Bilden i förra inlägget visar verkligen vilken skillnad det kan bli mellan ett mobilfoto och ett foto från en lite bättre kamera. Här ser ni hur den egentligen ser ut, klibbtickan. Jag lärde mig namnet på den i våras men den tickan såg helt annorlunda ut. Det gemensamma är dropparna undertill. Tickan på nästa bild har också dessa droppar (syns inte så bra på den bilden) och efter lite googling har jag förstått att klibbtickor kan se ut lite hur som helst. Jag tycker att den översta tickan ser ut som en halv hjärna med mögelangrepp undertill. Dropparna får jag inte riktigt in i den fantasin om det inte är så att någon har sköljt av den halva hjärnan 😉

I går kom det 40 mm regn och både jag och naturen är glada. Jag går min svampletarrunda varje morgon (utom när det regnar) och framöver kanske min svampkorg fylls ännu mer. Det som inte är lika kul är att när man inte håller sig på stigarna så attackerar fästingarna. Igår tog jag bort en som satt fast på benet och i dag hittade jag en liten rackare på magen. Några har jag hittat innan de har bitit sig fast också. Det är nästan så att jag inte vill gå ifrån stigarna hädanefter men jag vill ju gärna ha svampen som finns där inne.

Efter regn hittar man droppar även på andra ställen än under klibbtickor.

Nypon lyser upp så fint i en ännu inte så färgglad skog. Men när man kommer riktigt nära och ser de små detaljerna så är nyponen inte bara fina utan även lite spännande.

Jag kom att tänka på att när jag och min son ger oss iväg ut i Europa så närmar vi oss november. Vi hinner t o m passera månadsskiftet innan vi kommer hem. Om vi tar den planerade rutten så kör vi omkring på Alpvägar omkring 1:a november. Genast satte jag mig och letade på nätet efter vilka regler som gäller om det är snö eller is på vägarna. Tur att jag tänkte på det för det är ett måste att ha vinterdäck eller snökedjor på vissa sträckor efter 1:a nov. Ofta är det dubbfria däck som gäller och de däck jag har är dubbdäck. Jag har ändå inte plats för att packa in fyra däck om vi ska få plats med allt annat men snökedjor är det nog bäst att skaffa. Om det är vinterväglag undviker vi nog de vägarna och väljer motorvägen genom Alperna i stället. Det känns säkrast och enligt informationen brukar det inte vara vinterväglag där. Kanske måste vi även välja att köra vår rutt i motsatt riktning än planerat. Det skulle kunna ge lite bättre förutsättningar.

Det här är bara en av många saker man måste tänka på. Jag har redan köpt brandsläckare och första-hjälpen-kudde. Varselvästar har jag redan. Bilen ska ha dekaler från tre olika länder som visar vilken miljöklass den tillhör. Ännu fler saker måste åtgärdas och införskaffas innan resan och det är tur att man kan hitta all info på nätet.

Oj, vad kul vi hade när vi satt här och planerade vår resrutt. Jag hade köpt en Europabilatlas och min son (M) använde sin surfplatta. På den kunde han zooma in och få helt otroligt skarpa närbilder på vägnätet. Ner på detaljnivå och dessuton i 3D som kunde vridas i alla möjliga vinklingar. Det gjorde att där såg vi vägar som inte fanns inritade i min vägatlas. Fina vägar nära kuster och sjöar och med diverse vackra vyer men även en del fina städer. Jag ville fylla i vår färdväg med tuschpenna så jag fick helt enkelt chansa lite ibland. Vi använder ju GPS sedan och kommer vi fel så är inte det hela världen.

M lät datorn räkna ut längd och tidsåtgång på de olika alternativa vägarna och självklart tar våra val mycket längre tid än om vi hade valt att åka mest på motorvägar. Men vi vill inte kompromissa med vad vi vill se så resan blev plötsligt nästan fyra veckor lång i stället för tre. Ändå hinner vi bara nosa på det som finns att se. Vi valde t ex helt bort Paris eftersom det finns alldeles för mycket vi skulle vilja se där. Vi har gjort en dagsutflykt till Paris förut när huvudmålet var ett annat men nästa gång vill jag ha tid att upptäcka staden lite grundligare.

