För några veckor sedan såg jag i fb-gruppen ”Östersundare” att granen på Stora torget skulle invigas i dag kl 15.00. Jag skrev genast in det i almanackan, en av papper som hänger på väggen, men jag hade mina funderingar om ifall det verkligen skulle bli av. Naturligtvis blev det andra besked och i morse såg jag att invigningen skulle ske digitalt på kvällen i stället. Men jag såg även en bild på den tända granen och trodde att den skulle invigas lite i efterhand.

Lite osäker på om granen skulle vara tänd redan vid femtiden i dag var jag men eftersom det var en skön eftermiddag/kväll chansade jag. Jag parkerade på samma parkering jag brukar använda när jag vill kombinera ett besök i centrum med en promenad. Då ser man Östersund från Frösön och jag konstaterade för mig själv att det hade varit bra med ett kamerastativ och teleobjektiv. Nu blev det en något suddig bild där månen ser ut som en skarp lampa. Men det var vackert att se i verkligheten och det var inte bara jag som stannade till och försökte fota. Lite senare såg jag en proffsbild från förmodligen en höjd där en skarp måne syns bakom rådhusets torn. Så skulle jag vilja kunna fotografera. Men jag är för lat för att lära mig och har inte heller tillräckligt mycket tålamod. Då får man nöja sig med hur det blir och sedan njuta av bättre bilder i ”Östersundare”.

Vid sidan av gångbron mellan Frösön och Östersund lyser älgen, som vanligt, upp tillvaron för oss förbipasserande. Det vita på marken är årets första riktiga frost här. Vi har haft två omgångar med snö men frosten kom först nu.

Redan innan jag lämnade Frösön såg jag att granen på Stortorget inte var tänd. Det var ju synd eftersom det var den jag ville se. Jag gissar att den bild jag såg på den lysande granen måste ha tagits under en provtändning. Men jag fortsatte min sköna promenad och hittade en del annat som lyste. Bl a de små träden runt torget.

Många smågranar utanför olika butiker var fint pyntade…

…och utanför Rådhuset var en stor gran tänd.

Som alltid i adventstider har affärsgatorna pyntats med lysande dekorationer och glödlamporna i den fasta belysningen har bytts ut mot röd- och grönfärgade.

Det var en härlig kväll och en skön promenad men jag fick inte se det jag ville…den lysande granen på Stortorget. Kanske tar jag en morgonpromenad innan det har ljusnat i morgon. Jag har sett den digitala invigningen och nu ska granen lysa.

Jag missade soluppgången men jag var inte ledsen för det. Jag kom till Bynäsets parkering ca 45 minuter innan solen skulle visa sig och planen var att få en skön promenad i morgonskenet. Det där härliga skenet som förgyller naturen med guldfärgade och rosa toner. Det var precis det jag fick uppleva. Någon snö har vi inte längre och inte ser prognoserna särskilt lovande ut men temperaturen ska i alla fall hålla sig på minussidan framöver. Jag får nöja mig med det.

Strax innan soluppgången vände jag ryggen åt den och vandrade mot fjällen. Jag har många gånger passerat det här döda trädet utan att fota det men det är något som fascinerar med det.

Lång där borta i det rosa diset ligger Åreskutan.

Lite längre fram dök Oviksfjällen upp när Andersön inte längre dolde dem. Solen hade varit uppe en stund här men den står väldigt lågt hela dagarna. Kanske är det därför den bjuder på det här rosa skenet så länge efter uppgången.

Nästan tillbaka vid utgångspunkten fick jag ett fint avslut på min supersköna morgonpromenad.

Det är 10 år sedan ca 40 000 personer drabbades av den elaka tarmparasiten cryptosporidium här i Östersund. Det uppmärksammas rejält i de regionala nyheterna och jag såg att t o m riksnyheterna hade ett reportage om det inte så trevliga jubileet. Många blev riktigt ordentligt sjuka och nu visar det sig att olika kroniska tarmsjukdomar har ökat mer än normalt i Jämtland efter utbrottet.

Vi klarade oss från det här eländet. I alla fall nästan. Parasiten hade av någon anledning hamnat i Storsjön där kommunen tar sitt dricksvatten. Vi, och många andra med egen vattenförsörjning längs stränderna, hämtade också dricksvattnet från sjön. När vi flyttade till Optand permanent och installerade vatten hörde vi oss för och fick höra att vattnet i Storsjön var så rent att ingen hade mer än ett fint filter och att det räckte. Men efter några år blev den då blivande svärsonen och sonens flickvän magsjuka vid olika tillfällen tätt inpå varandra när de besökte oss. Jag minns inte om något av våra barn blev sjuka men jag och min man hade nog långsamt vant vår bakterieflora vid det som fanns i vattnet eftersom vi inte märkte av problemet. Vi mådde lika bra som alltid. Men när svärsonen blev drabbad en gång till tog min man tag i saken och installerade ett infrarött ljus som skulle ta kål på det som var orsaken. Då visste vi inte att cryptosporidium så sakteliga hade påbörjat sin invasion av sjön och som tur var blev ingen hos oss lika sjuk som många under det stora utbrottet.

