Jag är fortfarande fast i min lägenhet med en fot som inte vill belastas. Men vet ni vad, det gör inte så mycket eftersom det är övergående och eftersom jag märker att det långsamt går åt rätt håll. Jag blev erbjuden av vännen Anna-Lena att bli skjutsad till akuten och att få låna kryckor av henne men jag tackade för omtanken och sa att jag ville avvakta en dag. Igår kunde jag meddela henne att jag kunde stödja lite grann på foten utan den skärande smärta jag upplevde den dag jag klantade mig och ramlade i trappan och att hon inte behövde vara beredd på att hjälpa mig. Idag är det ännu en aning bättre. Svullnaden finns där men är nu inte som en halv apelsin runt fotknölen utan mer jämnt fördelad över fot och fotled. Jag kan långsamt och försiktigt gå omkring i min lägenhet för att göra det jag behöver göra och jag letade fram ett elastiskt fotledsstöd ur mina gömmor. Det hjälpte att sätta på mig det. Första dagen tog jag mig fram med antingen en skurborste som en provisorisk krycka eller hoppandes på ett ben. Något som faktiskt fick mig själv att le åt hur det förmodligen såg ut.
Pga omständigheterna har jag ingen ny bild att visa och eftersom jag gärna vill ha med något att titta på i mina inlägg så återanvänder jag en tre år gammal bild med pärlemormoln. Inga som helst samband med texten.
Jag är medveten om att det kommer att dröja innan jag kan gå som vanligt, vilket aldrig är helt obehindrat men ändå väldigt bra. Under tiden ägnar jag mig åt sådant jag kan göra, t ex att för hand lägga upp och korta av några gardiner, se på alla skidtävlingar och en del tv-serier och att inte laga någon mat utan bara värma de matlådor jag har. Det är väldigt bra att ha matlådor när man blir lite begränsad.
Om det är en egenskap hos mig själv jag uppskattar så är det att jag ganska lätt accepterar och anpassar mig till olika situationer. Det är ju ingen mening att hetsa upp sig när ingenting blir bättre av det. Jag tänkte inte ens på att det var den egenskapen som kom fram nu innan jag fick ett meddelande från min syster. Det är ju bara så jag alltid har varit och det är en medfödd egenskap. Självklart kan jag också bryta ihop först innan jag blir lösningsfokuserad och ser vilka glädjeämnen som ändå finns. Många av er vet att min syster är en duktig föreläsare och författare och hon har tidigare använt mig som exempel på hur just den egenskapen kan vara till nytta. I meddelandet jag fick ville hon ha mitt godkännande på en text till sin nya bok. Jag läste igenom texten och varje gång det kommer upp reagerar jag med lite förvåning. ”Jaha, är det så jag är? Ja, kanske men det är ju inte så jag brukar tänka om mig själv”. Eller som jag svarade på hennes meddelande idag: ”Herreminje, vad fantastisk jag är (mycket ironi i den reaktionen). Självklart godkände jag texten för vem vill inte framstå som ett bra exempel i sin systers bok?
Boken ska heta:
HITTA RÄTT
i stället för att leta fel
Vägen till ett gladare liv, bättre relationer och oslagbara team
Min syster, som heter Gunnel Ryner (kanske någon vill googla), tror att den kommer ut i maj i år. Då kommer jag att göra lite reklam för den men redan nu får ni ett smakprov där jag har huvudrollen 😀
Jag har två äldre systrar. Mellansystern, Ingrid, är den av oss som har råkat ut för flest svårigheter i livet. Medan äldsta systern och jag har hållit oss hyfsat friska så här långt, har Ingrid (som har godkänt allt jag skriver om henne) drabbats av alla möjliga besvärliga sjukdomar och problem med kroppen. Sedan många år lever hon med kronisk smärta, hon har haft ovanliga sjukdomar i både njurar och lever och för en tid sedan genomgick hon en levertransplantation. Som om inte hälsoproblemen vore nog förlorade hon dessutom sin man i en tragisk olycka för några år sedan. Det, tillsammans med andra svåra händelser hon har gått igenom, har påverkat hennes kognitiva förmågor och bland annat lett till att hon har fått svårt med koncentrationen. Hon klarar inte längre att läsa böcker och orkar inte heller föra några längre samtal.
