Som jag tidigare har berättat så har jag slutat gå in på facebook för att kolla flödet. Men jag får fortfarande notiser om att jag har minnen från dagens datum tidigare år. I dag kom en text upp som minne. En text som många publicerade på vanlig rikssvenska men jag fick se den på jamska (jämtländska) och ville hellre dela den versionen. Jag har lite svårt för att avgöra om den här texten är svår att förstå för de som inte är vana vid jamska. Ni kan väl bara läsa igenom den och berätta om ni förstår allt efter bara en genomläsning.

Om du ha vöxe opp ma hemlaga`n mat å götte kleve opp för å bytte kanal pau TV:n, cykle te skola uttan hjelm, veve fram kassettbanna ma e penne, och vö tvungen å gau öve te grannongan (om man hadde hadd någer ) iställe för å ringe på mobil´n för å ta reda pau va dom jole, all affäran va stängt om söndagan, lägg opp de henne pau fejsboka dekkan om du ha vö ma om e . För dau ha du överlevd.

Jag tror att de flesta av er förstår allt. Åtminstone om ni kommer ihåg hur texten löd på svenska. Jag vet i alla fall några som direkt känner igen orden 🙂

Förutom ett eget språk med en egen grammatik har Jämtland även en egen flagga, precis som Skåne och säkert även andra svenska landskap.

Republiken Jämtlands flagga.

 

I morse såg jag inga barn i skogen och inga andra heller för den delen. Normalt folk sover förmodligen den tiden en söndagsmorgon. Men jag och vovvarna gillar morgnar oavsett veckodag och vi vandrade på utan att bli distraherade. Jag brukar inte fota in i andras trädgårdar men den här fina busken hade grenar som hängde ut en bit på gatan. Då är det tillåtet. Jag hukade bredvid deras mur och smygfotade lite.

Vi kom fram till en fågelholk där jag vet att det bor svartvit flugsnappare. En liten bit bort finns en annan holk och jag tror att pappa flugsnappare har ungar i båda holkarna. Jag har lärt mig att hanen kan ha flera familjer och att han först parar sig med en hona och sedan försöker hitta ett bo där han kan ha en annan hona att bilda familj med. När han har parat sig även med henne återvänder han till första honan och hjälper henne både under ruvning och med skötsel av ungarna. Den andra honan får klara sig själv. Jag fick också veta att hanen, som kommer först för att hitta ett bo, jagar bort de som eventuellt redan bor där genom att sitta utanför och sjunga tills de andra inte orkar med honom längre och överger boet. Detta är hörsägen och inget jag kan garantera men fåglarnas liv är mer spännande än vi ofta vet, om man tror att detta är sant.

Jag ville försöka fånga antingen honan eller hanen på bild när de kom till holken så jag sa till hundarna att lägga sig och hålla sig stilla. I synnerhet Kasper var ganska nöjd med det kommandot och vilade gärna en stund.

Men mitt avstånd till holken var nog för kort för att de skulle våga sig fram. Jag hörde hur de sjöng och såg att de flög omkring och landade i träden omkring men de tordes inte komma fram. Jag lyckades hitta mamma flugsnappare mellan grenarna och fick en något så när skaplig bild på henne och sedan sa jag till hundarna (ja, jag pratar mycket med dem) att nu skulle vi inte hindra fåglarna från att mata sina ungar längre. Det är ju trots allt viktigare att de får vara ostörda och föda upp nästa generation än att jag ska få fina bilder.

Trots att det är ett tag sedan det regnade ser jag ofta små vattendroppar i olika växter.

Nu tror jag att alla aktiviteter som ska bokas i sommar är bokade. Först tåg till min son i Uppsala dagarna kring nationaldagen. Sedan ska jag och Kasper bo i stugan på bilden nedan i fem dygn efter midsommar (vid Tiveden). Första veckan i Juli hyr syrran och jag en stuga vid en sjö i norra Småland. I augusti åker jag till Östersund och stannar i sex dygn. Där får jag sällskap halva tiden av min svägerska. I september ska äntligen min syster få sin femtioårspresent i form av två dygn på Klitterhus utanför Ängelholm. Ett fantastiskt hotell direkt vid en lång sandstrand. Det kanske blir några fler små utflykter men nu får det räcka med sådant som måste bokas i förväg. Besök hos barn och annan släkt kan ske mer spontant. Det känns roligt att ha allt detta att se fram emot. Jag lever igen 😀

Skolbarn, gissningsvis i 10-12 årsåldern, samlades runt sin lärare för instruktioner när vi kom in i skogen. Ca en tredjedel av barnen övergav läraren och kom fram till oss för att villigt bli pussade på (och lite utskällda av Nalle som gärna pratar lite). Ingen blev rädd för att en av vovvarna lät lite och oj, så många klappar och beundrande ord de fick. Till slut sa jag till alla barn att de kanske borde lyssna lite på sin lärare men de verkade inte särskilt manade. Då sa jag att vi måste gå vidare och då äntligen fick läraren lite uppmärksamhet.

