Oj, vad arg den rubriken verkar men trots att det finns massor av anledningar att vara arg när vi tar in allt som sker i vår omvärld så är orden i rubriken bara riktade mot mig själv. Det är inte arga ord utan peppande och med lite j-lar anamma. Se till att plocka fram den där envisheten du har och var inte så sjåpig. Solen skiner och du måste ut och belasta foten. Så löd min uppmaning till mig själv och jag inte bara lyssnade utan jag bestämde mig för att lyda.
Men först några bilder från dagarna som gått. För några dagar sedan, innan plusgraderna och regnet kom, stod jag som jag ofta gör och tittade ut från min lägenhet ner mot sjön. Jag hade bestämt mig för att det fick räcka med balkongbilder men kameran kom ändå fram och förevigade den lilla traktorn med efterföljande snöslunga (tror jag att det är i alla fall). Det fanns inte så mycket snö att slunga bort men den var väl ute på en rekognoseringsrunda. Det var sista dagen med någon enstaka minusgrad.
Igår åkte jag till sjukhuset för en av alla de undersökningar som plötsligt kom i flock (njurfunktionen var bra, som vanligt) och efter flera trista dagar med tidvis regn och tö, sju plusgrader som mest, såg vägen ut så här. Jag var väldigt noga med att kolla att ingen kom efter mig innan jag saktade ner så att jag kunde fota lite snabbt. Så här ska det inte se ut på Frösön i mitten av februari men förmodligen är det bara att vänja sig. Jag tänker tillbaka till när vi tvättade bilen i december och den sedan höll sig ren fram till mars/april. Den här vägen saltas inte så det är inte därför det är så blött och skitigt.
Men återigen till den här dagen, den dag då jag sa till på skarpen till mig själv. Underlaget på vägar och gångbanor var inte det bästa och det visste jag. Men jag tog på mig mina för säsongen nya och nästan helt oanvända dubbskor och gick ut. Jag hann inte mer än låsa min dörr då två grannar kom förbi och sa att de precis nyss hade pratat om mig. De hade frågat varandra om den andra hade sett till mig eller hade någon aning om varför jag inte syntes till. En av dem hade hört mig i lägenheten vid något tillfälle så de visste att jag var hemma. Samma granne hade också lagt märke till att min bil var borta en vecka och hon visste att jag skulle vara i Åre. Så är det att ha grannar som gärna vill ha koll på de som bor här. Det kändes trevligt att de hade tänkt på mig men en liten del av mig tycker samtidigt att jag inte vill att de ska ha sådan koll på mig. Men mest kändes det bra för det är två väldigt trevliga grannar och visst är det fint att de bekymrar sig lite. Nu fick de en förklaring till att jag inte varit lika synlig som vanligt och slipper undra mer.
Tack och lov för att jag har mina nya och väldigt bra dubbskor. Jag hade bestämt mig för att gå ner till sjön eftersom jag inte har varit där sedan min klantiga framfart i trappan. Jag var noga med att inte halta för det ska jag inte göra enligt sjukgymnasten. Jag gjorde även mitt bästa för att inte spänna fötterna och det gick ganska bra eftersom jag gick så långsamt och med så korta steg. Jag kände även att skorna fick bra fäste i isen. Det var grusat men gruset hade försvunnit ner i den smältande isen och sedan fått ett nytt islager ovanpå. Det var två plusgrader så isen var som tur var inte stenhård och jag halkade inte en enda gång.
Jag var snart framme vid den lilla allmänning med skog som leder ner till en liten strand. Som jag skrev förut, så här ska det inte se ut i mitten av februari. Men det gör det och det bästa jag kan säga om det är att det inte var halt. Det var nästan så att jag började titta efter blåsippor men förhoppningsvis kommer vintern snart tillbaka och då får blåsipporna vänta till april. Nere på stranden satt ett äldre par (hahaha, jag är inte mycket yngre 😀 ) och vände näsorna mot solen. De såg att jag tvekade när jag kom fram till den knöliga och våta isen och efter att vi hade sagt hej började vi prata lite om hur knölig isen är och hur synd det är om alla som vill åka skridskor. Jag förklarade att jag inte vågade gå ut pga en stukad fot och fick då en massa frågor och tips från mannen. Antingen har han själv varit med om samma sak eller så var han läkare för det hördes att han visste vad som gällde. Jag lämnade dem vid bänken på stranden och fortsatte lite åt sidan eftersom det såg ut att vara lättare att komma ut en liten bit där.
