mobilkameran och jag konstaterar att den duger när nöden kräver det. Men sedan jag skaffade en bättre kamera har jag blivit lite kräsen. Jag har väldigt mycket kvar att lära mig om den men även om jag mest använder automatiken där också så blir bilderna oftast väldigt mycket bättre.

Efter promenaden hade jag planer på att både genomföra mitt träningsprogram och lite senare gå ut i trädgården med grästrimmern en stund. Men jag satte mig i soffan med min kaffekopp bredvid mig och började leta på nätet efter ett nytt soffbord. Det som bara skulle bli en ny matta får vidare konsekvenser än jag hade tänkt för ju mer jag tittar i mitt vardagsrum desto mer känner jag att sakerna inte passar tillsammans. Jag googlade ”soffbord” och sedan kunde jag knappt slita mig. Jag tvingade mig till en förkortad version av min träning. Enligt läkarna är det viktigast att bibehålla styrkan i benmusklerna så jag körde de rörelserna men sedan struntade jag i resten och gick tillbaka till datorn.

När ena armen började värka av allt skrollande tog jag en mat- och sovpaus och sedan fortsatte jag letandet. Vet ni hur många sajter det finns där mängder av soffbord visas upp? Jag kan berätta att de är många och flera av dem har bord från många leverantörer. Jag märkte att samma bord dök upp gång efter gång så jag har säkert inte sett lika många olika bord som jag först trodde. Men jag ville inte riskera att missa ”mitt” bord så jag letade mig igenom sida efter sida. Till sist hittade jag ett bord som jag tror blir bra. Det finns många liknande att välja mellan men detaljer som höjd och pris fick avgöra.

Men ni ska inte tro att jag nöjde mig med detta. Jag tittade på de andra möblerna i mitt vardagsrum och konstaterade att jag vill byta ut både tv-bänken, en annan bänk och en hög byrå så att jag slipper ha kvar blandningen av stilar och färger.  Jag började leta igen och den här gången gick det snabbare. Jag bestämde mig för att det smidigaste är att beställa allt från samma ställe och då blev utbudet inte alltför stort. Snart hade jag klickat in det jag var ute efter i beställningen och skyndade mig att skicka iväg den. Allt detta levereras först i november så den kostnaden kommer på nästa månads utgiftskonto. Skönt! Då slipper jag nalla på någon fond. Det känns alltid tråkigt att röra de pengarna. Samvetet gnager lite i mig för så här slösaktig har jag aldrig varit förut. Men om man tänker på att jag inte har rest något de tre senaste åren och att jag har avstått från en del annat också så känns det bättre.

Nu till den lite svårare delen av detta projekt. Jag har aldrig riktigt gillat det nuvarande vardagsrumsbordet men det är så starkt förknippat med min man så det har fått vara kvar. Han har sågat ur själva bordsskivan ur ett större bord, rundat av hörnen och satt en list runt hela skivan. Jag protesterade lite mot att listen går högre upp än bordsskivan och att det är krångligt att städa bort smulor men då skrattade min man och sa att det blev lite som på båtarna (vi åkte på Finlandskryssningar lite då och då). Han avslutade med att säga att det är ju bra med en kant på bordet om det gungar. Då stannar glas och koppar kvar. Detta är ett minne som jag ofta skrattar åt och jag tänker på det varje gång jag ska torka av bordet. Men jag kan inte ha kvar saker bara av nostalgiska skäl när jag egentligen inte trivs med dem. Det bordet kommer att förpassas ner i källaren tills jag vet att jag inte ångrar mig eller tills någon annan säger att de vill ha kvar det för minnenas skull. Det ska i alla fall inte köras till tippen än på länge. Bordet kan ni se i förra inlägget om ni undrar hur det ser ut.

När jag var klar med mina beställningar var det kväll. Jag hade tagit en till mat- och sovpaus (det blir minst två sådana varje dag) och sedan fortsatt letandet. Dagen bara försvann och jag har inte hunnit mycket mer än att beställa fyra möbler. Men jag tror att jag kommer att bli nöjd till sist. Vi får väl se om vitrinskåpet i ljus ek, efter mina föräldrar, får vara kvar i samma färg eller om jag får för mig att måla om det. Ännu en sak som är förknippad med mycket nostalgi. Bredvid skåpet står en fåtölj med delar av björk och hur den blandningen blir får tiden utvisa.


