Jag är av den uppfattningen att teknik är bra och ska användas. Men jag vill inte tvingas krångla med den för att den ska kunna användas. Undantagen är få – min mobil och min kamera, som jag trots mitt tidigare gnäll faktiskt vill lära mig hur de fungerar.

Som en del av reseförberedelserna har jag under tre dagar ägnat stor del av tiden åt att skicka efter två små klistermärken. Miljödekaler från Tyskland och Frankrike. Naturligtvis från två olika sajter på nätet. I båda fallen skulle bild på registreringsbeviset bifogas. Min skrivare är inte så märkvärdig men den går att ansluta till vårt nätverk och styras från både mobil och dator. Så var det i alla fall tänkt. Men tror någon att jag förut har orkat fixa sammanlänkningar och nätanslutning så tror ni fel. Jag har använt en USB-kabel när jag har velat skriva ut något och det är bara vanliga utskrifter och vanlig kopiering den har haft som uppgift att sköta.

Jag försökte skanna in reg. beviset till datorn just via USB-kabeln men det funkade inte alls. Efter tillräckligt många felmeddelanden gav jag upp och fotade med mobilen i stället. Det blev tillräckligt bra tyckte jag och försökte skicka iväg min första ansökan, den till Frankrike. Nehej, bilden var alldeles för stor. Jag vidhåller att jag är en teknisk idiot (men kanske lär jag mig något av allt krångel) för jag kom inte på något annat sätt att minska bilden än att göra det i mediahanteraren till bloggen. Jag fick ner den till lagom storlek och äntligen skulle ansökan skickas. Men först skulle betalningen göras och genom att klicka mig vidare skulle den säkra betalningssidan komma upp. Som ni redan gissat så gjorde den inte det. I stället kom startsidan på den franskspråkiga varianten av samma sajt upp och sedan var det omöjligt att göra någonting. Det var i förrgår.

Igår började jag om från början. Hela proceduren gick lekande lätt och betalningen skickades som den skulle. Jag fick t o m  ett kvitto i mailen. Jag var både förvånad och glad och gick genast in på den tyska varianten. Döm om min förvåning när det gick lika smidigt där. De skickade två bekräftelser, både på beställningen och på att betalningen kommit fram. Då trodde jag att allt var klart och fixat.

I dag kom ett vänligt mail från den tyska miljödekalsinstansen. De tackade men bad mig skicka reg.beviset eftersom det var oläsligt. På den bifogade filen såg jag att de hade helt rätt. Det var bara att börja fundera på en ny lösning. Jag kom på att när jag köpte skrivaren så laddade jag ner en app som kunde kopplas ihop med skrivaren via Wifi. Naturligtvis hade jag inte tagit itu med det direkt så det var bara att börja försöka förstå och följa instruktioner. Det tog sin tid men så småningom fick de kontakt och jag kunde skanna in bilden på reg.beviset till mobilen. Men inte sjutton hittade jag den bilden någonstans där jag tyckte att den skulle vara. Nu ska jag inte ge er alla detaljer men efter flera försök att hitta bilden och även att göra om skanningsproceduren igen, hittade jag den till sist. Ett tag var jag övertygad om att jag var tvungen att registrera ett konto på en viss molntjänst för att bilden hamnat där. Jag lyckades aldrig med den registreringen och det var ju tur (ibland är det en fördel att vara teknisk idiot) för bilden fanns i det moln jag redan använde. Det hade nog bara tagit lite tid för den att laddas upp där.

Nu är allt klart och jag hoppas innerligt att det inte kommer ett (eller två) mail i morgon med fler problem. Den här veckan har verkligen gått i teknikstrulandets tecken för mig. Kan någon begripa hur någon som jag kan ha tre väldigt intelligenta barn, varav den yngsta nyligen har blivit medlem i Mensa. Det är ju bra att ingen av dem brås på sin virriga och teknikokunniga mor.

Så här vill jag aldrig ha det 😉

Kommer ni ihåg att jag ganska impulsivt kom med ett förslag i vintras? Jag skulle återkomma efter sommaren lovade jag då och nu tycker jag fortfarande att det var en kul idé. Inbjudan gäller alla mina nu aktiva bloggvänner, även de som kommit till senare. I stället för att skriva ungefär samma text en gång till länkar jag till det inlägget, men intresseanmälningar kan ni göra i kommentarer här eller maila mig. Om ingen har lust eller möjlighet så ska ni komma ihåg att jag inte alls tar illa upp för det. Länken kommer HÄR.

OBS! Jag kommer inte att tjata om detta igen så det här är enda chansen att visa intresse. Men intresseanmälningar är inte bindande.

