Jag försökte skapa julstämning med svag julmusik i bakgrunden och lite av den vanliga julmaten. Jag har även stoppat i mig alldeles för mycket godis och två lussebullar. Det resulterade i att middagen får vänta till i morgon. Jag kan helt enkelt inte få i mig risgrynsgröt och en macka också.

För första gången i hela mitt liv har jag firat jul helt ensam. Det har fungerat bra men det är absolut inte julstämning i samma grad som det brukar vara. Förmiddagen ägnades åt sex telefonsamtal (ja, jag ser att det kan misstolkas i skrift men observera att det är ett mellanslag mellan orden 😉 ). Mina barn, mina systrar och min svärmor har lyst upp min jul via telefonen. Jullunchen var god men det var inte särskilt kul att sitta ensam vid bordet och äta. I vanliga fall sitter jag i soffan, och tittar på något program jag har spelat in, när jag äter. Jag tror faktiskt att det är första gången jag sitter vid bordet och äter när jag inte har sällskap.

Sammanfattningsvis har julafton blivit som förväntat. En bra dag med en liten gnutta julstämning.

Det kunde ha varit både värre och bättre och nu ska jag se framåt mot roligare tider.

God jul till er alla 🎅🤶🎄😍

Ni kanske känner igen det citatet från Cajsa Varg. Jag skulle inte känna till varken citatet eller Cajsa Varg om det inte vore för att min mamma brukade säga så och det fastnade i min hjärna. För de intresserade kommer en liten lektion om denna kokboksförfattare. En av hennes böcker hade just titeln ”Man tager vad man haver”.

Anna Christina Warg, känd som Cajsa Warg, född 23 mars 1703 i Örebro, död 5 februari 1769 i Stockholm, var en svensk hushållerska och författare. Hon är känd för Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber, som var en av de mest inflytelserika kokböckerna från mitten av 1700-talet till tidigt 1800-tal. Wikipedia

Det som fick mig att tänka på det citatet började med att jag stod och tittade på en flaska glögg, kvarglömd sedan förra julen, i ett skåp där jag har gömt den alkohol jag har. Jag funderade på om jag skulle ta ett glas glögg men jag tyckte inte att det kändes lockande. Det är en sällskapsdryck. När jag stod där och tittade på flaskan kom jag på att jag hade ett recept på glöggbröd. Jag visste att jag hade några påsar torrjäst och efter att ha inventerat mjölförrådet plockade jag fram vad jag hade. Precis som enligt rubriken. I stället för rågsiktsmjöl blev det ett grovmalet rågmjöl och eftersom glöggen inte riktigt räckte fyllde jag på med julmust. Vetemjöl hade jag så det blev i alla fall rätt. Nu ligger tre limpor och svalnar och naturligtvis smakade jag medan brödet fortfarande var varmt. Det blev gott men inte fantastisk gott. Men jag känner mig nöjd med att ha gjort av med glögg och rågmjöl innan de blev helt oanvändbara.

I skogen, där jag gick igår, är det bitvis barmark men jag tror att det är en förändring på gång. Det snöar lite lätt och jag hoppas att jag ska vakna upp till en vacker, vit värld i morgon.

När jag kom ut ur skogen fanns det lite snö men gångvägarna var som isvägar med grus på.

Solen sken, men det har den ju faktiskt gjort lite då och då på senare tid.

Jag ser ofta fina kvällshimlar nu men oftast tittar jag bara utan att fota.

Psykologen ringde mig med beskedet att läkaren inte hade kunnat se någon fysisk förklaring. Ganska väntat eftersom jag är så noga kollad av vården. Men vi ska träffas och fortsätta reda ut saker och ting om några veckor och det ser jag fram mot. Vem hade kunnat tro att jag skulle tycka så mycket om dessa besök? Inte jag i alla fall. Men så är det och nu tänker jag att många fler borde få chansen till samma sak.