Jag fick sällskap av M på min morgonpromenad och vi strosade omkring, hittade lite svamp och tre vovvar att gosa med 😉 Jag hade inte med kameran eftersom det såg ut att finnas risk för lite regn. Men den här roliga saken ville jag ha en bild på så ännu en gång fick mobilen bli räddningen. Ser jag den igen när kameran är med så kanske det blir en skarpare bild.

Jag hittade tillbaka till en av blomkålssvamparna och såg lite senare ännu en fin sådan. Den här gången fick de följa med hem. Vi gjorde varma svampmackor till lunch men jag hade redan förberett med annan svamp. Jag ville ändå testa hur blomkålssvampen smakade så jag knaperstekte varsin liten bit åt oss. Bara lite salt och peppar på. Den smakade precis så gott som jag har läst mig till. Kul att jag nu har lagt till ännu en svamp till min lilla kunskapsbank.

I morse var jag hos min läkare för att gå igenom alla värden, mediciner, kolla så att inga leverfläckar ser konstiga ut och för att gå igenom ev frågeställningar. Som vanligt konstaterade vi att jag och min nya lever trivs bra ihop. Några blodvärden var lite låga och blodtrycket lite högt men inget alarmerande. Jag berättade om mina problem att somna pga stress och jag fick insomningstabletter utskrivna, förhoppningsvis behövs de inte långvarigt. Jag frågade om han nu anser mig tillräckligt frisk för en resa inom Europa och ja, han gav klartecken 😁👍 Visserligen med de vanliga förmaningarna om handhygien, inga buféer och att försöka undvika sjuka personer och andra smittrisker. Men det finns inga hinder för min sons och min halvt om halvt planerade resa.

I morgon kommer min son hit till mig och då ska vi planera vår gemensamma bilresa genom Europa. Gissa om jag blev glad när han frågade mig om jag ville göra honom sällskap. Vi vill båda ungefär samma saker men är väldigt överens om att vi inte måste vara klistrade på varandra precis hela tiden. Jag är ju inte lika ung, pigg och rask som han och kanske hellre tar en båttur än klättrar i något berg (ytterligheter men det är bara ett exempel).

I oktober bär det av. Vi har bara planerat rutten väldigt grovt och just nu ser den ut ungefär så här:

Följer vi den vägen blir det ca 550-600 mil och det får räcka. Vi har räknat med att vara ute och resa i ca tre veckor och vi vill ju göra lite annat än bara sitta i bilen. Men det som är bland det mest spännande är att vi inte planerar mer än dag för dag. Inga bokningar för boende och inga helt fastställda resplaner. Vi ska göra det vi får lust med och kanske även vädret får bestämma lite. Jag skulle aldrig kunna resa på det sättet på egen hand. Jag har inte helt lämnat mitt liv som kontrollmänniska, även om jag har släppt på en del krav. Men jag har delegerat den delen till min son. Inte så att han ska behöva känna sig ensam om ansvaret men jag litar på att han vet hur man hittar boende längs vägen.

Det här ska bli så himla kul, kanske den roligaste resa jag någonsin får göra. Dyr men förhoppningsvis fantastisk. Ni kommer att få många fler uppdateringar innan vi kommer iväg och när det är dags kommer ni kanske redan att vara trötta på vår resa. Jag har naturligtvis redan varit ute på nätet och kollat upp det här med bilresor i olika länder och ojojoj, vad mycket det är att tänka på. Olika regler och olika krav på vad som ska finnas i och på bilen. Mer om det senare. Nu får det räcka för idag men lita på att det blir en blandning av svamp och Europa framöver 😀

 

Det är jag det, och jag tar alla chanser att få lite vovvegos. Jag möter en del hundar, och deras ägare, på mina promenader och jag kan inte låta bli att förväntansfullt titta på dem (hundarna alltså, inte ägarna). Gör de minsta antydan till att vilja hälsa så blir jag överlycklig, sätter mig på huk och välkomnar dem att komma nära. Den här veckan har jag haft riktiga mysmöten med en pudel, en labrador, en flat (flatcoated retriever), en jack russel och två spanielar av något slag (jag kollade upp att spaniel kan bli både spanielar och spaniels i plural). Hittills har ingen husse eller matte tagit illa upp utan de har glatt berättat om sina hundar och låtit mig hållas.