Jo, den bara springer iväg tillsammans med skogspromenader, svamprensning, min styrketräning (ett måste), reseförberedelser och konsekvenser av fotokursen. Det mesta är både roligt och givande men både reseförberedelserna och fotokursen medför en del datorhanterande och det vill inte alltid fungera som jag vill att det ska. Då tar det tid och plötsligt upptäcker jag att jag varken hinner med min dagliga dos av italienskaträning eller blogga. Kan ni förstå hur lite tiden räcker till. Hur sjutton klarar ni arbetande människor med något mer än att arbeta? Visserligen blundar jag oftast en stund dagtid eftersom jag ständigt är trött (inte alls samma trötthet som förut) men nog borde tiden räcka till mer.

I går morse träffade jag den här jättehärliga 8-månaderstjejen i skogen. Först var hon lite tveksam men hennes matte och jag pratade på en bra stund och när jag hukade och matte höll fram godis precis framför mig, då vågade hon hälsa. Sedan var det ett spralligt yrväder som for omkring mig och gärna ville vara kompis.

I dag blev det ingen promenad eftersom jag hade en bokad tid hos polisen för att skaffa pass. Det gick smidigt och lätt och det enda svåra var att behöva se allvarlig ut på fotot. Jag trodde att jag hade rätt min men fick höra att jag minsann fortfarande log. Till sist tyckte jag att jag stod stel som en pinne och stirrade ilsket in i kameran. Då dög det. Resultatet blev inte så illa som jag befarade men jag ser ut som en riktig tråkfia.

Jag passade på att handla lite på Biltema och Kjell & Company när jag ändå var i Linköping. Det var länge sedan jag besökte den sortens butiker men nu behövde jag snökedjor och diverse kablar, nätkonverterare, fjärrkontroll till kameran och lite annat som de har på sådana ställan. Så gick den förmiddagen också och efter lunch, sovstund och två telefonsamtal har jag inte hunnit så mycket mer än att packa upp mina inköp och nu är det dags för middag. Men jag la allt annat åt sidan och kände att jag ville prioritera bloggen idag.

Och så var det det där med fotokursen. Kursledaren är jättetrevlig och kunnig och alla kursdeltagare verkar lika trevliga. Vi fick, på sedvanligt pedagogiskt vis, intervjua vår bordsgranne och sedan presentera varandra för gruppen. Inget personligt utan bara om vad vi vill med kursen och om drömfotoresa. Vi skulle också ta ett porträttfoto av vår granne på det sätt vi brukade fota och sedan spara det. Sista kurstillfället ska vi göra om det och jämföra resultat. Vi blev instruerade att ändra bildformat i våra kameror till Raw+Jpeg och att ta reda på om vi hade den senaste uppdateringen av firmware. Alla dessa ord har jag hört tidigare men inte förstått mycket av mer än att de två första kallas bildformat. Till nästa gång ska vi ha installerat programvara på våra datorer som konverterar Raw till andra format och vi ska även ha uppdaterat firmware om det behövs. Jag har lyckats med båda de uppgifterna och för en teknisk idiot tar det lite tid. Men nu är det gjort. Jag har knappt hunnit använda kameran efter det så jag vet inte om uppdateringen förändrade något och jag har inte ens försökt använda den nya programvaran än. Har inte riktigt orken till det men jag ska ta itu med det någon dag snart.

Det känns lite tudelat. Visst är det kul att lära sig de här sakerna och känna att jag får en bättre förståelse. Men jag vill att mitt fotande ska vara enkelt och roligt. Det ska inte ta fem minuter att ta ett foto. Kanske blir det så att jag kommer att vara glad för de nya kunskaperna när jag hittar ett riktigt wow-motiv (i Alperna kanske). Det lilla motstånd jag känner kanske försvinner när jag börjar förstå de här ordens innebörd på riktigt. Raw ska tydligen utnyttja kamerans kapacitet på allra bästa sätt och resultera i mycket bättre foton. Men då ska de bilderna behöva konverteras för att kunna användas. En vana kanske och det kanske går i stort sett lika fort som hittills. Jaja, det är i alla fall kul på kursen och nästa gång ska vi troligtvis fota tennisbollar i rullning.

Skogen ser aldrig riktigt likadan ut. Den förändras hela tiden och det är nog en del av min fascination för den. Den inte bara förändras utan den varierar snabbt och ser helt annorlunda ut när man förflyttar sig en liten bit. En tidig, lite disig morgon kan det först se ut som på den här bilden. Ett hygge där det förutom till synes välmående tallplantor även kommer upp diverse annat. En sådan morgon syns alla fuktiga trådar, förmodligen från spindlar, i tallarna och hela naturen har en trolsk stämning över sig.