Videkissarna är alltid tidiga och där solen ofta ligger på fanns det gott om dem.
Jag kom ut några meter från stranden och kunde se förbi några bryggor bort mot fjällen. Det kändes som om det var längesedan jag såg dem men de såg ut som vanligt. Vilken tur. Det var lite disigt där borta men så är det ju ibland. Jag njöt av att vara vid sjön och av solen och glömde bort att vara väldigt försiktig. Jag hamnade lite snett med foten och blev lite bekymrad när det smärtade till. Men det blev inte så mycket värre så jag fortsatte min lilla promenad.
Jag gillar att fota is men har inte haft så många chanser till det i vinter. Vid bryggan hittade jag sprucken is och försökte fånga den på bild. Men jag kan inte huka så att jag kommer riktigt nära utan att det blir besvärligt att resa mig upp igen så det fick bli bilder på lite avstånd.
Uppe på vägen igen var det is utan ett enda gruskorn men jag ville inte gå hem riktigt än utan fortsatte bort mot vårt lilla centrum. Jag hade nämligen precis då fått ett meddelande om att ett paket väntade på mig där och den utmaningen tänkte jag ge min fot. Mannen på bänken, som kanske var läkare, sa nämligen att foten inte bara ska belastas till smärtgränsen utan helst över smärtgränsen. Så jag plockade fram envisheten och vandrade iväg.
Det blev en runda på nästan en timme totalt men bara lite drygt 3000 steg. Stegmängden var ett rekord sedan jag ramlade i trappan och nog kändes det i foten. Men nu, nästan fem timmar senare (och ett brons till Sebastian Samuelsson) känns det ungefär som innan. Det känns hoppfullt. Kanske kan jag börja röra på mig lite mer nu. Det är absolut inga pulshöjande promenader men jag inbillar mig att de skulle vara bra på många sätt ändå. Nu håller jag tummarna för att det inte kommer surt efter och att jag vaknar med helt andra möjligheter i morgon.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Dubbskor köpte jag förra vintern, den bästa livförsäkringen man skaffa sig
GillaGilla
Det här är mitt andra par och jag känner precis som du 😀
GillaGilla
Även om man kan känna sig lite besvärad av att grannarna har koll så tänker jag att det ändå finns en omtanke. Att man vet att alla är på din plats och där man ska vara. Trots allt så finns det många ensamma människor och då kan ett grannät vara en trygghet. Man får ta det onda med det goda.
Kram och god kväll!
GillaGilla
Ja, det positiva tar absolut överhanden och jag vet att det är välvilja kombinerat med en del positiv nyfikenhet som får mina grannar att fundera över var jag är. Den lilla motvilja jag känner mot att grannarna har koll på mig är lätt att bortse från. De är ju faktiskt inte ett dugg påträngande utan bara vänliga 😀
Kram och detsamma!
GillaGilla
Så fint att se att du tog dig ut på en promenad och att det inte kom ”surt” efter! Fina bilder, men jag förstår att det inte är som det ska med dessa blöta vägar i februari!
Trevligt med grannar som bryr sig, men ibland kan det kännas lite besvärande … har några här i min trappuppgång som är överdrivet nyfikna och sen de fick veta att jag ska flytta, så vet alla om det 🙂
Visst var det samma strand du visade mig den morgonen vi var ute och gick?
Ha nu en fin fortsättning på veckan!
Kram
GillaGilla
Det gick inte fort men det gick bra 😀 Idag däremot tog jag i lite för mycket men det blir nog bättre efter en god natts sömn.
Tack! Nej, det är inte som det ska men förmodligen som det kommer att vara nu och framåt.
Jag har trevliga grannar och än så länge känns det som om vi har en bra nivå på gemenskapen. Men precis som hos dig så vet nog de flesta om allt som någon av dem får reda på. Det gör inget eftersom jag inte har några hemligheter att dela med mig av. Jag är nog den som har minst koll på alla andra 😀
Ja, det var den lilla strand vi var nere på den tidiga morgonen medan Paula sov.
Tack Anki och detsamma till dig!
