Hottögsfjället

Många av er vet att min son och jag har varit ute på många äventyr tillsammans, inte minst roadtrippen genom Europa, resan upp till Treriksröset och den fantastiska Islandsresan. Det har också oftast varit i sällskap av min son jag har tagit mig upp på olika fjälltoppar de senaste tre åren. Den här sommaren har jag på egen hand gett mig ut på härliga toppturer och när min son läste om det i min blogg blev han väldigt sugen på att uppleva fjällen igen. Självklart blev jag väldigt glad när han kom hit i helgen med avsikten att vi tillsammans skulle hitta ett nytt fjäll att bestiga. Vi bestämde oss i sista stund för att den här helgen skulle passa bra. I början av veckan sa prognoserna att det skulle komma mellan 40 och 60 mm regn i fjällen men i torsdags var plötsligt regnet försvunnet från kartorna. Då bokade min son tågbiljetter hit. På fredagsmorgonen var det andra bud igen och det skulle bli en hel del regn. Vi bestämde oss för att strunta i det, ta med regnkläder och chansa på att det inte skulle bli alltför blött. Bland de alternativ vi hade bestämde vi oss till slut för att klättra upp på Hottögsfjället, den röda markeringen på kartan. Ni ser var Bydalen ligger och det var där jag startade min klättring upp på Drommen. Lite längre söderut i samma fjällområde finns Östfjället, som jag besökte för en vecka sedan.

Hela de tio milen till startpunkten regnade det men från det att vi kom ut ur bilen kom det inte en enda droppe. Vi hade en mirakulös tur och återigen kan jag konstatera att fjällvädret är väldigt svårt att spå. Så här glada var vi när vi började vandringen upp på det 1107 m höga fjället.

Första halvan av leden gick genom skog.

En groda, eller kanske padda, korsade vår stig och försökte gömma sig för oss. Det gick inte helt bra.

Vi hörde en bäck men det dröjde innan vi kom så nära att vi kunde se den.

Ingen blir väl förvånad över att min son ville ut i bäcken och balansera på en sten. Det gick bra men det såg väldigt vingligt ut ett tag.

När vi äntligen nådde trädgränsen och började se vad som fanns runt omkring oss började den riktiga njutningen. Men det var en trevlig vandring hit också med mestadels lättgången stig och inte särskilt brant stigning. Dimma som lättar ger en extra dimension åt de vackra vyerna.

Vi blev hungriga och satte oss på en sten och åt upp våra mackor.

Mätta och nöjda fortsatte vi vår vandring uppför.

Det är lite kul att även jag hamnar i motivet ibland så att det syns att jag var här. Självklart delar vi med oss till varandra av alla foton vi tar. Som vanligt tog jag lite längre tid på mig när det lutade uppför men min son stannar så gärna till och väntar in mig. När jag kände motståndet i lungor och kanske andra organ frågade jag min son om inte han kände sig påverkad. Svaret blev att det gjorde han inte. Lite avundsjuk blev jag för jag vill också kunna skutta iväg och känna att jag orkar. Men det skiljer 24 år mellan oss och nu är jag så pass gammal att jag kan skylla på det. På plan mark har jag inga problem med flåset som tur är.

Vi såg några renar på väldigt långt håll och bättre bild än så här kunde jag inte få till. Men jag har ju haft en väldig tur med att se renar på nära håll under de två senaste fjälläventyren.

Precis som vanligt så blev vi lurade flera gånger när vi trodde att vi såg toppen. Då förstår ni säkert att toppen inte syns i den här bilden.

Jag bad min son att vänta och låta mig gå förbi så att jag kunde fota honom med den här bakgrunden.

In i dimman. Tyvärr var det ingen sikt alls när vi närmade oss vårt mål. Tyvärr var inte heller det här toppen.

Och nu är jag efter igen. Det är väldigt skönt att jag aldrig behöver känna mig stressad när jag går tillsammans med min son. Upp kommer jag alltid men i min egen lite långsammare takt.

