Efter mitt väldigt omfattande inlägg om året som gått har jag känt att bloggandet och fotandet kändes lite mindre lockande. Men nu sitter jag här och kan inte göra så mycket annat än att använda datorn eller se på tv. Lite extra lullig är jag pga att jag fick anledning att ta citodon (kodein som omvandlas till morfin i kroppen) men efter en stunds dåsande i soffhörnet blev det tråkigt att inte kunna aktivera mig så nu får det bli ett kort inlägg.
Jag är inte särskilt förtjust i raketer av flera skäl men eftersom det skjöts en lagom mängd nyårsraketer tvärs över sjön, mitt emot min lägenhet, lyfte jag kameran en gång och resultatet blev lite spännande. Tack och lov höll sig alla till tolvslaget och sedan var det tyst.
Men ni kanske undrar vad som föranledde min inaktivitet och mitt intag av starka smärtlindrande piller. Jo, är man klantig så är man och när jag skulle bära en stor, platt kartong till kartongåtervinningen såg jag inte riktigt hur jag gick. Jag trodde att min trappa tog slut innan den gjorde det och plötsligt låg jag i en hög på golvet och trodde att jag skulle både svimma och kräkas. I efterhand insåg jag att jag inte skrek högt utan bara kved inombords. Efter en stund med blixtrande smärta i vänster fot lyckades jag samla kraft nog för att häva mig upp och sätta mig på den lilla bänk jag har nedanför trappan. Till saken hör att jag inte bara skulle slänga en kartong utan jag hade även lovat att ta ut Vilde på en promenad.
Jag väntade tills jag inte kände mig svimfärdig och illamående längre och provade försiktigt att stödja på foten. Det gjorde ont men det gick och om jag har lovat något ska det mycket till innan jag sviker. Jag tyckte att det gick ok att gå iväg med kartongen och min bil är en automat så där behöver jag inte använda vänsterfoten. Men jag kände att det gjorde väldigt ont och att jag nog bara skulle kunna ta ut Vilde på en liten kort kissrunda i kvarteret. Just den här gången hade dock Vildes matte glömt bort att meddela mig att Vilde var hos sin lillmatte så jag kom inte in och när ingen skällde när jag ringde på förstod jag hur det låg till. Det var lika bra för jag fick mer ont hela tiden. När jag kom hem klarade jag knappt att ta mig från bilen och in i lägenheten och när jag tog av mig strumpan såg foten ut som på bilden nedan.
Jag skulle inte ha klarat att ta mig tillbaka till bilen för att köra till akuten och väl där skulle jag inte ha kunnat ta mig från bilen heller så jag ringde 1177. Vilken tur att jag gjorde det för jag behövde inte komma in. I och med att jag kan röra på tårna lite grann, även om det känns, var sköterskan ganska säker på att det bara är en rejäl stukning. Det kan bli värre innan det blir bättre och jag kan dessutom förvänta mig ett rejält blåmärke. Den trevliga sköterskan gav många goda råd och jag har suttit med foten i högläge med en påse djupfrysta ärtor, inlindade i en handduk, på svullnaden. Jag ska försöka röra på tår och fotled försiktigt ibland och ta smärtstillande piller. Hon tyckte att jag skulle ta citodon eftersom jag har sådana och vad gör det om jag blir dåsig när jag ändå inte kan göra något. Dem tar jag bara ibland innan sovdags när jag har extra ont men nu kommer de väl till pass. Hur lång tid det här kommer att ta vet jag inte men jag får försöka acceptera att nu blir det inga promenader på ett tag. Som tur är har jag allt jag behöver hemma, t o m godis, så jag sitter här och sväller ett tag 😀 Men svullnaden på foten har minskat något så jag har gott hopp om att det snart är bättre. Jag önskar dock att jag hade haft minst en krycka för nu är det svårt med även små förflyttningar.
Jag har i alla fall ett eventuellt äventyr, ett väldigt roligt sådant, att fundera på och i sommar kan det hända att jag kommer iväg på det. Det är alltid kul att ha något att längta till och även om det är långt dit är det roligt att tänka på det.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Så spännande det låter med ett väntande äventyr. Att ha något att längta efter och att se fram emot betyder mycket så det låter väldigt trevligt.
Men vilken otur med foten. Hoppas att den återhämtar sig som den ska. Min kusin, kirurgen, hävdar att en rejäl stukning kan hävas och mildras med snabb insats men det hinns förmodligen inte med inom vården numera. Jag har både brutit och stukat en fot samt ett ben och det såg likadant ut båda gångerna när det gällde foten. Med andra ord så hade jag aldrig underlåtit att få foten undersökt om den såg ut som din. Bara en röntgen kan faktiskt avgöra. Vid alla tre tillfällena kunde jag röra tårna och stödja på foten/benet.
