Vårvinter

Nu är det både vår och vinter samtidigt, den så härliga vårvintern. Den är som bäst när det är minusgrader på nätterna och dagsmeja, sol och svag vind om dagarna. De två följande bilderna visar ganska bra hur det kan se ut när solen smälter snön där den kommer åt men där den inte har samma åtkomst ser det annorlunda ut. I dag är det dessutom exakt ett år sedan jag återvände till Jämtland 😀

DSC_0014DSC_0015

Här har ekorren suttit i granen och skalat kottar i parti och minut. Ett stort område var täckt av bevis på kalaset.

DSC_0011

Nu har jag haft den här lätta förkylningen i en vecka. Den är inte särskilt besvärlig men det skulle ändå vara skönt om jag slapp ha den längre. Jag såg att det fanns ett självskattningstest som man kan göra för att ta reda på om man bör kontakta vården. Testet gäller i Stockholms region men jag var nyfiken på vilka frågor man ska svara på. Jag såg att man kan göra testet utan att bli registrerad och att det försvinner så fort man är klar. Hade det varit annorlunda hade jag nog avstått men min nyfikenhet fick mig att klicka mig fram till de olika frågorna.

Det är frågor där man ska klicka på det alternativ som stämmer. Jag svarade att jag har en temp under 38 grader, hostar ibland, har inte andningsbesvär, är trött men orkar vara uppe, har inte haft kontakt med coronasmittad person, har ingen av risksjukdomarna på listan, jag är immunnedsatt och transplanterad, är under 60 år.

Resultatet blev: självskattningstestet visar att du bör ringa 1177.

Jag ångrade genast att jag hade gjort testet. Jag tror inte för ett ögonblick på att jag skulle vara i någon fara och jag tänker inte ringa 1177 som läget är nu. Jag blev rejält förvånad att mina väldigt små besvär skulle ge det resultatet. Det är så klart transplantationen som är orsaken. Samtidigt har jag, som oftast lyder vårdens rekommendationer, lite svårt att helt bortse från hur det blev. Jag kom fram till en kompromiss. Om jag fortfarande har symptom nästa vecka frågar jag sköterskorna på mag/tarm, där de har hand om mig. Jag måste ändå förklara varför jag inte lämnar prover (rutinprover) som jag har blivit ombedd att göra och då kan jag nämna det här.

 

 

En period med virus och deklarationer

Jag skrev ett mail till övriga deltagare i jamskakursen (vi är bara fyra st inkl kursledaren) med beskedet att jag tyvärr inte kan vara med på tisdagens kurs. Det visade sig att en av de andra också hade förhinder och därför beslöts det gemensamt att vi skjuter fram kursen. Dagen efter, alltså i dag, kom det här mailet från Medborgarskolan.

Screenshot_20200317-135831_Yahoo Mail_LI

Det borde kanske inte ha varit ett så förvånande besked men jag hade faktiskt inte ens tänkt tanken att vår lilla grupp skulle behöva den åtgärden. Men de måste så klart vara konsekventa och behandla alla likadant. Det här är inte ett särskilt stort ingrepp i våra liv och jag tycker att det var helt rätt. Nu återstår att se om våra tre återstående kurstillfällen får vänta till hösten. Det är nog ganska troligt.

Min lätta förkylning hindrar mig inte från att ta små promenader på isen. Jag har ju förmånen att gå ut genom en privat utgång och kan nästan genast komma ut på Storsjöns is. Där behöver jag inte följa samma spår som någon annan. Det går bra att gå nästan överallt och det var bra spridning på de som var ute samtidigt som jag. Jag har inte haft kameran med mig eftersom jag själv börjar tröttna lite på att fota samma motiv som jag redan har hur många bilder som helst på. Nu får det räcka med sjö, stad och fjäll för ett tag.

Skatteverket är en myndighet som de flesta har att göra med den närmaste tiden. Åtminstone gäller det för alla oss som deklarerar. Jag blev lite förvånad när ett brev från just skatteverket damp ner i min brevlåda eftersom jag brukar få all post från dem till min digitala brevlåda. Men jag förstod snart att det berodde på att brevet inte var till mig utan till min mans dödsbo. Nästan sex år efter hans olycka dyker det upp. Inte särskilt trevligt. Men jag kan inte lasta skatteverket för att jag inte har fattat att jag måste anmäla vilket konto pengarna ska betalas ut till. Jag trodde att det skulle gå till mitt konto automatiskt eftersom jag företrädde dödsboet vid hans deklaration. Jaja, det är väl inte en omöjlig uppgift att fixa nu. Det är ju tur att eftersändningen fortfarande gäller. Bara några få dagar kvar på de tolv månaderna.

20200317_140848_LI

Jag måste ändå kontakta skatteverket på något sätt, förmodligen försöker jag nå dem via telefon. I min deklaration för 2019 finns angivet att jag måste fylla i bilaga K5, försäljning av småhus. Det skulle jag gärna göra eftersom det skulle vara ganska lönsamt för min del. En hel del pengar skulle rulla in till mig. Men jag har redan deklarerat försäljningen av min del av huset i Mjölby i förra årets deklaration och jag tror inte att de på allvar menar att jag ska få den möjligheten igen. Jag hade trott att jag i år bara skulle behöva godkänna och skicka iväg deklarationen men det är nog bäst att kontakta dem. Om ni undrar varför jag deklarerade försäljningen redan i förra deklarationen så är det för att det är kontraktsdatum som bestämmer när det ska deklareras. Vi skrev kontrakt i december 2018 men ägarbytet skedde 2019. Det kanske är de förhållandena som lurar skatteverket 😉

Inomhusväder

Det här handlar inte om vädret inomhus utan snarare om att det är ett utomhusväder som får mig att välja inomhusaktiviteter i dag.

