Vad hände med rimfrosten?

Det var ännu en kall natt och termometern har, såvitt jag vet, inte varit över noll vid något tillfälle. Jag blev därför förvånad när mörkret gick över i morgonljus och jag såg att träden var fria från rimfrost och att allt var kalt och trist. Jag förstår inte. Kan det ha varit torrare luft eller kanske en stark vind som har förstört det vackra? Kanske var det en kombination. Jaja, vad det än beror på så är jag glad att jag fick med mig några bilder från gårdagens promenad. Då var det fortfarande en sagolikt vacker natur där ute.

DSC_0010DSC_0059DSC_0070DSC_0077DSC_0082DSC_0018DSC_0065

I går bakade jag årets omgång med lussebullar. Jag glömde föreviga dem så ni får tro mig på mitt ord. Det gick ovanligt snabbt och smidigt trots att jag gjorde dubbel sats. Förmodligen för att lussebullarna blev något större än vanligt och på slutet gjorde jag några extra stora russinbomber (men i år blev det utan russin eftersom ingen egentligen efterfrågar dem). De gjorde jag för min äldsta dotters skull för att hon ska bli nöjd och få de degiga bullar hon så gärna vill ha. Vi får väl avvakta och se om hon godkänner dem. Traditionen är egentligen att lussebullar ska bakas helgen då första advent infaller och det ska ske medan julmusik spelas på hög volym. Men jag har fått önskemål att vi i stället ska baka ett pepparkashus då och det blir lite för mycket att göra båda delarna.

Så till sist en fråga som jag har ställt förut. De flesta av er känner igen den och har avböjt. Tre bloggvänner skrev att de gärna skulle vilja få frågan till vintern därpå, d v s denna vinter. Nu har två av dem tyvärr inte möjlighet men en bloggvän är fortfarande kvar och försöker få semester då. Några nya bloggvänner har tillkommit och därför ställer jag frågan igen. Två sängplatser finns kvar. Den som blir intresserad kan läsa om erbjudandet i länken nedan. Det är skrivet för nästan två år sedan så utbudet i Åre är lite annorlunda. Ingen kabinbana och ingen show med Wallmans salonger. Erbjudandet kommer inte igen efter den här säsongen. Men det vore kul om någon mer vill hänga med och själva boendet är gratis.

Vecka 5 i Åre.

 

November börjar bra

I alla fall vädermässigt och det är oftast just vädret som styr våra måenden. Jag själv är inte väldigt väderberoende. Jag gillar de flesta vädervarianterna utom när det blåser hårt och faller nederbörd samtidigt.

Vädret är ett ämne som de flesta berör ofta. Jag själv har förändrats rejält från mitt tidiga vuxenliv och till hur jag är nu. När jag träffade min man var jag inte särskilt intresserad av att prata om väder. Jag flyttade från Linköping till honom i Strängnäs, 17 mil, och varje gång jag jag hade pratat med mina föräldrar frågade han vad de hade för väder hos sig. Likadant var det när vi besökte mina svärföräldrar, som bodde bara några mil ifrån oss. Vädret var ett gemensamt intresse för hela min mans familj. De frågade ofta samma fråga och jag vet inte hur många gånger jag kände mig lite dum för att jag inte hade en aning om hur vädret var hos mina föräldrar. Mina svärföräldrar frågade om vi aldrig pratade om det och nej, det gjorde vi inte. För mig spelade det ingen roll hur vädret var där jag inte befann mig och mina föräldrar, och även mina systrar, tänkte likadant. Jag har i och för sig aldrig frågat dem varför de inte pratade om vädret men jag antar att de hellre pratade om annat.