  1. Ha ha… ja du, börjar en handla så bär det iväg 😉 Vi har också pratat om att byta ut en del möbler i vårt vardagsrum men jag vet ju hur det blir, en del blir typ allt innan en är klar så därför har jag dragit mig för det.
    Tycker nog bilderna från mobilen är dugliga, men precis som du skriver så blir man lite besviken om man tittar närmare på dem. Fattar inte hur min syster gör men hon får supersnygga foton med sin mobil – kanske det delvis handlar om handlag? I så fall har jag det inte….

    Gilla

    • Jag har nu sett dina svampbilder i senaste inlägget och jag är hur avundsjuk som helst på din förmåga. Men jag ska inte deppa utan i stället ska jag bli sporrad och peppad 😀 Det är verkligen skillnad på bild och bild.
      Ja, tänk så det kan bli när bara en matta ska bytas ut 😉 Men även om det går en del pengar så är det jättekul med förnyelse och jag köper inga dyra designmöbler. Det blir spännande att se om jag blir nöjd.

      Liked by 1 person

      • De är ju fotade med min kamera – hade jag använt mobilen hade de sett annorlunda ut! Jag är inte alls nöjd med mobilfotona från min mobil trots att det sägs att kameran ska vara riktigt bra. Det är väl skit bakom kameran kanske 😉
        Hoppas du blir riktigt nöjd med dina inköp!

        Liked by 1 person

    • Hahaha, ja allt är ju relativt men det kändes som om jag knappt kom ur soffan på hela dagen 😉
      Det är kul med nytt och förhoppningsvis blir det bra när allt är på plats 😀

      Gilla

  2. Renovering och köp av möbler är två saker som alltid medför mer än man tänkt sig … det ena leder liksom till det andra 🙂 Tror nog du blir nöjd i slutändan och visst är det kul att förnya sig lite ibland.
    Jag får inte heller till mobilbilderna så jag blir nöjd … tycker du lyckades riktigt bra, men som med din riktiga kamera är de inte …

    Gilla

    • Ja, jag borde väl ha lärt mig vid det här laget att lite förnyelse drar med sig ännu mer 😉 Men jag har svårt för att slänga gamla men felfria möbler så jag sparar dem nog i källaren, ett tag i alla fall.
      Mobilbilderna duger när jag inte har kameran med mig men visst är det skillnad.

      Liked by 1 person

  3. Visst är det fantastiskt med allt utbud som finns på nätet, tänk om man skulle kört omkring och tittat på allt? Det hade tagit hur lång tid som helst. Mitt förra hem var ju ett hus som var 100 år gammalt, när jag köpte min lägenhet, som är från 50-talet men renoverad, skaffade jag mycket nytt. Jag visste vad jag ville ha så det gick rätt fort att hitta. Men det är även en del gammalt kvar och det jag är mest glad över är min kökssoffa som jag ärvt efter min farfar.
    Kram

    Gilla

    • Ja, det är bra men det blir nästan lite för mycket att välja mellan. Till sist kanske det inte blir det finaste utan det som man först hittar bland allt man har tittat på som beställs. Jag känner mig i alla fall nöjd och tror att det blir bra 🙂
      Några gamla ärvda möbler är roligt att ha kvar och jag har fler möbler med minnen. Men de passar bättre in där de står. En gammal kökssoffa skulle jag också gärna ha för de är så fina 🙂
      Kram

      Gilla

  4. Även om dagens mobilkameror är bättre så är det stor skillnad att använda en systemkamera. Blir helt andra bilder helt klart. Men visst duger det som alternativ och alltid vill man inte släpa med sig systemkameran.

    Kram

    Gilla

    • Mobilkameran har alltid fått duga för mig förut men det var så kul att upptäcka närbildernas värld med en systemkamera. Efter det är det svårt att gå tillbaka och det behöver jag ju inte heller göra 😀 Men ruskväder kan vara ett hinder och även storleken kan spela in i det här fallet. Då är det bra med ett lite mindre alternativ som alltid finns med 😉
      Kram

      Gilla

  5. Tycker det är bra att du förnyar hemma och får in din hemkänsla. Har inte följt dig så länge så jag vet knappt något om dig. Antar att du är skild och att du har bytt lever eller ska göra det … rätt uppfattat eller … Ha inga samvetskval för att du köper saker … har du bara råd med detta så handla in så att du trivs. Du ska sen sitta och mysa och stryka på olika ting och känna dig stolt över det just du har skaffat. Ge bort eller sälj det du inte vill ha kvar.
    Min kamera pajade på sensommaren så jag köpte samma märke och en med lite mera finesser. Det är en kompaktkamera. Själv gillar jag inte att fota med min mobil men allt är en smaksak. Har en fb-vän som tar jättefina bilder med sin mobil men då är den då också nyare än min.
    Ha en bra dag/ kram

