Vi har inte haft samma hetta här som många av er har varit med om. Som mest visade min termometer 28 grader i skuggan och då stannade jag inomhus. Tack vare att jag har vädrat hela nätterna blev det aldrig mer än lite drygt 22 grader inomhus. Jätteskönt. Men igår blev det svalare och efter lite regn gick jag ut i morse och kände att det var väldigt skönt att det bara var 10 grader. Att ta på mig en tunn jacka och kunna vara lagom varm hela promenaden gillar jag. Som så många gånger förr konstaterar jag att det finns många skäl till varför jag trivs så bra här.

Det var mulet när jag gick och först frampå eftermiddagen tittade solen fram lite då och då mellan molnen. Det verkar bli flera fina och soliga dagar framöver men temperaturen kommer att stanna på behagliga nivåer.

Jag hittade så klart inte alla blommor på samma plats men det är enklare att visa alla i ett galleri. Bitvis var stigen inte lätt att se och gräset var fortfarande blött efter regnet. Men vatten tål jag så jag gick där och fungerade som en handduk till växterna.

Inne i skogen blev det lite rejälare stig.

Det här är en väldigt dålig bild och jag kan absolut inte beskära den mer än så här. För då blir det bara en suddig klump som sitter där på grenen. Pippin stannade bara till en väldigt kort stund och det här är den enda bild jag hann knäppa och inga inställningar hann komma på plats. Jag vet inte vad det är för fågel. Min första tanke var att det kanske kan vara en gärdsmyg men jag tycker inte att det stämmer riktigt. Det spelar kanske ingen roll men lite kul är det att veta vad jag har sett.

När jag kom ut ur skogen hamnade jag på en ännu mer osynlig stig med massor av blöt växtlighet. Men jag behövde ju i alla fall inte vara rädd för fästingar.

Lite blöt blev jag och längst ner på jeansen hade jag nog kunnat vrida ur lite vatten. Men det brydde jag mig inte om.

Jag valde att gå hem längs grusvägen och längs stora delar av den såg det ut så här. Blommorna varierade lite i sorter men blomningen var riklig och det surrade av humlor och andra insekter.

Jag mötte ett gäng med ungdomar och en kvinna närmare min ålder. Mitt i gruppen av människor gick en lagotto som jag vet att jag har träffat tidigare. Utan den hade jag inte känt igen kvinnan och så är det ofta. Det är hundarna jag har koll på. Vi stannade och pratade en stund och ungdomarna var allihop från Stockholm. Jag vet inte om de höll med när jag och kvinnan pratade om vad skönt det är att vädret är som det är här i krokarna. Visst kan vi vara lite avundsjuka på sommaren längre söderut ibland men den här morgonen njöt vi båda av svalkan. Efteråt kom jag på att jag inte har en aning om vad det var för ungdomar men det behöver jag ju inte veta heller.

Jag skrev i förra inlägget att jag väntade en leverans av något väldigt speciellt. Igår gick jag iväg i gassande sol och värme till postombudet, jag kunde så klart inte vänta till idag, och nu hänger canvastavlan på min vägg. En del av er känner nog igen den från Annas (Anna Forsberg i Portugal) inlägg för ett tag sedan. Jag skrev en kommentar om vilken läcker bild jag tycker att det är och att jag gärna skulle ha den som tavla. Men jag hade ingen tanke på att det skulle bli verklighet.

Nästa morgon fanns det ett mail från Anna i min inkorg och jag blev både glad och förvånad över att hon erbjöd sig att fixa ett original av bilden så att den skulle passa de mått jag ville ha. Hon skrev att hon inte ville ha betalt och att hon bara tyckte att det var roligt att jag vill ha den på min vägg. Vad glad jag blev och självklart tackade jag ja till det generösa och vänliga erbjudandet.