Precis som väntat blev det plusgrader och smältande snö under några dagar. Men jag är ändå glad eftersom prognoserna just nu visar att det ska snöa fr o m i morgon kväll och fortsätta ända fram till julaftonskvällen. Jag hoppas att det sedan får vara åtmistone några minusgrader så kanske vintern äntligen kan bli som den ska vara. Ännu bättre vore det om det kunde bli ännu lite kyligare under en period så att isen kan lägga sig på sjön. Många förhoppningar alltså och många delar samma önskningar. Det finns så klart de som ser det från en annan synvinkel också men nu är det nog alla vinterälskares tur att få som vi vill.

Men, som jag inledde med, just nu är det tö och snön smälter.

Kanske tycker domherrarna att det är ganska bra som det är nu.

Men som tur är ser det fortfarande ut så här på en del håll och snart blir det påfyllning.

Fjärde advent och dan, före dan, före dan, före dan, före dopparedagen. I dag fick jag definitivt besked från min son att han inte kommer i jul och det var jag helt införstådd med. Det blir en konstig och lite tråkig jul men för min del blir det inte en deppig jul. Jag har redan förberett både en del julmat och lite godis och jag ska ut och promenera i snövädret och se om tv:n erbjuder lite förströelse emellanåt. Det blir en hel del telefonsamtal också. Jag har aldrig använt någon av de appar eller program där man kan ha möten med flera personer uppkopplade samtidigt och det är inget jag vill prova heller. I vissa avseenden är jag väldigt gammalmodig och rent av teknikfientlig. Jag vill inte synas när jag pratar med någon och jag har inte heller något behov av att se den jag pratar med. Möjligtvis skulle jag tänka annorlunda om jag hade barnbarn men som det är nu känner jag mig mest bekväm med vanliga telefonsamtal. Julen blir vad vi gör den till och jag ska ha en fin och mysig jul och det hoppas jag att vi alla får.

Ja, i morse vaknade jag faktiskt upp till en vinter med snö på träden och lite påfyllning även på marken. Det blev en balkongbild innan det blev riktigt ljust men sedan klädde jag på mig och vandrade iväg.

Lite vovvemysgos fick jag och det av den hund ni ser på bilden. Vi gick samma runda men åt motsatt håll så vi möttes två gånger. Första gången hejade bara husse och jag på varandra men vid nästa möte tittade jag in i de vackra blå hundögonen och kunde inte motstå att fråga om vi kunde hälsa. Medan hussen glatt pratade på om sin hund, som till viss del är en husky men i övrigt visste han inte, satte jag mig på huk och lät hunden bestämma om hon ville hälsa. Det ville hon. Hon kom glatt fram och gosade och efter en liten stund satte hon sig nära med ryggen mot mig för att ta emot mer klappar. Så gör bara trygga hundar och jag stoppade in båda händerna i hennes päls och njöt av mysstunden. Det var jag som till sist avbröt och sa hejdå. Sådana trevliga hundmöten är jag med om lite då och då men jag är alltid noga med att avläsa både hundars och ägares signaler. Det finns ju de som absolut inte vill att man ska hälsa på deras hundar och försöker träna hundarna att inte gå fram till någon.

Rätt som det var förändrades ljuset. Solen finns där bakom någonstans och gör sitt bästa för att försöka tränga igenom dimma och moln.

Jag hann komma hem igen innan solen nästan lyckades bryta igenom och från balkongen följde jag himlens förändring. Från grå med en sol som kämpar och ger ett vackert ljus till…

…flikar av blått där det ser ut som om solen är på väg att vinna kampen. Men tyvärr tog det inte lång stund innan allt blev grått igen. Men det är inte lika kul att visa så jag avslutar med en nästan solig bild 🌞

I morgon ska det bli plusgrader igen så det gäller att passa på när förutsättningarna är bra. Det var inte magiskt vackert i dag men en liten föraning om hur det kan vara. Kanske blir det i stället fina isformationer under kommande dagar när graderna ligger på fel sida om nollstrecket. Det jag vet är att det då är dags att ta fram dubbskorna igen.

Jag såg solen i dag och gissa om det kändes bra. Den syntes inte många timmar men kanske har Östersund nu återigen tagit ledningen i antal soltimmar i december. Vi låg på första plats med fyra timmar men blev passerade av någon eller några platser som plötsligt hade fem soltimmar hittills under årets sista månad. Men nu kanske vi har hämtat in försprånget igen 🌞