Det är ingenting jag kommer att ta för vana att göra men det här är en nyupptäckt funktion för mig. Jag tror att möjligheten fanns på min gamla mobil också men på den här ploppar det upp förslag på vad jag kan använda den till. Javisst ja, jag har nog inte berättat att min gamla mobil pajade och att jag snabbt beställde en ny. Jag bytte till ett nytt märke eftersom båda de senaste mobilerna gick sönder alldeles för snabbt (men tyvärr efter garantitidens utgång). Jag beställde den här i torsdags morse och fredag eftermiddag kunde jag hämta den på ica. Snabb leverans från ett företag som dessutom låg drygt 600 kr lägre i pris än elgiganten. Jag köper aldrig en av de dyrare modellerna utan håller mig lite i underkant av mellanpriserna. Den här är jag väldigt nöjd med hittills och så har den skojiga funktioner.  Som t ex att man kan ha konversationer med sin telefon 😉 Det är kul men jag tröttnar nog snart.

På min fråga ”kan du sjunga en sång” kom omedelbart en sång med musik till och texten syntes på skärmen. Sista versen syns inte men där bakar biet Bertil en chokladkaka till sin bror grodan Gunnar. Mobilen kan även berätta skämt. Om det är roliga skämt får var och en ha sin egen åsikt om. Kul att allt som sägs syns i text.

Plötsligt kom det upp en notis från någon annan funktion som sa ”det verkar som om du lägger dig 22.09 på kvällen. Vill du…   Jag råkade komma åt notisen och då försvann texten. Men jag vet att det finns en funktion som känner av en del av mina vanor (det går förmodligen att stänga av den inställningen). Jag vet inte vad jag kunde välja att göra men det kommer säkert fler förslag. Jag har inget behov av att t ex ställa in ett alarm när jag ska gå och lägga mig men det kan ju finnas andra kul och bra förslag.

Jag kommer nog att fråga min telefon om olika faktafunderingar framöver. Det är ett annat sätt att googla eftersom det är google som ger svaren här också, i form av tal och text. Funkar det så är det ju bra. Min son använder den motsvarande funktionen i sin mobil och han får både bra och helt tokiga svar. Använder ni andra den här funktionen redan eller är det här nytt för er också?

Det hoppas jag i alla fall innerligt att det var. Det krävs något allvarligt för att jag ska behöva åka dit igen och det scenariet är det ingen som tror på.

Jag fick boka sjukresa med taxi även denna gång. Det hade jag inte förväntat mig men jag är glad att jag slapp åka tåg. Väl framme tog jag hissen upp till transplantationsmottagningen för att anmäla mig i receptionen och lämna prover. Jag är med i ett forskningsprojekt och det var endast prover till den forskningen som skulle lämnas. Efter det väntade jag innanför entrén på en taxi som tog mig till beroendekliniken. Ni kommer nog ihåg att jag var lite frustrerad över den kallelsen när den kom. Jag fick träffa samma beroendesjuksköterska som sist och det visade sig att hon hade gjort som hon sa, nämligen skrivit in i journalen att återbesök inte behövdes. Någonstans i systemet hade försöket att kringgå rutinerna stoppats och jag blev kallad trots att ingen av oss förstår anledningen. Vi konstaterade snabbt att vi inte behövde prata om alkohol och droger så i stället hade vi ett väldigt trevligt samtal om livet i stort, planer, förväntningar och en del svårigheter. Det lustiga var att när hon frågade om jag hade ett behov av att prata om vissa saker med någon så svarade jag att nej, det finns närstående som jag pratar med. Ändå märkte jag att jag ganska snart satt där och pratade och svarade utförligt på alla frågor. Jag som inte tyckte att jag hade något att säga. Den kvinnan är verkligen rätt person på rätt plats och en otroligt skicklig samtalspartner. Jag hade inget behov men det var rätt skönt att öppna sig lite för en person som jag aldrig mer ska träffa. Om mina barn läser det här så kan jag bekräfta att ja, jag pratade om er allihop men hon har tystnadsplikt 😉

En taxi hämtade mig och körde mig till Sahlgrenska igen. Den lilla cafeterian i entrén kunde fixa en vegansk sallad. Inte väldigt god men den dög.

