Även idag bestämde jag mig för att en morgonpromenad passade bäst och det gjorde det både för att vinden skulle tillta och för att jag inte ville missa någon av skidskyttetävlingarna. Och vilken tur att jag tittade eftersom det blev VM-guld för Sverige i både herr- och damloppen. Ja, till och med en dubbelseger för killarna. Men det där vet ni ju redan och alla är vi glada för deras framgångar. Vilken avslutning på VM.
Jag har inte haft möjlighet att promenera på isen tidigare i vinter men nu tyckte jag att det var dags. Att foten håller hade jag fått bevis på dagarna innan och dessutom har det kommit lite snö och jämnat till det knöliga isunderlaget närmast land. Innan jag gick hemifrån bestämde jag mig för att gå ner till sjön och där känna efter varifrån vinden kom. Den kom från väster och alltså valde jag att ha den i ryggen och gå mot stan. Det syns lite otydligt på bilden att det blåser och att snön virvlar fram som dansande slöjor. Eller de dansande slöjorna är nog svåra att se i en stillbild men kanske anar ni dem ändå. Jag frös inte alls tack vare att jag valde att gå åt rätt håll.
Promenaderna ökar lite i längd varje dag och idag kom jag upp i ca 7500 steg. Det kan jag nöja mig med i vanliga fall om jag inte har den där riktiga motivationen att gå längre. Nu är det alltså bara farten som saknas och att våga gå utan att hela tiden ha stenkoll på hur jag sätter ner foten. Än så länge får det inte vara för kuperat heller men jag är jättenöjd med att det går så fort framåt. På onsdag ska jag till sjukgymnasten igen men jag vet inte riktigt varför. Men hon kanske har några fler bra tips att komma med. Förmodligen finns smärtan i foten kvar ett bra tag till men den försvinner så småningom och nu funkar det väldigt bra ändå.
Jag kände att det var dags att vända och eftersom jag inte ville gå i motvind med snön yrande omkring mig gick jag upp på land. Jag vände mig om och såg det rosa sken som på något sätt brukar hamna i motsatt väderstreck än där solen går upp.
Här hade snön bildat drivor och jag tänkte på alla som bor vid småvägar och på hur de förmodligen hade en del framkomlighetsproblem idag. Jag vet hur det är efter alla år vi bodde vid en grusväg. Ibland fanns det inga alternativ förutom att vänta på plogbilen och sedan åka efter den. Vägen yrde väldigt snabbt igen så det kunde vara lika svårt att komma hem. Men då ställde vi bilen där det tog stopp och kämpade på till fots. Någon gång fick vi ta vår tillflykt in till snälla människor i grannbyn när vi inte kom längre. Då lärde vi oss att man inte ska låsa bilen om den står längs vägen. När plogen kommer måste de kunna flytta bilen och så kan det vara att bo på landet. När vi bodde i Optand var det min man som skötte snöröjningen så då var det lättare att planera. Tänk vad skönt att jag slipper att ens tänka på liknande problem längre. Det kanske låter som om vi ofta blev fast i snön men det hände bara någon eller några enstaka gånger per vinter. Oftast kunde vi ta fart och komma igenom snödrivorna.
Jag tyckte att det såg ut att vara lättare att gå på isen så jag gick ut på den igen och såg då två skridskoåkare och en liten hund som kämpade på i motvinden. Det var nog inte så skönt men tillbakafärden var säkert helt ok.
Jag tog mig in till land på påfarten till Medvinden och den här gången kom jag inte ens ut till den upplogade Medvinden. Jag misstänker att den är helt snöfri och inte ens med bra dubbskor får man riktigt fäste då. Kanske får jag en ny chans lite senare i veckan när ny snö har fallit och inte helt plogats eller blåst bort.
En sista koll mot öster och där gick precis då solen upp över Vallsundsbron.
Promenaden hem gick lätt på fint snöröjda gångvägar och även idag blev det kaffe och kylande omslag om foten när jag kom in. Ni kan nog förstå hur härligt det är att efter sex veckor med mestadels stillasittande nu kunna gå nästan normala promenader igen. Stor lycka 😀
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Jag tror jag vågar säga att jag förstår precis din känsla över att kunna vara utomhus igen.
Tufft att vara ”fångad” inomhus under en längre tid.
Tycker det är så lyxigt att överhuvudtaget aldrig behöva bry sig om vädret, bara njuta av allt som det bjuder på.
Inget som behöver skötas, bilen behöver inte användas, ingen oro för vad olika typer av oväder kan ställa till med när det gäller huset (översvämningar, läckande tak mm). Så befriande.
Önskar dig en fin vecka Ingrid!
