Jo, den bara springer iväg tillsammans med skogspromenader, svamprensning, min styrketräning (ett måste), reseförberedelser och konsekvenser av fotokursen. Det mesta är både roligt och givande men både reseförberedelserna och fotokursen medför en del datorhanterande och det vill inte alltid fungera som jag vill att det ska. Då tar det tid och plötsligt upptäcker jag att jag varken hinner med min dagliga dos av italienskaträning eller blogga. Kan ni förstå hur lite tiden räcker till. Hur sjutton klarar ni arbetande människor med något mer än att arbeta? Visserligen blundar jag oftast en stund dagtid eftersom jag ständigt är trött (inte alls samma trötthet som förut) men nog borde tiden räcka till mer.

I går morse träffade jag den här jättehärliga 8-månaderstjejen i skogen. Först var hon lite tveksam men hennes matte och jag pratade på en bra stund och när jag hukade och matte höll fram godis precis framför mig, då vågade hon hälsa. Sedan var det ett spralligt yrväder som for omkring mig och gärna ville vara kompis.

I dag blev det ingen promenad eftersom jag hade en bokad tid hos polisen för att skaffa pass. Det gick smidigt och lätt och det enda svåra var att behöva se allvarlig ut på fotot. Jag trodde att jag hade rätt min men fick höra att jag minsann fortfarande log. Till sist tyckte jag att jag stod stel som en pinne och stirrade ilsket in i kameran. Då dög det. Resultatet blev inte så illa som jag befarade men jag ser ut som en riktig tråkfia.

Jag passade på att handla lite på Biltema och Kjell & Company när jag ändå var i Linköping. Det var länge sedan jag besökte den sortens butiker men nu behövde jag snökedjor och diverse kablar, nätkonverterare, fjärrkontroll till kameran och lite annat som de har på sådana ställan. Så gick den förmiddagen också och efter lunch, sovstund och två telefonsamtal har jag inte hunnit så mycket mer än att packa upp mina inköp och nu är det dags för middag. Men jag la allt annat åt sidan och kände att jag ville prioritera bloggen idag.

Och så var det det där med fotokursen. Kursledaren är jättetrevlig och kunnig och alla kursdeltagare verkar lika trevliga. Vi fick, på sedvanligt pedagogiskt vis, intervjua vår bordsgranne och sedan presentera varandra för gruppen. Inget personligt utan bara om vad vi vill med kursen och om drömfotoresa. Vi skulle också ta ett porträttfoto av vår granne på det sätt vi brukade fota och sedan spara det. Sista kurstillfället ska vi göra om det och jämföra resultat. Vi blev instruerade att ändra bildformat i våra kameror till Raw+Jpeg och att ta reda på om vi hade den senaste uppdateringen av firmware. Alla dessa ord har jag hört tidigare men inte förstått mycket av mer än att de två första kallas bildformat. Till nästa gång ska vi ha installerat programvara på våra datorer som konverterar Raw till andra format och vi ska även ha uppdaterat firmware om det behövs. Jag har lyckats med båda de uppgifterna och för en teknisk idiot tar det lite tid. Men nu är det gjort. Jag har knappt hunnit använda kameran efter det så jag vet inte om uppdateringen förändrade något och jag har inte ens försökt använda den nya programvaran än. Har inte riktigt orken till det men jag ska ta itu med det någon dag snart.

Det känns lite tudelat. Visst är det kul att lära sig de här sakerna och känna att jag får en bättre förståelse. Men jag vill att mitt fotande ska vara enkelt och roligt. Det ska inte ta fem minuter att ta ett foto. Kanske blir det så att jag kommer att vara glad för de nya kunskaperna när jag hittar ett riktigt wow-motiv (i Alperna kanske). Det lilla motstånd jag känner kanske försvinner när jag börjar förstå de här ordens innebörd på riktigt. Raw ska tydligen utnyttja kamerans kapacitet på allra bästa sätt och resultera i mycket bättre foton. Men då ska de bilderna behöva konverteras för att kunna användas. En vana kanske och det kanske går i stort sett lika fort som hittills. Jaja, det är i alla fall kul på kursen och nästa gång ska vi troligtvis fota tennisbollar i rullning.

Skogen ser aldrig riktigt likadan ut. Den förändras hela tiden och det är nog en del av min fascination för den. Den inte bara förändras utan den varierar snabbt och ser helt annorlunda ut när man förflyttar sig en liten bit. En tidig, lite disig morgon kan det först se ut som på den här bilden. Ett hygge där det förutom till synes välmående tallplantor även kommer upp diverse annat. En sådan morgon syns alla fuktiga trådar, förmodligen från spindlar, i tallarna och hela naturen har en trolsk stämning över sig.

Jag passerar ett skogsavsnitt med lövträd och i diset syntes spindelväven väldigt tydligt.

