Ute är det grått, blött, lerigt och på vissa ställen ligger det rester av snösörja. Rubriken skulle ha kunnat vara ”grått både ute och i mitt sinne” men då skulle jag ljuga. Jag känner mig inte ett dugg grå inombords. Fråga mig inte varför jag känner mig glad för det vet jag inte. Men här sitter jag och är ganska nöjd med livet och just med att jag får sitta här med filten om benen, kaffekoppen på bordet bredvid mig och en dator framför mig som levererar mängder av härliga, gnistrande vinterfoton till mig via instagram och bloggar.

I mina tankar vandrar jag och Kasper omkring i detta vinterland där kylan, med hjälp av fukten från våra andetag, gör oss båda vithåriga samtidigt som det känns lite stelt och fruset i näsan. Den upplevelsen har jag inte varit med om sedan jag flyttade och jag känner mig glad vid tanken på att nästa vinter ska jag vara där och få känna precis så.

Men till dess drömmer jag mig dit och försöker hitta det fina med att bo här. För det finns mycket fint här också. Talesättet säger ju att ”skönheten ligger i betraktarens ögon” och det är inte svårt att hitta skönhet i naturen oavsett väder. Gråväder med dimma ger en mystik och en känsla av att något magiskt när som helst kan ske. Lite spänning. Rätt som det är kan antingen solen bryta igenom eller så börjar det regna eller snöa och då blir det en ny upplevelse som också både har och efterlämnar skönhet. Vattendroppar  efter regn är ett favoritmotiv för mig och tänk när solen får dessa droppar att gnistra och spännande saker speglas i dem, då spirar lyckokänslorna.

Jag känner mig mer som stämningen i bilden i min header (som den ser ut just nu, den lär inte se ut så längre fram) än i dagens gråa motiv och, som jag skrev i rubriken, det är tur att jag inte smittas av vädret.

Egentligen var det vår storasyster som vi besökte idag men det är bara så att i vår familj så hälsar vi på hundar först och människor sedan. Det går bara inte att motstå detta stora, glada charmtroll som blir så väldigt glad när vi kommer och hälsar på. Nåja, kanske ska jag vara ärlig och tillägga att jag och min lillasyster hade godsaker i fickorna som vi lockade med så det var nog inte bara glädje över att träffa oss som fick denna vovve att fjäska så för oss. Inte heller älskar han mig så mycket så att han bara måste ligga i mitt knä i soffan. Jag hade precis ätit en kaka och den var nog mer spännande än jag. Men han får aldrig smaka på sådana godsaker så han hade inget för sitt fjäskande. Jag däremot, njöt av mysstunden i soffan och kanske tyckte han också om att få så mycket uppmärksamhet och kel.

Vi träffas alldeles för sällan men idag var vi tillsammans en stund alla tre systrar. Vår storasyster bjöd på god mat och efteråt kaffe och kakor. Jag smällde i mig fyra sorters kakor och min mage sa till på skarpen att efter detta ville den inte ha något mer att bearbeta idag.  Några riktigt roliga timmar försvann snabbt och sedan åkte vi hem igen. Jag konstaterade att det var skönt att slippa köra och medan jag satt och blundade en del av vägen körde min lillasyster och när vi kom hem möttes vi av våra två svansviftare och ännu mer vovvemys. Det finns inte mycket som överträffar det.

Det här året ska mitt nya liv börja. När det sker vet jag inte men jag är övertygad om att det ska ske i år. Det ska bli ett bra år och en fin början på något bättre. Inte bara på ett sätt. Ni vet vad jag syftar på i första hand men det finns fler områden att förändra.

Jag avger av princip aldrig några nyårslöften. Kanske kan man säga att mitt ständigt återkommande löfte är just att inte avge några. Men kanske ändå att jag ska lova mig själv att försöka något som jag en tid har funderat mycket på. Det handlar om kosthållning. Ni vet vid det här laget att min son är vegan och att vi andra i familjen gärna äter vegansk mat samtidigt som vi tycker mycket om kött och andra produkter som kommer från djur. Min son har aldrig försökt tvinga på oss sina åsikter och han har absolut inte tagit för givet att vi ska äta samma mat som han när vi träffas. Men vi har pratat mycket om vad som har fått honom att bli vegan och jag har märkt, mer och mer, hur mina tankar förändras och att jag har blivit påverkad. Det har inte varit tillräckligt för att förändra min kosthållning men nu före jul hände något.