GillaGilla
Ja, det tror jag att du gör 😀 Jag har försökt tänka att det är övergående och att jag snart är igång igen. Det har hjälpt och nu när det fungerar så är det en fantastisk känsla att få både luft och lite motion. Och det allra bästa är så klart naturupplevelserna 😀
Vi har båda levt länge i hus med trädgård och tillhörande ansvar och nu kan vi njuta av friheten och just lyxen att slippa alla måsten som hör till det. Vi förändras och får andra prioriteringar och då måste vi förändra våra levnadsvillkor så att de stämmer med våra nya liv 😀
Tack Barbro och jag önskar dig detsamma!
GillaGilla
Så härligt att din fot är så pass mycket bättre att du klarar av ganska så långa promenader. Det måste vara en stor lättnad. I vårt öppna landskap gäller det också att parera vinden så att man slipper få den i ansiktet hela tiden. Ibland går det ibland inte. Det måste vara väldigt skönt att slippa fundera över skottning och plogning. Det gör vi inte så ofta heller men det beror ju på andra orsaker.
Jättefina bilder och visst ser jag att det blåser.
Önskar en fin söndagskväll nu!
Kram
GillaGilla
Ja, det är en lättnad och en frihetskänsla i att kunna komma ut och gå ganska normala promenader. Det gör inte så mycket att det går långsamt för jag märker ändå att även farten ökar sakta men säkert 😀
Stark vind är nästan jobbigare än regn och allra värst är en kombination av dessa. Man får helt enkelt göra det bästa för att undvika den men har man gått åt ett håll så måste man ju tillbaka på något sätt. Men här finns det bra rundor där man kan gå i ganska mycket lä åt ena hållet.
En av de största fördelarna med att bo som jag gör nu är att slippa allt utearbete som trädgård, utfart och kanske ansvar för trottoar för med sig. Allt yttre på byggnaden är föreningens ansvar så om taket skulle läcka så är inte heller det mitt problem. Det är sååå skönt. Men så har jag inte alltid tänkt så jag har full förståelse för alla som väljer hus och trädgård. Det finns ju massor av fördelar med det också 😀 Kanske särskilt om man har hundar och barnbarn.
Tack Znogge och detsamma till dig!
Kram
GillaGilla
Jo, jag ser slöjorna. Trevliga bilder du bjuder på och så skönt att kunna vara igång med lite längre promenader.
GillaGilla
Det kanske inte är så svårt att se dem. Det är en nästan magisk känsla att gå där och plötsligt så börjar hela sjön röra sig 😀 Jag har längtat så mycket efter att kunna promenera igen och nu börjar foten tillåta det. Jätteskönt!
GillaGilla
Jeg har lengtet etter å gå på skøyter i hele vinter, men enten har det vært mye snø på isen eller mildvær. Nå ligger det på mange varmegrader siste uka. Jeg har ikke lyst til å plumpe gjennom, så det blir nok ikke skøyter før til neste vinter er jeg redd. Man får nyte det man kan så lenge ting varer. Så godt beinet ditt er bedre, snart er du tilbake til det gamle gode.
GillaGilla
Här plogas ju en väg upp och det är väldigt många som åker skridskor där. En och annan spark syns också ibland och dessutom fotgängare. Cyklister brukar jag också se där. Det är bra att du är försiktig om isen börjar bli dålig. Jag håller tummarna för att det ska bli bra skridskois nästa vinter så att du får ge dig ut och njuta av farten. Visst får man passa på att njuta så länge det varar och här verkar jag få en ny chans till vinter. Det tar jag tacksamt emot 😀 Foten bråkar lite fortfarande men det är väldigt mycket bättre och jag är så glad för att jag kan komma ut igen 😀
GillaGilla
Grattis till att din fot känns bättre även att vi vet att än är det en bit kvar, men vad gör väl det när du märker en så stor förbättring nu den senaste tiden. Visst ser jag att det dansas på isen. Kan nästa känna hur det biter i näsan. Fina foton som alltid i ditt snörika vinterlandskap. Kan man beställa ett lass till lilla backen här hos mig som ligger på Trossö. Det hade nog alla lediga ungar gillat, även jag.
I morgon kommer mina Kalmar barnbarn med bussen 🙂
Kram
GillaGilla
Tack! Jag är så glad för att jag kan gå och att jag nu inte har mer ont än jag klarar av bra 😀
Ja, slöjdansen på isen var fin att se på. Det var inte mer än 4-5 minusgrader men det hade känts mycket kallare att gå i motvind. Med vinden i ryggen var det helt ok. Haha, ja nu har det snöat ganska mycket och snön fortsätter att falla så du får gärna hämta snö till backen hos dig. Kanske lättare sagt än gjort men vi här uppe delar gärna med oss 😀
Vad kul ni ska ha när ni samlas hemma hos dig 😀
Kram
GillaGilla
Vilka fina bilder! Jag gläds med,dig att du kan gå åå dina efterlängtade promenader igen.
