Ett rejält bakslag

Jag är inte förvånad för det brukar kunna snöa runt första maj men jag hade hoppats att slippa det här väderomslaget i år. Våren var på gång efter en lång och fantastisk vårvinter och nu var det dags för vintern att göra comeback. Det hade inte bekymrat mig om det inte vore för att jag just idag hade en bokad tid för däckbyte och för att jag om några dagar ska åka iväg i vinterlandskapet, med sommardäck. Den här vyn mötte mig i morse när jag drog upp rullgardinen och termometern visade -3 grader.

Min tid på bilfirman var kl 10.00 och jag kände mig inte särskilt orolig. Snön byggdes på överallt men just de asfalterade gångvägarna och gatorna var mestadels bara blöta. I några skuggpartier såg det lite halt ut men tack vare att tjälen var borta och att solen lyckades ge en viss strålning genom molntäcket hade jag inga som helst problem att ta mig hem efter däckbytet. Just nu snöar det för fullt igen och det ska fortsätta så i stort sett hela dagen i morgon tisdag och tidvis under onsdagen. Tidigt, redan 05.30, på torsdag har jag lovat att skjutsa en granne till stationen och lite senare är det dags för min roadtrip att starta. Snön ska fortsätta att falla då också men jag håller tummarna för att vägarna ska vara i bra skick även då. Efter att jag har åkt ska det fortsätta snöa några dagar till men då är jag någon annanstans och bryr mig inte.

När jag hade lämnat in bilnyckeln till serviceavdelningen på bilfirman gick jag och satte mig i en av fåtöljerna för att vänta på att min bil skulle bli kvar. Det satt ett par i varsin fåtölj och naturligtvis hejade jag när jag slog mig ner. Det borde jag kanske inte ha gjort för det satte igång en svada från kvinnan som jag inte ens kände att jag orkade försöka få stopp på. Jag småpratar gärna lite men under tiden jag väntade fick jag veta allt om hennes nytagna körkort (hon var i min ålder så det var bra gjort), hennes barn och barnbarn och var de bor, parets hund, deras reseplaner, hennes hälsoproblem och massor om olika trafikregler och alla fel som folk gör. Det brukar ta ca 20 minuter för däckbyte men just idag hade de lite extra snärjigt så jag fick lyssna på allt om det här parets liv i nästan en timme.

En väldigt trevlig kvinna men sista halvtimmen hängde min hjärna inte med och jag försökte nicka och låta lite vid bra tillfällen. Första halvtimmen deltog jag lite i samtalet men hon fick inte tillstymmelsen till lika mycket information om mig som jag fick om dem. Jag fick dessutom se ett antal foton på hund och barnbarn. Jag funderade på om jag på ett enkelt sätt kunde upplysa henne om att min hjärna inte orkar hänga med så länge men det krävdes för mycket energi att försöka förklara så det var lättare att låtsas lyssna och nicka ibland. Mitt i en mening kom en kille med min nyckel och kvinnan såg nästan lite besviken ut när jag inte stannade kvar och lyssnade mer. Jag sa i alla fall hejdå och lycka till med bilen och resan så jag var inte otrevlig. Jag känner mig lite elak som beklagar mig över en trevlig kvinna som säkert hade ett stort pratbehov men jag var inte riktigt rätt person att ta emot allt. I ärlighetens namn gjorde jag ju inget för att upplysa henne om det heller. Hur skulle ni ha gjort? Artigt lyssnat och deltagit lite i samtalet eller kanske vänt er bort och tittat ner i mobilen?


18 comments

  1. Vårt däckbyte tog tre minuter! Det var fyra man och vi hann knappt sätta oss ner.
    Att man småpratar lite är ju en sak men att få hela deras livshistoria och familjealbumet hade gjort mig schackmatt minst sagt. Samtidigt så är det väldigt svårt att säga till.
    När jag skulle åka tåg hem från Stockholm kom en kvinna i min ålder och frågade om jag reste ensam. Jo det gjorde jag ju. Bra meddelade hon och då sätter jag mig här så kan vi prata så går tiden fortare. Gissa om jag gnisslade tänder! Dels var jag trött, dels hade jag en bok jag ville läsa. Tyvärr kom jag inte för mig att säga något så jag fick stå ut med hennes sällskap från Stockholm till Malmö. Inte en resa i min smak alls.