Dels såg jag ett inslag i Rapport om slakt av svenska grisar och dels visade min syster mig en text om hur hankycklingar bara kastas i avfallet i äggproduktion. När jag griljerade julskinkan och tittade på den där den låg i ugnen, tyckte jag att jag såg en liten griskulting på plåten. Ett ögonblicks avsmak och jag trodde att det inte skulle vara mer än så. Men bilden av en liten söt griskulting i min ugn kom tillbaka gång på gång. Jag har ätit av skinkan och den har varit lika god som vanligt men något är ändå annorlunda. En fras som min son har sagt återkommer till mig. Vad ger oss rätt att utnyttja andra levande varelser?

Det är upp till var och en att tycka vad man vill om det och jag har slagit ifrån mig de här tankarna förut. Nu brottas jag med dem och jag vill lova mig själv att blanda in mycket mer vegansk mat i min kost. Jag ska absolut inte kalla mig vegan och jag har inte tänkt sluta äta produkter som kommer från djur. I alla fall är det inte aktuellt nu. Men jag ska successivt minska på det jag utan stora svårigheter kan avstå från. Jag har rannsakat mig själv för att komma fram till vad som skulle vara svårast att vara utan och i mitt fall är det nog mjölk och ost. Jag har upptäckt så många goda alternativ till andra produkter men om jag ska sluta köpa mjölk så måste jag sluta dricka kaffe. Det är egentligen inte ett jättestort problem men jag tycker om att ha mjölk i te också, även om det skulle funka utan. Jag älskar verkligen hushållsost. Det vore nog den största förlusten för mig. För att göra det lätt för mig själv tänker jag inte dra in på just dessa två produkter.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag ska inte bli för utförlig och inte heller vill jag säga till er andra vad som är rätt eller fel. Jag vill gärna berätta om mina tankar och insikter och just nu känns det här som något viktigt för mig. Jag har en liten fundering på om jag kanske inte ska lova mig själv för mycket ännu. Det kanske blir en del förhållningsorder efter operationen och jag måste naturligtvis följa dietistens rekommendationer. Men jag tror inte att det ska ställa till några problem, i alla fall inte på lite längre sikt. Jag tycker att det här känns spännande och inte alls som en uppoffring. Nya vanor och nya möjligheter och mycket roligare att laga mat igen.

Så här såg det ut från ett av mina fönster i går kväll. Likadant såg det ut i alla de andra väderstrecken och även om jag har många invändningar mot raketer så kan jag inte låta bli att titta. Det är ju faktiskt ganska vackert och från mitt hem har jag bra sikt åt alla möjliga håll.

Jag fick ett sms med otroligt vackra vinterbilder från ett snötäckt Jämtland bifogade. Det kändes inte roligt att skicka bilder på hur det såg ut här så jag avstod från det. Blött, grått och smutsigt. Jag hann inte mer än att skicka ett svarsmeddelande innan jag såg att min värld höll på att förändras. Ännu en fin kväll med vackert snöfall och det där fantastiska ljuset som fascinerar mig så. Naturligtvis tog jag fram kameran och nu börjar förrådet av liknande bilder bli ganska välfyllt. Tänk att jag aldrig har sett det här skenet förut. Det kan ju inte bara vara just den här perioden som det blir så här. Återigen tackar jag mitt relativt nyvaknade fotointresse för att jag ser och upptäcker nya saker. En tanke snurrar runt i mitt huvud att en del av förklaringen till det här ljuset måste vara snö. Det är när det snöar eller är snö på marken som skenet är som mest framträdande.  Den här gången väljer jag att visa de lite mörkare nyanserna.

Nyårsafton 2017. Det känns som vilken dag som helst och jag hade inte planerat något alls. Varför anstränga sig när man inte behöver? Min syster har inga andra planer än att vara hemma med hundarna och mig och hon hade i alla fall tänkt att vi ska äta något gott tillsammans. Det är ju tur att någon av oss försöker få det lite festligt.