Det var tydligen orientering på schemat för vi stötte ideligen ihop med samma barn igen. När vi var lite längre bort fick vi lugn och ro en stund men så fort vi kom tillbaka till deras område så sprang det glada barn omkring oss och letade efter kontroller. Till sist stannade de inte ens upp utan gav hundarna en klapp medan de sprang förbi. Lite kul var det att bli mött av glada hälsningar lite överallt där vi gick men det får inte bli en vana. Jag behöver den ro och den avkoppling som skogen ger.

Eftersom det skulle kännas lite obekvämt att fotografera barnen, kanske t o m på gränsen till olagligt, blev det som vanligt det som växer som fick bli motiv. Några små lingonblommor hittade jag bland allt blåbärsris.

Söta små vita blommor i gräset.

En väldigt festlig blomma som jag inte kan minnas att jag har lagt märke till förr om åren. Jag såg likadana för ett tag sedan på ett annat ställe men då hade de inte börjat blomma.

Det doftar av syren och hägg samtidigt. Väldoften slår emot mig när jag går ut och förutom inne i skogen ser jag syrenbuskar och syrenträd överallt. Undrar hur många färgnyanser de egentligen kan ha. Jag gissar att det kanske finns tre nyanser som är naturliga (blå, vit och rosa) och att resten är genetiskt manipulerade färger. Vackert är det och gott luktar det så jag bryr mig faktiskt inte så mycket om hur det förhåller sig.

Som ni ser på de två följande bilderna varierar färgerna även beroende på sol eller skugga. Lite spännande.

Jag hade tänkt lämna kameran hemma och strunta lite i allt som blommar men precis när jag skulle gå kände jag tvånget att ändå gå upp för trappan och hämta den. Så besvärligt är det inte att bära med mig den. Jag upptäckte vildkaprifolen förra våren och jag kan inte sluta att fascineras av hur den växer. Ur ett blad bildas små knoppar som sedan växer och blir till en vacker blomma. Att det sker i etage är ännu mer spännande. Ser ni ömheten i bilden? Jag inbillar mig att mamma kaprifol skyddande håller om kaprifolbebisen tills den har vuxit lite och klarar sig själv. Snart slår de här knopparna ut och då kommer det fler bilder 😉

Vi träffade kompisen Mitsy. En väldigt pigg rottweilerflicka som Nalle faktiskt har lite respekt för. Han brukar visa de flesta hundar att han är respektingivande men Mitsy är stor och tung och det kan göra ont att leka lite för vilt med henne. Nu har hon precis löpt så de har inte kunnat leka på ett tag. Idag träffades vi på ett lite dumt ställe så de kunde bara hälsa lite på varandra. Naturligtvis hälsar Kasper också men han säger hej och sedan går han undan. Det är svårt att tro att Kasper är den dominanta av våra hundar för han gör definitivt ingen affär av det.

En nyfiken ringduva kollar in oss när vi går precis under. Den tänker nog att ”här sitter jag säker” för den visade inga tendenser till flykt.

Hemma i trädgården gick Nalle och la sig bland alla äppelblomsblad i skuggan under äppelträdet. Ett skönt ställe för en vovve en varm dag.

Smultronplantan, som min syster har fått som present, blommar fint nu.

Igår hittade två hortensior hem till mig och står nu i varsin kruka och piffar upp en liten del av trädgården. En lite kul färgmix med mest blått, rosa och gult.

 

Väl gömda inne i gräset runt rabarbern hittade jag de första nästan utslagna liljekonvaljerna. De måste ha bra förutsättningar där för ingen annanstans har jag sett mer än små knoppar. Jag skulle jobba lite med grästrimmern och lyckades hejda mig innan jag totalt demolerade de små blommorna. Bladen blev lite skadade men de är ju fina ändå.

Min syster kom upp med den goda idén att våra hundar skulle få bada i den närbelägna lilla sjön. Vi packade in oss i bilen och väl framme njöt våra vovvar av vatten och bollapport. Kameran var kvar hemma men som tur är har jag alltid mobilen med mig. T o m Kasper simmade några simtag för att hämta bollen men det är stor skillnad mot för något år sedan. Han var i alla fall lycklig de gånger han kom in mot stranden och hade lyckats hämta bollen. För att han skulle ha en chans mot den yngre (12 år) och snabbare Nalle höll min syster fast Nalle några gånger. Då gick Kasper långsamt ut mot bollen och tog några väldigt långsamma simtag för att nå den. Både jag och min syster var beredda på att springa ut och slänga oss i vattnet om han skulle få problem men han bara njöt.

Inte bara hundarna badade i den lilla sjön.