Trots alla svårigheter är Ingrid en av de mest positiva personer jag känner. När hennes man dog kom det naturligtvis som en chock och hon sörjde honom djupt. De hade haft ett långt och lyckligt äktenskap och saknaden var stor. Men hon lyckades ta sig igenom sorgen och i dag upplever jag henne som nästan lika glad och positiv som tidigare. När jag frågar hur hon kan vara så glad och nöjd med sitt liv, trots allt hon har råkat ut för och trots sina fysiska och mentala begränsningar, är hennes svar: ”Jag väljer helt enkelt att fokusera på det jag har, inte på det jag inte har. Jag fokuserar på vad jag kan göra, inte på vad jag inte kan göra.”
En annan sak som utmärker Ingrid är hur lätt hon har för att uppskatta livets små glädjeämnen. Det kan vara allt från att solen skiner, till att hon på sin morgonpromenad får syn på en vacker blomma eller på en fågel som leker i en vattenpöl. På senare år har hon utvecklat ett intresse för fotografering och har ständigt med sig kameran ut i naturen. Det tror jag har hjälpt henne att bli ännu mer uppmärksam på skönheten i det lilla.
Min syster är verkligen en stjärna på att hitta rätt i stället för att leta fel, och de strategier hon använder sig av får också stöd i forskningen. En av de främsta forskarna inom den positiva psykologin, Sonja Lyubomirsky, har visat att positiva omständigheter i våra liv bara står för ungefär tio procent av hur lyckliga vi är. Men hon har också kommit fram till att vi kan öka vår egen lycka genom att förändra vårt sätt att förhålla oss till hur våra liv ser ut. Som det gamla talesättet lyder: ”Det är inte hur du har det, utan hur du tar det.” Genom att träna dig på att ha ett mer uppskattande förhållningssätt gentemot livet i stort kan du radikalt förändra din upplevelse av ditt liv. Lyubomirsky har visat att några av de viktigaste faktorerna för att öka din egen lycka är:
• Att se ljuspunkterna även i svåra situationer
• Att vara tacksam för det du har
• Att njuta medvetet av positiva upplevelser
I de följande avsnitten ska vi titta närmare på dessa tre viktiga faktorer tillsammans med en fjärde; förundran, som har börjat uppmärksammas i forskningen på senare år. I de kommande kapitlen kommer du också att få läsa om hur du kan tänka mer som en optimist, känna dig mer hoppfull, bli mer nyfiken på livet, och slutligen, hur tanken på döden kan hjälpa dig att bättre uppskatta livet. Men låt oss börja med att se ljuspunkterna, även när livet är svårt.
Tyvärr kommer jag inte att orka läsa min systers bok eftersom jag inte kan fokusera på text så länge. Men hon har ändå lovat att skicka en till mig och då kan jag i alla fall bläddra lite i den och kanske le lite åt några bilder. Jag har tyckt väldigt mycket om hennes tidigare två böcker så jag vet att den här blir bra och väldigt väl genomarbetad med mycket arbete bakom.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Spännande med din systers bok, mindre kul att du har svårt att komma ut. Jag grabbade åt mig såväl kryckor, käppar och en rullator när min mammas fd sambo avled för snart två år sedan, dom lär behövas i en framtid.
GillaGilla
Ja, det är spännande och hon är verkligen noga med sina böcker.
Haha, jag hoppas att det dröjer tills du behöver rullatorn och helst vill du nog slippa kryckor och käppar också. Men de kan ju vara bra att ha om olyckan är framme. Bra tänkt att du tog hand om dem.
