Jag skrev ett mail till övriga deltagare i jamskakursen (vi är bara fyra st inkl kursledaren) med beskedet att jag tyvärr inte kan vara med på tisdagens kurs. Det visade sig att en av de andra också hade förhinder och därför beslöts det gemensamt att vi skjuter fram kursen. Dagen efter, alltså i dag, kom det här mailet från Medborgarskolan.

Det borde kanske inte ha varit ett så förvånande besked men jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att vår lilla grupp skulle behöva den åtgärden. Men de måste så klart vara konsekventa och behandla alla likadant. Det här är inte ett särskilt stort ingrepp i våra liv och jag tycker att det var helt rätt. Nu återstår att se om våra tre återstående kurstillfällen får vänta till hösten. Det är nog ganska troligt.

Min lätta förkylning hindrar mig inte från att ta små promenader på isen. Jag har ju förmånen att gå ut genom en privat utgång och kan nästan genast komma ut på Storsjöns is. Där behöver jag inte följa samma spår som någon annan. Det går bra att gå nästan överallt och det var bra spridning på de som var ute samtidigt som jag. Jag har inte haft kameran med mig eftersom jag själv börjar tröttna lite på att fota samma motiv som jag redan har hur många bilder som helst på. Nu får det räcka med sjö, stad och fjäll för ett tag.

Skatteverket är en myndighet som de flesta har att göra med den närmaste tiden. Åtminstone gäller det för alla oss som deklarerar. Jag blev lite förvånad när ett brev från just skatteverket damp ner i min brevlåda eftersom jag brukar få all post från dem till min digitala brevlåda. Men jag förstod snart att det berodde på att brevet inte var till mig utan till min mans dödsbo. Nästan sex år efter hans olycka dyker det upp. Inte särskilt trevligt. Men jag kan inte lasta skatteverket för att jag inte har fattat att jag måste anmäla vilket konto pengarna ska betalas ut till. Jag trodde att det skulle gå till mitt konto automatiskt eftersom jag företrädde dödsboet vid hans deklaration. Jaja, det är väl inte en omöjlig uppgift att fixa nu. Det är ju tur att eftersändningen fortfarande gäller. Bara några få dagar kvar på de tolv månaderna.

Jag måste ändå kontakta skatteverket på något sätt, förmodligen försöker jag nå dem via telefon. I min deklaration för 2019 finns angivet att jag måste fylla i bilaga K5, försäljning av småhus. Det skulle jag gärna göra eftersom det skulle vara ganska lönsamt för min del. En hel del pengar skulle rulla in till mig. Men jag har redan deklarerat försäljningen av min del av huset i Mjölby i förra årets deklaration och jag tror inte att de på allvar menar att jag ska få den möjligheten igen. Jag hade trott att jag i år bara skulle behöva godkänna och skicka iväg deklarationen men det är nog bäst att kontakta dem. Om ni undrar varför jag deklarerade försäljningen redan i förra deklarationen så är det för att det är kontraktsdatum som bestämmer när det ska deklareras. Vi skrev kontrakt i december 2018 men ägarbytet skedde 2019. Det kanske är de förhållandena som lurar skatteverket 😉

Det här handlar inte om vädret inomhus utan snarare om att det är ett utomhusväder som får mig att välja inomhusaktiviteter i dag.

Som jag minns det har jag ibland hört ordet ”flurver” (uttalas flur-ver) om just den här sortens väder. Men när jag slog upp det i min nyinköpta ”orlboka” hittar jag många betydelser av ordet flurut där det enda förslaget för ruskväder är ”flurut e ver” (en direktöversättning borde vara ”ruskigt det väder”). Jag kan ha fel men ”e” visar att ”ver” är neutrum. Som ni förstår är grammatiken en ganska svår nöt att knäcka och den kan jag nog inte riktigt förstå innan jag har lärt mig många fler ord och kan sätta ihop meningar. Nu har jag i alla fall boken och eftersom författaren är kursledare passade jag på att få en signatur.

 

Medborgarskolan bjuder på både kaffe och kakor vid varje tillfälle men det är kakor som inte jag äter. Förra gången fick jag en klementin av en av deltagarna i stället och jag kände att jag ville ha med något som alla kan äta den här veckan. Lite misstänksamhet märktes när de förstod att äggen bytts ut mot kikärtsspad men snart smaskades det glatt och alla kakor gick åt.

