Jag brukar inte bli glad av att se klotter, om det inte är ett sanktionerat (haha, nu fick jag med ordet jag skrev om i förra inlägget) klotterplank. Men idag blev jag faktiskt glad när jag kom fram till den här snöhögen. Målningarna var säkert mycket tydligare när de var nygjorda men det går ändå att tyda en hel del. Jag gillar fredsmärket i hjärtat till vänster. Kanske är det inte en tillfällighet att just den målningen hamnade där just nu. Jag blev även lite nostalgisk när jag tyckte mig se Drutten nedanför två andra figurer till höger om den utgrävda och färgmarkerade trappan. Jag klättrade inte upp för att se vart hålet ledde. Det såg lite väl brant ut. Nu efteråt tänker jag att jag borde ha gått runt och sett efter om det fanns något spännande på andra sidan. Kanske en snörutschkana

Snöhögen kommer att reduceras rejält vartefter vårvintersolen blir allt starkare. Just idag var det mestadels mulet och dessutom blåsigt men mer finväder väntar i morgon.

Grusvägarna börjar se ut så här och jag tänker på alla hundägare som nu måste börja torka tassar och magar på sina fyrbenta vänner.

Men det går fortfarande att hålla sig till snöiga stigar där det kommer att vara fritt från lera ett tag till.

Någon mer ispromenad blir det inte för min del. För några dagar sedan läste jag i fb-gruppen ”Östersundare” om en tjej som hade gått igenom isen. Som tur var kunde hennes pojkvän dra upp henne. Det plumset skedde visserligen en bra bit från Medvinden men jag känner ändå att nu räcker det för den här vintern. Där nere ser det ut att vara lite väl blöt is nu och då är det lite för läskigt. Men det är säkert inget fel på isen och jag såg en del folk som verkade kunna gå där utan att isen sprack sönder.

Två morgnar i rad har jag gett mig ut på härliga morgonpromenader i god tid innan soluppgången. Igår påbörjade jag min promenad ca en halvtimme innan solen skulle visa sig och jag insåg att jag var lite för sen för att få se den allra första morgonrodnaden. Men jag gick ändå mot stan och chansade på att ett nytt färgsprakande sceneri skulle uppstå. Så blev det.

Jag hade tänkt gå landvägen tillbaka men kom på att det vore fint att efter promenaden mot soluppgången vända och gå mot den tidiga solbelysningen av fjällen.

I morse kom jag ut lite tidigare och konstaterade att himlen är som vackrast minst tre kvart före soluppgången.

Och så lite språknörderi. Det var ju ett tag sedan 😀

Jag hajade till när jag första gången, i den situation som nu är och då det pratas mycket om sanktioner, hörde ordet sanktionera i betydelsen att införa sanktioner. Det snurrade till i mitt huvud och jag fick inte ihop det. Språkutveckling pågår hela tiden och efter att ha hört verbet sanktionera användas på samma sätt flera gånger, bl a av vår utrikesminister Ann Linde, förstår jag att det ordet förmodligen kommer att ha två motsägelsefulla betydelser hädanefter. Hon sa att vi nu ska sanktionera Putin och Lavrov. Hade hon sagt att vi inte kan sanktionera kriget i Ukraina och i förlängningen Putin utan i stället införa sanktioner så hade det låtit bättre. Det är så ordet har använts tidigare men det är så klart lätt att använda ett verb som redan finns när det ligger så nära substantivet sanktion. Inte i betydelse men i hur det ser ut och låter.

Ja, jag vet att jag är en nörd och jag tog så klart fram fakta om ordet.

Synonymer till sanktionera

Enligt synonymer.se: Godkänna, ge bifall till, ge tillstånd, godta, stadsfästa, tillåta, auktorisera, fastställa, ge sitt bifall till, ge sitt stöd till, tillstädja.

Och så från Svenska Akademiens ordlista: sankt·ion·­era verb ~de ~t • stad­fästa, god­känna

Visst blir det lite konstigt att säga att man sanktionerar Putin och Lavrov. Men som sagt, språket utvecklas och förändras.

Jag vet i alla fall vad jag skulle välja. Jag är inte med på någon av bilderna men jag skulle gärna inta samma position som kvinnan i den första bilden.

Eftersom jag aldrig utsätter mig för faran av att plumsa i plurret på vintern så känner jag inte av tvånget att träna på att ta mig upp ur en vak. Den träningen passar däremot en del andra modiga personer och det brukar arrangeras sådana upplevelser av diverse skolor. Visst är de som vågar duktiga? Den här killen blev kvar så länge i vattnet att jag hann plocka fram kameran och ta en bild. Jag har för mig att jag någon gång har läst att de måste svara på någon sorts fråga innan de får komma upp. Varför vet jag inte men jag tror att det ingår i den erfarenheten.