DSC_0006

Som jag minns det har jag ibland hört ordet ”flurver” (uttalas flur-ver) om just den här sortens väder. Men när jag slog upp det i min nyinköpta ”orlboka” hittar jag många betydelser av ordet flurut där det enda förslaget för ruskväder är ”flurut e ver” (en direktöversättning borde vara ”ruskigt det väder”). Jag kan ha fel men ”e” visar att ”ver” är neutrum. Som ni förstår är grammatiken en ganska svår nöt att knäcka och den kan jag nog inte riktigt förstå innan jag har lärt mig många fler ord och kan sätta ihop meningar. Nu har jag i alla fall boken och eftersom författaren är kursledare passade jag på att få en signatur.

 

Medborgarskolan bjuder på både kaffe och kakor vid varje tillfälle men det är kakor som inte jag äter. Förra gången fick jag en klementin av en av deltagarna i stället och jag kände att jag ville ha med något som alla kan äta den här veckan. Lite misstänksamhet märktes när de förstod att äggen bytts ut mot kikärtsspad men snart smaskades det glatt och alla kakor gick åt.

DSC_0067

Under veckan har det även varit möte för alla volontärer på katthemmet. Det var kul att träffa alla de andra och vi trängde ihop oss i ett av de rum där katterna vistas. Vi gick igenom ett nytt schemasystem på nätet, fick lära oss en del om hur man undersöker en katt och ger den medicin. Vi blev informerade om hur lokalerna ska förbättras och om en del andra saker. Frågan kom upp ifall några av oss ville ha en informationsträff om hur man gör katter mer sociala och mindre osäkra. Jag var snabb med att visa intresse. T ex ska man helst inte rygga undan om en katt gör ett utfall. Det blir nog svårt men det är säkert viktigt att katten ser att inte vi också är osäkra.

Nu funderar jag lite på hur jag ska bete mig i veckan. Jag känner mig påverkad av något som inte bryter ut. Det känns ungefär som innan feber bryter ut, lite sand i halsen och en aning snuva. Inget jag skulle bry mig om i vanliga fall men kanske ska jag undvika jamskakursen på tisdag t ex. Jag kan inte tänka mig att jag har träffat någon coronasmittad person men man ska ju inte chansa. Det är två dagar kvar så kanske hinner det gå över.

Tö…igen.

Väder och temperatur växlar verkligen ofta den här vintern. Efter en relativt kylig period är det nu dags för tö och isiga gångvägar igen. I morse valde jag att gå ut på isen på min promenad och där ser det ju fint ut med en upplogad gång ut till Medvinden. Men den var inte så fin som den ser ut. Växelvis blöt och hal och ibland sjönk jag igenom ytskiktet ner till ett vattenskikt. Där ville jag inte gå och som tur är finns det en del skoterspår att följa om man hellre vill det.

DSC_0001

Under natten var det minusgrader och skoterspåren hade bjudit på perfekt hård yta att vandra på om inte plusgraderna hade ställt till det lite. Det gick fortfarande att gå utan direkta besvär men det lär bli mjukare spår ju senare på dagen man går där. Jag höll mig en bit från Medvinden eftersom det var snöröjning på gång.

DSC_0002

När traktorerna hade kört vidare gick jag ut och kollade om Medvinden var gåvänlig men den var precis lika blöt och hal som den mindre gångvägen. De få personer jag mötte höll till utanför banan. Kanske skulle det gå bra att åka skridskor här men jag såg ingen som försökte.

DSC_0011

Nåja, det kan inte alltid vara perfekt men det är i alla fall en helt underbar vårvinterdag om man bortser från besvären att gå, både på land och på sjön.

Kanske en liten ljusning

Jag ska inte tvinga på er mer om min kamp mot FK men jag vill berätta att det händer saker som kanske kan leda till en ljusning för många. Bl a har representanter för vår fb-grupp, som nu är uppe i 63000 medlemmar, haft ett möte med socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi. Hela mötet spelades in och ljudupptagningen finns i gruppen. Ett väldigt bra framläggande av våra synpunkter och om situationen för tusentals sjuka. Nu har även redaktionen för ”Uppdrag granskning” bestämt sig för att göra ett program om FK och har bett om tips och berättelser från oss i gruppen. Jag tänkte först att min berättelse inte är särskilt intressant och dessutom vill jag inte vara med i ett reportage. Men det är en försvinnande liten risk att just jag skulle bli ombedd att delta. Dessutom är det nog bra om det kommer in mängder av mail som berättar hur det går till och som visar att det inte bara gäller enstaka fall.

Mitt mail är nu inskickat. Jag försökte hålla en saklig ton och lyfta fram fakta. Det är inte rätt läge att komma med egna åsikter eller återge rykten. Jag har bara återgett vad jag har varit med om och erbjudit dem att se handlingar som styrker min historia. Kanske framgick det något om vad jag tycker ändå men jag tror att de får tillräckligt av ilska och sorg i många andra mail. För min del har jag inga förväntningar på upprättelse. Men kanske kan sjuka människor i framtiden hoppas på en myndighet som sköter sitt arbete som det en gång var tänkt.

Bilden har inget med inlägget att göra men är en trevlig avslutning 😀

DSC_0010