Det är faktiskt lite kul hur jag funderade kring och försökte analysera vad som menas med ”smärtgränsen” i förra inlägget och ändå inte lyckades träffa rätt. Eller rättare sagt så nämnde jag hur det skulle tolkas men förkastade den tolkningen genast. Jag har känt mig så duktig som har promenerat tills foten har värkt på alla möjliga ställen och ändå tycker jag inte att jag har nått smärtgränsen. Jag hade även tänkt promenera till HC och sjukgymnasten i morse men eftersom jag hade fått mer ont efter gårdagens fantastiskt härliga promenad vågade jag inte ge mig iväg på en så lång promenad. Jag tog bilen dit och planerade att gå ut och gå lite senare i stället.
Glädjestrålande och stolt (lite överdriven beskrivning) berättade jag för sjukgymnasten om hur bra jag hade hanterat belastning av foten. Men hon tog ner mig från molnen direkt efter att fått klart för sig att jag faktiskt hade mer ont igen och fortfarande var lite svullen. Meningen är att jag ska balansera mellan belastning och vila så att smärtan minskar och svullnaden försvinner. Jag ska inte belasta så som jag har gjort. Vi kom in på vad som menas med att belasta till smärtgränsen och jag måste säga att jag inte riktigt förstår hur de kan använda ett ord och mena något annat. Jag hade rätt i att det faktiskt är gränsen till där smärtan börjar och inte där man har så stark smärta att man inte klarar mer. Lite förvånat insåg jag att jag är ganska unik i min tolkning. De använder det ordet för att få folk att avstå från kryckor, då man inte belastar alls, och att de ska förstå att foten ska belastas men bara tills det gör ont. Sjukgymnasten sa mycket mer men ni vet ju att jag inte orkar hänga med i långa resonemang så jag uppfattade inte allt. Men jag fick med mig det viktigaste.
Nu ska jag inte promenera alls på en vecka utan bara göra balanstränande och stärkande övningar. Dessa övningar ska jag inte heller göra över gränsen som ger smärta utan ta det försiktigt för att så småningom öka på. Jag visade hur bra jag kan balansera på både den onda och den goda 😀 foten, en fot i taget, och nu var jag så bra på det att jag ska göra samma sak med t ex en hopvikt dyna under. Jag tänker att de här balansövningarna är jättebra för en åldrande kvinna och att alla skulle behöva göra det innan man börjar få så dålig balans att man faller ofta. Jag har fått många goda råd av sjukgymnasten och det är klart att jag ska följa dem. Men samtidigt känns det en liten aning bittert att min glädje över att kunna promenera nu har fallit platt som en pannkaka. Som tur är finns det annat att bli glad av. Som t ex de här figurerna i en hiss på sjukhuset.
Både de söta figurerna i hissen och bilden nedan är bilder jag haft ett tag i mobilen utan att egentligen ha tänkt använda dem. Men nu blir det dåligt med bilder ett tag igen och då får man ta vad man har tillgängligt.
Som det här storkoket. Det syns inte så bra men det här är en kikärtsgryta med curry. Det började med att jag hade morötter och en halv purjolök som jag måste använda snart och eftersom det är ett tag sedan jag gjorde en kikärtsgryta så fick det bli en sådan. Kikärtor, kokosmjölk, korv, morötter, purjo, fryst hackad spenat, en skvätt bubbel (riktig champagne som jag fick när jag hämtade bilen) och curry blev till en gryta som blev fem matlådor och en portion som jag åt direkt. Den här gången var jag sugen på couscous och det blev väldigt bra. Lite vitkålssallad till var också gott. Jag vet faktiskt inte varför jag tog en bild med mobilen på just den här rätten men nu kommer den väl till pass som lite utfyllnad.