Jag passerar ett skogsavsnitt med lövträd och i diset syntes spindelväven väldigt tydligt.

Lite senare ser skogen ut så här. Fortfarande med lite dis men det är på väg att lätta. Det här ser väldigt inbjudande ut för mig. Mjuk mossa i en gles barrskog. Skönt att gå där och vem vet vad man kan hitta om man är lite uppmärksam. Någon slags svamp brukar det bli.

Plötsligt försvann allt dis och en tidigt höstfärgad lönn mot en blå himmel får symbolisera den snabba förändringen.

Höstfärgerna börjar komma lite överallt. De flesta av er har nog sett blåbär i rött blåbärsris.

En del buskar är både gröna och vackert höstfärgade.

Men var är svampen, kanske ni undrar. Jodå, jag plockar svamp under min promenad men vill gärna visa lite annat också. Här kommer i alla fall en blodriska. En av de första för i år.

Blomkålssvampen är en ny svamp i min kunskapsbank men nu har jag plockat fyra sådana och det får nog räcka. Vi får väl se om jag kan stå emot om jag ser en lika fin som den här.

En för mig okänd svamp men den är fin.

En hätta, så mycket vet jag, men vilken sorts hätta är jag inte lika säker på.

En intressant sak. Jag vet inte ens om den är en svamp eller något annat.  Men den lyste upp i mossan.

Jag förmodar att detta är en av alla olika klibbtickor. Jag kan inte låta bli att fota dem när jag upptäcker dem. Jag tycker ju att det är så fint med droppar.

I kväll ska jag börja min fotokurs och vi får väl se om det blir någon skillnad i mitt fotograferande sedan. I ärlighetens namn tror jag inte det. Det är nog mera så att jag känner att jag borde kunna min kamera lite bättre. För det mesta kommer nog automatiken att användas även om jag lär mig att hantera kameran manuellt.

Bilden i förra inlägget visar verkligen vilken skillnad det kan bli mellan ett mobilfoto och ett foto från en lite bättre kamera. Här ser ni hur den egentligen ser ut, klibbtickan. Jag lärde mig namnet på den i våras men den tickan såg helt annorlunda ut. Det gemensamma är dropparna undertill. Tickan på nästa bild har också dessa droppar (syns inte så bra på den bilden) och efter lite googling har jag förstått att klibbtickor kan se ut lite hur som helst. Jag tycker att den översta tickan ser ut som en halv hjärna med mögelangrepp undertill. Dropparna får jag inte riktigt in i den fantasin om det inte är så att någon har sköljt av den halva hjärnan 😉

I går kom det 40 mm regn och både jag och naturen är glada. Jag går min svampletarrunda varje morgon (utom när det regnar) och framöver kanske min svampkorg fylls ännu mer. Det som inte är lika kul är att när man inte håller sig på stigarna så attackerar fästingarna. Igår tog jag bort en som satt fast på benet och i dag hittade jag en liten rackare på magen. Några har jag hittat innan de har bitit sig fast också. Det är nästan så att jag inte vill gå ifrån stigarna hädanefter men jag vill ju gärna ha svampen som finns där inne.

Efter regn hittar man droppar även på andra ställen än under klibbtickor.

Nypon lyser upp så fint i en ännu inte så färgglad skog. Men när man kommer riktigt nära och ser de små detaljerna så är nyponen inte bara fina utan även lite spännande.

Jag kom att tänka på att när jag och min son ger oss iväg ut i Europa så närmar vi oss november. Vi hinner t o m passera månadsskiftet innan vi kommer hem. Om vi tar den planerade rutten så kör vi omkring på Alpvägar omkring 1:a november. Genast satte jag mig och letade på nätet efter vilka regler som gäller om det är snö eller is på vägarna. Tur att jag tänkte på det för det är ett måste att ha vinterdäck eller snökedjor på vissa sträckor efter 1:a nov. Ofta är det dubbfria däck som gäller och de däck jag har är dubbdäck. Jag har ändå inte plats för att packa in fyra däck om vi ska få plats med allt annat men snökedjor är det nog bäst att skaffa. Om det är vinterväglag undviker vi nog de vägarna och väljer motorvägen genom Alperna i stället. Det känns säkrast och enligt informationen brukar det inte vara vinterväglag där. Kanske måste vi även välja att köra vår rutt i motsatt riktning än planerat. Det skulle kunna ge lite bättre förutsättningar.

Det här är bara en av många saker man måste tänka på. Jag har redan köpt brandsläckare och första-hjälpen-kudde. Varselvästar har jag redan. Bilen ska ha dekaler från tre olika länder som visar vilken miljöklass den tillhör. Ännu fler saker måste åtgärdas och införskaffas innan resan och det är tur att man kan hitta all info på nätet.