Vovvemys

Egentligen var det vår storasyster som vi besökte idag men det är bara så att i vår familj så hälsar vi på hundar först och människor sedan. Det går bara inte att motstå detta stora, glada charmtroll som blir så väldigt glad när vi kommer och hälsar på. Nåja, kanske ska jag vara ärlig och tillägga att jag och min lillasyster hade godsaker i fickorna som vi lockade med så det var nog inte bara glädje över att träffa oss som fick denna vovve att fjäska så för oss. Inte heller älskar han mig så mycket så att han bara måste ligga i mitt knä i soffan. Jag hade precis ätit en kaka och den var nog mer spännande än jag. Men han får aldrig smaka på sådana godsaker så han hade inget för sitt fjäskande. Jag däremot, njöt av mysstunden i soffan och kanske tyckte han också om att få så mycket uppmärksamhet och kel.

_20180103_133220_20180103_154209

Vi träffas alldeles för sällan men idag var vi tillsammans en stund alla tre systrar. Vår storasyster bjöd på god mat och efteråt kaffe och kakor. Jag smällde i mig fyra sorters kakor och min mage sa till på skarpen att efter detta ville den inte ha något mer att bearbeta idag.  Några riktigt roliga timmar försvann snabbt och sedan åkte vi hem igen. Jag konstaterade att det var skönt att slippa köra och medan jag satt och blundade en del av vägen körde min lillasyster och när vi kom hem möttes vi av våra två svansviftare och ännu mer vovvemys. Det finns inte mycket som överträffar det.

 


  1. Nä det är ju det som jag kan sakna rejält nu när jag inte har någon hund. Myset och goset! Han har ”glada ögon” den hunden, jag gissar att han älskar hela världen och några till 😉
    Det låter som om ni haft en trevlig dag tillsammans även om jag förstår precis vem som stod i centrum 😉

    Gilla

    • Nja, inte hela världen men vissa utvalda tycker han mycket om. Andra hundar gör bäst i att hålla sig borta och han blir lite stressad av min systers barnbarn så när de är där får han inte vara med. Det är lite svårt att förstå för han är ett stort kärleksknippe när vi kommer och han visar på alla sätt han kan hur charmig han är.
      Det var jätteroligt att komma iväg och träffa både syster och hund och dessutom ett kul avbrott i vardagen. Och självklart var vovven i centrum 😀

      Liked by 1 person

      • Okej, han såg ut att ha så glada ögon som många av dem som älskar hela världen har! Men, barn kan vara lite mycket för många hundar. Så var det med min också. Han tyckte inte om när barnen härjade och bråkade. Han parkerade gärna mellan bråkstakarna för att hålla isär dem 😉 Och han var ju en rejäl bit på 60 kg så de flyttade inte precis på honom 🙂

        Gilla

      • Hahaha, jag önskar att jag hade fått träffa din härliga hund 😀 Ännu ett område där han betedde sig lite speciellt. Så länge han bara satte sig mellan dem så var det ju lugnt 😀

        Liked by 1 person

      • Japp, där satt han som en kung och blängde på dem. Men, det funkade. Ungarna var så stora så de fattade ju vad han gjorde och blev sams – att skratta åt en envis hund förenar. Men, han gillade inte alla han heller så visst fick man passa lite innan han hade gjort sitt val.
        Rasen är ganska udda överlag även om han stack ut även där. Har du sett filmen Hatchiko (det har inte jag för jag skulle gråta ögonen ur mig)? I så fall har du sett rasen och deras små egenheter.

        Gilla

      • Man kan ju tro att han visste precis vad han gjorde eftersom han fick dem att bli sams 🙂
        Nej, jag har inte sett den filmen och om den är sorglig så vill jag inte se den heller. När det gäller djur och barn är jag alldeles för känslig. Men jag har sett bilder på akitor (tror jag att det heter i plural) och de är fina 😀

        Liked by 1 person

      • Jo akitor är nog korrekt. De är fina och lite udda, sen var han lite extra udda (uppfödarna hade lite kul åt honom för han skilde sig från mängden på många sätt). Nu får jag alltid lite udda djur, antingen beror det på hur jag väljer eller så… ja du vet, sådan herre sådan hund finns det något som heter.
        Ja den är sorglig, det är därför jag inte sett den.
        Men, inte att förglömma, många gånger var han bara som en hund också… en alldeles vanlig hund.

        Gilla

      • Ha ha… ja det kan man undra 😉 Hunden innan valde oss helt klart, fyra veckor gammal kravlade han upp i sonens knä och parkerade där – sen var det bestämt liksom. Den senaste… jo jag tror det var vi som valde men kanske vi blev valda?

        Gilla

  2. Bara jag går ut till brevlådan så möts jag av en översvallande och svansviftande fyrbent vän. Då ska man betänka att jag varit borta i kanske två minuter om ens det 😉 Trevligt att ni kunde träffas alla!

    Kram

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s