Efter min lunch var det ca en timme kvar tills jag skulle träffa en läkare. Vädret var inte lockande och jag hade inte tensen med mig så jag växlade mellan att sitta och att gå små vändor inomhus innan jag så småningom tog mig till väntrummet. Klockan gick och 50 min för sent kom läkaren och bad om ursäkt. Förseningen gjorde att han var väldigt stressad. Han var trevlig och flikade in ett ”jättekul att träffas, det var jag som opererade dig” men jag såg hur stressad han var. Han bläddrade igenom alla papper med olika uppgifter om provsvar och undersökningar och konstaterade att allt var perfekt, förutom bentätheten. Mot benskörheten i framför allt ländryggen ska jag få kalk och D-vitamin. Sköterskan som genomförde bentäthetsmätningen sa till mig att jag bör vara ute i solen ca en halvtimme mitt på dagen varje dag under sommaren. Då skrattade jag lite bittert och svarade att det skulle jag gärna vara eftersom jag är soldyrkare. Men jag får inte det eftersom mina mediciner ökar risken för hudcancer ganska mycket. Jag berättade för läkaren om det rådet och han sa bara att det är ju därför du ska få kalk och D-vitamin. Efter ca en kvart följde han mig genom korridoren (han skulle åt samma håll) och avslutade med att ”vi kanske ses i Östersund”.  Jag vet inte riktigt vad han menade med det men förmodligen hör han till skaran skidintresserade. Om det är skidskyttetävlingar eller annan skidåkning lär jag aldrig få veta.

Den här gången hade jag tur eftersom den taxichaufför, som körde mig till Göteborg, sa att han skulle besöka vänner och vänta på mig för hemresan också. Jag fick hans mobilnummer och instruktioner om att först ringa till honom när jag var klar och sedan till sjukresor för att beställa skjuts hem. Jag gjorde så och även om tjejen som svarade lät lite frågande när jag sa att jag redan hade kommit överens med en taxiförare, så var allt ok när den trevliga mannen kom och hämtade mig. Jag tjänade någon timme på detta arrangemang så jag var nöjd. Det är nämligen inte tillåtet att beställa en resa tur och retur. Det kan alltså ta upp till tre timmar innan en bil kommer från region Östergötland till Sahlgrenska.

Hela dagen, från sju på morgonen till sex på eftermiddagen, gick åt till detta som jag egentligen tycker var helt onödiga besök. Provtagning kan göras här i regionen, besöket på berondekliniken var definitivt inte nödvändigt även om det var trevligt och det korta läkarbesöket, där det enda som hände var att jag fick höra att jag mår bra och att jag ska få vitamintillskott, kunde ha delegerats till min läkare på hemmaplan. Ett väldigt resursslöseri. Men varför ska man klaga på att man blir för mycket omhändertagen av vården när det oftast är tvärtom? Jo, för att det är precis så och för att bara taxiresorna gick på ett antal tusenlappar i onödan (varav min kostnad var totalt 160 kr). Men jag vill inte avsluta med en mening där jag låter så bitter så jag konstaterar ännu en gång att jag är oerhört tacksam för allt jag har fått hjälp med 😀

Det har nog inte undgått någon att jag packar inför flytten redan nu. Det är drygt två månader kvar innan flyttfirman kommer och tar med sig alla mina saker men för mig är det omöjligt att vänta. Och varför skulle jag göra det? Det finns absolut ingen anledning till att jag skulle vänta in i det sista och kanske behöva stressa.

Allt hamnar inte i kartonger eller väskor. Jag har t ex en särskild hög med diverse bruksanvisningar och andra bra-att-ha-papper som jag ska lämna kvar till de blivande husägarna. Det mesta i mitt kök kommer från Ikea och ibland kan de faktiskt vara ganska roliga. I frysens bruksanvisning ligger ett löst papper med exempel på olika ljud som frysen kan ge ifrån sig. Jag gissar att de genom åren har tagit emot ett antal frågor om vad som kan vara fel om det låter si eller så. Jag minns att jag skrattade högt åt dessa exempelbilder när jag såg dem första gången. Nu fick jag mig ett gott skratt igen. Jag gillar att resultatet blev den här lappen med en del humor i stället för en sedvanlig tråkig informationstext.

Jag har knappt varit utanför dörren på fem dagar men i morse bestämde jag mig för att jag måste ut, kosta vad det kosta ville. Ryggen har ett lite envist skov men man kan inte låta ryggen bestämma allt. Värmedynan är väldigt skön och några dagar kan det vara lätt att låta sig övertygas av rygg och värme om vikten av vila. Men det är ju så tråkigt!!!