Lite senare ser skogen ut så här. Fortfarande med lite dis men det är på väg att lätta. Det här ser väldigt inbjudande ut för mig. Mjuk mossa i en gles barrskog. Skönt att gå där och vem vet vad man kan hitta om man är lite uppmärksam. Någon slags svamp brukar det bli.

Plötsligt försvann allt dis och en tidigt höstfärgad lönn mot en blå himmel får symbolisera den snabba förändringen.

Höstfärgerna börjar komma lite överallt. De flesta av er har nog sett blåbär i rött blåbärsris.

En del buskar är både gröna och vackert höstfärgade.

Men var är svampen, kanske ni undrar. Jodå, jag plockar svamp under min promenad men vill gärna visa lite annat också. Här kommer i alla fall en blodriska. En av de första för i år.

Blomkålssvampen är en ny svamp i min kunskapsbank men nu har jag plockat fyra sådana och det får nog räcka. Vi får väl se om jag kan stå emot om jag ser en lika fin som den här.

En för mig okänd svamp men den är fin.

En hätta, så mycket vet jag, men vilken sorts hätta är jag inte lika säker på.

En intressant sak. Jag vet inte ens om den är en svamp eller något annat.  Men den lyste upp i mossan.

Jag förmodar att detta är en av alla olika klibbtickor. Jag kan inte låta bli att fota dem när jag upptäcker dem. Jag tycker ju att det är så fint med droppar.

I kväll ska jag börja min fotokurs och vi får väl se om det blir någon skillnad i mitt fotograferande sedan. I ärlighetens namn tror jag inte det. Det är nog mera så att jag känner att jag borde kunna min kamera lite bättre. För det mesta kommer nog automatiken att användas även om jag lär mig att hantera kameran manuellt.

Bilden i förra inlägget visar verkligen vilken skillnad det kan bli mellan ett mobilfoto och ett foto från en lite bättre kamera. Här ser ni hur den egentligen ser ut, klibbtickan. Jag lärde mig namnet på den i våras men den tickan såg helt annorlunda ut. Det gemensamma är dropparna undertill. Tickan på nästa bild har också dessa droppar (syns inte så bra på den bilden) och efter lite googling har jag förstått att klibbtickor kan se ut lite hur som helst. Jag tycker att den översta tickan ser ut som en halv hjärna med mögelangrepp undertill. Dropparna får jag inte riktigt in i den fantasin om det inte är så att någon har sköljt av den halva hjärnan 😉

I går kom det 40 mm regn och både jag och naturen är glada. Jag går min svampletarrunda varje morgon (utom när det regnar) och framöver kanske min svampkorg fylls ännu mer. Det som inte är lika kul är att när man inte håller sig på stigarna så attackerar fästingarna. Igår tog jag bort en som satt fast på benet och i dag hittade jag en liten rackare på magen. Några har jag hittat innan de har bitit sig fast också. Det är nästan så att jag inte vill gå ifrån stigarna hädanefter men jag vill ju gärna ha svampen som finns där inne.

Efter regn hittar man droppar även på andra ställen än under klibbtickor.

Nypon lyser upp så fint i en ännu inte så färgglad skog. Men när man kommer riktigt nära och ser de små detaljerna så är nyponen inte bara fina utan även lite spännande.

Jag kom att tänka på att när jag och min son ger oss iväg ut i Europa så närmar vi oss november. Vi hinner t o m passera månadsskiftet innan vi kommer hem. Om vi tar den planerade rutten så kör vi omkring på Alpvägar omkring 1:a november. Genast satte jag mig och letade på nätet efter vilka regler som gäller om det är snö eller is på vägarna. Tur att jag tänkte på det för det är ett måste att ha vinterdäck eller snökedjor på vissa sträckor efter 1:a nov. Ofta är det dubbfria däck som gäller och de däck jag har är dubbdäck. Jag har ändå inte plats för att packa in fyra däck om vi ska få plats med allt annat men snökedjor är det nog bäst att skaffa. Om det är vinterväglag undviker vi nog de vägarna och väljer motorvägen genom Alperna i stället. Det känns säkrast och enligt informationen brukar det inte vara vinterväglag där. Kanske måste vi även välja att köra vår rutt i motsatt riktning än planerat. Det skulle kunna ge lite bättre förutsättningar.

Det här är bara en av många saker man måste tänka på. Jag har redan köpt brandsläckare och första-hjälpen-kudde. Varselvästar har jag redan. Bilen ska ha dekaler från tre olika länder som visar vilken miljöklass den tillhör. Ännu fler saker måste åtgärdas och införskaffas innan resan och det är tur att man kan hitta all info på nätet.

