Jag skrev ju om att min balkongdörr inte går att rubba en cm. Jag har försökt men gav snart upp. Men tanken på att frosta av frysen medan kylan höll i sig släppte inte och inte behöver man en dörr när det finns fönster. Jag har fyra kylväskor i olika storlekar och i dem plockade jag ner nästan alla frysvaror. Tillsammans med en av fryslådorna, täckt med en filt för att inga fåglar skulle bli frestade, ställde jag ut väskorna i snön och där stod de bra tills frysen var avfrostad och hade blivit tillräckligt kall igen. Jag funderade på om jag skulle ta på mig storstövlarna och försöka borsta bort snön från ljusslingorna och plocka bort dem. Men det är så många andra som fortfarande har kvar sina julbelysningar och det är nog inte bara jag som inte kommer åt att ta bort dem. De får vara kvar tills förutsättningarna blir bättre. Det är ju fortfarande fint när de lyser under snön.

Det är inte bara ljusslingorna som lyser fint. Solen, tillsammans med lite dimma i bakgrunden, lyser också upp.

Igår var det 17 minusgrader och ganska soligt men det drog lite och det behövs inte mycket vind för att det ska kännas rejält kallt. Jag höll mig mest inne i skogen. Jag vet inte hur det har gjorts eller vad som har tillverkat jättefina gångstigar i djupsnön men jag var tacksam att jag kunde vandra omkring utan ansträngning.

Värre var det med framkomligheten när jag kom ut ur skogen. Jag trodde att jag skulle kunna gå där jag brukar gå och njuta av sol och fina vyer. Men det syntes hur snön yrde lite och spåren var nästan igenblåsta. Då vände jag och höll mig på de fina upptrampade stigarna i skogen i stället.

I dag är det lika dimmigt ute som i mitt huvud så jag har ingen lust att gå ut. 19 minusgrader är dessutom lite på gränsen för vad som är skönt att vara ute i. En annan dag hade jag nog inte tvekat att gå ut i alla fall men ibland kan det vara skönt att ha något att skylla på.