    Gilla

    • Tack för de orden 🙂 Jag har förstått att du har läst svaren på någon av dina frågor i mitt svar på en tidigare kommentar så jag drar inte allt igen 😉 Men jag kan förtydliga att jag väntar på en lever p g a att min lever bildar hundratals cystor. Både levern och cystorna växer och tränger ut de andra organen och det ger mig en del besvär. Har stått på transplantationslistan i drygt 22 månader nu. Jag är inte livshotande sjuk utan har ”bara” dålig livskvalitet (enligt både mig och läkare) så jag får stå tillbaka för de som har det värre. Precis som det ska vara. Men jag vet att det närmar sig. Hur mycket återstår att se 😉
      Tack och lov täcker försäkringar från arbetsplatsen upp med försörjningsstöd efter min mans arbetsplatsolycka så jag har inte bara min sjukpenning. Det gör att jag kan unna mig några utsvävningar i bland. Den inkomsten är jag garanterad livet ut så den tryggheten har jag. Jag kan alltså utan problem njuta av mina nya inköp 😀
      Jag har sett fantastiska bilder på andra bloggar som har tagits med kompaktkamera så det verkar vara en bra och lite smidigare manick att ha med sig. Det går säkert att hantera mobilen så att den tar bättre bilder men det är något jag kanske sätter mig in i senare. Jag tror ändå inte att den slår en bra kompakt- eller systemkamera så det är nog inte bara så att vi inte kan tillräckligt 😉
      Kram och tack detsamma 🙂

      Liked by 1 person

      • Oj, det lät inte alls bra med din sjukdom. Måste vara mycket värk och andra obehag. Hoppas att du får din lever snart? Arbetsolycka … vilken chock!!! Tur att du har så att du klarar dig och kan unna dig något när du känner för det. Du verkar vara en sann och stark individ … trots alla mörka inslag i väven.
        Mindervärdera inte din mobil för den tar fina bilder liksom andra mobiler.
        Ha en bra dag nya vän/ kram

        Gilla

      • Jag blir ganska begränsad av sjukdomen (pld – polycystic liver disease) och visst gör det ont och påverkar andning etc. Men jag klarar mig bra med hjälp av smärtstillande och, framför allt, mitt goda humör och förmåga att utgå från vad jag kan i stället för att bara se problemen. Hopp är också viktigt. Om jag inte visste att jag ska bli av med sjukdomen och kunna börja leva igen så hade det varit svårare.
        Ja, jag har en del tråkiga saker i bagaget men det tror jag att de flesta i min ålder har. Du kan säkert räkna upp både sorger och sjukdomar hos dig själv eller i din närhet. Återigen, när det värsta sker så kan man antingen bryta ihop och bli bitter eller så väljer man en annan väg. Jag bröt ihop först, och om sanningen ska fram tyckte jag att det kändes jobbigt att behöva leva ett långt liv efter det. Men ganska snabbt tog jag tag i allt praktiskt. Husförsäljning, flytt, begravning, allt pappersarbete och kontakt med myndigheter. Det hjälpte mig och jag insåg att jag var stark. Jag och mina barn skrattade ofta åt roliga minnen och pratade mycket om allt som hade varit bra. Mitt i sorgen hittade vi också massor av glädje och vi kom ännu närmare varandra än förut. Det tog två år innan jag kände att jag verkligen vill fortsätta leva. Inte bara för mina barns skull men för mig själv. Nu är sorgen annorlunda. Saknaden försvinner aldrig men jag känner att jag har gått vidare och ser framåt mot ett bra och roligt liv. Sjukdomen gav mig besvär redan innan detta hände och jag hade precis återhämtat mig efter en leveroperation. Cystorna togs bort men kom snart tillbaka igen och nu återstår bara transplantation.
        Jag tror att många tycker synd om mig för att det blev så mycket på en gång. Så vill jag inte att någon ska tycka. Det är inte synd om mig och jag är inget offer. Om alla andra klumpade ihop sina tråkiga livshändelser så skulle vi bli ett offerfolk. Ja, jag är stark och kanske även en inspiration (jag har fått höra det) och det kan jag bara vara tacksam för. Det gör mitt liv mycket bättre.
        Oj, vilket långt svar det blev men jag har svårt för att vara kortfattad 😉
        Kul att vara och ha en ny vän 🙂 Kram tillbaka och detsamma!

        Liked by 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s