Under veckan har det även varit möte för alla volontärer på katthemmet. Det var kul att träffa alla de andra och vi trängde ihop oss i ett av de rum där katterna vistas. Vi gick igenom ett nytt schemasystem på nätet, fick lära oss en del om hur man undersöker en katt och ger den medicin. Vi blev informerade om hur lokalerna ska förbättras och om en del andra saker. Frågan kom upp ifall några av oss ville ha en informationsträff om hur man gör katter mer sociala och mindre osäkra. Jag var snabb med att visa intresse. T ex ska man helst inte rygga undan om en katt gör ett utfall. Det blir nog svårt men det är säkert viktigt att katten ser att inte vi också är osäkra.

Nu funderar jag lite på hur jag ska bete mig i veckan. Jag känner mig påverkad av något som inte bryter ut. Det känns ungefär som innan feber bryter ut, lite sand i halsen och en aning snuva. Inget jag skulle bry mig om i vanliga fall men kanske ska jag undvika jamskakursen på tisdag t ex. Jag kan inte tänka mig att jag har träffat någon coronasmittad person men man ska ju inte chansa. Det är två dagar kvar så kanske hinner det gå över.

Väder och temperatur växlar verkligen ofta den här vintern. Efter en relativt kylig period är det nu dags för tö och isiga gångvägar igen. I morse valde jag att gå ut på isen på min promenad och där ser det ju fint ut med en upplogad gång ut till Medvinden. Men den var inte så fin som den ser ut. Växelvis blöt och hal och ibland sjönk jag igenom ytskiktet ner till ett vattenskikt. Där ville jag inte gå och som tur är finns det en del skoterspår att följa om man hellre vill det.

Under natten var det minusgrader och skoterspåren hade bjudit på perfekt hård yta att vandra på om inte plusgraderna hade ställt till det lite. Det gick fortfarande att gå utan direkta besvär men det lär bli mjukare spår ju senare på dagen man går där. Jag höll mig en bit från Medvinden eftersom det var snöröjning på gång.

När traktorerna hade kört vidare gick jag ut och kollade om Medvinden var gåvänlig men den var precis lika blöt och hal som den mindre gångvägen. De få personer jag mötte höll till utanför banan. Kanske skulle det gå bra att åka skridskor här men jag såg ingen som försökte.

Nåja, det kan inte alltid vara perfekt men det är i alla fall en helt underbar vårvinterdag om man bortser från besvären att gå, både på land och på sjön.

Jag ska inte tvinga på er mer om min kamp mot FK men jag vill berätta att det händer saker som kanske kan leda till en ljusning för många. Bl a har representanter för vår fb-grupp, som nu är uppe i 63000 medlemmar, haft ett möte med socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi. Hela mötet spelades in och ljudupptagningen finns i gruppen. Ett väldigt bra framläggande av våra synpunkter och om situationen för tusentals sjuka. Nu har även redaktionen för ”Uppdrag granskning” bestämt sig för att göra ett program om FK och har bett om tips och berättelser från oss i gruppen. Jag tänkte först att min berättelse inte är särskilt intressant och dessutom vill jag inte vara med i ett reportage. Men det är en försvinnande liten risk att just jag skulle bli ombedd att delta. Dessutom är det nog bra om det kommer in mängder av mail som berättar hur det går till och som visar att det inte bara gäller enstaka fall.

Mitt mail är nu inskickat. Jag försökte hålla en saklig ton och lyfta fram fakta. Det är inte rätt läge att komma med egna åsikter eller återge rykten. Jag har bara återgett vad jag har varit med om och erbjudit dem att se handlingar som styrker min historia. Kanske framgick det något om vad jag tycker ändå men jag tror att de får tillräckligt av ilska och sorg i många andra mail. För min del har jag inga förväntningar på upprättelse. Men kanske kan sjuka människor i framtiden hoppas på en myndighet som sköter sitt arbete som det en gång var tänkt.

Bilden har inget med inlägget att göra men är en trevlig avslutning 😀

Gregorie marknad har funnits sedan 1000-talet då den hölls på Frösön men 1798 flyttades marknaden till den då nygrundade staden Östersund. Marknaden har under århundraden varit Jämtlands viktigaste marknad och forbönder och knallar kom från olika delar till marknaden för att sälja och köpa varor. Marknaden hölls vintertid eftersom det var lättare att färdas från bygderna över snön med häst och släde. Gregorie marknad hölls 14 dagar efter marknaden i Levanger och innan dess hölls marknaden i Röros. På så sätt var det möjligt att komma till alla de tre marknaderna. Traditionen med forbönder, som kommer med häst och släde, hålls fortfarande vid liv.