Den här bilden är precis nytagen och nu sitter jag här och längtar efter bättre tider. Haha, nej så illa är det inte. Visst längtar jag efter att komma ut men nu ska jag vara väldigt duktig på ett annat sätt än jag trodde att jag var tidigare. Nu ska det här få ta den tid det tar och jag ska vara väldigt försiktig och inte överanstränga foten. I morgon ska jag till sjukhuset för den rutinmässiga provtagningen så då blir det en promenad från parkeringen och till rätt avdelning och i övrigt blir det någon runda till sophuset och postfacket. Ni förstår att jag har en väldigt spännande och händelserik period framför mig 😀
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Alltså, för mig är smärtgränsen när det gör så ont att jag tror jag svimmar! När jag inte klarar mer smärta! Basta! När jag varit på sjukhus med brutna armar och ben eller ont i magen eller nåt har jag ofta fått frågan hur ont det gör enligt en skala från 0-10. Det tycker jag är en bra måttstock, bra mycket bättre än att prata om smärtgräns som man tydligen kan tolka på olika vis! Tur du skulle träffa sköterskan så du fick uppdatera läget! Nu tycker jag att du får agera hejaklack för svenska längdskidåkarna närmaste vecka och se till att Sverige vinner så många medaljer som möjligt! Krya-kram
GillaGilla
Då har vi samma uppfattning om vad det betyder. Sjukgymnasten konstaterade att hon fick lära sig något av detta och att de måste vara tydligare i sina instruktioner. De där smärtskalorna har jag också stött på ett antal gånger och likaså att markera på ritade människofigurer var det gör ont och hur smärtan känns. Jättetrist och jättesvårt.
Självklart blir det mycket tittande på VM och nu har jag ju all tid i världen.
Tack Paula och kram tillbaka!
GillaGilla
När jag var barn var det värsta man kunde göra att pjåska! Känner du till det ordet? När man överdriver sin smärta o helst bara ska bita ihop o sluta klaga. Sådan var min mor. Där fick man sällan någon sympati. Det sitter fortfarande kvar kan jag säga, även om jag försökt vara snällare mot min dotter än vad min mamma var med mig. Jag tror det är mera vanligt att man underdriver smärtan än att man överdriver den, o nu gratulerar jag till tre fantastiska tjejmedaljer idag. Jag missade ju loppen då jag var och härjade med Hilding med soffan o en ny frisör. Men imorgon ska jag börja titta på riktigt! Nattikram
GillaGilla
Jodå, jag både känner till och använder det ordet då och då. Men mest till mig själv när jag tycker att jag ska skärpa mig lite 😀
GillaGilla
Det är väldigt viktigt att vara noggrann och verkligen se till att man har förstått för ord bär olika värderingar för olika människor. Då blev det alltså bakläxa och gör om och gör rätt. Nu vet du i alla fall vad som gäller och förhoppningsvis får det god effekt på foten.
Kram och god kväll!
GillaGilla
Sjukgymnasten fick en aha-upplevelse och insåg att hon och de andra måste vara mycket tydligare om hur de menar med vad de säger. Det var tur att jag hade det här besöket inbokat. Det kändes lite onödigt men med facit i hand så hade det nog tagit väldigt lång tid för min fot att bli bra om jag hade fortsatt att utsätta den för smärta. Nu fick vi gå igenom ordentligt precis hur jag ska göra för att det ska bli bra.
Kram och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Så bra att du hade besöket ändå.
Första gången jag insåg hur ord värderas olika var när vi hade utvecklingssamtal med en elev. Min kollega använde ordet ”okej” och med det menade han att det gick som det skulle och bra. Föräldrarna däremot tolkade det som ett medelmåttligt omdöme så vi fick ha ett uppföljande samtal.
Kram
GillaGilla
Ja, och jag hoppas att de faktiskt tänker till när det gäller ordval till patienter hädanefter.
Det finns säkert massor av exempel på hur ord tolkas olika. Jag hade nog också tolkat ok som godkänt men inte jättebra men jag hade nog frågat mer och fått ett mer uttömmande svar. Det var ju bra att ni upptäckte problemet så att det gick att fixa till 😀
Kram
GillaGilla
Det kändes lite konstigt med personen du träffade som sa det här med smärtgräns, det sjukgymnasten säger låter mer rimligt. Hoppas foten snart blir helt återställd!
Figurerna ser ut som Babblarna! Det var Dantes stora favoriter när han var mindre, han kunde tidigt namnen på alla.
Grytan ser verkligen god ut!
Kram
GillaGilla
Det var inte bara mannen jag mötte ute som sa så utan det står i det papper jag fick från sjukgymnasten. Det hon sa vid det här besökte var mycket rimligare men de måste nog vara tydligare mot sina patienter. Det var ju tur att jag fick ett återbesök så att jag fick rätsida på det här.
