Jag har väntat och undrat och jag har sett hur alla goda rönnbär har skrumpnat ihop och försvunnit. En del har så klart blivit mat till andra fåglar men mycket av allt det goda har bara blivit förstört. Idag, äntligen, såg jag en liten flock av de efterlängtade sidensvansarna och det verkar som om de hittade något annat att äta. Jag hoppas att det smakade bra. Mitt bland alla lekande och stojande skolbarn hade de valt att slå sig ner. Stannar man i den miljön och plockar fram kameran så får man räkna med att få nyfikna frågor och då får man svara så gott det går. När en av tjejerna, i slutet av frågestunden, frågade om hon var med på någon bild svarade jag att jag försöker låta bli att fota barn om jag inte har frågat föräldrarna först. Då sprang de iväg med ett hejdå och jag vandrade vidare. Jag kanske ska förklara att det är en öppen skolgård som man passerar på väg till ica-butiken och även för att komma vidare. Inga staket någonstans men alltid gott om personal som försöker överblicka allt som sker.

Tisdagen och onsdagen den här veckan blev lite trista. Jag skulle egentligen ha promenerat med C ena dagen men var tvungen att avboka. Ljumsken är ett väldigt dumt ställe att få ont i om man vill gå men så var det. Igår provade jag en lite kortare runda och eftersom det gick helt ok så gick jag en lite längre promenad idag, efter att först ha varit på katthemmet och sedan sett hur ännu två medaljer gick till de duktiga svenska idrottarna. Jag sa till C att jag ville hinna hem till tio på fm för att se tävlingarna och vi hann både göra det vi skulle och gosa med en del fina kissekatter. Inga bilder blev tagna dock men det kommer fler tillfällen.

Men ännu en bild från Medvinden blev det i stället. Jag mötte en siberian husky vars matte sa att det var första gången de var på isen tillsammans. Hon försökte få honom att sitta ner när det kom andra hundar eller skridskoåkare förbi. Men när jag kom och gick väldigt nära (för att inte komma ut på den hala delen) och när jag dessutom sa hej, då blev det lite för svårt. Den fina huskyn kom fram och viftade på hela sig. Naturligtvis frågade jag ändå om det var ok att hälsa och fick ett javisst till svar. Jag hann inte sätta mig ner på huk som jag brukar utan vovven reste sig på baktassarna, lutade framtassarna mot mig (han hoppade inte) och innan jag hann stänga munnen fick jag en rejäl huskykyss. Inte vad man vill ha kanske men resten av gosstunden var mysig.

Från Medvinden är en lite mindre isväg röjd fram till det lilla skogsavsnitt där jag tar stigen för att komma hem till mig. Lättgånget alltså och jag och många med mig ser till att ta vara på möjligheten att tillbringa en del av de härliga solskensdagarna på isen.

Fjärde sprutan är avklarad och den här gången fick jag lite mer ont i armen. Det tar jag som ett tecken på att den gör nytta och kanske har jag rätt i att det är så.

Igår väntade vi tills Nils van der Poel så imponerande vann sitt OS-guld innan vi gick ut i solen. Det var i alla fall soligt vissa stunder och då njöt vi lite extra. Men det var skönt att promenera på isen även när molnen gömde solen. Min svägerska är inte van vid att kunna gå på is så det var ju passande att Medvinden hade plogats upp lagom tills vi kom tillbaka från Åre. Det var också tur att hon hade bokat tågbiljetten hem till någon dag senare så att vi kunde ta den här promenaden. Fjällen skymdes av moln men de behöver ju inte alltid vara med när jag fotar åt det här hållet.

Lite senare på eftermiddagen tittade jag ut och fick se hur en slöja av dimma drog fram som i vågor. Dimman rörde sig faktiskt framåt och kanske borde jag ha filmat i stället. Men man kan inte alltid tänka på allt. Jag vet faktiskt inte varför de rosa tonerna finns i bilden. Jag har försökt redigera bort dem men då blir bilden ännu konstigare.

Under natten kom det ca en dm nysnö men det var inget som störde när jag tidigt i morse skjutsade min svägerska till tåget. Strax före 06.00 var jag hemma igen och åt frukost. OS styr en del av mina dagar men inte helt. Idag fick jag se Sara Hector när hon gjorde sin bragd och fixade ännu ett OS-guld till Sverige. Lite senare tyckte jag synd om de svenska tjejerna i skidskyttet när det inte alls gick som de hade velat. Vid tolvtiden kände jag mig färdig med OS för dagen och gick ut. Jag började med att gå upp mot campingen för att se om det var möjligt att gå över de öppna fälten. Men jag kände att varken lust eller ork att pulsa fram i snön fanns på plats den här dagen. Jag väntar tills stigen har trampats upp rejält, för så blir det alltid några dagar efter ett snöfall.