Oj, vad kul vi hade när vi satt här och planerade vår resrutt. Jag hade köpt en Europabilatlas och min son (M) använde sin surfplatta. På den kunde han zooma in och få helt otroligt skarpa närbilder på vägnätet. Ner på detaljnivå och dessuton i 3D som kunde vridas i alla möjliga vinklingar. Det gjorde att där såg vi vägar som inte fanns inritade i min vägatlas. Fina vägar nära kuster och sjöar och med diverse vackra vyer men även en del fina städer. Jag ville fylla i vår färdväg med tuschpenna så jag fick helt enkelt chansa lite ibland. Vi använder ju GPS sedan och kommer vi fel så är inte det hela världen.

M lät datorn räkna ut längd och tidsåtgång på de olika alternativa vägarna och självklart tar våra val mycket längre tid än om vi hade valt att åka mest på motorvägar. Men vi vill inte kompromissa med vad vi vill se så resan blev plötsligt nästan fyra veckor lång i stället för tre. Ändå hinner vi bara nosa på det som finns att se. Vi valde t ex helt bort Paris eftersom det finns alldeles för mycket vi skulle vilja se där. Vi har gjort en dagsutflykt till Paris förut när huvudmålet var ett annat men nästa gång vill jag ha tid att upptäcka staden lite grundligare.

Jag fick sällskap av M på min morgonpromenad och vi strosade omkring, hittade lite svamp och tre vovvar att gosa med 😉 Jag hade inte med kameran eftersom det såg ut att finnas risk för lite regn. Men den här roliga saken ville jag ha en bild på så ännu en gång fick mobilen bli räddningen. Ser jag den igen när kameran är med så kanske det blir en skarpare bild.

Jag hittade tillbaka till en av blomkålssvamparna och såg lite senare ännu en fin sådan. Den här gången fick de följa med hem. Vi gjorde varma svampmackor till lunch men jag hade redan förberett med annan svamp. Jag ville ändå testa hur blomkålssvampen smakade så jag knaperstekte varsin liten bit åt oss. Bara lite salt och peppar på. Den smakade precis så gott som jag har läst mig till. Kul att jag nu har lagt till ännu en svamp till min lilla kunskapsbank.

I morse var jag hos min läkare för att gå igenom alla värden, mediciner, kolla så att inga leverfläckar ser konstiga ut och för att gå igenom ev frågeställningar. Som vanligt konstaterade vi att jag och min nya lever trivs bra ihop. Några blodvärden var lite låga och blodtrycket lite högt men inget alarmerande. Jag berättade om mina problem att somna pga stress och jag fick insomningstabletter utskrivna, förhoppningsvis behövs de inte långvarigt. Jag frågade om han nu anser mig tillräckligt frisk för en resa inom Europa och ja, han gav klartecken 😁👍 Visserligen med de vanliga förmaningarna om handhygien, inga buféer och att försöka undvika sjuka personer och andra smittrisker. Men det finns inga hinder för min sons och min halvt om halvt planerade resa.

I morgon kommer min son hit till mig och då ska vi planera vår gemensamma bilresa genom Europa. Gissa om jag blev glad när han frågade mig om jag ville göra honom sällskap. Vi vill båda ungefär samma saker men är väldigt överens om att vi inte måste vara klistrade på varandra precis hela tiden. Jag är ju inte lika ung, pigg och rask som han och kanske hellre tar en båttur än klättrar i något berg (ytterligheter men det är bara ett exempel).

I oktober bär det av. Vi har bara planerat rutten väldigt grovt och just nu ser den ut ungefär så här:

Följer vi den vägen blir det ca 550-600 mil och det får räcka. Vi har räknat med att vara ute och resa i ca tre veckor och vi vill ju göra lite annat än bara sitta i bilen. Men det som är bland det mest spännande är att vi inte planerar mer än dag för dag. Inga bokningar för boende och inga helt fastställda resplaner. Vi ska göra det vi får lust med och kanske även vädret får bestämma lite. Jag skulle aldrig kunna resa på det sättet på egen hand. Jag har inte helt lämnat mitt liv som kontrollmänniska, även om jag har släppt på en del krav. Men jag har delegerat den delen till min son. Inte så att han ska behöva känna sig ensam om ansvaret men jag litar på att han vet hur man hittar boende längs vägen.

Det här ska bli så himla kul, kanske den roligaste resa jag någonsin får göra. Dyr men förhoppningsvis fantastisk. Ni kommer att få många fler uppdateringar innan vi kommer iväg och när det är dags kommer ni kanske redan att vara trötta på vår resa. Jag har naturligtvis redan varit ute på nätet och kollat upp det här med bilresor i olika länder och ojojoj, vad mycket det är att tänka på. Olika regler och olika krav på vad som ska finnas i och på bilen. Mer om det senare. Nu får det räcka för idag men lita på att det blir en blandning av svamp och Europa framöver 😀