Efter min vanliga styrketräning (som faktiskt känns bra i ryggen) iklädde jag mig alltså lämpliga ytterkläder och kamera och gick ut. Det var så skönt. I alla fall till att börja med. Ganska snart insåg jag att jag inte skulle komma särskilt långt men jag gick i alla fall nästan lika långt som det jag orkade med som leversjuk. Jag hittade inte mycket att fota. Inte blev bilderna särskilt bra heller. Nu kanske ni tror att ond rygg, brist på motiv och dålig skärpa (som troligtvis bara beror på fotografen) gjorde mig lite nere. Men inte. Jag var ju trots allt ute i skogen och fick andas frisk luft. En talltita ropade glatt åt mig under en lång stund (ja, det var en glad sång. Inget varningsläte) och jag kände mig glad för att jag och min lever firar ett år just idag.

Även om jag inte blev nöjd med bilderna så får de vara med här. De blev bra symboler för nytt liv som spirar och gammalt liv som snart ger upp. Både det nya och det gamla kämpar med förhållandena och båda gör det bra.

Lite pillerabstinensbesvär passar jag på att genomlida när jag ändå mest bara håller mig lugn. Av en slump insåg jag att jag har blivit beroende av mina insomningspiller och det gillar jag inte. Jag bestämde mig för att trappa ner på dem och de senaste kvällarna har jag halverat dosen. I morgon tänker jag prova att vara helt utan. Sedan, när abstinensbesvären (jag är väldigt trött) har försvunnit får jag väl höra med läkare om det finns några alternativ.

Så är alltså läget nu och det här är anledningen till att jag inte är så aktiv på bloggen. Ryggbesvär gör att jag håller mig hemma och inte har något annat att skriva om än att jag packar. Abstinensbesvär gör mig trött, extra snurrig och ofokuserad. Men jag är glad och alla andra problem är väldigt små jämfört med att inte kunna känna glädje.

Det var inget stort eller märkvärdigt som hände. Jag hämtade in posten och där, i min brevlåda, låg ett kuvert från min nya elleverantör – Jämtkraft. Hur kan man bli så glad, ja rentav lycklig, för något sådant? I mitt fall visar det hur mycket jag längtar. Det var som om en nära vän välkomnade mig hem. Jaja, jag vet att Jämtkraft inte är en person och jag vet också att ingen där reflekterar över att jag har varit kund hos dem förut. Men trots det och trots att de bara vill tjäna pengar på min elanvändning, så tog hjärtat ett glädjeskutt och jag blev även lite rörd. Nu återvänder jag och som boende i en av ägarkommunerna får jag t o m ett rabatterat pris.

Elen i min nya lägenhet är alltså ordnad och det är även hemförsäkring, adressändring och flyttanmälan till skatteverket. Andra ändringar, som tv- och internetabonnemang, väntar jag med tills jag har träffat de som säljer lägenheten till mig (om några veckor får jag komma dit, mäta lite och ställa de frågor jag har 😀 ). Jag vet inte riktigt hur det fungerar i en bostadsrätt där kontraktet anger att tv och internet ingår i avgiften. Jag har en hel del frågor men nu får jag snart svar. Och det ska bli så roligt att få komma dit en gång till innan flytten. Vilken tur att jag snart är i Åre en vecka och kan både åka och träffa säljarna och fixa alla papper på banken.

Jag och min syster svävar nästan på små moln av glädje över våra blivande bostäder. Vilken lycka att vi båda vill det här och att ingen av oss känner sig övergiven. Det är helt enkelt dags nu. Efter fyra år, då vi av olika anledningar har behövt varandra, är vi nu båda redo att bli riktigt självständiga. Det blir tomt, det är det ingen tvekan om, men nu ska vi båda återvända till respektive födelsestad. Det är jättekul att det blir så för ingen av oss trodde att min syster skulle hamna där hon föddes.

I dag har jag ordinerat mig själv vila. Ingen promenad, bara lite packande varvat med värmedyna. Men det betyder inte att jag inte kan titta ut och njuta av solnedgången. Den här synen är så vanlig utanför mina fönster att jag kanske borde ha slutat förundras. Men jag fortsätter att njuta varje gång och jag hoppas att jag får lika fina kvällsscenarier ut mot Storsjön från mitt nya hem.