I stället tog jag mig ner till sjön lite tidigare än jag hade tänkt och där fortsatte jag på Medvinden hem till mig. På skylten står det 5 km på båda sidorna och eftersom jag igår såg en skylt där det stod 4 km på ena sidan och 6 km på andra sidan, antar jag att Medvinden är ca en mil lång. Det ser ut som om jag var ensam på isen men rätt som det var kom det några skridskoåkare, sparkåkare och en del andra som antingen körde om mig eller mötte mig. Men jämfört med i helgen var det mycket färre personer ute. Här syntes det inte alls att det hade snöat så antingen hade snön redan plogats bort eller så har den blåst åt sidan. Jag gissar på att snöröjarna startade tidigt. Men vinden har också påverkat landskapet genom att blåsa bort den snö som föll på träden i natt.

Nästan hemma. Där uppe bor jag men jag var tvungen att fortsätta ca 50 m till innan det fanns en upptrampad väg upp till stranden och det lilla skogsavsnitt som är till för allmänheten. När jag kom hem testade jag faktiskt att trampa ner snön på balkongen och ställa dit en stol för att känna efter om solen värmde tillräckligt. Men jag kände ganska snart att solandet får vänta kanske en månad till. Söderut värmer säkert solen betydligt mer nu men snart har vi härliga vårvinterdagar här också.

Fredagen blev den absolut skönaste dagen under vår vecka i Åre. Solen värmde och himlen var blå. Det var så gott som vindstilla och stundtals åkte mössorna av. En fantastiskt dag som var mycket härligare än vi hade förväntat oss att få uppleva. Jag har visat er det mesta av vyerna men som avslutning hittade jag ändå några motiv som är nya. Kanske har de varit små detaljer i tidigare bilder men nu får de vara huvudmotiv. Tott hotell har jag nämnt flera gånger och så här ser det ut. Den äldsta delen, närmast kameran, är en fin byggnad men de nyare delarna kan jag inte säga så mycket snällt om. Möjligen har rummen där en fin utsikt.

Åre strand och Holiday club. Bakom hotellbyggnaden ligger de tvåvåningslängor där jag har min andelsvecka.

Åre torg-

Åres gamla kyrka.

I morse var det dags för hemresa och eftersom vi båda vaknade tidigt och slutstädning ingår i andelsavgiften, kom vi iväg ca kvart i åtta på morgonen. Vi kom hem lagom till att, efter uppackning, se mixstafetten i skidskytte. Ingen medalj där men Sveriges första OS-guldmedalj kom lite senare. Puckelpist har jag aldrig tittat på förut men vi råkade se finalen och där lärde vi oss namnet på en för oss okänd men väldigt duktig kille. Walter Wallberg ska man nog komma ihåg.

Men innan finalen i puckelpist tog vi bilen närmare stan och promenerade över isen mot Vinterparken, som premiäröppnades idag. En bit ut på isen stod den här fina snöfiguren. Kanske en hund, kanske en nalle.

Det var mycket folk i rörelse och det är inte så konstigt. Solen hade skinit hela förmiddagen men tyvärr mulnade det på när vi kom hit. Det var ändå väldigt skönt ute och många hade tagit med sig matsäck, skridskor, skidor eller bara ett gott humör och en leklust. Solstolar stod utställda för vem som än hade lust att slå sig ner en stund och en skridskobana hade plogats upp. Snöborgen lockade många barn och en grillplats utnyttjades av ganska många.

Dagen till ära dök två snötroll upp. Ett stort och ett mindre. Kolla in hunden och den lilla tjejen som misstänksamt tittar upp mot snötrollet.

Hunden kan inte sluta titta men den lilla tjejen blir skrämd när snötrollet rör lite på ena benet och vänder sig om för att fly. Det är inte lätt att förstå att en så stor och läskig figur kan vara snäll. Jag brukar undvika att fota barn men någon gång ska man göra ett undantag.

Det lilla snötrollet lekte med barnen i snöborgen men jag hann inte fota innan det hoppade ner och gick iväg.

Någon som inte var det minsta skrämmande var Birger (storsjöodjurets son). Jag såg honom inte först men hörde hur det pratades runt omkring oss om Birger. Han är välkänd här och det är inte så underligt. När jag hittade honom hade han fullt upp med att krama alla barn som vågade sig fram.

På isen rörde sig folk i olika riktningar. Till vänster är Medvinden upplogad och till höger går gångvägen till Frösön.

Vi valde att ta vägen över gångbron tillbaka till Frösön och bilen och vi passerade ett gäng änder som bara låg och väntade på att något skulle hända. Stackars änder. Jag såg inget öppet vatten men de såg ut att må ganska bra ändå. Rätt som det var kom det i alla fall någon och slängde ut lite mat till dem. Då fick de bråttom allihop.

Även här finns det kitesurfare och som bonus kom det in en helikopter i bilden.

Det är väldigt skönt att vara hemma igen. Jag har inte längtat hem en sekund under vistelsen i Åre men det är ändå sant att hemma är bäst. I morgon hoppas jag på ännu en fin dag och på måndag åker min svägerska hem till sig. Det blir tomt men i sommar ses vi igen.

Vi har inte sett mycket av solen tidigare under veckan men igår förmiddag kom den fram och lyste upp Åre och fjällen runt omkring. Vilken skillnad det blev. Visst har vi njutit av vyerna även när det har varit mulet men det här ljuset gör allt mycket vackrare.