Kram
GillaGilla
Tack Marie! Jag är jätteglad för att jag nu klarar av att gå mina promenader igen 😀
Kram
GillaGilla
Jag såg ditt inlägg redan igår men då hann jag inte läsa så noga och det vill jag göra så därför är jag tillbaka idag. Visst ser jag snöslöjorna som dansar fram i vinden. Såg dom faktiskt innan jag läste din text. Tänk så fantastiskt vacker himlen kan vara i sina olika färgnyanser. Den milt rosa mot det lite turkosblå är en så vacker kombination. Och så kan den brinna i orange åt ett annat håll. Hundar brukar inte bry sig så mycket om motvind (inte Lucy i varje fall) men jag anar att matte och husse som var med ute på isen tyckte det var skönt att vända och få vinden i ryggen.
Ja det gäller ju att du är försiktig och inte halkar och förvärrar något. Då får vi se vad sjukgymnasten säger på onsdag. Men det är så härligt att du återigen kan gå dina promenader. Kaffe och kylande omslag känns som en bra belöning. Och belöning blev det ju som sagt i skidskytte-VM. Vilket fantastiskt skidskyttelag vi har. Det var så spännande så jag kunde knappt sitta still.
Nu får du ha en fortsatt bra vecka och jag hoppas att foten och du fortsätter att göra framsteg!
Kram
GillaGilla
Det är nästan lite magiskt att se alla virvlande snöslöjor som dansar fram över isen. Jag kanske borde ha filmat i stället men nu blev det bara foton. Alla dessa vackra himlar som vi får se och njuta av. Man kan inte se sig mätt på dem och alltid är det något nytt att upptäcka.
Jag tror inte att den lilla hunden här heller brydde sig så mycket om vinden men i vindbyarna var det nog lite jobbigt för människorna som var där med den.
Jag går försiktigt och särskilt i nerförsbackar där det kan finnas is under snön. Än så länge har det gått bra. Jag tror inte att sjukgymnasten kan tillföra så mycket mer men kanske finns det någon mer balans- eller stärkande träning som hon rekommenderar. Bra råd är alltid välkomna.
Ja, vilken fantastisk skidskyttehelg det blev. Jag satt inte still i soffan jag heller utan försökte hjälpa till så mycket jag kunde 😀
Tack Anita och jag önskar dig detsamma!
Kram
GillaGilla
Jag är så glad att din fot är så mycket bättre! Skönt att du kan börja gå lite längre sträckor nu!
Underbara bilder!
Visst gläds man även åt skidskyttarnas framgångar – det gjorde de verkligen bra 🙂
Ha en fin måndag!
Kram
GillaGilla
Tack Anki! Jag är också väldigt glad för att jag kan komma ut och promenera igen. Nu när vintern är tillbaka blir det härliga vinterpromenader och jag njuter 😀
Vilka spännande skidskyttetävlingar det blev och vilka fantastiska ungdomar de är.
Tack detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Nämen titta så flitig du varit Ingrid! Och en riktig vinterpark har ni till skillnad från våra turistbegrepp, ler!
Så skönt att du återfått rörligheten utan att du kräks av smärta (ja det var väl överdrivet, var fick jag det ifrån?) Jo för jag har varit med om det många gånger, att jag haft så ont att jag kräkts! Dock inte av någon molande värk men väl när man gjort sig riktigt illa. Ingen trevlig upplevelse så det pratar vi inte vidare om.
Ut på isen i Medvinden, vad skoj! Jag har inga fina isar här, vår sjö i Sundborn har inte plogats alls i vinter, isarna har varit tunna o osäkra. Men jag vet att på andra håll i stan har man fina förutsättningar till både skidåkning skridsko-dito. Nu måste jag läsa vidare
GillaGilla
Ja, jag var igång ett tag och trodde att jag gjorde helt rätt. Vinterparken ligger en bit bort men vägen dit är också som en vinterpark. Vit och fin.
Hahaha, jag trodde att jag skulle både svimma och kräkas när jag ramlade för nästan sju veckor sedan men nu gör det bara ont. Däremot har jag aldrig kräkts på riktigt av smärta…tack och lov.
Som du vet nu så får nog vandringar på Medvinden vänta. Kanske t o m till nästa vinter för nu gäller försiktighet i stället.
Kram
GillaGillad av 1 person