Klicka på bilderna om ni vill se dem i större format.

Januari bjöd inte på några stora överraskningar. Det var ömsom disigt och grått och ömsom ganska kallt med sol ibland och då kunde morgnarna ge oss ett rosa skimmer på himlen. En enda dag på hela vintern visade termometern under 20 minusgrader och det varierade på Frösön mellan 22 och 26 minusgrader. Den dagen såg jag ut som ”gumman Frost” när jag tog min dagliga promenad. I slutet av månaden kom min svägerska och som vanligt tillbringade vi vecka 5 i Åre. Det är nu tredje året Holiday Club försöker sälja min andelsvecka utan resultat och troligtvis blir det ännu en vistelse i Åre v 5 2023. Även i årets tillbakablick kommer katter från katthemmet att vara med, förutom i december då nacke och axlar inte har varit med på noterna.

I Februari fortsatte vår Årevecka med bl a en utflykt till Tännforsen. Eftersom ingen av oss åker skidor längre var det promenader som gällde. När vi kom hem till mig igen var Medvinden upplogad på Storsjön och vi gick isvägen in till Östersund. I Badhusparken var det invigning av Vinterparken och både Birger (storsjöodjurets son) och ett snömonster deltog. Min svägerska tog tåget hem till Södermanland igen och för min del fortsatte de härliga vinterpromenaderna.

Mars började med härligt vinterväder och övergick så småningom i vårvinter då bl a snöborgen i Vinterparken långsamt töade bort. Gregoriemarknaden hölls efter pandemiuppehållet. Jag handlade med hemleverans för sista gången och det har varit riktigt kul att själv välja ut varor efter att ha varit försiktig så länge.

I april kom våren på riktigt med snösmältning, isformationer i Mjällebäcken och även lite aprilväder, som sig bör. Jag träffade Vilde för första gången när han följde med till katthemmet och några veckor senare tog han och jag vår första promenad tillsammans. Anna-Lena hängde med på en skön vårpromenad på Andersön och jag åkte till Optand för att få se de första Storspovarna och ta en extra runda för att kika lite på mitt barndomsparadis och den plats där jag var som lyckligast och fick de sista fem åren med min man. Sista april gick jag ut på balkongen och tittade på fyra olika valborgseldar på andra sidan sjön.

I Maj blev det islossning och när jag gick runt Bynäset fick jag uppleva hur det kan bli när rörelser i sjön pressar upp isen mot land och högar med isklumpar bildas. På lite håll ser det ut som snöhögar men kommer man lite närmare ser man isklumparna. En solig dag satt jag en stund på balkongen och blundade mot solen och när jag tittade upp hann jag en kort stund se en halo innan den försvann igen. I mitt minne var halon helt vit men nu har jag fått revidera mitt minne och erkänna att jag hade fel. Den har ju faktiskt en färgad ring. Vilde tar chansen att bada när möjgliheten ges och han njuter verkligen. Sista dagarna i maj kom min son. Dels för att göra en utflykt till Fettjeåfallet med mig och dels för att hjälpa mig köra när det var dags att åka söderut för att fira min 60-årsdag med mina barn, svärsonen, min ena syster och min svägerska. Vi bodde två nätter på Varbergs kusthotell och i mitt stora, lyxiga rum fick vi plats allihop när vi ville samlas inomhus.

Första Juni fyllde jag år och det blev precis så bra som jag ville och önskade. Efter dagarna i Varberg skjutsade jag hem döttrar och svärson till Öebro och följde sedan med min son till Uppsala. Vi gjorde en utflykt till kusten. Det började bra och mysigt men slutade med att vi gick sista biten i ösregn. Men vi var glada ändå och det var inte kallt. Dagen därpå fortsatte jag på en egen semestertripp. Jag började med att åka förbi och hälsa på min svärmor på ett äldreboende i Åkers styckebruk. I samma bruksort bor även fler av min mans släkt och jag fick en god lunch hos min svägerska och svåger innan jag fortsatte söderut och mot kusten. Jag bodde två nätter mellan Gamleby och Västervik och hade en väldig tur med vädret. Från mitt fina boende gjorde jag utflykter till bl a Gamleby där jag hittade en stig med massor av troll och diverse andra mer eller mindre läskiga figurer. Där kom jag så småningom upp till en fin utsiktsplats och fortsatte på en annan stig bara för att det var så härligt väder. Tack vare stolpletningen kom jag även in i Gamleby och fick se lite av den mysiga staden. Samma sak blev det i Västervik innan jag fortsatte mot Öland. På Öland stannade jag fem nätter och jag hann se massor från norr till söder och hade även turen att kunna hälsa på bloggvännen Lotta, som har en sommarstuga på ön och som efter att vi har mötts några gånger har blivit en riktigt god vän. Inte nog med att jag fick se hennes väldigt mysiga stuga utan efter tiden på Öland fortsatte jag mot Karlskrona, där Lotta bor, och där stannade jag en natt. Karlskrona är en pärla som jag är glad att jag fick se och uppleva tillsammans med min vän. Därifrån bar det av mot Halmstad för några dagars vistelse. Jag bodde i Halmstad i åtta år från sexårsåldern tills jag var fjorton och jag har massor av fina minnen därifrån. Jag försökte hinna med att återse de flesta av alla platser jag har minnen från.