Tidigare, när jag levde mitt förra liv, brukade jag laga mycket mer mat och när vårt hus fylldes av gäster bjöd jag gärna på gratänger av olika slag. Kladdiga, goda rätter som är lätta att förbereda och som kan göras på allt från kött till fisk. Pastagratänger med diverse smaskigt hör till mina favoriter. Min syster saknar nog att komma upp till oss en vecka på sommaren och bli bjuden på alla dessa gratänger (vi varierade med grillat ibland) så hon föreslog att jag ska laga till något riktigt kladdigt så står hon för sallad och tillbehör. Eftersom hon även erbjöd sig att handla så var det ganska enkelt att säga ja.

Nu har jag ägnat förmiddagen åt att förbereda kvällens middag, en fläskfilégratäng med trattisar, champinjoner och diverse annat gott i. Naturligtvis en rejäl dos med grädde också. När det närmar sig är det bara att stoppa in ugnsformen i ugnen och sedan ta det lugnt och vänta. Till maten blir det förmodligen vatten eller cola. Riktigt storslaget. Vid tolvslaget skålar vi i något som min syster redan hade hemma. Jag tror att det är päroncider. Perfekt avslutning på året. När jag läser vad jag har skrivit märker jag att det kan verka som om jag är lite bitter och ironisk. Så är det inte alls. Jag är väldigt nöjd med att fira nyår här hemma tillsammans med min fina syster och våra mysiga vovvar. Det blir en bra och fin kväll även ikväll och kanske kommer kameran fram igen.

Ett riktigt gott nytt år till er alla och en förhoppning om ett fantastiskt 2018.

🍾🥂

Har ni sett nyordslistan för 2017? Om ni vill kan ni se den  här . Där finns många roliga nya bekantskaper och jag har naturligtvis inte kunnat hålla mig borta från den. Många ord är helt okända, något ord känner jag till men med en annan betydelse och några ord faller jag lite extra för.

När jag var ung och bodde i Halmstad sa vi att någon dabbade sig om denne gjorde bort sig, gjorde något fel. Nu läser jag att ordet har en helt annan betydelse enligt nyordslistan.

Dabba – Göra en dansrörelse där man sänker huvudet mot ena armvecket och samtidigt höjer andra armen.

Nästa ord är ett ord med en innebörd som jag gillar. Jag hade nyligen gått med i en sådan grupp innan jag flyttade från Jämtland och varje månad åkte jag till en avtalad plats i Östersund för att hämta upp det jag hade beställt. Jag handlade ägg, grönsaker och fläskkött men skulle ha utökat om jag hade bott kvar. Jag visste dock inte att det jag var en del av kallas ”rekoring”.

Rekoring – Grupp där konsumenter köper lokalt producerade varor direkt från producenter.

Jag tycker nog att jag kan kalla mig ”spetspatient”. Inte många läkare kan något om min leversjukdom och jag har fått tala om vad jag behöver och även berätta om sjukdomen.

Spetspatient – Patient som har god kunskap om sin sjukdom och som därför själv får ta vissa beslut om behandlingen.

Sist vill jag presentera min absoluta favorit bland orden på nyordslistan. Ett ord som jag vet att flera av mina bloggvänner också kommer att gilla. Jag skulle berätta för min syster om mitt favoritord men, som det kan bli ibland, då fastnade ordet någonstans och kom inte ut. Jag berättade vad det stod för och då utropade hon ”skogsbada – det har jag skrivit om i min bok och har själv översatt det från engelska!” Hon visste inte att ordet nu finns på svenska så hon blev väldigt glad över att upptäcka det. Ni som har sett omslaget på hennes bok vet att det är just att ”skogsbada” hon sysslar med där. Vi hämtar båda mycket energi från skogen och tycker att den ger oss en stor dos avkoppling.

Skogsbad – Terapiform som går ut på att vistas i skogen som en metod för att minska stress.

Många fler ord finns med på listan men de här är de som jag känner mest behov av att kunna. Ni kanske faller för helt andra ord eller så struntar ni i dem helt och hållet. Alla kan ju inte vara lika nördiga som vi i vår familj 😉

Jag ska ger er en annan lista också. Min lista med de bilder jag gillar bäst från mitt 2017.