Men huvudsyftet med att gå ut i skogen är faktiskt inte att träffa hundar. Jag behöver promenaderna för att må bra. Jag har av okänd anledning (eller nåja, jag kan gissa och det finns flera anledningar) känt mig stressad ett tag men när jag är ute i naturen och fokuserar på det jag ser där, då känner jag inte den där stressknuten inom mig. I dag strosade jag omkring i tre timmar och jag njöt. Jag hittade inte massvis med svamp men tillräckligt för att jag skulle känna mig ganska nöjd.

Här ser ni först en stolt fjällskivling, sedan en citronslemskivling, en Karljohan, falska kantareller och kantareller. Det enda som inte kom med hem var de falska kantarellerna. Jag vill bara visa hur lätt det är att bli lurad på lite håll. När man kommer närmare ser man ganska lätt att det inte är det man vill ha men de har lurat mig ett antal gånger. Å andra sidan så har jag några gånger då hittat fina riktiga kantareller alldeles i närheten.

Jag förstod att det var blomkålssvampar jag hittade. Men jag har ingen vana eller kunskap om dem så jag lät dem vara kvar. Nu har jag tagit reda på att det tydligen är delikatesser. Det gäller att ha tålamod vid rensningen men sedan har man en väldigt god matsvamp. Jag får väl försöka hitta tillbaka till dem en annan dag. Riktigt häftiga svampar, särskilt när man kommer lite nära.

Men det finns annat än hundar och svampar i skogen. Dessa giftiga liljekonvaljebär t ex.

Ekollon lär jag inte få se när jag har flyttat ”hem” så jag får passa på att titta nu.

Jag hade precis plockat en kantarell när jag lyfte blicken och möttes av två ögon. Jag skrattade faktiskt till högt. Lite oväntat möte men ganska kul.

Någon har kläckts här. Hoppas att den lilla pippin mår bra och flyger omkring.

Blåklockor i olika storlekar måste höra till de tåligaste blommorna. Jag har sett dem nästan hela sommaren och de är fortfarande lika fina.

 

…men i mitt fall slår en av mina drömmar inte in. Men då är det bara att acceptera det och komma upp med en ny dröm tills den första blir möjlig.

Nu ska jag inte vara så kryptisk längre utan berätta vilken dröm jag måste ge upp. Jag ringde till Östersundshem, det kommunala bostadsbolaget i Östersund, för att höra vad mina köpoäng räcker till. Beskedet var att om ca 3,5 år kan jag kanske få en lägenhet i de områden jag har tittat på. Till nästa sommar kanske jag kan få en nyproducerad, lite dyrare lägenhet eller något i ett mindre attraktivt område.

Attans att jag missade att logga in inom ett år en gång. Då föll jag ur kön. Hade jag inte gjort den missen så hade jag fått precis vilken lägenhet som helst.

Men nu är det som det är och jag har kollat runt lite på nätet efter alternativ. Jag vill inte ha en annan av Östersundshems lägenheter medan jag väntar för då faller jag automatiskt ur kön och får börja om igen. Det finns andra alternativ men jag vet inte vad privata hyresvärdar utan köer har för kriterier när de väljer vilka som ska få bo hos dem. Det blir troligtvis en bostadsrätt till att börja med. Det hade jag inte tänkt mig. Jag vill inte binda upp pengarna i bostaden och jag har ingen lust att ha med en förening att göra när saker om mitt boende ska beslutas.

Jag ger inte upp. Något slags boende hittar jag alltid och i värsta fall får jag köpa ett hus med sjötomt i Bräcke för ca 500 000 kr. Priset avspeglar hur populärt det är.

Det blev ännu mer svamp idag och jag invigde min svamptork. Förra hösten spred jag ut svamp i olika stadier av torkning på tidningar överallt. Jag tänkte slippa det den här säsongen.