Nu är det tre veckor sedan min hjärna intog försvarsställning och två veckor sedan jag skrev inlägget där jag förklarade varför jag var frånvarande från bloggvärlden. Det är dags att testa om jag nu kan återgå till vardagen även när det gäller att läsa, kommentera och skriva egna inlägg igen. Jag har steg för steg känt förbättringen som har gjort det lättare att leva som vanligt och jag mår allra bäst när jag distraherar mig själv och hjärnan med promenader och natur, allt som inte ställer krav på mig och min koncentrationsförmåga. Många känner igen beskrivningen av hur min hjärna reagerar från egna upplevelser av utmattning i olika former och det finns många likheter. Det insåg jag när jag fick fylla i självskattningsformulär för både dissociation och utmattning. Den största skillnaden tror jag ligger i att jag, som jag skrev i förra inlägget, inte är nedstämd och att jag oftast kan förmå mig att aktivera mig. Jag blir inte sämre av promenader eller att ta itu med saker i mitt hem. Jag har t ex ägnat mig en del åt bakning och just nu står några formar med mjuka pepparkakor i ugnen. Medan jag väntar passar jag på att skriva det här inlägget. Det går inte problemfritt men det fungerar i alla fall ganska bra. Men jag ska inte utmana min hjärnkapacitet för mycket och därför ska jag snart ta en skön vinterpromenad innan jag tar itu med att besöka era bloggar. Som jag längtar efter att uppdatera mig 🥰 Jag tror inte att jag klarar av att gå tillbaka till allt som skrevs under de här tre veckorna men jag ska börja i nutid och sedan ögna igenom det som skrevs tidigare så att jag inte missar särskilt viktiga händelser. Håll tummarna för att det ska fungera. Jag har märkt att min hjärna reagerar så fort jag bara tänker på att läsa och kommentera men nu tror jag att det ändå är dags.
De senaste veckorna har jag promenerat nästan varje dag både med och utan Vilde. Jag har delat pass på katthemmet med min namne och det har gått bra eftersom hon har förstått att jag inte orkar lyssna och hänga med i vad hon säger förutom det som måste sägas för arbetets skull. Den här veckan märkte jag en förändring även där och det var trevligt att kunna ha lite mer omfattande samtal. Tidigt på morgonen dagen efter den stora ljuständardagen tog jag mig till minneslunden och tände ett ljus för i första hand min man. Det har alla tidigare gånger varit ganska känslosamt men eftersom hjärnan blockerade mina känslor så blev det lite trist. Jag tände mitt ljus, konstaterade att jag inte kände något och gick sedan därifrån.
Vintern gjorde ett kort besök för drygt en vecka sedan. Här har jag precis stannat bilen utanför katthemmet.
När jag kom hem därifrån tog jag med mig kameran och gick en härlig promenad i full vintermundering. Underbart!
Några dagar senare såg det ut så här.
Ni vet att jag gillar dimma och från min balkong såg det ut så här med bara några få timmars mellanrum.
Dagen därpå var det snö på fjällen och även där gav dimman lite mystik till bilden.
Ibland är jag ute i rätt tid och på rätt plats för att få se skådespel som det här.
Nu är det frostigt och härligt och minusgraderna väntas stanna kvar. Jag vet att ni som bor söderut har eller ska få snö nu och om jag inte visste att den kommer även hit snart så skulle jag bli lite avundsjuk. Vintern är väldigt sen här i år men äntligen ser det lovande ut framöver.
Som jag skrev så ska jag nu gå ut och promenera och förhoppningsvis ska jag sedan känna mig redo att läsa några av era inlägg. Det kanske blir lite pö om pö för att inte få ett bakslag och kanske behöva vänta länge igen. Men det känns fantastiskt kul att få träffa er igen på nätet.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Fint att höra ifrån dig Ingrid och att du känner att det börjar gå åt rätt håll. Och gissa om jag blev sugen på mjuk pepparkaka. Kan riktigt känna smaken av den i munnen …
Skönt att du njutit av promenader och att vintern kom på tillfälligt besök. Här har den just knackat på dörren kan jag säga. Det snöat just nu ymnigt och blåser en iskall, hård nordanvind och när jag tittar på SMHI:s radar så ser det ut som det är ett bastant snöoväder som är på väg att dra in över oss.
Njuter som vanligt av dina bilder. Snöbilderna är som julkort. Min svägerska var på besök i sina hemtrakter i Hoverberg i Jämtland och hon berättade om snön som kom på besök. Men också att den försvann lika snabbt. Bilden med den färgrika himlen är bara så, så fin! Vilken upplevelse.
Ha det nu så bra och känn ingen stress med att besöka bloggar, ta det i din takt.
Kram och fortsatt fin helg!