Färgerna stämmer inte helt med de som är på tavlan och inte heller stämmer tavlans färger helt överens med hur de såg ut när jag såg bilden hos Anna. Men jag vet att min skärm visar ljusare bilder än en del andra skärmar så det är nog där eventuella skillnader ligger. Därför har jag länkat till Annas inlägg där jag såg bilden första gången och kanske stämmer tavlans färger mer överens med de färger ni ser på era skärmar. Hur som helst så är jag jättenöjd och den är en färgklick i mitt väldigt blå vardagsrum. Väggarna ska målas om så småningom men de är inte så gulaktiga som i bilderna, mer åt det ljusgröna faktiskt.

Nu är Annas bild upphängd på min personliga vägg, där jag har egna bilder och nu en väns bild. Ni känner nog igen bilden längst till höger. Den har jag ju som header i bloggen. Den stora tavlan är en samling bilder från Optand. När jag sålde huset där och flyttade till Östergötland ville jag ha med mig en del av den plats jag älskade så jag valde ut några olika bilder till en tavla för att ha som minne. Nu är jag tillbaka i Jämtland och tavlan fyller inte riktigt samma funktion längre men trots att det är lite pixliga mobilbilder så gillar jag den. Den får vara kvar och fortsätta ge mig stunder av minnen. På väggen mitt emot har jag ”riktiga” tavlor.

Jag har inte varit ute och promenerat sedan jag fick se måsövningarna så det var ju bra att det fanns något annat att berätta om. Dels behöver min kropp några dagars lugn och dels passar jag på att stänga in mig och stänga ute värmen när det är lite högre temperatur än jag mår bra av. Men om några dagar ser det ut att bli väder som passar mig bättre. Till dess så är jag väldigt glad över att jag kan ha öppna fönster och balkongdörr hela nätterna och att inga tropiska nätter har tagit sig hit.

I morse gick jag samma runda som förra veckan. Det var då jag inte såg måsungarna på stenpiren innan jag kom hem och la in bilderna i datorn. De var kvar på samma ställe men de växer snabbt och snart flyger de nog iväg med sina föräldrar. Att de kan simma har jag sett. Eller jag vet egentligen inte för det kan ha varit andra måsungar som tog den simturen. På den här stenpiren känner de sig nog ganska trygga trots att det kommer en människa och stör en bit därifrån. Även den vuxna måsen, som satt i närheten, verkade lugn och brydde sig inte särskilt mycket. Den flög t o m iväg och efter en liten stund kom en mås från ett annat håll och satte sig där i stället.

Jag satte mig på en av de bänkar som fanns där och tog några foton.

Då kom den ena ungen på att det nog var dags för ett träningspass. Man måste ju träna en del färdigheter så att man kan klara sig i den här farliga världen. Förutom simkunskaper så krävs det flygfärdighet. Jag vet inte riktigt vart huvudet tog vägen i den här bilden men troligtvis var det lite svårt med balansen och huvudet fick agera extra ben.

Sådärja, nu fick den ordning på alla kroppsdelar.

Att klia sig kan vara en bra övning även för att få en bättre balans. Den andra ungen verkade inte särskilt intresserad av att delta i träningspasset.

Medan syskonet gömde näbben under vingen och försökte somna så gav sig den träningssugna ungen på att skrika lite. Det blev inte mycket mer än ett pip. Den kanske behöver lite röstträning också.

Plötsligt åkte den ena vingen ut. Det var nog meningen och i så fall var det ju bra gjort. Men sedan verkade den lite fundersam och den stod så här ett tag innan den fick in vingen igen. Syskonet brydde sig fortfarande inte ett dugg.

Den långa vingen kom på något sätt på plats igen och jag förstår mycket väl att det kan vara lite svårhanterligt att fälla in något så stort.

Det blev en liten stunds vila innan nästa övning.

En övning som bestod i att klia sig med näbben så högt upp mot halsen som det gick.

Jaha, vad ska jag hitta på nu då?

Det blev en stunds kliande igen och samtidigt en balansövning.

Man måste nog hämta sig lite mellan de olika övningarna och det kan ju även vara bra att träna på att ha uppmärksamhet på alla eventuella faror. Men jag var tydligen inte ett dugg skrämmande.