    Vilken otur med bakslaget i vädret. Förhoppningsvis blir det inte så långvarigt. Dock väldigt onödigt om man frågar mig.

    Önskar en god kväll nu!

    Kram

    Gilla

    • Oj, det var snabbt. Det brukar ta mellan en kvart och 20 minuter här men nu hade de lite för mycket att göra. Otur att det tog lång tid just den här gången. Den här kvinnan vände sig mot mig direkt och nästan borrade in blicken i mig så det kändes omöjligt att vara lite avvisande, vilket jag har svårt för över huvud taget.
      Jag undrar ändå om jag inte hade varit tvungen att säga något om jag hade råkat ut för samma sak som du. Alldeles för lång tid och jag skulle ha mått väldigt dåligt efteråt. Men kanske hade jag inte kommit mig för utan försökt stå ut, även om jag tror att det skulle ha märkts på mig efter någon timme att jag dels var lite sluddrig, hade lite simmig blick och såg allmänt nerdrogad ut 😀 Starkt gjort av dig att stå ut så länge men nästa gång det händer kanske du väljer att vänligt säga att du helst är tyst under resan.
      Idag har snön fyllts på rejält men samtidigt är det en viss utstrålning från solen genom molnen. Jag hoppas att jag ska kunna komma iväg på torsdag morgon utan några problem. Som det är nu håller jag helt och hållet med dig om att den här snön är väldigt onödig.
      Kram

      Gilla

  2. Känner så igen mig. Hjärnan orkar inte – jag brukar kalla det för kortslutning.
    Hur hade jag gjort? Gissar på att jag hade gått iväg och dragit en vit lögn om att jag var tvungen att ringa ett samtal.
    Kanske.

    Gilla

  3. Jag nickar och instämmer, så hade jag gjort, precis som du. Jag tror att även om du hade ork och energi för damen så hade du inte fått en syl i vädret ändå. Det är bara till att stänga av och nicka och låtsas att man är med. Så typiskt bara för att man är trevlig och hälsar så snärjer de en som en boaorm 🙂
    Mitt däckbyte igår tog ca 8 minuter och jag hade mitt ena barnbarn med som sällskap.
    Hoppas din tripp blir utan en massa snö på vägarna.
    Det blommar för fullt av vårblommor på min ön nu 🙂
    Kram

    Gilla

    • Den här kvinnan hade verkligen ett stort pratbehov och eftersom hennes man, som satt bredvid, inte sa mer än högst tio ord på hela tiden så hade nog behovet att prata växt till sig under en period 😀 I vanliga fall kan jag gärna prata bort en kort stund men det här blev både ett långt och ensidigt samtal. Det går mycket bättre om jag är delaktig i samtalet. Att mest bara lyssna blir för ansträngande. För mig var det helt självklart att nicka och säga hej när jag satte mig bredvid henne och så kommer jag fortsätta att göra. Det här var nog ett undantagsfall.
      Däckbytet här brukar gå mycket snabbare men jag tror att det hade väldigt mycket att göra.
      Jag tror att faran för snö försvinner bara jag når kusten så jag ska nog ta mig iväg 😀
      Här blommar bara snön just nu men jag vet ju att åtminstone tussilago vilar där under 😀
      Kram

      Gilla

  4. Her har det kommet 10-15 cm snø i natt og det snør ennå. Glad jeg ikke har jobb som snøbrøyter i dag. Men jeg skjønner ikke hvorfor så mange klager, det er bare april. Det er ikke sommer ennå.

