I onsdags morse vaknade jag upp i Mora efter att ha sovit väldigt gott. Jag hittade goda veganska alternativ på frukostbuffén och mätt och nöjd gick jag till mitt rum, tog på mig ytterkläder och promenerade sedan iväg ut mot gryningen. Jag bestämde mig för att den här gången inte gå mot vasaloppsmålet så jag tog gångstigen åt motsatt håll. Men på något sätt hamnade jag ändå just där till slut och det blev målgång ännu en gång.

Jag märkte inte att det snöade förrän jag tog den här bilden med blixt. Det var ett väldigt lätt snöfall som kameran gjorde lite tydligare.

Jag passerade några konstverk. ”Cant´t stop playing” heter det första. Efter dalahästen kommer ”Vasalöparen” och av det jag såg på skylten, som hade ett vitt lager av is på sig, är det ingen särskild person som har stått modell utan bara en skidåkare, vilken som helst. Och så till sist vasaloppsmålet.

Jag kom till äldsta dottern i Örebro lagom till eftermiddagsfika och möttes av en lång, varm, mysig kram. Där var det julstämning. Många tomtar överallt och en fint lysande julgran med både gammalt och nytt pynt. Jag tycker om den söta ängeln men det fanns mycket att titta på.

Jag hade tagit med mig hela julbordet (tung packning) och lite senare kom yngsta dottern med make och åt tillsammans med oss. Kaffe med julgodis och lussebullar blev det efteråt och snart var en väldigt trevlig dag slut. Men innan det var dags för sängen ville både jag och äldsta dottern ta en liten promenad. Det tog bara några minuter innan vi kom till stadsparken där ljusshowen ”the magic forest” gjorde allt för att fånga besökarnas uppmärksamhet. Den lyckades väldigt bra med det och för mig var det en överraskning att den fanns där. Min dotter visste om det men hade inte tänkt på att vi skulle se den innan vi var på väg dit. Jag kan inte ens gissa hur många lampor och ljusdioder som har använts eller hur lång tid det har tagit att få dit allting men det var en imponerande syn. Vi gick omkring i ljusparken en lång stund och upptäckte hela tiden stora och små detaljer. Varje halvtimme blev det ett kort ljusspel och det kan ni se längst ner i inlägget. Till dess får bilderna tala för sig själva. Kanske var första intrycket att det var lite för mycket av allt men det var ändå imponerande.

Dan före dopparedagen kom vi iväg tidigt till Uppsala och till min son. Vi hann med både fika och julbord innan vi kom fram till att vi ville göra ännu en ändring i vår planering. Nu blev det plan C, som vi alla tycker blir väldigt bra. Min son fick äntligen, dagen före julafton, veta att han fick avslag på sin ledighetsansökan. Hans arbetsschema innebar att han skulle ta sig till arbetsplatsen på kvällen, han åkte vid niotiden, sova där och sedan börja sitt pass okristligt tidigt. Han kör just nu (tidig julaftonsmorgon) tåg fram och tillbaka några gånger mellan Stockholm och Uppsala och enligt schemat ska han vara klar och här i Uppsala 09.15. Sedan är han ledig resten av dagen och då bestämde jag och dottern oss för att det ju är mycket roligare och bättre att vi stannar kvar här idag också. Varför åka hela vägen till Frösön på julafton när vi kan vara här och ha julafton tillsammans med sonen? Plan C innebär alltså att vi får en mysig julafton tillsammans alla tre och jag och dottern kan ju lika gärna göra resan hem till mig i morgon.

Hoppas att ni alla får en lika fin jul som vi. Det blir inte alltid som det är tänkt men det kan bli minst lika bra ändå 🤶🎅🎄 GOD JUL!

Alla har väl hört om det kaos som råder inom SJ:s verksamhet och det är inte bara resenärer som drabbas. Personalen har det inte heller så roligt just nu och många mår dåligt. Den obefintliga planeringen och de märkliga schemaläggningarna och nu även många sjukskrivningar gör att min son fortfarande inte har fått svar på om han får ledigt i jul (och nu är det tre dagar före jul). Kanske får han besked i morgon kväll, kanske kvällen innan julafton men det är lika stor chans att han inte får något besked över huvud taget. Det enda besked som de stackare som handlägger detta kan ge är att de kommer med besked så fort de kan. Även den personalgruppen har en omänsklig press på sig.

Det här har fått mig att tänka om och efter att ha rådfrågat mina barn blir det lite annorlunda än vi hade tänkt. Just nu sitter jag på ett B&B i Mora och i morgon kommer jag till Örebro där jag ska stanna en natt hos min äldsta dotter. Jag har tagit med mig det mesta av den julmat jag har förberett och som en extra bonus kommer min yngsta dotter och hennes man och äter tillsammans med oss. De var uppe i Östersund för några veckor sedan och ska inte komma dit igen till jul så att få träffa dem gör den här lilla trippen extra kul.

