Jag behövde proviantera och tog bussen till Willys. Men innan jag gick in där tog jag en promenad till Minnesgärde och följde Kärleksstigen längs sjön. Den här vyn är väldigt lik de ni brukar se hos mig men den här dagen var jag på andra sidan Vallsundsbron, i de södra delarna av Östersund.

Första delen är parkliknande men sedan övergår stigen till att bli mer en vanlig skogsstig.

Den smältande isen såg märklig ut och förmodligen är det vindar och rörelser i vattnet under den tunna isen som har åstadkommit det här mönstret.

Jag hade en liten förhoppning om att kanske få höra Storspoven. Den brukar ju komma i mitten av april. Men om den har kommit så håller den sig nog borta i Optand där den trivs bra och kommer tillbaka till varje vår. Kanske tar jag bussen dit någon dag. Om jag inte vill promenera några timmar så är det bussbyte och dyrare biljett som gäller men det kan det absolut vara värt.

Här har jag precis vänt tillbaka. Kanske hade jag fortsatt lite till om jag inte hade känt ett begynnande skavsår, men det blev ändå en väldigt skön promenad längs Brunfloviken. Jag gick samma stig tillbaka. Förr har jag valt att gå på grusvägen tillbaka men den är lite tristare.

Jag såg en hel del hundar med sina mattar och hussar och det ser inte helt fel ut att sitta här en stund med sin fyrbenta kompis. Det finns flera grillplatser och bänkar längs stigen men vill man komma nära vattnet och låta kompisen blöta tassarna så är det här en bättre plats. I alla fall tills vattenståndet har återgått till det på sommaren normala.

Jag fick syn på en liten tibast.

Och nu kommer det ett gäng bilder på strandskator. Ja, de fanns även på den här stranden och eftersom jag gillar dem så får ni stå ut med bilder på dem i det här inlägget också.

Jag har nu sett eller hört nästan alla de vårfåglar som är med i den statistik jag för. Sädesärlan såg jag i förrgår och koltrasten hörde jag den här dagen. Först ut var ringduvan följd av bofinken, svanar och sedan tranor. Nu fattas bara storspoven, den viktigaste av dem alla. Listan har minskat sedan det var min man som förde statistik. Han var kunnigare än jag när det gäller fåglar så jag nöjer mig med de vars sång jag känner igen. Jag känner igen sången från en del stannfåglar också men de är inte med i någon statistik.

Jag handlade det jag hade på min lista och det blev ganska tungt. Jag fördelade det i en ryggsäck och två kassar och då funkade det bra att bära allt till bussen och sedan från min hållplats och hem. Det var en hel del folk på bussen så jag slog mig ganska snabbt ner på en plats där sätena var vända mot varandra. Snett emot mig satt en kvinna och log när jag stuvade in en kasse under sätet och kanske pustade ut lite när jag var på plats. Det blev en trevlig bussresa. Först sa vi bara de vanliga artiga fraserna om härligt väder och sedan försökte vi undvika att titta på varandra för att inte tränga oss på. Men det funkade inte länge. Hon skulle också hänga med förbi centrum och en bra bit till och snart var samtalet igång. Jag är så glad för att hostan inte stör mig när jag pratar och att jag faktiskt kan föra ett samtal utan problem. Vi var så inne i samtalet att kvinnan helt glömde att plinga när hon skulle av. Så kan det bli och hon fick en lite längre promenad än hon tänkt till en av de personer hon som koordinator hjälper till arbete eller annan sysselsättning. Det var intressant att höra om det arbetet och jag kunde inte låta bli att vara lite frågvis. Hon verkade tycka att det var kul att berätta och då är det lätt att tappa fokus på annat. Men att det här blev så trevligt innebär inte att jag kommer att börja prata mer med folk på bussen. Det är ganska skönt att få sitta och bara vara i min egen lilla värld medan bussen tar mig dit jag ska.