Regnrester och en promenad mellan fjällen.

Här har det kommit en del regn varvat med uppehåll och flera morgnar har jag vaknat och sett att det har regnat under natten. Bra för svampen och potatisen, tänker jag då. Men det är även bra för mig och min kamera för vi gillar droppar. Från gårdagens promenad tar jag bara med en bild med droppar och det får bli på ett inte helt moget nypon.

Det är absolut inte höst ännu. Vi har sommarvärme här i Jämtland också. Men det finns ett och annat rött löv i allt det gröna och även om de inte har droppar på sig så är de lite fuktiga.

Kameran kunde inte riktigt fånga det vackra och lite mystiska sken som syntes i fjällen. Lite dimma syntes också och snart börjar den där mysiga tiden då morgondimman lättar och bildar olika former.

Idag återvände jag till Bydalsfjällen men jag hade inga planer på att ta mig upp på någon topp. Jag är väldigt nöjd med de två toppturer jag har gjort på några veckor så nu håller jag mig i dalen mellan fjällen i stället. Jag körde tills vägen tog slut, i Höglekardalen, och tittade bort mot Drommens topp. Jag var inte ett dugg sugen på att ta mig upp på den toppen igen utan nu skulle jag gå en runda till Storfallet och tillbaka. Egentligen var det inte fallet som lockade mig utan tanken på att kanske kunna hitta några kantareller. Jag hade ingen aning om ifall det fanns kantareller där men eftersom man måste ta sig till fjällnära natur och komma upp till en viss höjd för att hitta dem så chansade jag. Vi har nämligen inte normala kantareller här som växer i vanliga skogar på låg nivå.

Jag har varit uppe på den här toppen också, Hovdehögen, men det är många år sedan och upp kom jag med hjälp av skidliftar. Ingen vandring upp alltså. Skidor ner så klart för på den tiden åkte jag skidor.

Den här leden har jag och min man gått flera gånger men jag vet inte om vi gick här i kantarelltider. Sist vi var här var någon gång runt 2010 och då hade vi även våra fina vovvar Kasper och Rex med oss. Minnen finns överallt och det är klart att jag försvinner bort i dem emellanåt. Leden började här med en bro över ett litet vattendrag.

Strax kom jag fram till en lite större bro som tog mig över Storån. Bron ser stadig och rejäl ut men den är en hängbro och den höll sig inte helt stilla när jag gick över. Det var inte stora rörelser men lite läskigt var det.

Leden är delvis väldigt stenig eller full med rötter men däremellan är den fin och ibland finns det spångar att gå på.

Jag spanade efter svamp så gott jag kunde med tanke på att jag var tvungen att ha koll på var jag satte fötterna. Svamp fanns det gott om men inte den sort jag letade efter. Jag gick förbi alla soppar, kremlor och andra matsvampar eftersom jag inte var inställd på att plocka den sortens svamp. Så småningom skymtade jag Storfallet och där kom ett starkt minne av hur jag stannade kvar med hundarna medan min man klättrade ner till fallet.

Jag kände att jag måste avbryta skrivandet för att gå och fota ett foto från den gången. Många av er känner igen Kasper men Rex fick sluta sina dagar innan jag kom till Mjölby. Idag tog jag inget foto från exakt den här platsen men jag stod alldeles framför den bänk med bord som syns suddigt i bakgrunden i den här bilden.

Den här gången hade jag inga hundar att ta med nerför de läskiga trapporna så det är klart att jag tog mig ner för att se fallet lite bättre. För att distrahera mig själv lite och inte tänka på hur brant det var räknade jag trappstegen och det var totalt 134 st. Det var väldigt skönt att det fanns ett räcke att hålla mig i.

Sist jag såg Storfallet var förra hösten och då stod jag på andra sidan, uppe på höjden. Den gången hade jag mer tur och hittade ganska många trattisar. Men det var senare, i september, och jag planerar att återkomma och hoppas att jag ännu en gång ska ha tur då. Här skulle det ha varit bra med en bro. Det var ganska lite vatten i ån så någon modigare och smidigare skulle säkert ha kunnat hoppa på stenarna över till andra sidan. Men jag har dålig balans och är inte särskilt modig, eller kanske borde jag säga dumdristig, så jag tog mig upp för alla 134 steg igen och fortsatte min vandring på samma sida av ån.

Jag behövde inte gå samma stig tillbaka eftersom den här leden fortsatte i en runda. Ännu ett litet vattendrag.

En glänta i skogen som med solens hjälp nästan ser gyllene ut. Det blev varmare än jag hade trott och jag var lite för varmt klädd i mina jeans. Men trots att ryggsäcken gjorde mig svettig på ryggen och att jag önskade att jag hade valt annan klädsel så var det en skön promenad.

Ibland skymtade jag några fjäll mellan träden.

Hur blev det då med svampletandet. När jag lämnade fallet gav jag upp och i stället för kantareller plockade jag med mig en fin skörd av några soppar, kremlor, taggsvamp och några fårtickor. Inte dumt det heller.


14 comments

    • Ja, det är vacker natur här och det är det i Skåne och i alla andra landskap också. Det är bara olika naturtyper och alla har vi vår favorit. Tack så mycket. Det är tur att det finns andra svampar än kantareller 😀
      Kram

      Gilla

  1. Jeg husker Kasper, du hadde han når jeg startet å følge med på bloggen din. Det er fasinerende å ta bilder i regnvær eller etter regnvær Naturen får så friske farger etter regn. Jeg har hatt noen utrolig flotte dager i fjellet nå. Jeg kom hjem da det var meldt regnvær, alltid greit med en dag eller to hjemme for litt klesvask før en drar ut igjen.