Efter en stund kom en tjej och gjorde samma sak. Först lite instruktioner medan hon sattes fast i en säkerhetsanordning, sedan första steget mot det hemska och så ett plums. Jag promenerade den här gången med C, min volontärkollega från katthemmet, och vi stannade inte kvar för att se om den stackars tjejen kom upp. Men det har jag inga tvivel om att hon gjorde.

Det tog ett tag innan jag kom iväg från parkeringen. När det inte snöar så sysslar snöröjarna med att forsla bort de snömassor som har plogats upp i högar överallt. De måste få en chans att göra detta så jag stängde av motorn och satt och bara betraktade arbetet tills de var klara. Jag beundrar dem för det systematiska arbete de lugnt utförde när många bilar ville komma fram från båda hållen. Att jobba på parkeringen vid Badhusparken en härligt skön dag när många vill ut på isvägarna, det kan inte vara kul. Men jag hade inte bråttom så jag satt där i lugn och ro och väntade. Snöröjarna får tyvärr ta emot mycket skit i sociala medier och det gör deras lugn ännu mer beundransvärt.

Det finns många ord som man kan använda för att beskriva den verklighet vi alla vaknade upp till igår. För min del är det naturligtvis en verklighet men jag har en stark overklighetskänsla. Det här är en situation som sätter igång min hjärnas skyddsvilja rejält och den blockerar många av de känslor jag vet att jag ska känna och som jag anar finns där. Jag kanske borde vara lite tacksam för att dissociationen stänger ner vissa delar men samtidigt önskar jag att jag kunde radera den luddighet och känsla av att vara drogad som kommer som en följd av känsloblockeringen. Men helt tom på känslor är jag inte. Jag såg ett inslag i nyhetsrapporteringen där man hörde en explosion och sedan en liten kort sekvens av ett barn som grät av skräck. Där kom alla mina känslor fram och mitt i all min empati och önskan att kunna rädda alla barn kände jag också hatet. För det är ett rent hat jag känner mot i första hand Putin och i förlängningen de som ställer upp för honom. Inte mot de egna trupper han skickar in i en eventuell död men mot de som ingår i ledningen av landet. Men i övrigt är jag känslomässigt nerstängd gällande kriget.

Det var väldigt skönt att ha några aktiviteter inbokade igår så att jag fick anledning att slita mig från nyhetsrapporteringarna. På förmiddagen träffades jag och C för ännu ett pass på katthemmet och som vanligt blev det mycket skratt och kattmys. Självklart berörde vi även kriget i Ukraina men vi fördjupade oss inte.

Efter lunch träffade jag Anna-Lena för en skön promenad i solen. Vädret motsvarade inte riktigt förväntningarna men solen tittade fram ibland och vi höll oss varma trots att vinden bet i när vi gick västerut. Vi pratade så klart också om situationen i Ukraina men lät inte det ämnet ta upp lång tid av samtalet. Man måste kunna släppa eländet och ha trevligt också. Fjällen och Medvinden har jag visat många bilder av men här blir det lite variation i form av en fotande Anna-Lena. Vi fortsatte på isen en bra bit till men vände innan vi kom fram till där jag brukar vika av hem till mig.

I stället gick vi till Badhusparken/Vinterparken och köpte lite gofika. Vi var lite tveksamma till att sitta ute men enades ändå om att vi skulle ta årets första utefika på långbänken längs muren. Det var skönare än vi hade trott och där satt vi en stund och kände faktiskt att solen värmde lite.

Det är tur att jag gillar chokladbollar för det är ofta just de som erbjuds som veganska. Den här smakade som hembakad och jag tror inte att någon skulle kunna känna att den hade bakats med mjölkfritt margarin i stället för smör.

Det är kanske lite tidigt för de flesta att ha sommarplaneringen klar redan nu men jag är en planerande person som vill ha koll på vad som väntar. Därför vet jag nu att jag har väldigt mycket kul och härligt framför mig och det kan jag tänka på och se fram emot under de tre månader som återstår tills jag ger mig iväg. Det blir en resa både till väst- och östkusten, Öland och lite däremellan. Jag ska träffa mina barn och annan släkt och det blir även kul möten med tre bloggvänner. Två av bloggvännerna följer sedan med mig hem när det är dags att vända hemåt.

Men innan dess är det mer vinter att ta vara på och sedan hinner det bli både vårvinter och vår innan planerna ska verkställas. I morse blev det ännu en härlig promenad i fantastiskt väder. Termometern visade -14 grader men det var vindstilla och solen sken på mig.

Det var lugnare på Medvinden i morse än i helgen men en liten traktor gjorde mig sällskap. Den hade plogen nerfälld men jag tror inte att den gjorde så stor skillnad mot innan. Jag kan konstatera att den här isvägen blir smalare för varje snöfall. Men än så länge får jag och alla andra plats ändå.

Det började dyka upp fler och fler skridskoåkare och de åkte mot markdimman längre bort.

In i dimman. Men jag vek av precis här och var snart hemma igen.

Jag gick ut på balkongen och försökte skyffla undan lite snö så att en stol kan ställas där när solen börjar värma lite mer. Snart är vårvintern här.