GillaGilla
Så intressant med ett utdrag ur din systers bok. När jag läser det så inser jag direkt att du tar dig an saker på ett fantastiskt vis. Sedan förstår jag också att det har varit mycket tungt många gånger men du har verkligen den rätta inställningen för att komma vidare. Jag är helt säker på att du har nytta av det när det gäller foten. I stället för att gräma dig över det du inte kan göra så fokuserar du på saker som du kan göra. Jag tänker lite på vad min kollega, motionsfantasten, sa även om det inte är riktigt samma sak. När han springer ett lopp och är som tröttast så vet han att kroppen fysiskt fortfarande har 90% kvar att ge. Antingen ger man upp eller så fortsätter man. Nu är väl inget svart eller vitt men våra tankar styr mycket och visst ska vi fokusera på det som vi klarar och som är positivt.
Skönt att foten är lite bättre men hade jag varit dig hade jag nappat på att låna ett par kryckor. Ett par sådana gör att du inte belastar ryggen fel i alla fall.
Kram och fortsatt krya på!
GillaGilla
Jag har lite svårt för att berömma mig själv och det är väl så vi svenskar ofta är. Men den här egenskapen är jag glad att jag har eftersom den är till stor hjälp för mig och i förlängningen också för min familj. Ändå försöker jag ibland hålla tillbaka lite eftersom en alltför optimistisk syn på allt kan kännas provocerande för de som inte har samma förutsättningar. Just nu har jag landat i att det är ganska skönt att bara vara lat och varken träna eller promenera. Men det är klart att det blir skönt att få återgå till mina rutiner. Jag tror att din kollega har en liknande förmåga att hitta något som underlättar och den förmågan och mentala styrkan måste nog ambitiösa idrottsutövare ha. Då får man inte ha lätt för att ge upp.
Jag går så få steg och jag försöker tänka på att sätta ner foten i rätt läge. Det funkar om jag bara tar små steg och inte för många. Det ergonomiska tänkandet har jag med mig sedan länge även om jag inte alltid lyckas så bra. Nu hoppas jag på att foten ska klara en kort promenad från bilen till optikern på tisdag och som tur är kan jag parkera väldigt nära.
Tack Znogge och kram tillbaka!
GillaGilla
Aj aj aj, stackars din fot. Jag hoppas innerligt att det snart är över så att du kan ta dig ut igen. Ja som du vet redan så tänker jag i bilder och det var inte utan att jag fnissade när jag ser hur du kasar runt med din sopkvast. Du är så rolig, jag har sagt det förr. Din syster känner dig väl och så rätt hon har. Du är en mästare på att finna dig i livets olika skiftningar.
Jag reflekterade över det din syster skriver om döden och det stämmer. Sedan jag började jobba på palliativa så har livet blivit mer levande. Här och nu. Tungt också naturligtvis när de vi vårdar blir yngre och yngre. Lite speciell får man nog vara för att orka.
Vacker bild!
Krya på din fot och stora kramen till dig!
GillaGilla
Det var väldigt synd om foten första dagen men sedan minskade smärtan lite för var dag. Nu känns den inte mer än mina vanliga värkproblem när jag vilar foten i högläge och så tillbringar jag största delen av dagarna. Nu är det tålamod som gäller och det har jag…tror jag 😀 Jag ska till optikern på tisdag men då kan jag parkera väldigt nära så jag hoppas att det ska funka.
Jag tänker också mycket i bilder och jag såg mig själv i efterhand och tänkte att det såg skrattretande ut när jag tog mig fram 😀
Jag tror inte att alla passar för ditt jobb men om man är som du och kan klara av både det tunga och få en bättre syn på livet, då är man nog rätt för den uppgiften. Precis som du är.
Tack Lotta och en stor kram tillbaka till dig!
GillaGilla
Det är exakt den bilden jag också fått av dig, att du är så positiv och ser det goda och fina omkring dig. Jag kan känna igen mig lite, jag känner aldrig avundsjuka för hur andra lever, många tror nog att man är olycklig för att man lever ensam t ex, några har sagt rent ut att jag borde nätdejta. Men jag är nöjd med min tillvaro och njuter väldigt av min frihet och självständighet. Sen är du ju en kämpe utöver det vanliga, t ex fighten mot Försäkringskassan. Men du låter inte svårigheterna ta över ditt liv.