Krya på och ha det så bra som det går!
Kram
GillaGilla
Ja, jag hoppas att det blir av och vi behöver alla något att se fram emot 😀
Jag borde ha ringt direkt och fått direktiv om hur jag skulle häva stukningen och svullnaden men jag trodde först inte att det var så illa. När jag ringde hade det gått två timmar men jag lyckades få ner svullnaden i alla fall lite. Att åka och vänta på akuten orkar jag inte. Jag har fått erbjudande om skjuts men jag gör som sköterskan säger och väntar lite. Om det inte blir bättre i morgon sa hon att jag ska höra av mig igen. Hon sa också att inget kan bli förstört och jag hoppas att hon vet vad hon pratar om. Men det är klart att det vore skönt att få en röntgen men tyvärr är det nog inte bara att åka dit och säga att man vill ha det. Kanske kommer jag ändå dit men jag hoppas att det inte ska behövas. Men dina ord har fått mig att tänka att jag ska vara lite bestämd om jag ringer 1177 igen.
Tack Znogge och jag är så snäll mot min fot som jag kan.
Kram
GillaGillad av 1 person
Hoppas foten känns bättre i dag. 1177 ska ju kunna sina saker och oftast får man bra råd. Jag har dock varit med om det motsatta så i vissa lägen får och ska man stå på sig. Oftast känner man det på sig tycker jag.
Kram
GillaGilla
Den känns faktiskt lite bättre. Jag kan linka omkring här hemma utan den skärande smärta som ställde till det igår och mycket av svullnaden har försvunnit. Men det är långt kvar och några promenader blir det inte på ett tag. Jag ger foten en chans att visa om det bara är en stukning och väntar åtminstone tills i morgon med att besluta om jag behöver hjälp av vården. Jag letade fram ett elastiskt fotledsstöd som känns väldigt skönt att ha på. Vet inte när eller varför jag köpte det men nu är jag glad för att jag gjorde det 😀
Tack för omtanken.
Kram
GillaGillad av 1 person
Uff det var da veldig så uheldig du har vært da. Jeg holder meg alltid i rekkverk når jeg går i trapper. Vi har vel alle falt trapper opptil flere ganger og det er grisevondt.
GillaGilla
Nu i efterhand så tänker jag att jag var väldigt klantig. Men det är lätt att vara efterklok och något har jag lärt mig av det här.
GillaGilla
Aj, aj, aj..!
Här kommer en massa tillfrisknande-kramar.
En gång i livet har jag stukat mig såsom du – j..klar så ont det gjorde. Trodde nästan att nåt gått sönder men jag repade mig relativt snabbt faktiskt.
Det där med att missa sista trappsteget är ju en klassiker.
Barbro
(å God fortsättning om jag missat det)
GillaGilla
Ja, ibland har man lite för bråttom och glömmer att se sig för. Aj, är verkligen som det känns men nu ska jag snart ta fler citodon och hoppas på att kunna sova i natt. Jag hoppas att det är som för dig och att sköterskan har rätt i att det är en stukning. Kanske ser foten mycket bättre ut i morgon.
Kul att höra från dig. Jag har saknat dig och dina inlägg. God fortsättning till dig också ❤
GillaGillad av 1 person
Ajajaj … här kan jag inte trycka på gilla-knappen! Vilken otur! Att missa ett trappsteg är verkligen lätt gjort och man kan göra sig riktigt illa. Har gjort samma misstag och minns smärtan. Du har ju inte bara en trappa att ta dig upp för … och ner. Enda nackdelen med din lägenhet, men du har ju en fantastisk utsikt så det uppväger trappeländet – men kanske inte smärtan just nu.
Förmodligen kommer foten göra väldigt ont på morgonen, men sen hoppas jag det avtar snabbt! Lider med dig!
Önskar dig snabb bättring!
Kram
GillaGilla
Ja, det var otur…eller kanske klantigt att jag inte såg mig för. Hur som helst så gjorde det väldigt ont och jag är glad för att jag hade mina starkt smärtstillande piller i natt. Idag är det något bättre och jag kan stödja på foten utan den riktigt skärande smärtan. Det verkar alltså gå åt rätt håll. Trappan har jag inga problem med i vanliga fall men jag inser att den kan bli besvärlig senare i livet. Då får jag väl flytta igen 😀
I morse när jag vaknade var jag fortfarande tablettpåverkad och därför var det inte så farligt med smärtan. Det har inte blivit mycket värre senare så det går nog åt rätt håll. Du vet att jag lätt accepterar och anpassar mig och om det inte dröjer alltför länge innan jag kan promenera igen så går det här bra.
