Jag bestämde mig för att gå till Valborgsfirandet på Frösövallen och det var betydligt mycket skönare denna tidiga kväll än det var på förmiddagspromenaden. Det var 15 grader när jag gick hemifrån och solen värmde skönt. Som ni ser så börjar det så smått att grönska både i gräset och i träd och buskar.

En fin kisse kom springande mot mig och helt orädd började han stryka sig mot mig. Då kan jag inte stå emot så jag satte mig på huk och fick en fin mysstund med den stiliga katten. Jag ångrade mig nästan lite eftersom han sedan följde med mig ganska länge. Men jag såg att han hade en gps om halsen så jag var inte orolig för att han skulle gå vilse långt hemifrån. Däremot så förstod jag att det skulle bli problem om han ville följa med in i den kyrkobyggnad där det skulle bjudas på skönsång. Som tur var mötte vi en lite tjej och hennes pappa och kissen bestämde sig för att stanna hos dem. Då var jag nästan framme så jag blev lite lättad.

Senare på kvällen, när jag kom hem, satte jag mig en stund vid datorn. I en lokal fb-grupp såg jag en liten filmsnutt med denna kisse där hans husse hämtar hem honom. Tydligen är det en liten rymmare och likt Luffarlasse har denna Vandrar-Sune ett eget fb-konto. Det kändes bra att han har den vanan och att det inte var mitt fel att han kanske hamnade på avvägar. Sune är en van vandrare som verkar ty sig till alla han stöter på. Lite läskigt tycker jag ändå att det är. Alla är ju inte jättesnälla. Men det har gått bra hittills och så får vi hoppas att det fortsätter.

När jag kom till Frösövallen var det redan ganska fullt med folk både ute och inne. Men jag kunde klämma in mig till en ståplats. Det var nog skönare utomhus men jag ville gärna både se och höra. Det här gänget har inte sjungit ihop förut. Dirigenten la ut en förfrågan någonstans om ifall någon ville vara med och sjunga vid det här eventet och responsen blev som synes bra. De har träffats och repeterat vid två tillfällen innan så jag tycker att de är imponerande.

De sjöng ett antal sånger men jag valde ut Vintern rasat och Glad såsom fågeln till det här inlägget. Vill ni se och lyssna så är det bara att klicka.

Efter skönsången gick vi alla ut i det sköna vädret och många hade fika med sig. Korv med bröd fanns att köpa för de som ville det. Jag satte mig ner på en sten en stund men kom snabbt fram till att den pyttelilla rishög, som skulle bli en brasa, inte var värd drygt en timmes väntan och dessutom skulle det då hållas flera tal. Kanske skulle brasan tändas ännu senare.

Uppe på verandan har man bra utsikt mot fjällen och ännu bättre vy får man uppe på taket.

När jag närmade mig sjön såg jag en brasa på Annersia. Jag såg rök från flera andra brasor också men den här var den enda där det brann med synliga lågor. Det räckte bra för min del. Jag hade fått höra både skönsjungande män och fått en liten glimt av en brasa.

Senare på kvällen tittade jag ut och såg fullmånen. Jag försökte få till en bra närbild men den här gången lyckades jag inte.

För några timmar sedan fick jag beskedet att min svåger, på min mans sida, har somnat in efter en tids sjukdom. Jag tänker så klart på hans familj och jag är tacksam för att de har varandra i allt det svåra.