Så småningom tröttnade jag på att aldrig kunna redogöra för vädret och jag började ställa frågan när jag pratade med mina föräldrar. På något underligt vis blev jag intresserad på riktigt men det tog ett tag innan det kändes naturligt. Till sist blev vädret viktigt även för mig och jag tyckte inte att det var underligt att min man satte upp termometrar och väderstationer i alla rum, t o m i badrummet. Våra barn har skrattat rejält åt alla dessa termometrar men det blir lätt en vana att gå runt och kolla värdena. Nu har jag bara två termometrar som visar temperaturen ute men innetemperaturen har jag koll på i alla rum. Jag saknade den mest avancerade väderstationen med vind- och regnmätare men även frånvaron av dessa mätare blir en vana. Nu är jag nog ganska normal i mitt väderpratande och temperaturkollande. Man kan säga att jag har gått igenom alla nivåer och till slut blivit normal. I alla fall i det avseendet 😉 Men jag kollar väderappen i mobilen ofta och det är ett beteende som bara är några år gammalt.

Här hos mig är det härligt frostigt och lagom kallt. De senaste dagarna har bjudit på dimma och rimfrosten har satt sig lite här och där. Enligt väderappen 😉 skulle det ha varit sol både igår och idag men den lyckades aldrig synas genom dimman. Kanske var det annorlunda lite längre bort för jag har sett soliga bilder från Östersund.

Först några bilder från gårdagens promenad.

DSC_0015DSC_0016DSC_0053DSC_0063DSC_0076DSC_0109DSC_0114DSC_0119

Efter ännu en kall och dimmig natt har rimfrosten byggts på lite mer och de här bilderna är tagna från balkongen.

DSC_0003DSC_0016DSC_0018DSC_0035

 

Snart är det jul

Snart är ett relativt begrepp men tiden går fort och plötsligt är den här. Vår familj ska för första gången inte fira hemma hos mig. Lite typiskt nu när jag har flyttat hit och räknade med en vit jul. Men jag är ändå väldigt glad för att min yngsta dotter och hennes man har bjudit sina familjer att fira med dem i Örebro. Ett väldigt trevligt initiativ som är möjligt till stor del för att de är kattvakter åt goda vänner som bor tvärs över gatan. Där får några av oss bo. Jag ser väldigt mycket fram emot årets jul och tågbiljetter är redan bokade.

Men i stället för att komma upp hit till jul vill min äldsta dotter komma till mig första advent och min son hakade ganska snabbt på. Ni vet redan att det inte är ofta äldsta dottern orkar resa någonstans men hon älskar jul och jag har alltid väldigt mycket jul hos mig. Det här blev ju en väldigt bra planering och jag får träffa min familj två gånger innan det blir nytt år 😀 Ännu bättre skulle det vara om även yngsta dottern och svärsonen hade möjlighet att komma.

Det här är en period då jag är lite sparsam med inlägg. Jag låter mig styras av lust och inspiration och det är väl så det ska vara. Dagen efter mitt misslyckade apoteksbesök såg jag till att ha plånboken med mig och åkte dit igen. Jag hade inte tänkt promenara i samma område men det verkade enklast eftersom jag redan var där. Men den här gången började jag på andra sidan sjön och avslutade med att gå runt den lilla sjön. Jag kom förbi den ännu mindre lilla sjön, eller pölen, där jag fotade alla söta dunungar i somras. Nu finns det bara vuxna änder där. Inte en enda sothöna såg jag.

DSC_0004DSC_0009

I går besökte jag minneslunden för att tända ett ljus. I första hand för min man men även mina farföräldrar och min svärfar finns där. Jag skänkte även en tanke till mina föräldrar som finns i minneslunden i Linköping. Men att gå dit just när det är en allmän ljuständardag gav mig ingenting. Jag går hellre dit och filosoferar lite när det är lugnt och jag inte blir störd av alla andra som kommer dit i samma syfte. Det kommer alltså inte att bli en tradition för min del. Det finns andra datum som känns mer angelägna. Jag hade inte kameran med mig men när jag kom till en folktom del av kyrkogården tog jag upp mobilen och tog ett snabbt kort utan att egentligen se hur det blev. Det intressanta resultatet ser ni här.

20191102_183043

I morse var det 6 minusgrader och några få snöflingor hade fallit under natten. Jag åt frukost och gav mig ut på en promenad. UNDERBART!!! Just en sådan promenad som får alla bekymmer att försvinna för en stund och som ger massor av energi. I mitt bostadsområde är det stora skillnader på björkarnas lövfällning.  Där jag stod såg det ut så här åt ena hållet…

DSC_0011

…och när jag vände mig om såg det ut så här.