    Gilla

    • Här fortsätter det också att snöa och det ska komma mer under veckan. Men jag hoppas att vägarna ska vara ok när jag ger mig iväg på torsdag. Det ser i alla fall bättre ut när jag kommer ut mot kusten 😀 Jag har egentligen inget emot snön men just när jag ska ut or resa hade jag hellre haft fina vägar utan snö.

      Gilla

  5. Oj, det var ett rejält bakslag efter den fina vårvintern. Men jag håller tummarna för att vägarna är fria och farbara inför din road trip på torsdag.
    Det var en pratglad kvinna. Har själv råkat ut för samma sak några gånger när jag åkt tåg eller buss. Jag har nog gjort som du, suttit snällt och nickat och lyssnat för att själv få en syl i vädret brukar vara omöjligt. Du får trösta dig med att kvinnan nog själv tyckte det var roligt att få prata och visa bilder. Hon hade säkert behov av att få prata och vem vet, att få prata med dig kanske gjorde hennes dag.
    Här försvann också våren och nu är det disigt och småkyligt. Jag har tagit fram vinterjackan igen men å andra sidan är det ju ännu bara april och det är en månad som kan vara nyckfull. Men jag ska erkänna att jag längtar efter sköna maj och skir vårgrönska.
    Ha nu en fin dag!

    Kram

    Gilla

    • Ja, och det bara fortsätter och ska göra så flera dagar till. Men jag har ett hopp om att det ska vara ok att åka på torsdag och att vägarna ska vara farbara även med sommardäck då. Ut mot kusten ser det i alla fall ut att bli bättre förutsättningar.
      Haha, ja jag får väl se det som att jag gjorde den här kvinnan en tjänst och att hon kanske hann prata av sig det mesta av pratbehovet 😀 Precis när jag reste mig för att gå slängde hon ur sig ”vad har du för färg på din bil, min är grå” som om hon desperat försökte fortsätta det ensidiga samtalet. Jag sa att min bil är vit men just nu grå av att ha kört på blöta och smutsiga vägar och sedan avslutade jag och gick. Hon var trevlig och jag kände ett litet styng av dåligt samvete för att det kändes som en lättnad att få gå iväg. Men man måste lyssna på sin egen kropp, i det här fallet hjärnan.
      Snart är det maj och då får vi hoppas att våren gör comeback och stannar kvar 😀
      Tack Anita och detsamma!
      Kram

      Gilla

  6. Tråkigt med bakslag, speciellt om du ska ut och köra bil.
    Usch det är jobbigt att träffa människor som ska dela med sig av hela sitt liv och visa bilder och man inte orkar lyssna. Ofta är såna människor helt tondöva och märker inte ointresset från andra. Jag stötte på en kvinna en gång när jag åkte tåg till Stockholm, jag vill gärna vila när jag gör en sån resa. Men hon pratade jättemycket, hon var i och för sig trevlig och var intresserad när jag sa något, men annars skulle det vara rena mardrömmen om man stöter på en människa som pratar oavbrutet i fyra timmar. Jag skulle nog blunda och låtsas sova.
    Kram

    Gilla

    • Ja, det hade varit betydligt trevligare om jag hade kunnat åka i ett snöfritt landskap men om jag inte åker tidigt på morgonen så tror jag att vägarna bara är blöta. Förhoppningsvis möter jag våren när jag kommer söderut 😀
      Jag behövde inte stå ut mer än en timme och jag tror inte att jag hade varit lika tillmötesgående på en tågresa som tar flera timmar. Jag hade nog sagt till, på ett vänligt sätt, att jag var trött och behövde vila. Det tror jag i alla fall men det kanske skulle bli annorlunda om jag råkade ut för det.
      Kram

      Gilla

  7. Hei!
    Ja, vinteren vil ikke gi seg i år. Senest i dag kom det snø i luften her. Nå vil jeg ha vår! Flotte Tussilago på ditt forrige innlegg!
    Hilsen Marit

    Gilla

    • Hej Marit!
      Vi hade en fantastisk vårvinter och många soliga dagar innan den här snön kom. Jag gillar vinter och snö men nu räcker det.
      Tack, det var ju tur att jag hann fota dem innan snön kom 😀