Tack Anki för omtanken ❤
Kram
GillaGillad av 1 person
Nej men usch så trist med foten. Ser att du skrev inlägget igår så frågan är hur du mår idag. Jag hoppas innerligt du mår bättre och att du annars får foten undersökt med förhoppning att det ändå bara är en kraftig stukning. På bilden ser den rejält svullen ut. Jag har brutit foten en gång men det var ingen tvekan den gången då foten hade ”flyttat sig” från benet flera cm. Själv har jag ryggskott som jag inte riktigt vet var jag fått ifrån. Men jag får det då och då, det brukar sitta i ett par dagar innan det går över och det är bättre idag än det var igår.
Här kommer i varje fall ett fång krya-på-dig-kramar
GillaGilla
Ja, det var ingen kul upplevelse. Idag känns det lite bättre. Det gör fortfarande ont att stödja på foten men jag kan linka fram utan att ha en skurborste som en slags krycka eller hoppa fram på ett ben (väldigt jobbigt 😀 ). Svullnaden har lagt sig lite mer med ett elastiskt fotledsstöd känns ganska ok. Som tur är har jag starka smärtlindrande tabletter hemma och i natt har de kommit väl till pass. Tack vare dem har jag sovit bra och det hade inte fungerat med vanliga alvedon.
Usch för att bryta foten. Det enda jag har brutit är en lilltå och det gjorde tillräckligt ont. Ryggskott är inte heller kul att ha. Jag trodde att det var det jag fick då och då från 20-årsåldern men nu är jag inte lika säker. Jag har fått olika diagnoser, bl a en reumatisk som senare togs bort igen, och nu vet jag att jag har artros i längdryggen. Men hur det var när jag fick ont första gången vet jag inte. Hoppas ditt ryggskott ger med sig snabbt och att det dröjer länge till nästa gång.
Tack för alla kramar och jag skickar ett gäng kryakramar tillbaka till dig.
GillaGilla
Åh herregud jag kan nästan känna hur ont det gör, stackars dig, det är så lätt hänt. En gång när jag åkte rulltrappa vek sig hela foten när kag skulle gå av, det gjorde ont och jag såg nästan ut som du. Men ditt är värre. Tur dumhar smärtlindring hemma.
Kram och krya på ❤
GillaGilla
Ja, det gjorde väldigt ont när det hände och resten av dagen var inte kul. Jag försökte antingen hoppa på ett ben eller använda en skurborste som en slags krycka för att ta mig fram i lägenheten. I dag är det lite bättre. Inte samma skärande smärta och jag kan linka fram ganska bra. Jag har letat fram ett elastiskt fotledsstöd ur mina gömmor och det hjälper lite. Det verkar gå åt rätt håll. Svullnaden har minskat en hel del. Jag är väldigt glad för att jag har starka smärtlindande piller hemma. Alvedon hjälpte nästan inte alls. Tack vare mina piller har jag sovit bra i natt 😀
Tack Marie!
Kram
GillaGilla
Men fy vilken otur du har haft! Kan inte en granne hämta någon krycka åt dig från vårdcentralen?
Vifta med tårna ja, det är en annan historia! Nu börjar jag läsa här och sen tar jag mig an den senaste bloggen som jag hoppas talar om att foten mår allt bättre. För jag har två gånger ”gått på” att inget är brutet om du kan vifta på tårna! Bägge gångerna väntade jag flera dagar på att uppsöka akuten och belastade foten och hoppade omkring…med en bruten vrist! Så du ska inte lita helt på det, jag skulle nog ta en röntgenbild för säkerhets skull. Attans också, tur du har mat och dryck hemma och klarar dig några dagar. Nu ska jag läsa det senaste!
GillaGilla
Nu är jag förbi det stadie då kryckor behövdes. I alla fall så länge jag håller mig hemma och med ett undantag har jag gjort det. Igår hade jag en tid hos optikern och eftersom det funkar att köra utan att använda vänsterfoten chansade jag på att jag skulle kunna gå en kort bit också. Det var ett gott tecken att jag kunde stödja relativt bra på foten när jag tog väldigt korta steg och tänkte på att sätta ner foten ergonomiskt. Men idag sotar jag lite för det och fick backa tillbaka lite i att bli bättre. Första dagen var väldigt jobbig men nu kan jag belasta foten, röra den i cirklar och svullnaden är mindre. Men det dröjer innan jag kan gå ut på promenader. Jag har tänkt på att be om en röntgen men jag gissar att jag då hamnar i kö på akuten. Det ska gå väldigt långt innan jag utsätter mig för det så varje gång jag tänker tanken så slår jag bort den. Men det är klart att jag måste kolla upp det här lite mer om det inte är mycket bättre efter helgen. Mat och dryck har jag för flera veckor så jag klarar mig bra 😀 Men tack snälla Paula för omtanken ❤
Kram
GillaGillad av 1 person