Ni har redan sett det mesta som finns att se här men de här backarna har vi inte kommit lika nära tidigare som nu. Vi insåg helt enkelt att det fanns en gångväg som gick upp och förbi liften (VM6:an) och restaurang Timmerstugan och vi slapp gå ner till Åre torg för att sedan komma vidare upp mot Tott.

Det står visserligen att det är en gångväg till Åre torg men vi kunde gå rakt över spåret till bergbanan och fick då en lite kortare uppförsbacke.

Fjället där borta heter Mullfjället och när jag tittar på kartan och läser om att vandra upp till toppen så blir jag väldigt sugen på att göra just det. Om orken finns och jag känner starkt sug efter en kraftansträngning så kanske det får bli ett av kommande sommars projekt. Vid foten av Mullfjället ligger stugbyn Tegefjäll och lite längre bort kommer man till Duved.

Den här vyn, sedd från Tott, har ni sett förr men solskenet förändrar bilden en hel del.

Precis detsamma gäller den här vyn.

Det blev en lång promenad den här sköna förmiddagen och när vi kom tillbaka till lägenheten åt vi först lunch och sedan placerade jag mig på värmedynan i den utbäddade bäddsoffan. Ni vet ju nu att jag alltid bäddar ut soffan när vi kommer hit, för att kunna sitta skönt, men vi sover inte här. Vi har varsitt sovrum med dubbelsäng och det här är bara extra sovplatser som numera aldrig utnyttjas just till det. Men om någon mer följer med så finns det platser.

På eftermiddagen stannade jag kvar på värmedynan medan min svägerska tog en lite kortare promenad. Den var inte särskilt skön enligt henne. Det blåste kallt och snön yrde omkring så jag behövde inte känna att jag missade något. Idag verkar det som om det kanske också kan bli lite sol men först på eftermiddagen.

Vi hade pratat flera gånger om en eventuell utflykt till Tännforsen, som finns bara ca 2,5 mil från Åre, men vilken dag vi skulle ta oss dit fick bli en spontan impuls. Igår kom den impulsen och efter eftermiddagskaffet kom vi iväg. Men före det gick vi så klart vår förmiddagspromenad. Ännu en gång kom vi bort till liften VM8:an och där var det inte särskilt mycket folk. Inte just då i alla fall. Men vi har sett mer trängsel vid andra tillfällen.

När vi närmade oss lägenheten tog vi gångvägen nedanför Holiday club och fortsatte längs stranden så långt den plogade gången gick. Vi har sett kitesurfare på Åresjön förr och det verkar som om de finns där nästan varje dag. Killen till vänster, med blå jacka, tog först en liten provtur…

…och vände sedan tillbaka till sin hund som var bunden vid en snökäpp. Ni som minns min tid som sysbo med min lillasyster ser kanske likheten med hennes fina och älskade hund Nalle. Jag blev lite nostalgisk när jag stod här och tänkte tillbaka på vår tid tillsammans med våra hundar.

Den här vovven fick följa med sin husse när han surfade iväg igen och nog syns det på långt håll hur lycklig hunden är där han skuttar fram i snön med sin bästa vän.

Vi fortsatte vår promenad på den gångväg som används av många hundägare. Snart var vi tillbaka i lägenheten där vi hann med lunch, vila och fika innan vi borstade av bilen och gav oss iväg mot Tännforsen.

Min svägerska har märkligt nog aldrig varit vid Tännforsen förut. Hon har varit här i Åre under den här veckan i många år, även när min man/hennes bror levde men dit har vi aldrig tagit med henne. Det var verkligen på tiden nu. Vi kom fram till den övre delen av forsen och såg fjällen långt där borta. Men de syns nästan inte på bilden och snart försvann de i låga moln.

Förr, när vintrarna var längre och kallare, var hela fallet fruset men numera är det en kombination av isformationer och fallande vattenmassor. En häftig upplevelse som så klart inte kan återges i bilder.

Jag är glad för att jag hann se den isbyggnad som varje år under en period byggdes här nere. Den byggdes både på land och på isen över vattnet och den gick t o m in under fallet. Det var en imponerande is- och snöbyggnad med ett antal rum och med lampor, stolar, sängar och mycket annat gjorda av snö. Men det var då det och så kommer nog aldrig vintrarna bli igen.

Det finns alltid personer som tar vilka risker som helst för att få en bra bild. Spången ut på den här klippan och trappan ner dit var avstängda. Det var ett tjockt islager med snö ovanpå där och det lilla räcke som syntes ovanför snötäcket skulle inte hjälpa mycket om någon halkade och for iväg. Den här gången gick det bra som tur är. Jag tycker att det är otäckt att gå ut där även sommartid och jag skulle inte ens komma på tanken att försöka när det är vinter.

–

-++++++

Ännu en väldigt bra dag här i Åre och nu har vi bara två hela dagar kvar. De blir säkert också lata, sköna och väldigt trevliga. Men naturligtvis ska vi promenera en del också och inte bara lata oss.