Min son har en schemalagd ledig dag på torsdag och den morgonen åker jag och äldsta dottern till honom i Uppsala och fortsätter julfirandet tillsammans med honom. Enligt schemat ska han börja jobba tidigt på julaftonens morgon och då fortsätter jag och dottern hem till mig. Skulle min son få ett sent besked om att han får ledigt så följer han också med och i så fall är vi hemma kanske redan på torsdagskvällen. Annars stannar jag och dottern kvar över natten och försöker vara på Frösön innan Kalle Anka på julafton. Låter det rörigt? Jag tycker att det är kristallklart även om det kan ske förändringar längs vägen. Jag tycker faktiskt att det är ganska trevligt med en liten roadtrip igen även om det blev lite spontant.

Igår hade jag en service på bilen inbokad och det var ju inte så dumt att det blev så inför den här resan. Jag lämnade bilen ca halvtre och eftersom det skulle ta drygt en timme tog jag en promenad bort mot Lillsjön och gick runt den. På vägen dit mötte jag de här älgarna utanför ett köpcentrum. Naturligtvis har jag reflexer på mig när jag går bland trafik när det blir mörkt.

Jag blir alltid så lugn och lättad när jag kommer från gator och bilar och in i natur och tystnad. Det var skymning och trots att solen hade gått ner för minst en halvtimme sedan syntes fortfarande en del spår på himlen.

I dag packade jag in mig själv och min packning i bilen och styrde ut på vägarna. Som jag skrev tidigare var det fina vintervägar och roligt att köra. Lite halt var det så klart men så är det ju när det är vinter. Jag stannade till vid rastplatsen i Ytterhogdal och även här bjöds det på spår av solnedgång.

Mellan Los och Kårböle såg det ut som om jag åkte på en väg täckt med guld och is. Jag var helt ensam på vägen så jag stannade till en kort stund och kameran förstärkte nog färgen genom att fånga upp det gyllene lite extra. Det var hårt packad snö med inslag av sand och inte hälften så isigt som det ser ut här.

Väl framme i Mora packade jag in kylskåpsvarorna i en kyl, märkte dem med mitt namn och rumsnummer och fortsatte till mitt rum där jag åt en lätt måltid. Mat hade jag ätit till lunch innan jag åkte så jag nöjde mig med två goda smörgåsar och en kopp té. Ute är det ca 10 minusgrader så det som var fruset när jag åkte hemifrån lät jag vara kvar i bilen. Det ska ju tinas upp i morgon men ju längre det håller kylan desto bättre. I morgon serveras en vegetarisk frukost med allt möjligt gott och eftersom det ingår i priset så är det klart att jag ska vänta på att den är framdukad. Halvåtta är lite väl sent för en frukost enligt mig men jag kan alltid knapra på ett digestive och göra mig en kopp té tidigare om jag skulle vilja det. Jag har eget badrum och med en dusch före frukost fördriver jag lite tid. Innan jag sedan ger mig av mot Örebro blir det nog en promenad i omgivningarna.

Det var lite vemodigt idag eftersom de kattungar som fortfarande är kvar på katthemmet förmodligen har flyttat när jag kommer dit nästa gång. Men det är klart att det mest är glädje över att de kommer att få det väldigt bra. Det kommer dessutom hela tiden in nya fina kissar att tycka om. Vi har några riktiga kelgrisar och dem är det väldigt lätt att gilla. Men jag ömmar lite extra för de rädda katterna. De som fräser och varnar om man kommer för nära. En av de nya katterna är den här och enligt skylten heter den Kissen. Jag vet inte alltid vad som ligger bakom omhändertagandet av katterna men när de är så otrygga som den här och vissa andra katter, då kan de inte ha träffat särskilt snälla människor förut. Jag undrar varför den har fått sitt namn. Kissen fräste riktigt argt på mig när jag kom in och skulle fixa mat, vatten och städa kattlådan. Min volontärkompis är en kille som är otroligt duktig på att se och läsa av katternas tecken och han varnade mig när jag tog upp mobilen. Ser du inte ansiktsuttrycket, öronen och att nosen rör sig lite, frågade han. Men jag tog ändå en snabb bild och försökte sedan låta bli att störa den jättesöta Kissen. Jag tvivlar inte ett dugg på att Kissen så småningom blir en social och glad Katt.

Jag är inte helt säker på vad den här söta killen heter men honom får man klappa om man närmar sig försiktigt. Det ser ut som om han tittar lite under lugg på mig och kanske ser lite arg ut men det råkade bara bli så när jag fotade.