Kram
GillaGilla
Tack Marie, så snällt sagt 😀 Min omgivning har förstått att jag inte är intresserad av ett parförhållande igen och jag hör aldrig något om det numera. Vi som känner att vi trivs med oss själva och inte behöver någon annan för att vara lyckliga har en stor förmån i livet tycker jag. Lyckan beror bara på oss själva och inte på hur andra tycker att vi ska vara eller ha det. Just fighten med FK tog mycket på mina krafter och mitt mående och jag har en väldig förmån som nu efteråt vet att jag klarar mig ekonomiskt utan dem. Jag är så himla glad att jag slipper ha något med dem att göra. Jag önskar att detsamma gällde många andra som måste kämpa. Men visst, jag försöker se bortom svårigheterna och hitta det som känns lätt och fint i stället 😀
Kram
GillaGilla
Ler åt din ironiska kommentar gällande din systers bild av dig.
Eftersom livet sällan är en ”dans på rosor” och i mångas fall fyllt av många (kanske otaliga) motgångar, av varierande art – så tycker jag att ditt sätt att handskas med allt är beundransvärt.
Jag försöker numera att följa ditt exempel så mycket som möjligt.
”Ingen är lovad en morgondag.” ❤
GillaGilla
Hahaha, ja lite av jantelag har jag i mig och det tar emot lite att framhäva mig själv. Då är det ju bra att någon annan i mitt liv gör det åt mig 😀 Men jag har aldrig förstått det där med att jag skulle vara beundransvärd. Jag har hört det lite då och då men jag är ju bara så och kan bara vara tacksam för att jag har fötts sådan. Redan innan min syster hade tankar på att göra det här yrkesvalet sa hon till mig att jag var den lyckligaste person hon kände och det var många år sedan. Den förmågan har alltid funnits inom mig. Men jag försöker begränsa min positivism ibland för att det inte ska vara provocerande för de som har det svårare.
Fina ord du bjuder på som slutord. Jag gissar att det är ett citat men jag känner inte till vem som sa så. Men det är så vi borde leva ❤
GillaGilla
Det är nu söndag morgon och jag hoppas att din fot är ytterligare lite bättre idag. Och så måste jag kommentera den vackra bilden. Har hört talas om pärlemormoln men aldrig sett några. Nu vet jag hur dom ser ut och dom ser verkligen ut som pärlemor.
Och så din systers bok … Vi har ju inte följt varandra så länge på bloggarna men ändå uppfattar jag dig så som hon beskriver i sin text. Bara … ”Jag väljer helt enkelt att fokusera på det jag har, inte på det jag inte har. Jag fokuserar på vad jag kan göra, inte på vad jag inte kan göra” är så bra!
Och visst googlade jag på din syster. Hon har ju skrivit flera intressanta böcker och är föreläsare.
Idag kan du vila foten ytterligare och titta på skidor. Det är en spännande dag. Kanske ser du också något fint att fotografera genom fönstret. Och visst är det praktiskt med färdiga matlådor att ta till …
Kram och fortsatt-fot-krya-på
GillaGilla
Tack Anita och något lite bättre blir foten för var dag. Underligt nog känner jag att det onda sitter lite överallt runt den punkt jag trodde var problemet och det tyder jag som att det värsta är över och att den minskande smärtan tillåter mig att känna helheten. Jag vet att kraftig smärta kan göra så att annan smärta känns lindrigare. Lite virriga tankar men jag tror att många med värk förstår mig 😀
Pärlemormoln är otroligt vackra men samtidigt en påminnelse om att allt inte står bra till. De bildas på väldigt hög höjd när vissa förutsättningar finns och de är en bidragande orsak till att ozonhål bildas. Hur det blir så kommer jag inte ihåg men jag minns att det både är vackert och inte så bra.