    Gilla

    • Tiden går så fort och nu är det drygt fyra år sedan Kasper fick somna in. Du vet ju hur det är och att man tänker på sina tidigare hundar ibland med saknad.
      Naturen efter regn är ofta väldigt vacker och särskilt om solen lyser på alla droppar. Vad bra att dina semesterdagar blev fina och det lär jag få se och njuta av i din blogg 😀

      Gilla

  2. Jättefina bilder! Ja nu får man nog kalla att det är sensommar och jag tycker det är en härlig tid. Det blir som ett slags lugn i naturen och ett speciellt sken, men fortfarande är det rejält varmt.
    Kram

    Gilla

    • Tack! Ja, sensommar är det och än dröjer det tills hösten kommer. Just när sommaren övergår i höst brukar det vara väldigt fint och alldeles lagom temperaturer. Alla våra årstider har sin charm och jag ser alltid fram emot nästa 😀
      Kram

      Gilla

  3. Jag säger det igen, du skriver så fint och illustrerar med bilder så jag känner mig som jag är där och vandrar med dig. Vilken härlig vandring mellan fjällen. Och så fick jag se en bild på dina fina vovvar också ❤
    Och svamp fick du med dig hem också även om det inte var kantareller.
    Jag tycker du fångat det vackra ljuset över fjällen i din bild. Och jag anar att det kommer att komma väldigt vackra bilder när hösten med vackra dimmor kommer till dina trakter. Höstdimmor är jag svag för var dom än inträffar så jag ska nog leta dimmotiv jag också.

    Kram och fortsatt fin tisdag!

    Gilla

    • Tack snälla Anita för att du ger mig så fina ord. Jag gillar att skriva men har inga författarambitioner eller liknande. Kul att du tycker om det 😀 Det var en härlig vandring och den här gången blev det en lite mer lagom lång och krävande runda. Jag saknar mina vovvar men nu är det drygt fyra år sedan Kasper (den svarta) inte orkade längre. Då var han 15,5 år så jag fick ha honom länge. Jag kom inte hem tomhänt men jag hade gärna hittat kantareller i stället. Men jag var nöjd med dagen ändå.
      Tack! Du kommer att få se de här fjällen många gånger 😀 Jag försöker begränsa mig men de kommer med lite då och då. Dimmiga morgnar kan vara otroligt vackra så vi får båda ge oss ut och leta 😀
      kram och detsamma!

      Gilla

  4. Hej, tack för ännu en fin tur att följa med på. Du är inte dumdristig men dock rätt modig! Ärligt så vet jag inte om jag längre skulle tordas ge mig ut i ödemark utan sällskap, även om mobilen är igång och man kan larma hjälp vid behov. Trapporna påminner lite om dem som vi såg upp till Åreskutan, då vi valde att inte klättra upp, den gången var jag lite sugen, men tror det hade varit jobbigare att ta sig ner igen. Grattis till svampen,här finns nada! Ja de som har egna kantarellställen kanske har hittat men jag har bara sett några ynkligt torra kremlor, o de är inte några favoriter. Vi blir lurade på regnet, åskan går men utan regn drar det vidare! Nå, inget jag kan påverka, bara att gilla läget. Värmen är fortfarande ca 25 o på tok för hög för mig.
    Nu har ni en fin årstid där uppe! Kramen

    Gilla

    • Tack för att du ville och orkade hänga med 😀 Jag tänker inte så mycket på om det är modigt att jag ger mig ut ensam i vildmarken och tänk så mycket jag skulle missa om jag var för orolig för att ge mig ut. Men hoppa på stenar över en forsande å skulle jag inte göra.
      Jag tänkte faktiskt också på de där trapporna i Åre men jag tror att det var ännu fler trappsteg där. Du har nog rätt i att det hade varit ännu svårare att gå nerför än uppför alla dem. Det är kul att hitta svamp och här har vi haft tillräckligt mycket regn för att det ska växa alla möjliga sorter. Men jag vill väldigt gärna hitta just de svampar som är svårast att hitta. Trist att regnet inte vill komma till er men det är som du säger, inte mycket att göra åt det. Om du inte vill dansa en regndans förstås. Jag kan faktiskt en indiansk regnsång 😀 Här har det varit 24 grader en dag men för det mesta är det inte riktigt så varmt. Det kan man stå ut med 😀 Ja, det är fint här uppe nu och snart kommer höstfärgerna. I alla fall om en eller två månader 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

  5. Å vilka fina hundar och den ena påminner om Jack. Jag har försökt att titta på din blogg men den har varit onäbar i några dagar så jag är glad att jag får se den igen med alla fina bilder. Här har det varit ganska varmt och skönt och helgen med växtfärgarbrudarna var helt suverän vi hade det så bra där nere vid sjön och färgade och fikade och badade och pratade och granet blev så fint. Nu regnar det men jag har inget emot det för det stormar inte och är rätt varmt. Tyvärr har jag fortfarande ont i min hälsporre men ryggen är bättre. Fina bilder hade du som vanligt.

    Gilla

    • Ja, visst var de fina och jag har så många fina minnen av dem.
      Bloggar kan krångla på olika sätt och ibland funkar det inte alls. Men vad bra att du har lyckats hitta in till mig igen 😀 Jag har sett dina bilder och läst om hur kul ni hade och hur fint vädret var. Härligt att det blev så bra. Hälsporre kan ta ett tag innan det blir bättre men vad skönt att ryggen i alla fall är bättre. Tack! Jag har fina motiv här 😀

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s