Efter Halmstad var det dags att vända hemåt och jag ville stanna till en stund hos min syster och hennes vovve Roddy i Motala. Jag hade avtalat med två fina bloggvänner, som jag hade träffat innan, att de båda skulle hänga med hem till mig på Frösön och jag blev erbjuden att stanna över natten hos Anki i Finspång för att vi sedan tillsammans skulle hämta upp Paula i Sundborn och sedan hjälpas åt med körningen hem till mig. Vad kul det var att ha dem hos mig. Vi hann med att åka linbana en bit upp på Åreskutan, ett besök på Jamtli, en promenad på Andersön och att se både Guckuskor och Jämtlands landskapsblomma Brunkulla. Ett litet stopp vid Sunne kyrkoruin och en Storsjöodjursspaningsplats också. Det känns som om allt hände i juni och det blev både lång text och många bilder. Ändå har jag verkligen sållat bland allt men inläggen finns ju kvar från de dagarna.

Juli blev en lugnare månad då jag mestadels höll mig hemma. Jag var på katthemmet en gång i veckan, hade Vilde hos mig en helg och promenerade både på Frösön och andra platser. Jag fick min nya leasingbil och det var på tiden, drygt sju månader för sent, men jag fick ha kvar den gamla så länge. I mitten av Juli tog jag tåget ner till Motala där jag bodde två nätter hos min lillasyster eftersom vi båda var bjudna på vår storasysters dotters bröllop i Gränna. Sista gången jag fick vara med Roddy men det var jag lyckligt ovetande om då.

Ett fantastiskt väder, fin stund i kyrkan och en väldigt trevlig fest efteråt gjorde att det blev en väldigt lyckad tillställning. En stor bonus var att vi tre systrar träffades och att vi lyckades övertala vår storasyster att vi borde ha ett foto med oss tre tillsammans. Några dagar efter hemkomsten till Frösön kom min yngsta dotter och hennes man på besök till Jämtland. Jag fick träffa dem en av dagarna och en annan dag gick jag och min dotter en promenad tillsammans. Jag har inga bilder från det besöket förutom en bild på måsarna vid gångbron mellan Frösön och Badhusparken. En av de sista dagarna i Juli bestämde jag mig för att ta mig upp på en fjälltopp och jag valde Drommen i Bydalsfjällen. En härlig dag även om det var jobbigt vissa delar. Men man glömmer att det är ansträngande när man kommer upp och får se alla vyer.

I Augusti blev det två fjällturer. Först gick jag själv den ganska långa vandringen, totalt ca 15 km, upp på Östfjällets topp. Jag hade missuppfattat hur långt det var men det var ganska lättgången terräng och en väldigt skön dag så jag kämpade på tills jag nådde rätt topp. Men innan dess hade jag gått runt Lillsjön och sett en familj med sothöns och dessutom hade jag hittat en hel del svamp. Innan det var dags för nästa fjälltur åkte jag en dag iväg till Höglekardalen och gick i dalen mellan fjällen för att se om jag kunde hitta kantareller. Jag hittade inga sådana men jag kom fram till Storfallet och där vände jag och tog en annan stig tillbaka. En skön dag även utan svampfynd. Eller jo, svamp hittade jag men inga kantareller.

Min son kom upp i slutet av augusti och som vanligt ville vi hitta på något, helst en fjällutflykt. Vi tog oss till Hottögsfjället och hade ganska mycket tur. Det småregnade hela resan dit men det slutade direkt när vi kom ut ur bilen och vi kunde låta regnkläderna vara kvar i packningen. Men lite otur hade vi ändå. När vi kom upp till toppen var dimman tjock och vi såg ingenting av allt det storslagna vi hade väntat oss att se. Men vi hade haft en fin upplevelse i alla fall med tillräckligt fina vyer och på nervägen plockade vi dessutom en hel del svamp 😀 Dagen därpå gick vi runt Bynäset och det är alltid en trevlig runda att gå.