Jag har hört om Babblarna och sett någon snabb glimt någonstans men jag skulle inte känna igen dem. Kanske är det de som är i hissen.
Grytan blev väldigt god. Jag åt aldrig kikärtor innan jag blev vegan men har lärt mig att gilla dem nu. Grytor och hummus är ju jättegott 😀
Kram
GillaGilla
Hej Ingrid! Länge sedan jag var ute och såg mig om i Blogglandia.
Fotproblem även hos dig. Hur och varför har jag inte läst mig till, men vill ändå ingjuta hopp hos dig. I 40-årsåldern joggade jag regelbundet, var inte alltid så noga med uppvärmningen. Trampade sönder ”något” i foten ganska omedelbart efter starten en dag, tog mig knappast hem. Mannen var på jobbet… Hur som helst, efter mycket om och men var jag hemma igen. Tiden gick, jag sökte hjälp, blev bättre, men foten var känslig för ”mycket” belastning. Inlägg provades ut. Först när en privat aktör ”Foten”, tror de finns på i många städer, som gjorde individanpassade inlägg till skor som jag fick hjälp som verkligen hjälpte mig jättemycket. Svindyra i och för sig, men har man råd så är de värda sina pengar. Nu efter kanske 20-25 år så ansåg jag att jag behövde nya, med andra ord har jag verkligen kunnat ha hjälp av dem för hela pengen. Idag känner jag av foten, men väldigt litet. Promenerar mycket, minst 70.000 steg/vecka har jag som mål och det är inte är länge sedan jag inte nådde det. Med andra ord, min fot blev pö om pö bättre och nu tänker jag inte så ofta på ”fotproblemet”. Till sist… jag hoppas att även du ska kunna promenera mer och mer efter hand! /Mia
GillaGilla
Hej Mia och välkommen tillbaka!
Ja, i början av januari ramlade jag i min trappa och fick en rejäl stukning i foten. Men det kunde ha gått mycket värre och som tur är bröt jag inget. Tänk om jag hade slagit i huvudet i elementet eller brutit båda handlederna, då hade jag inte mått särskilt bra. Men som det är nu är det tålamod som gäller. 8-12 veckor sägs det att det kan ta så i månadsskiftet mars/april hoppas jag kunna vara som vanligt igen. Du råkade nog värre ut med din fot och förhoppningsvis ska jag inte behöva söka mer hjälp. Men din investering i inlägg var verkligen värda vad de kostade när de höll så länge. Förmodligen kommer jag att vara mer känslig för felsteg hädanefter men jag hoppas att jag ska våga klampa iväg på olika äventyr precis som vanligt 😀 Självklart ska jag kunna promenera och vandra i fjäll och annat igen. Den föresatsen har jag 😀
GillaGillad av 1 person
Nog tror jag att du vågar dra iväg igen. Börja litet sakta, kroppen säger ifrån när den inte vill. Hux flux kanske du är förvånad över hur bra du är i foten! Precis som du skriver kunde din vurpa slutat värre än det gjorde! Tack för välkomnandet… Jag börjar litet försiktigt, vet inte riktigt hur mitt bloggande blir framöver. Så önskar jag dig ett ”Gott tillfrisknande”.
GillaGilla
Inte lätt att tolka vad som sägs och ibland så tolkar man det så som man själv vill. Så kanske jag kan tänka mig att du även har hög smärtgräns eftersom du ständigt lever med smärta. Kanske är sjukgymnasten mera tydlig nästa gång så att det inte sker flera misstolkningar. Nu hoppas jag att vila gör dig gott och att du snart får ut och traska runt igen.
Maten såg verkligen god ut. Jag ska göra morotssoppa i morgon. Nästan så jag längtar lite nu.
Önskar dig en finfin måndag!
Kram
GillaGilla
Jag tycker att det är helt klart vad som menas med ”till smärtgränsen” men nu har jag lärt mig att man kan tolka det lite hur som helst. Nu vet jag att man alltid ska fråga om det finns minsta tvivel. Det gjorde det iofs inte här. Jag hoppas att även sjukgymnasten lärde sig något…att vara väldigt tydlig med vad hon menar.
Hoppas din morotssoppa blev lika god som vanligt och att du kunde njuta massor 😀
Kram
GillaGilla