Min syster är bra på att fånga de bra saker jag någon gång har sagt och sedan har hon sett mina reaktioner och förhållningssätt genom åren. Då har hon fått ihop de här slutsatserna och visst vet jag att jag har lätt för just det här. Självklart är jag också tacksam för att jag har fått de egenskaperna helt gratis. De har varit till stor hjälp genom livet 😀 Men jag kan så klart också reagera negativt på något innan jag oftast vänder på det och går vidare. Jag är stolt över min lillasyster och det engagemang och allt arbete hon lägger ner på sitt yrke. Det märks att hon verkligen brinner för ämnet.
Det blir mycket tv-tittande idag också och många spännande skidtävlingar att följa. Vädret ser ganska grått ut så det blir nog inte några bilder i dag heller. Men man vet aldrig. Rätt som det är händer något utanför fönstret som gör dagen lite spännande 😀
Tack Anita!
Kram
GillaGilla
Det må være en herlig følelse å ha en søster som setter så mye pris på deg at hun vil ha deg med i sin bok.
GillaGilla
Ja, det känns så klart bra att jag kan vara ett exempel på det hon skriver om 😀 Hon är också bra på att hitta ljuspunkter och lösningar men det är nog lättare att skriva om sin syster än att ta sig själv som exempel.
GillaGilla
Jag läste vad hon skrivit om dig och det var riktigt fint och precis som jag uppfattat dig. Kan du inte tala om för mig när hennes bok kommer ut. Jag skulle gärna vilja läsa den och gärna någon av dom tidigare också. Jag läser ganska mycket böcker faktiskt och har ofta tre stycken på gång samtidigt. Annars vet du hur jag har det. Bara snöskottning hela tiden
GillaGilla
Tack Anita och visst skriver hon fint om mig 😀 Självklart kan jag tala om när boken kommer ut. De två första finns redan att köpa men kanske borde du vänta och se om du gillar den nyaste först. Den är till ganska stor del en uppdatering av hennes första bok och det har kommit mycket ny forskning som hon har använt sig av. Jag är inte avundsjuk på din snöskottning och jag önskar att du kunde slippa mer snö nu.
GillaGilla
Du har en duktig syster., kan ni vara släkt tro? Leeeer… Visst blir livet mycket enklare om man kan se ljuspunkterna istället för tvärtom. Jag kan också gissa att när man gått igenom mycket jobbigt, både psykiskt och fysiskt så blir man mer tacksam för det man har. Det kan låta avigt men jag tror verkligen det. De mest positiva människor jag känner har alla gått igenom många svårigheter, medan de som jämnt går omkring och gnäller och klagar i stort sett inte haft några större motgångar i livet!
Angående foten är jag inte helt överens med dig ändå, även om det går åt rätt håll så skulle det vara bra att kontrollera att inget varit brutet. Tänk om något läker ihop fel? Ja jag vet, olyckskorp, men det beror enkom på mina egna erfarenheter….Men du är en klok och resonabel quinna, så du kan fatta rätt beslut! Skickar en stor krya-kram och slutat därmed tjata, ler…
GillaGilla
Hahaha, ja vi är släkt och hon har minst lika stor förmåga att hitta ljuspunkterna i tillvaron. Jag har också märkt att många jobbiga erfarenheter och diverse fysiska problem ofta följs av just viljan och förmågan att se det fina i livet. Ibland har jag stött på det motsatta och de personerna mår nog allra sämst även om de egentligen har lite mindre att beklaga sig över.
Jag tror inte att det är så enkelt som att jag kan bestämma mig för att få en röntgen. Och som jag svarade på din kommentar i förra inlägget så är mitt motstånd mot att köa på akuten mycket större än min motivation till det. Vi får väl se hur det blir efter helgen. Jag har läst om kraftiga stukningar och det kan ta tid. Har man dessutom, som jag har, värk lite överallt så förstärks den av ett kroppsligt trauma så jag har nog ont av flera anledningar. Jag är nog inte en så klok kvinna i det här fallet utan jag väljer att inte vilja tro att det är något annat än en stukning bara för att jag inte orkar med besväret som något annat skulle föra med sig 😀
Tack Paula!
Kram
GillaGillad av 1 person