DSC_0012

Mina fötter tog mig upp på höjderna med den fina utsikten och följande bilder visar en del av det jag såg.

DSC_0019DSC_0024DSC_0033DSC_0035DSC_0036DSC_0040DSC_0049

Naturligtvis måste fjällen vara med när jag går just där. Det är ju dem man beundrar mest under den här rundan. Som ni ser är det inte mycket vinter att tala om men nu verkar minusgraderna i alla fall ha fått fäste. Snart kanske det blir helt vitt.

DSC_0046

Lite vinter på vissa platser

Det har kommit några korta snöbyar den senaste veckan men plusgraderna tog över och utanför mitt hem är det nästan helt snöfritt. Därför tog jag på mig mina vanliga walkingskor när jag åkte iväg till andra sidan stan för att promenera vid Lillsjön. Att jag valde just det området beror på att jag hade apoteksvaror att hämta och jag hade bett att få dem till den Ica-butik som låg alldeles i närheten av den sjön. Jag brukar beställa mina piller från ett apotek på nätet eftersom en sort oftast inte finns i lager på de vanliga apoteken. Eftersom jag även har en narkotikaklassad medicin, sk opiat, kan jag inte få leverans till dörr eller närmaste paketombud. Tyvärr var inte huvudet riktigt med i dag och när jag kom till apoteket upptäckte jag att plånboken inte var med. Ingen plånbok innebär ingen legitimation och då blir det heller inga mediciner. Jag brukar aldrig glömma plånboken men det var bara att konstatera att det här var undantaget som bekräftar regeln. Det får bli en tur dit i morgon också.

Jag kunde i alla fall promenera, det krävs det ingen plånbok för att göra. Det var en skön dag med någon plusgrad och jag insåg ganska snart att jag borde ha tagit lite vintrigare skor. Här låg snön kvar på gångvägar och stigar men det hade i alla fall inte blivit tilltrampat och isigt. Jag slapp alltså halka omkring men lite blöt om strumporna blev jag. Som ni ser har det bildats lite tunn is en bit ut på sjön.

DSC_0006DSC_0004DSC_0009DSC_0011DSC_0013

Jag kom hem igen och lite senare förstod jag inte varför mina timerstyrda belysningar inte tändes när det började skymma. Inte förrän jag läste på en annan blogg att vi har haft strömavbrott förstod jag varför. Det var tydligen ett omfattande avbrott fick jag höra på nyheterna och stora delar av Jämtland har varit drabbade. Jag var lyckligt ovetande om detta under min promenad i de fina omgivningarna runt Lillsjön.

Jag är inte ensam och inte värst drabbad

Jag visste ingenting om ljusmanifestationen, som hölls igår kväll, innan jag såg ett inslag på de lokala nyheterna samma dag. Jag minns inte exakt vad de fokuserade på men det hade med läkare och att FK inte godkänner deras intyg att göra. Det som fastnade hos mig var slutklämmen där reportern, en f d nästangranne till mig, sa att ”i kväll ska det hållas en ljusmanifestation vid rådhuset kl 17.30”. Det är klart att jag kände mig manad att ta mig dit. Jag har inte skrivit något om min kamp mot FK på ett tag men den är i högsta grad levande. Den har fått mig att må riktigt dåligt men efter min systers besök känner jag mig ordentligt peppad att fortsätta kampen och gå vidare med juristhjälp om det behövs.

Det regnade och blåste riktigt rejält när jag gav mig av hemifrån men när jag kom fram blev det tack och lov uppehåll. Men de hårda vindbyarna ställde till det lite och de utställda ljusen fick tändas om med jämna mellanrum. Jag förstod snart att jag inte hade fått hela syftet med manifestationen klar för mig. Jag hade letat efter information på nätet men inte hittat någon. Det var i första hand en aktion för alla de som inte orkade kämpa längre och som inte såg någon annan utväg än att ta sina liv. De mörka siffror, som det inte finns någon statistik om men som många, över hela landet, kan vittna om. Det var nämligen en landsomfattande manifestation mot försäkringskassan och för alla de som p g a omänskliga beslut har tagit sina liv. Jag hade med mig ett gravljus och det var helt rätt eftersom det var just gravljus som skulle tändas för alla FK:s offer.