Kram
GillaGillad av 1 person
Nu är det onsdag morgon och jag hoppas att foten inte besvärat dig under natten utan att gårdagens äventyr gick bra. Jag trodde du lagt ut en gammal bild när jag såg skogsbilden. Så tänker jag mig inte Jämtland i februari. Inte den blöta vägbanan heller, i synnerhet som den inte ens är saltad utan ser ut så ändå. När det gäller isunderlaget så ser det likadant ut här. ”Knögelis” vilket gör att broddar är ett måste. Vi har haft kalla nätter därför smälter inte isen utan blir halare och halare.
Isdetaljer tycker jag om och jag tycker dina bilder blev fina. Och videkissar är ju alltid fina. Brukar köpa några kvistar och ha tillsammans med tulpaner … kanske dags för det.
Det är bra med omtänksamma grannar (om det inte går till överdrift förstås). Här fungerar det väldigt bra. Vi försöker ha lite koll på varandra. Hjälps åt med post, soptunnor etc. Kollar ibland om vi inte setts på ett tag att allt är ok. Har varandras telefonnummer. Känns som en extra trygghet.
Nu ska jag strax ta hand om frukostdisken. Sedan blir det tandläkarbesök …
Kram och fin onsdag!
GillaGilla
Det blev inga eftersviter till idag men jag tror att jag däremot tog i lite för mycket på promenaden i morse. Förhoppningsvis återhämtar foten sig till i morgon. Nu vill jag inte sluta promenera även om det blir korta rundor. Tyvärr är det så här det ser ut nu. Det finns snö nästan överallt men det är ett väldigt tunt lager och vi kanske måste vänja oss vid att det är så här. Rådjuren har i alla fall lättare att hitta mat så något bra innebär det ju 😀
Broddar eller dubbskor är ett absolut måste nu och än så länge har jag inte halkat. Jag är mest rädd för att foten ska hamna lite fel när det är så ojämnt underlag. Plötsligt blev jag väldigt gammal och försiktig 😀
Tack Anita. Det är kul att fota ismönster på nära håll men det fungerade ganska bra att beskära bilden också. Videkissar är så fina och jag tror att man kan hitta dem under nästan hela vintern. Får de lite solvärme på sig så går det undan.
Jag har haft hjälp med posten när vi fick den i brevlådor utanför våra ingångar men nu när vi har postfack och nästan ingen post längre så kan jag åka bort utan att be om hjälp. Mina tre (fortfarande) levande växter har blivit superväxter som har klarat sig upp till 25 dagar utan skötsel efter att jag har dränkt dem rejält och tagit bort dem från fönstret så jag behöver ingen hjälp med dem heller. Om de dör så dör de och då ersätter jag dem med fejkblommor. Det låter nog hemskt i dina öron men jag tycker att det är otroligt skönt varje gång jag gör mig av med något som ställer krav på mig 😀 Jag gillade att pyssla i trädgård och med mina krukväxter förr men tappade helt intresset. Men mina grannar skulle gärna ställa upp om jag behövde hjälp.
Hoppas att tandläkarbesöket gick bra och utan smärta.
Kram och detsamma!
GillaGilla
I vinter har man jammen hatt stor bruk for piggsko, tror jeg har brukt det mer i vinter enn jeg har gjort det tidligere mens jeg har hatt dem. Så godt det er et flott nabolag du bor i, så dere passer på hverandre. Det er jo betryggende om ulykken skulle være ute.
GillaGilla
Kanske en av de absolut bästa uppfinningarna 😀 Förra vintern använde jag dubbskor nästan varje dag men i år har det inte behövts förrän nu.
Det är bra med omtänksamma grannar och mina grannar är väldigt trevliga. Jag väljer ändå att hålla lite avstånd. Orkar inte med för mycket socialt umgänge.
GillaGilla
Så bra att du vågade dig ut. Ser ju inte ut att vara något vidare väder att gå i. Här är det halt på vägen men jag har ju sparken. I går var det en härlig dag den första på mycket länge. Bara ett par plusgrader sol och ingen blåst. Jagåkte spark bort till Broder B och han hade besöka av sonen med familj och två ungdomar från Skåne. Vi gick ner till sjön och det var lite blött men fi. St. Sedan kom dom hem till mig och fikade och så gick vi iväg till Brorsan som hade grillat hamburgare Jag sparkade hem i mörkret men stjärnorna lyste och det var en riktigt fin kväll. Inatt har det varit 9 grader kallt och det är fruset på sjön och skare på snön och här är det mer snö än hos dig.