Träningspasset avslutades med en kombinerad vingutfällning och en avancerad balansakt på ett ben. Kan ni förstå att jag tänker på min son när jag ser det här? Jag vet inte hur många balansövningar han har gjort på stenar och rösen under våra utflykter 😀

Det tar på krafterna att träna och en liten måsunge blir fort trött. Den la sig ner tätt intill sitt syskon, som väcktes av en liten knuff. Jag visade hänsyn genom att lämna dem och gå vidare. Kul att det bjöds på lite underhållning.

Ännu fler krolliljor. Den vita tar lite tid på sig att slå ut men den är ursäktad eftersom den står i skugga. De rosa måste vara planterade av någon människa i husen bredvid. För så här många och tätt placerade exemplar har jag inte sett växa vilt förut.

Jag går ofta förbi TillsammansOdlingen och ofta är det folk där som antingen jobbar med allt som ska skördas så småningom eller så brukar de sitta och fika tillsammans mitt i odlingarna. Det ser väldigt trevligt ut och om jag hade intresset och förmågan så hade jag nog hakat på. Men det är inte min grej så det är bättre att jag avstår och låter andra mer kunniga och villiga personer utöva sitt intresse där.

I morgon väntar jag leverans av något väldigt speciellt. Något som gör mig glad. Vad det är får ni se när jag har hämtat det och ordnat till det så som jag vill ha det. Men om det blir väldigt varmt på eftermiddagen i morgon så hämtar jag nog ut paketet på onsdag i stället.

Ja, så ser det ut i väderappen och många är säkert jätteglada för de fina sommardagar som erbjuds. För visst åker mungiporna upp och även humöret när solen skiner. Jag har ju, som ni vet, gått från att vara soldyrkare och att älska värme till att nu hellre ha temperaturer som inte överstiger 20 grader. Mina promenader går jag helst på morgnarna innan det har blivit varmare än så. Det är perfekt att gå när det är svalt och skönt i de skuggiga partierna och när solen värmer skönt när man kommer ut ur skuggan. Det har varit lite väl kallt ett tag så även jag gläds åt de här somriga dagarna.

Jag kan inte låta bli att fota blommor och nu blir det ännu ett inlägg med vad naturen bjuder mig på. Men jag fick även med mig en sädesärla, som i min värld har hetat fågel vippstjärt ända sedan jag var barn. Jag vet att det finns fler påhittiga namn på denna pippi. Dessutom hade den forna bilfärjan Hymer (från Vaxholm) hamnat i sjön. Undrar vad den ska användas till. Haha, lite googling blev det så klart och numera är Hymer reservfärja, som kan hjälpa till på Isöleden och Håkanstaleden. Det är där ni har fått följa med mig när jag hat tagit färjorna för att komma till Oviksfjällen.

Nu har Renfanorna börjat blomma och det har en liten lus upptäckt.

Lite romantik är väl aldrig fel och även växterna försöker sig på små omfamningar. Här är det en Vitmåra som flirtar med en Vargtörel. Jag tror i alla fall att det är en Vargtörel och det tror Plantnet också.

Gullris kan tydligen se ut på olika sätt och den gula växten nedan hör tydligen dit. Orkidén är enligt Plantnet Jungru Marie nycklar, men jag vågar inte skriva under på det. Men någon sorts fläcknycklar är det i alla fall, kanske skogsnycklar. Ni märker ju vad man kan lära sig om man letar lite på nätet. Tyvärr blir ju alternativen ibland fler också. Jag tror att jag nöjer mig med att kalla dem för orkidéer hädanefter. Då blir det ju aldrig fel.

Jag behöver inte googla för att veta att de två första bilderna nedan är Älggräs och sist kommer en Vädd. Men det är humlorna som gör att jag placerar dem tillsammans

Olika sorters Blåklockor.