När det var som värst och kommunen hade misslyckats med att ta reda på varifrån parasiten hade kommit, installerade även Östersund infrarött ljus och det tog så småningom död på magsjukeskaparen. Men det räckte inte med det utan även alla ledningar måste spolas rena. Det var ett långt, flera månaders, rent h-e för många och det kokades vatten som aldrig förr samtidigt som hyllorna gapade tomma i affärerna där flaskvatten brukade stå. Tänk er ett samhälle där ca två tredjedelar av befolkningen drabbas och vad oro och sjukdom gör med alla dessa människor. Jag minns särskilt berättelser om hur föräldrar till väldigt små barn våndades och kämpade. Konstigt nog har jag inga minnen av hur sjukvården drabbades men det var förmodligen väldigt körigt där med både drabbade patienter och personal. Jag har även glömt hur samhället påverkades. Troligtvis var påverkan stor eftersom sjuktalen var väldigt höga. Men vi hade vid det stora utbrottet inga parasiter i vårt vatten tack vare min mans initiativ och det var vi väldigt tacksamma för. Vi levde i vår egen lilla bubbla utan större bekymmer än att tänka på att inte dricka vatten någon annanstans än hemma.

Det finns inga gratisbilder som föreställer cryptosporidium men den här elakingen får representera den lika elaka tarmparasiten.

I dag kom jag ut på promenad först efter klockan två och jag hade varit förutseende nog att ta på mig dubbskorna. Det var ett bra val eftersom gångvägarna bitvis var väldigt isiga. Det var inte bara gångvägarna som var isiga. Snö och sol hade samarbetat och skapat riktigt läckra konstverk i träden vid sjön. Helhetsintrycket var så klart mycket häftigare i verkligheten men om jag skulle visa helheten här skulle det vara svårt att se detaljerna. Det som ser ut som en solnedgång i bakgrunden i några bilder är bara lite spridd ljuspåverkan från solen som vid tillfället var mycket längre västerut. Det var ca en kvart innan solens nedgång men den syntes inte bakom molnen.

Nu börjar kallelserna till treårskontrollen dyka upp. Jag var inte helt säker på att de skulle komma nu eftersom läget är som det är. Men återigen konstaterar jag att jag har en väldig förmån genom att vara transplanterad. Vi som hör till den gruppen glöms inte bort eller får våra kontroller uppskjutna. Jag är tacksam och glad för det men tycker ändå att det är lite besvärligt att göra dessa sjukhusbesök. Men det är klart att jag gärna vill veta att allt är ok.

Det blev vinter och jag vaknade upp i morse till en vit värld. Det var visserligen kolsvart ute när jag drog upp rullgardinen men jag såg i ljuset från en lampa att det snöade och att det var vitt på marken. Glad i hela kroppen gjorde jag mig i ordning för ett pass på katthemmet. Trevligt och mysigt som vanligt.

Det blir ännu en bild från min balkong och som ni ser fick jag ut ljusslingorna (om ni tittar noga ser ni att det är två ljusslingor i kombination) i alldeles lagom tid. Men de tänds inte än på drygt en vecka.

Efter lunch gick jag ut för att uppleva den efterlängtade snön riktigt nära. Jag gick inte många meter innan jag såg ett gäng tomtar genom grenarna. Lite översnöade figurer och jag kan inte se om det bara är tomtar eller några andra figurer också. Men jag har sett från vägen nedanför att det finns ännu fler julfigurer på samma tomt. Min balkongdekoration känns inte så tidigt monterad i jämförelse.

Det var inga perfekta förhållanden eftersom det först hade regnat en stor del av gårdagen. Det var blött under snön på vissa platser och gångvägarna hade plogats så att ett isigt underlag var blottat. Här i mitt bostadsområde var det rejält med grus utspritt men så var det inte överallt. Men jag gick på de stigar jag har undvikit länge eftersom de har varit leriga. Där var det nu snö. Det var lite jobbigt att pulsa fram i snön där fotspår visade att bara en person hade gått före mig. I morgon är nog stigarna mer upptrampade och det får jag tacka alla hundägare för.

Den närmaste tiden blir det en kamp mellan snöfall och minusgrader på ena sidan och plusgrader på den andra. Hur det slutar får vi se så småningom men jag hoppas på vintern.

Nu, som sista region i landet, har även vi i region Jämtland/Härjedalen fått skärpta allmänna råd. Fram till den 13:e december ska vi undvika resor och mycket annat. Det var väntat men vi höll ut länge och, enligt FHM, på ett föredömligt sätt 😀