Vi kom till sist upp på toppen men den vy vi gärna ville se var helt dränkt i dimma. Det gjorde inget. vi var väldigt nöjda och glada för att vi hade så bra sikt lite längre ner och för att vi slapp regn.

Vi hade sett en hel del fina svampar men jag ville inte bära med mig mer än nödvändigt på väg upp. Men när vi kom ut ur dimman kom svampletarögonen fram och både jag och min sin hittade fina soppar, kremlor och fårtickor. Jag var lite kräsen och tog bara de jag tyckte såg fina ut. Svampkniven var med och även en plastpåse. Jag vet att man helst ska ha en korg med sig men jag tycker att det är alldeles för otympligt att ha en sådan. En plastpåse duger bra om man lägger upp svampskörden på en tidning direkt när man kommer hem.

I nedre vänstra hörnet motivet ser ni min son och där satt vi i lä och drack kaffe. Chokladbollar hade vi med oss så klart.

Vandringen nerför gick lätt och hade även gått ganska snabbt om inte svampletandet hade tagit lite tid. Jag rensar ganska noga på plats så att det ska gå smidigt att få ordning på svampen senare. Vi hade ingen tid att passa och att middagen blev senare än vanligt spelade ingen roll.

Alla som gillar att plocka svamp blir glada när liknande figurer dyker upp lite här och där.

När vi kom hem var min son snäll och fixade middag medan jag duschade. Jag behövde bli varm för att motverka värk och ibland är det alldeles fantastiskt att få ställa sig i en riktigt varm dusch. Vi hann precis äta färdigt innan rapport började och sedan smaskade vi på varsin bit morotskaka. Det var mitt första försök att baka en sådan och jag var väldigt nöjd med resultatet. Som ni förstår var jag väldigt nöjd med hela dagen


16 comments

  1. Jag blir ju alltid lika glad över att få vara med på fjälltur även o det endast är bildligt, trotts dimman så är det vackert. Sååååå sugen bli jag.
    Det är inte bara fjället man blir glad över att se, utan även era glada ansikten. Fina foton som alltid oavsett vem som håller i kameran.
    Hälsa så gott till sonen!

    Kram

    Gilla

    • Ännu gladare skulle du nog vara om du var med på riktigt…och jag skulle också bli väldigt glad 😀 Dimma kan tillföra ganska mycket och nu har jag ju haft så fin sikt på andra fjälltoppar att det inte gjorde så mycket att sikten var sämre den här gången. Min son åkte hem igår men jag ska framföra hälsningen vid tillfälle 😀
      Kram

      Gilla

  2. Ser verkligen härligt ut med alla vackra vyer och att ni ser så glada ut! Så roligt att ha ett gemensamt intresse och att ni kan utöva det där du bor.
    Kram

    Gilla

  3. Så synd at dere ikke fikk nyte utsikten når dere kom på toppen, men det er ofte slik på fjellet når høsten nærmer seg. Jammen var dere skikkelig heldige med all soppen som har kommet etter litt regn. Jeg har bare vært rundt alle andre steder nå, så jeg vet ikke om det har kommet noe sopp her ennå. Jeg har også luftet sønnen min med samboer i helga. Vi har vært på overnattingstur i hengekøye. Jeg har holdt på med så mye når jeg har ferie nå, så det innlegget kommer ikke før det har blitt september. Jeg lager ferdig et innlegg når jeg tømmer minnekortet til kamera eller laster over bilder fra telefonen. Så har jeg noen dager å gå på når jeg ikke har lyst til å sette meg ned med pc på kvelden. Man må nyte både sommerkvelder og sommerferien. Men på torsdag må jeg tilbake på jobb.