Jag blev glad när jag såg den utslagna Krolliljan men jag ska nog gå tillbaka till den plats där många Krolliljor växte tätt ihop. De blommar kanske också nu. Jag måste också kolla om de vita exemplar jag har sett också har slagit ut nu. Det kanske blir på morgondagens promenad. Hahaha, ja som ni märker är det blommor som gäller för mig just nu. Om jag lyckas komma nära någon fågel eller något annat fint så blir det lite variation men så länge det dyker upp nya blommor så lär min blogg fyllas av bilder på dem.

Det kommer hela tiden nya blommor men jag nöjer mig med att bara ta med ett fåtal i det här inlägget. Brandliljan är, precis som krolliljan (som jag skrev om i förra inlägget), en hejare på att sprida sig. Hur det går till har jag ingen aning om. Båda liljorna är ju lökväxter och på något sätt lyckas de få iväg delar av lökarna så att fler blommor uppstår.

Hahaha, självklart kunde jag inte låta bli att googla och här är svaret: Brandliljor sprider sig främst naturligt ovan jord genom små mörka groddknoppar, så kallade bulbiller, som bildas i bladvecken. När de är mogna ramlar de ner och gräver själva ner sig för att bilda nya plantor. De kan även sprida sig med frön eller genom att lökarna bildar sidolökar.

Jag kollade så klart upp Krollilja också: Krollilja sprider sig framför allt på två sätt: med frön som mognar i ståndarna på sensommaren och genom att huvudlöken bildar sidolökar under jorden.

Visst är det fiffigt ordnat?! Naturen är bara bäst. Och nu fick jag lära mig något nytt igen.

Massor av olika orkideer kommer upp ur jorden och de sprider sig också på något sätt. Jag fortsätter mitt kunskapssökande och så här gör de: Orkidéer sprider sig i naturen främst via miljontals mikroskopiska frön som sprids med vinden, eller vegetativt genom att nya skott bildas. Eftersom orkidéfrön saknar egen näring är de helt beroende av att infekteras av särskilda svampar i marken för att kunna gro och utvecklas.

Det senare har jag hört förut gällande Brunkullan och förmodligen är de där svamparna inte särskilt ovanliga eftersom det finns så gott om orkidéer här. Men Brunkullan har ändå svårt att föröka sig och det är därför den finns på så få platser.

Enligt plantnet är det här en Ängsskallra. Något oklart dock eftersom det finns både Höskallra och Luddskallra också. Men jag tror ändå att Ängsskallra är rätt. Den är en ettårig halvparasitisk ört i familjen snyltrotsväxter. Parasitismen innebär att utlöparna tränger in i närliggande växters rötter och stjäl näring därifrån. Kul att göra en ny upptäckt för den här har jag aldrig lagt märke till förut. Men om ni tittar i högra hörnet i bilden ovan så ser ni att den verkar trivas i ängsliknande förhållanden.

Väddar i olika färger börjar dyka upp.

Nu sägs det att fästingar finns över hela landet så jag kan inte längre påstå att vi inte har dem här. Men jag är fortfarande inte ett dugg rädd för att gå ut i högt gräs och hittills har ingen fästing hittat mig. De är nog inte så många än så länge.

Klöver finns det gott om. Olika sorter och olika färger.

Här är ännu en blomma som verkar sprida sig rejält. Förr blev jag jätteglad om jag råkade hitta en rödfibbla men nu ser jag dem väldigt ofta.

För några dagar sedan gav jag mig iväg till den butik som jag skulle välja våtrumsmatta i. Utbudet är inte jättestort och tur är väl det. Kanske minns någon av er mina val när jag lät renovera badrummet i Mjölby. Den här gången hade jag inställningen att jag skulle vara lite mer normal och så blev det. Jag tror att det blir bra och resultatet får ni se någon gång i höst.

För att påminna om hur jag tänkte då, 2016, så tar jag med de här två gamla mobilbilderna. Dålig kvalitet men det syns ändå att jag ville ta med mig sjön och stranden från Optand. Stenstrand på golvet och kluckande små vattenrörelser på väggarna.