      Gilla

  8. Jag kom ju inte iväg till lasarettet i tisdags. Vi var totalt insnöade och kom inte ens ut från gården med bilarna. Inte kom jag på vattengympan eller på TuppOlas födelsedagskalas heller. Idag lyckades Kinabror ta sig ut och åka till Östersund för att ta ett blodprov. Lång resa för lite blod. Nog vet du hur jag skulle ha gjort om jag satt bredvid en surrig tant? Jag skulle vara lycklig och glad för att träffa någon att prata med för när man sitter här i skogen och bara har haft Kinabror att prata med på flera dagar så längtar man efter sällskap och jag är av naturen ganska nyfiken på andra människor och vill gärna sällskapa om dom inte är otrevliga eller fulla förstås. Hoppas att det slutar snöa snart så du får en bra resa runt där du ska.

    Gilla

    • Jag tänkte på dig och anade att ni nog inte skulle kunna komma iväg. Hoppas att du snart får en ny tid.
      Hahaha, ja du skulle ha trivts och förr i tiden skulle jag också gärna ha pratat massor. Men min hjärna är ju som den är och numera orkar den helt enkelt inte med att hålla fokus på vad någon pratar om ifall det aldrig tar slut. Om jag är delaktig i samtalet går det bättre.
      Det var inga som helst problem att köra ut mot kusten idag och nu sitter jag på mitt rum på hotell Mellanfjärden söder om Sundsvall.

      Gilla

  9. Oj vilket dilemma med damen med pratdiarré! Jag har knappt råkat ut för någon sådan, om någon pratar för länge brukar alltid jag kunna svara att jag har lite bråttom och fortsätta min färd. Men, det kunde ju inte du! Nästa gång kan du ta fram mobilen och säga att nu måste du ringa ett samtal, sen låtsas du ringa och säger något i telefonen och låtsas att du lyssnar på den personen istället? Då kanske människan skulle avbryta svadan? Jag ska erkänna att jag just nu mår bättre än på länge, jag har ingen kontakt med mina nya grannar, jag ser dem knappt, och ingen kommer o knackar på fem gånger m dagen för att antingen prata eller gå ut med hund eller vilja ha hjälp med mobilen eller annat. Det blev lite väl körigt faktiskt, jag gillar att umgås, men har som du stort behov av egentid och tystnad också. Jag lär gärna känna människor här i grannskapet men det är verkligen ingen brådska. Ler….
    Du har alltså min fulla förståelse. Och nu håller jag tummar och tår för en säker bilfärd för dig och önskar trevlig resa och trevlig helg och skickar en varm kram

    Gilla

    • Ja, det är inte lätt att veta hur man ska göra när man råkar ut för något sådant. Jag gillar ju egentligen att prata och jag är nyfiken på andra men hjärnan orkar inte ha kvar fokus när det blir ett ensidigt samtal. Förhoppningsvis händer det inte igen men nu vet jag hur jag ska göra. Det blir ett låtsassamtal i mobilen helt enkelt men när det är slut kanske problemet sätter igång igen. Nåja, det var väl inte det värsta jag kunde råka ut för men lite störande var det. Trevliga grannar är bra att ha men det är klokt att hålla ett litet avstånd till dem. Jag lyckas ganska bra med det och den lilla kontakt jag har med dem är bara trevligt 😀 När vi flyttade till Östersund bodde vi i ett område där vi knappt vågade sticka näsan utanför dörren och som tur var hade vi stugan i Optand att fly till varje helg. Vi passade helt enkelt inte in i hur alla grannar var. Lagom är absolut bäst 😀
      Jag har åkt första etappen och det var inte ett dugg halt någonstans. Nu sitter jag på mitt rum vid havet i Mellanfjärden (söder om Sundsvall) och nu ska det bara vara fina vägar resten av resan. Så ser prognoserna ut nu i alla fall och jag hoppas de stämmer.
      Kram

      Gillad av 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s