GillaGilla
Nu är jag tillbaka från en skön promenad och har satt mig här med en kopp kaffe och en bit av kakan. Jag gillar sockerkaka och de kan ha ha olika smaker. Nu passar det bra med pepparkakssmak 😀
Snön som kommer hos er verkar inte bli långvarig men jag har sett att den ställer till en del problem. Det kanske skulle vara mer uppskattat utan blåsten.
Hoverberg är en jättemysig by vid foten av Hoverberget så jag förstår att hon trivs där. Många av oss här i Jämtland längtar efter en riktig vinter nu och det ser ut som om vi får en vit första advent.
Tack Anita! Jag ska ta lite i taget men jag har förmodligen missat mycket under den här tiden. Det får bli i den takt hjärnan går med på.
Kram och detsamma!
GillaGilla
Vinterbilder = underbart!
Mjuk pepparkaka = åhhhh!
Du är saknad = tack för att du orkade nu!
❤️
GillaGilla
Hahaha, ja där tycker vi lika om vinter och mjuk pepparkaka. Tack snälla Barbro för dina ord. De värmer ❤
GillaGillad av 1 person
Så trevligt med ett nytt inlägg från dig. Dessutom väldigt roligt att höra att det går mot ett bättre mående igen.
Baka är alltid trevlig och avkopplande tycker jag. Mjuk pepparkaka är definitivt en favorit och gärna med ett glas kall mjölk om jag får bestämma.
Så många fina bilder du delar med dig av. Hittills har vi inte fått någon snö men i går kom det lite snöblandat regn. Den milda skånska hösten är definitivt över för denna gång.
Önskar en fortsatt fin lördag!
Kram
GillaGilla
Tack Znogge! Äntligen känner jag att det fungerar skapligt 😀
Jag gillar alla sorters sockerkakor men nu kändes det rätt med pepparkakssmak.
Om jag har förstått det rätt så har ni alldeles nyligen gått från sommar till höst och nu blir det spännande att se om ni får vinter eller om ni går direkt till vår.
Tack och detsamma till dig!
Kram
GillaGilla
Det känns fantastiskt kul med ett inlägg och fina bilder från dig. Jag har saknat dig. Men ta det lugnt, känn ingen press. Det är skönt att du inte är nedstämd men jag kan förstå att det känns märkligt att inte känna så mycket.
Kram
GillaGilla
Tack Marie, vad gulligt sagt 😀 Jag har ju saknat att få vara med er här. Det är väldigt underligt att inse att man inte känner något och som tur är känner jag mer i vanliga fall. Men alla erfarenheter kan ha fördelar. Jag har en större förståelse för hur det kan vara för många med olika psykiska problem.
Kram
GillaGilla
Så hyggelig at du er tilbake. Jeg gleder meg til både jul og vinteren som kommer. Jeg tror ikke det blir noen iskald snøfylt vinter i år. Tidligere trodde jeg vinteren kom til å komme tidlig, men det virker jo ikke som det blir noe Sibir stemning på denne siden av jul.
GillaGilla
Ja, det känns väldigt kul att kunna vara delaktig här igen 😀 Jag vill också ha vinter med snö och kyla men det blir lite sämre vintrar för varje år nu. I alla fall har det känts så. Det ser ut att bli en vit första advent här och det kommer att göra mycket för stämningen. Vi får väl se hur det blir men det ser ganska lovande ut nu.
GillaGilla
Så bra att du är tillbaka igen. Du fotar så fina bilder och som jag sagt förut så gör sig vinter bäst på julkort. Fint att du börjar känna dig bättre igen och kan skriva och berätta dina fina historier och natur och de gulliga kattorna som du sköter om.
GillaGilla
Tack Anita! Det är skönt att orka läsa och skriva igen och nu hoppas jag det dröjer länge innan jag får ett så långt skov igen. Jag hoppas att det blir många fina vinterdagar utan blåst och med en sol som lyser på snötyngda grenar 😀
GillaGilla
Vi har alla våra ups-and-downs, och du är upplever dem mer tydligt än de flesta. Och det är både positivt och negativt. Det är lätt att ignorera och rusa framåt, men du har förmågan att begripa att nu ska jag stilla mig och lyssna vad som pågår. Glad att du verkar må bättre, Kramen
GillaGilla
Ja, mycket av det som jag upplever när jag dissocierar känner de flesta igen men på en mer ”normal” nivå. Därför tog det lång tid innan jag fattade att det var mer än bara tankspriddhet och att andra symptom också hörde till samma sak. Nu ser jag att allt hänger ihop och att jag påverkas starkare än det som många kan uppleva. Men hjärntröttheten känner många igen och den kan det finnas många orsaker till, det vet ju du också. Jag har inte så mycket att välja på när reaktionen blir som starkast. Då fungerar allt som kräver fokus helt enkelt inte men som tur är kan jag ändå förmå mig att vara lite aktiv ändå. Det kommer säkert fler lika starka skov men jag hoppas att det dröjer länge.
Kram
GillaGillad av 1 person