I September blev höstkänslan mer och mer påtaglig men det tog ett tag innan höstfärgerna kom. De visade sig lite här och där men blandades upp med mycket grönt. Jag åkte ner till min son i Uppsala där vi genom att leta stolpar tog oss fram till många fina ställen i hans stad. Ett väldigt trevligt sätt att upptäcka städer och naturområden. En av dagarna åkte vi till Örebro för att samla hela familjen. Det var jag, mina tre barn och min svärson. Till familjen hör även kattbröderna Pixel och Grixis (hoppas jag fick till namnen rätt nu). Vi gjorde samma resa förra hösten och kanske kan det bli en tradition. Jag gillar verkligen när vi träffas allihop. Vi gick även en runda i en skog där vi hittade massor av trattkantareller förra hösten men den här gången blev det tji. Vi blev inte helt lottlösa men lite besvikna var vi. Bortsett från den ynkliga svampskörden så var promenaden både skön och fin.

Här hemma kom höstfärgerna snabbt när september närmade sig slutet. Jag visste var jag kunde hitta trattisar och gav mig av till Höglekardalen ännu en gång och den här gången följde jag sommarleden mot Storfallet, men på andra sidan än förra gången. Jag fick ihop en lagom skörd men var inte riktigt redo att åka hem. I stället åkte jag upp till Fjällhalsen och fortsatte till fots en bit upp bland fjällen för att få uppleva dem i sin höstskrud. Det är en fantastisk upplevelse att gå i fjällen när höstfärgerna har tagit över. Det måste upplevas på plats och kan inte helt återges med foton.

Jag hann med några fler höstpromenader här hemma innan september tog slut och bl a gick jag och Vilde en promenad till Lillsjön. Torsten får vara med på slutet som en bonusseptemberkisse.

I Oktober gick jag till frissan och bad henne klippa av mig coronafrisyren. Jag ska aldrig mer låta håret växa. Det är otroligt skönt att ha kort hår. I övrigt hände det inte mycket. Jag promenerade, såg älgar, rådjur och sidensvansar, gick med Vilde, tog pass på katthemmet och tyckte att oktober var en väldigt skön månad.

November var mestadels en blöt och lerig månad. Jag undvek stigar i skogen och höll mig till de mindre leriga gångvägar som fanns tillgängliga. Men det fanns några undantag och vissa dagar var väldigt fina. Det kom ganska mycket snö men den smälte snabbt bort igen. Jag tände ett ljus för min man i minneslunden och tog sedan en promenad i närheten. Någon dag innan första advent ställde jag upp alla mina tomtar på köksbordet och försökte räkna dem. Jag kom av mig flera gånger och gav upp men någonstans i närheten av 100 var det.

December kom med många fina dagar och jag njöt av att vintern äntligen var här. Bilderna får tala för sig själva eftersom det känns som om allt är väldigt färskt i minnet och inte behöver så mycket förklaring. En härlig jul tillsammans med mina barn blev det och med undantag från idag så har termometern visat minusgrader hela december. Jag har inte behövt använda mina dubbskor en enda gång och jag hoppas att det fortsätter så. Sista bilden är från i morse och strax efter gick jag ut på årets sista promenad. En väldigt skön sådan.

En fin och välkommen överraskning fick jag i mellandagarna. Försäkringen som ska ge mig ” ersättning för utebliven försörjning”, alltså företagets försäkring gällande min mans olycka, har nu hanterats och tillsammans med trafikskadenämnden har Trygg Hansa kommit fram till att jag har fått för lite ersättning de senaste tre åren (pga utförsäkringen från fk och alla turer därefter). Jag fick en liten nätt summa utbetald och några dagar senare kom brevet som förklarar att jag får en bra höjning av den månatliga ersättningen, som jag får livet ut. Jag sa skämtsamt till min syster att ”jag som inte är någonting har det så bra och får en så bra inkomst” (med ingenting menar jag att jag inte är pensionär, inte sjukskriven och inte arbetssökande). Jag kommer inte upp i någon hög inkomst jämfört med många andra men för mig är det ett väldigt bra tillskott. Jag har snålat ganska rejält sedan börsen vände neråt. De resor inom och utom landet jag har unnat mig har bekostats av en bra avkastning på mina fonder men jag har inte velat röra dem på ett tag. En väldigt bra nyårsöverraskning och jag inser att jag har en stor förmån som kan klara mig bra trots att jag blev utförsäkrad. Jag skrattar lite bittert inombords när jag tänker på att fk inte har lyckats knäcka mig. Det första jag gjorde var att boka tid hos en optiker, något jag skjutit på ett tag.

Med det här inlägget önskar jag alla mina vänner där ute i bloggvärlden ett riktigt gott nytt år 💖