Jag trivs inte med att gå i trängsel och försöka se vad som säljs och därför väntade jag inte till i morgon, då forbönderna kommer. Det var länge sedan jag besökte någon marknad över huvud taget och jag tyckte att det var dags nu. Dagen bjöd på ett fantastiskt väder. Jag gjorde det till en promenad med vändpunkten i marknaden. Ni känner säkert igen den här figuren från tidigare inlägg då jag har parkerat vid storsjöodjursspaningen. Gångvägen över isen börjar ganska nära den platsen och en fördel är att slippa leta parkering i stan. Min vanliga parkeringsplats är nämligen ockuperad av marknaden.

Kylan kom till sist och under några dagar har det dessutom snöat. Det gillar alla som uppskattar Vinterparken. Jag var ganska tidigt ute och senare var det inte så här tomt. Jag såg barn som dribblade med puckar genom den lilla labyrinten och hela isbanan användes av diverse skridskoåkare.

Snöborgen är nästan klar. Tyvärr såg jag inte till Birger någonstans. Han stod bredvid borgen tidigare vintrar och kanske sätts han dit lite senare.

Jag tror att själva marknaden har krympt en hel del sedan jag var här senast. Som jag minns det fortsatte den upp mot Stortorget och vägen stängdes av. Det var ändå tillräckligt många knallar på plats och jag strosade fram utan att behöva trängas. Min plånbok mår bra av att jag numera är vegan. Hade det varit för några år sedan hade jag fått med mig olika sorters korvar, tunnbröd, kokosbollar och förmodligen köpt en bit av en kolbulle. Det finns också olika sorters hantverk, ullvantar och ulltofflor, renskinn, godis, bakverk, väskor och mycket mer. Precis som det brukar vara på marknader.

Det gick också bra att beställa sig en liten stuga. Förmodligen för att använda som bastu eller grillstuga.

Jag öppnade plånboken, eller snarare mobilen och swish-appen, en enda gång och det var hos den här farbrorn. Strumpor går alltid åt.

Jag funderade på att ta en vilstol och sätta mig en stund i solen. De tillhandahålls helt gratis och jag gissar att det var många som satt där lite senare. Men jag började bli hungrig och vandrade tillbaka över isen.

Sista biten var inte plogad men när många går längs samma väg blir det ändå ganska lätt att ta sig fram. Där står min bil och väntar.

Folk tar sig fram lite varstans och om det finns spår efter någon blir det ofta fler som följer efter.

Jag skulle precis backa ut och åka hem när plogen kom och gjorde en fin gångväg där jag nyss hade gått.

Kameran låg på sätet bredvid mig och det var ingen trafik efter mig när jag närmade mig mitt område. Jag saktade ner nästan helt och tog en bild på det som nästan alltid möter mig när jag åker hem. Jag svänger vänster precis där de stora granarna syns och jag skulle gärna se att de granarna huggs ner.

Tolv par strumpor för hundra kr är inte så dumt. Det kanske inte är världens bästa kvalitet men för drygt åtta kr per par spelar det inte så stor roll.

Mina barn brukar ibland skaka på sina huvuden åt mig när jag köper något i tron att det är rätt och så visar det sig att jag har läst väldigt slarvigt. Jag är medveten om att jag ofta är för snabb och därför försöker jag bli bättre på att verkligen läsa allt. När jag kom hem efter utflykten väntade ett paket från Matsmart utanför min dörr. Ja, man kan få dem hemlevererade för 20:- och utan att vara hemma om man handlar för 500 kr. Jag trodde att jag bl a hade köpt två påsar röda linser men det som kom var det här.

Jaja, ingen mening att gräma sig. Jag får helt enkelt googla lite och förhoppningsvis hittar jag något bröd som ska bakas med det här eller kanske det kan användas till något annat. Jag har nog blivit lite för säker på min egen förmåga att läsa allt och nu fick jag en påminnelse om att jag är slarvig i det avseendet. Jag kan inte ens själv förstå hur jag kunde missa detta.