    Gilla

    • Ja, det hade säkert varit en fantastisk utsikt där uppe men man kan inte få allt. Dimma kan också vara vacker men då ska den helst inte vara heltäckande som uppe på den här toppen. Men jag kan tänka mig att åka dit igen. Det är en led som nästan inga andra besöker så vi fick vara helt ensamma med naturen och några renar på avstånd. Här är det inte särskilt torrt och svamp finns det gott om. Det finns många fördelar med att bo här 😀 Det blir kul att få se er fjällutflykt lite senare. Jag är säker på att ni hade det fint 😀

      Gilla

  4. Vilken härlig fjälltur ni kom iväg på! Väldigt trevligt att få följa med och bilderna är fantastiska!! Kul att du hittade lite svamp också 🙂 Är lite avundsjuk, för här är det dåligt på den fronten … alldeles för torrt!
    Kram

    Gilla

    • Ja, det var härligt och en väldigt bra led att gå på flera sätt. Kanske kommer jag dit igen och då hoppas jag på bättre sikt på toppen. Det fanns mycket svamp där och jag kunde vara ganska kräsen. Min son plockar inte annan svamp än trattisar och kantareller men han tyckte att det var kul att se hur jag rensade på plats och vilka jag valde ut. Han tror nog att jag kan väldigt mycket och den villfarelsen kan han ju få ha kvar 😀
      Kram

      Gilla

  5. Så roligt att din son gärna hänger med och vilken härlig fjälltur ni kom ut på! Naturen är verkligen fantastiskt vacker vilket dina bilder visar. Så skönt att inte behöva stressa upp utan få ta det i egen takt men jag tycker ändå att det var en bedrift!

    Kram

    Gilla

    • Han blev väldigt sugen på att komma upp och göra en topptur och jag blev så klart glad för att få göra den tillsammans med honom 😀 Det är bara att konstatera att min ungdomskraft är borta och att jag måste ta det lite lugnt i långa uppförsbackar. Men det är inga problem för vi hade ju inte bråttom. Jag tror nog att det är nyttigt och bra för mig att utsätta mig för utmaningar som den här. Kanske får jag igen det senare.
      Kram

      Gilla

  6. Så fick jag återigen njuta av en härlig fjälltur och som vanligt tycker jag att jag känner mig som om jag är med. Så roligt för dig att din son ville hänga med. Ni verkar haft en så mysig dag tillsammans. Och jag blev nästan lite orolig ett tag … hade ni inga chokladbollar med? Men så såg jag att det hade ni 🙂 Jag har tittat på och njutit av bilderna flera gånger och jag fick två riktiga favoriter. Den nästnäst sista och den näst sista. Jag fascineras verkligen av de olika färgnyanserna som finns i fjällvärlden.

    Kram och fin onsdag!

    Gilla

    • Jag är glad för att du hänger med och för att du gillar det. Men allra bäst hade det så klart varit om du hade varit med på riktigt. Det är svårt att visa upp hur storslaget det är med bara foton. Min son älskar fjällvandring ännu mer än vad jag gör och vi har alltid kul på våra äventyr. Längre vandringar med övernattning gör han med en kompis. Chokladbollar måste man ha med 😀 Men det har hänt att vi har haft någon annan gobit till kaffet i stället och det går bra det med. Färgerna i fjällen kan vara överraskande många och skarpa men ännu bättre är det när hösten kommer. Då är det en ännu större njutning att vara där.
      Kram och detsamma!

      Gilla

  7. Men så härligt, det enda jag saknar är den friska fjälluften, den kan jag inte riktigt få till här i pörtet. Flera fina turer med sonen, att lägga till de fina minnena. Ni är så samspelta och trivs ihop, och det är så härligt att se. Fina vyer, självklart, vad kan man annars vänta när ni vistas i Sveriges vackraste områden. Kram

    Gilla

    • Lite fjälluft fick du andas men du är välkommen att få lite mer av samma sak om du vill 😀
      Jag och sonen är så vana att göra saker tillsammans och vi uppskattar samma sorts äventyr och därför brukar det bli lyckat. Jag är väldigt glad för att han vill ut på äventyr med sin mamma. Jag kan bara hålla med om att jag bor nära Svergies vackraste områden men alla håller nog inte med. Men jag är helt klart på rätt plats och stortrivs 😀
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s