GillaGilla
Efter att nästan helt ha avstått från promenader kändes det skönt att komma ut, även om det inte blev som en av mina vanliga promenader. Men lite i taget är det som gäller nu och det ska nog inte dröja länge innan jag kan gå som vanligt 😀 Det är rejält halt och då är en spark bra att ha. Då riskerar du kanske inte att halka lika lätt. Vad synd att du har fått snön när det är jag som vill ha den och du helst är utan. Men kanske gillar du den om den inte faller i för stora mängder.
GillaGilla
Vad härligt att du tog dig ut på en lite längre promenad, hoppas inte foten smärtar idag. Jag hade nog också känt som du, inte helt bekvämt att grannarna håller koll även om det är snälla grannar. Lite integritet måste man få ha.
Kram
GillaGilla
Hahaha, ja längre än vad jag har gått de senaste sex veckorna men väldigt kort jämfört med innan 😀 Foten blev inte sämre efter den promenaden men idag gick jag lite längre och nu känns det lite mer. Men det är säkert bättre i morgon och då hoppas jag kunna komma ut igen 😀
Det här med grannar som har koll på mig är dubbelbottnat. Än så länge har det bara varit trevligt men ändå är det något inom mig som inte vill att de ska full koll. Men det ger så klart en liten säkerhetskänsla och det är ju bra. Men som du säger, man måste ha lite integritet och det tycker jag funkar här…än så länge.
Kram
GillaGilla
Jag hoppas verkligen att du vaknar upp med en fot som inte är värre idag än igår. Så underbart det måste ha varit att få traska iväg även om stegen var små. Jag kom att tänka på den där sången ”bättre och bättre dag för dag”. Jag hoppas och tror att du kommer iväg på en tripp även idag.
Dina grannar borde vara vana vid att du är på G ut i vida Sverige eller så hade de kanske sett dig komma linkande någon dag då du smög ut till brevlådan. Snällt att de bryr sig men jag förstår att dig.
Önskar dig en fantastikt ljuvlig torsdag!
Kram
GillaGilla
Efter den här promenaden återhämtade sig foten men dagen efter blev det lite värre så idag har jag bara gått till sophuset och postfacket. Men det känns ändå som om jag är på väg åt rätt håll 😀 Precis som i sången är det.
Ja, egentligen förstår jag inte varför de bekymrade sig om mig den här gången för rätt som det är försvinner jag ett tag. Men kanske pratar de om mig då också. Ibland vet de att jag ska iväg och kanske borde jag alltid meddela någon när jag ska vara borta. Det är ju faktiskt en liten trygghet att de bryr sig.
Tack Lotta och detsamma till dig!
Kram
GillaGilla
Många råd fick du längs vägen. Visst är det så att vissa skador inte blir värre av att man rör sig fast det gör ont, medan man med andra skador ska sakta ner direkt då man känner smärta. Inte lätt för en lekman att veta…
Videkissar har jag inte sett här ännu, de borde ju finnas här om de finns uppe hos dig! Ut och spana Paula!
Grannarna är nog bara omtänksamma och inte påträngande? jag vill också ha min egen sfär men samtidigt är jag glad att märka att de reagerar om de inte sett mig på ett tag. Få se hur det blir efter flytten , här är vi ju alla så nära inpå varandra, i ett flervåningshus märks det inte lika tydligt. Ha en riktigt skön helg, hoppas du orkar ta dig ut igen, man blir ju så mycket piggare/Kram
GillaGilla
Det känns väldigt bra att veta att jag kan anstränga foten även om det gör ont. Det jag behöver vara försiktig med är hur jag sätter ner foten, det måste blit stadigt utan att hamna snett.
Videkissarna borde absolut finnas hos dig också så nu får du gå ut och spana 😀
Ja, mina grannar är av den trevliga sorten och jag känner inte att de är påträngande. Det är nog bara jag som är van vid att inte ha grannar så nära och jag vill ha de bästa bitarna från det. Både trevliga pratstunder och ett visst avstånd. Jag hoppas att du får en bra nivå av grannkontakt i ditt nya hus. Men du är så trevlig så du får säkert vänner där också 😀
Tack Paula och detsamma! Jag har varit ute på en promenad som jag faktiskt kan kalla promenad idag. Nu är det lite mer fart och lite mindre smärta som fattas så är jag snart igång som vanligt igen. Trots lite problem så njuter jag ändå massor av att komma ut.
Kram
GillaGillad av 1 person