Kan ni se hur många katter det är här? Det är inte så svårt så jag talar om att de är sex stycken på bilden. Fyra av dem tillhör gruppen kattungar som nu är redo för nya hem. De är så klart kastrerade och har fått grönt ljus av veterinär.

Mamma Skrållan tittar vaksamt fram för att se att jag inte kommer för nära. Jag skulle ta vattenskålarna som skymtar fram bakom henne men jag ville inte störa i maten. Jag väntade och försökte få en bild på den lilla familjen. Jag är inte säker på att det är just hennes ungar, nu när flera kullar är tillsammans, men det är roligt att se att Skrållan trivs bra med andra katter. Ni kanske kommer ihåg att hon var så ilsken från början att ingen vågade gå in i hennes bås. Nu har hon kommit så här långt på vägen mot att känna tillit till människor och om man ignorerar henne kan man komma riktigt nära. Min volontärkompis ska bli fosterpappa åt henne efter nyår och han och hans egen katt kommer utan tvekan att lyckas med socialisering av Skrållan. Hon är otroligt söt så jag hoppas att jag får chans att gosa lite med henne någon gång.

Igår gjorde solen sitt bästa för att skingra dimman som hade lämnat vackra rester av frost, dimfrost, i träden. Men dimman kämpade hårt och gav inte vika lättvindigt.

TIll sist blev i alla fall solen en vinnare. Eller den kunde ha blivit det om den hade orkat upp lite högre på himlen. Sikten blev bättre så jag såg att isen hade tagit mer av sjön i anspråk. Jag gick inte ut den här dagen eftersom lite extra smärtproblematik hindrade mig men jag kunde ju se förloppet när solen vann ändå.

Men två fina dagar i rad vill jag inte stanna inne så idag stoppade jag i mig lite piller innan jag gick och det fungerade ganska bra nästan hela vägen. Det har varit en underbar dag. Lite för varmt, runt nollan, men soligt och ganska lugnt. Tyvärr var dimfrosten borta men man kan ju inte begära att få allt. Som ni ser är det ny, blank is här och jag trodde att isen hade lagt sig över hela sjön.

Men lite närmare stan var det fortfarande öppet vatten.

Jag kan inte motstå is och de mönster och former den kan bilda. Ännu en gång blir det alltså bilder på det som naturen skapar av vatten.

Och till sist lite färg i form av kvarvarande rönnbär. Det kom aldrig några sidensvansar för att mumsa på den rikedom som rönnarna bjuder på i år.

I dag har jag funderat på en plan B för julen om plan A inte skulle fungera. Om det blir en ändring så väntar ett litet äventyr för min del och det är jag ju alltid pigg på. Men jag hoppas ändå mest på att plan A går i lås. Men förberedelserna för plan B är igång så nu är det bara att vänta några dagar och se hur det blir. Kryptiskt? Ja, men ni lär få veta hur det blir.

Morgnarna har varit mina favoritstunder på dagarna så långt tillbaka jag kan minnas. Det är inte alltid de ser ut så här men vintertid får jag mer av soluppgångar än under resten av året. Nu går solen upp först ca halvtio och det är inte morgon för mig. Men vad gör det? Det är lika fint vilken tid på dygnet det än blir så här. När jag igår gick ut strax före nio hade jag redan varit vaken i drygt tre timmar men det var inte en slump att jag lämnade min lägenhet just då. Väderappen lovade en relativt solig morgon och jag planerade att gå iväg lagom för att få se soluppgången och kanske avsluta promenaden i solens strålar. De finaste färgerna ser man innan solen går upp så jag behövde inte vänta på skådespelet.

Min plan att få solsken sista biten fick jag ge upp. Solen kom inte upp ovanför moln- och dimbanken där borta och dessutom mulnade det på rejält. Men jag fick en fin avslutning i alla fall. Varje gång jag går förbi den här lilla stugan så tänker jag att där skulle jag vilja bo. Det syns inte på bilden men den har en fantastisk fjällutsikt och läget alldeles vid sjön är precis som jag skulle vilja ha det. Men förmodligen är den inte vinterbonad och jag vill ju egentligen inte ha ansvar för ett hus. Det är ju därför jag bor i lägenhet nu. Stugan är inte ens till salu och det är kanske det största hindret. Men visst är den söt? Alldeles lagom stor för mig dessutom.

I morse, eller rättare sagt i förmiddags, gick jag ut på balkongen och fotade ännu en soluppgång. Jag gick ut lite senare men det blev ingen promenad i sol idag heller. Jag får nöja mig med soluppgångar och vara glad för att det inte alltid bara är grått och genommulet.