20191025_172940

Tyvärr var vi en alldeles för liten skara men tydligen har manifestationen fått mer uppmärksamhet på andra orter. Det har jag förstått efter att ha läst en del inlägg i den fb-grupp jag fick tips om (försäkringskassanupproret). För min egen del kändes det både skönt och samtidigt väldigt ledsamt att jag är i samma situation som mängder med andra människor. Jag mottogs väldigt väl och fick höra de andras berättelser om både sig själva och om andra. Som jag skrev i rubriken, jag är inte ensam och inte värst drabbad. Jag har viss annan försörjning och en bra buffert och jag kan kosta på mig några tusenlappar i juristhjälp för att få hjälp att få upprättelse om mina överklaganden inte hjälper. Men efter att ha mått dåligt och varit uppgiven ett tag har jag en stor förståelse för att värre utsatta personer ser självmord som den enda utvägen. Utslängd från sjukförsäkringen och för sjuk för att få hjälp från arbetsfömedlingen, då återstår bara försörjningsstöd (f d socialhjälp) för många och efter gårdagen inser jag att många inte ens får den hjälpen. Sjukförsäkringen är en försäkring som hanteras av en myndighet. Myndigheter behöver inte vara rädda för att kunderna ska fly till andra bolag eftersom de har monopol på sina tjänster. De kan alltså hantera människor precis som de vill och behöver inte bry sig om konsekvenserna. Låter jag bitter så är det för att jag är just det och min tillit till FK är helt obefintlig.

Vi var fler innan jag tog den här bilden men många av oss orkar inte stå länge i hård blåst och kyla. Jag stannade i 40 minuter men sedan gav även jag upp.

DSC_0006

Vid parkeringen tittade jag ut över båthamnen och bort mot mitt Frösön. Jag har aldrig ångrat att jag flyttade tillbaka och här lär jag nog bo kvar så länge jag lever.

DSC_0008

Hur går det då med min egen kamp? Jag har redan berättat om hur ett väldigt illa skrivet läkarintyg, som jag fick av en stafettläkare, ledde till att den förra sjukperioden inte godkändes. Det beslutet överklagade jag (till en annan instans men fortfarande till FK) och väntar fortfarande på besked. Jag sjukskrev mig genast igen och fick komma till min områdesläkare. Han skrev ett mycket bättre intyg men efter 21 års sjukskrivning anser FK att jag plötsligt har full arbetsförmåga i ett välanpassat arbete. Jag har under den här tiden haft tre olika handläggare på FK och av den senaste fick jag ett förslag på vad för slags arbete jag förmodas kunna utföra. Det hon beskrev var exakt det arbete jag hade när det inte fungerade längre. Nu har ännu ett läkarintyg skickats in och där rekommenderar min läkare starkt att jag ska få göra en arbetsförmågeutredning. Sådana har jag gjort flera stycken tidigare och alla har visat att jag inte kommer upp i 25 % arbetsförmåga. Fortsättning följer.

Här kan ni läsa hur FK bedömer mina besvär. De fick nästan med alla mina problem men väljer att ignorera en del. Nu väntar jag på deras beslut och om det blir som förväntat ska jag överklaga. Får jag inte rätt då går jag vidare med jurist som är specialiserad inom detta område.

Bedömning

Du är sjukskriven på grund av fibromyalgi och smärtor i bröstrygg och
rygg. Av läkarintyget framgår att du har svårt att arbeta med armarna över
axelhöjd och ut från kroppen. Du kan inte lyfta eller bära, du behöver byta
position ofta, och du har också svårigheter att gå.
Försäkringskassan bedömer att du trots dina besvär skulle klara ett sittande
arbete med möjlighet att växla position och som inte kräver att du bär eller
lyfter tungt.
Därför anser Försäkringskassan att din arbetsförmåga inte är nedsatt med
minst en fjärdedel på grund av sjukdom.