Det känns som en väldigt tidig lövsprickning för björkarna och en googling bekräftar att så är fallet. Kanske inte väldigt tidig jämfört med förra våren och inte heller de närmaste vårarna innan dess. Även om det varierar från år till år, sker lövsprickningen ofta under första hälften av maj i Jämtland, men extremt tidiga vårar kan det börja tidigare. Medan det för hundra år sedan var normalt att björkarna slog ut kring valborg i södra Skåne, sker lövsprickningen nu ofta upp till 50 mil längre norrut vid samma tidpunkt. Om jag frågar google maps hur långt det är från Frösön till någonstans mitt i Skåne så är svaret drygt 90 mil och som ni ser så är lövsprickningen redan igång här.

Lärkträdens små blivande kottar i olika stadier.

Gammalt och nytt tillsammans.

Knoppar i häggen.

Daggkåpor är väldigt bra på att fånga och ha kvar droppar. Den här gången är det inte dagg i kåpan utan en liten rest från en regnskur igår.

Det har varit en kall period med både regn och hagel. En del snöflingor singlade också ner. Vilken perfekt timing för min kropp att protestera mot den långa promenaden för drygt en vecka sedan. Men nu är ordningen återställd, både vädermässigt och fysiskt för mig, så idag kom jag ut på en skön promenad. Solen hade inte lyckats skingra molnen än men det var i alla fall 8 grader och det var ett steg i rätt riktning.

Jag är i valet och kvalet om ifall jag ska ge mig iväg till en brasa där det även ska bjudas på skönsång. Det är ca en halvtimmes promenad till Frösövallen, där brasan ska tändas. Sjungandet innan ska vara inomhus och jag gissar att den lilla lokalen snabbt fylls med folk. Solens strålar flödar just nu och temperaturen är lite högre än under min promenad tidigare. Det vore nog en fin upplevelse att vara på plats men jag vet ju hur jag fungerar och förmodligen väljer jag att stanna hemma och nöja mig med att se brasorna på Annersia från min balkong. Sången börjar om en timme så kanske ska jag ändå ta en liten promenad åt det hållet och sedan får vi se om det känns bra.