Den var faktiskt mer än bra. Den var jättebra, förutom att jag fick betala 1500 kr för något jag inte själv orsakat. Men jag kanske har skickat iväg något stenskott till andra bilister och jag tror att det jämnar ut sig. Jag och en av killarna på bilglasfirman skrattade tillsammans åt hur det var sist jag bytte framruta. Han hade jobbat på den firman och hört berättas om att man lockade kunder med fläskfilé. Det var konkurrens om kunderna då och förutom en fläskfilé stod firman även för självrisken. Men numera får man varken fläskfilé eller självrisken betald utan man får snällt betala själv. Fläskfilén skulle jag för övrigt tacka nej till nu.

Bytet av framruta skulle ta ca tre timmar, inkl kalibrering av någon slags kamera som är kopplad till rutan. Det är så mycket tekniska finesser att jag slutar ta in allt när det blir så. Under tiden bilen var inlämnad hade jag bestämt med killen som hade morgonpasset på katthemmet att jag skulle titta förbi några timmar. Katthemmet ligger ca 25 minuters promenad från glasfirman. Ganska perfekt att passa på att få träffa alla kissar då.

Det var kul att få träffa en person på katthemmet som jag bara har skymtat och sett i fb-gruppen för volontärer. Jag kom lite före honom och eftersom det var han som var inbokad på passet ville jag inte störa hans rutiner. Men man kan inte komma in till Prinsens domäner utan att förse honom med hans specialmat. Alltså började jag med det och att blaska ur hans vattenskål och fylla på med nytt vatten. Medan han åt gick jag till de andra rummen och samlade ihop de använda matfaten. Jag tänkte att det säkert var helt ok och att jag även kunde diska alla fat. Men disken hann jag inte få undan innan jag fick sällskap eftersom jag satt länge och väl med Prinsen i knät och njöt av att höra hans spinnande. För den som inte vet kan jag berätta att Prinsen är en fastboende katt på katthemmet. Han är gammal, njursjuk och trafikskadad men han regerar i köket. Jag fotade inte honom den här gången men tar med några gamla bilder.

Ibland blir han kompis med några av de katter som passerar hans revir och då får de vistas i köket med honom under passen. Den här lilla kattflickan blev så kär i Prinsen att hon jamade hjärtskärande och försökte klösa sig ut ur sitt bås när hon hörde någon komma. Så fort hon släpptes ut sprang hon direkt till sin stora kärlek och visade honom med all tydlighet att hon tyckte mycket om honom. Han accepterade att vara föremål för hennes ömma låga men var inte lika exalterad. Efter det har flera katter blivit goda vänner med Prinsen men ingen har älskat honom som den här tjejen.

Nu finns Matrix, en stilig kattpojke, i ett bås i köket och han är svår att ha ihop med andra katter eftersom han är väldigt dominant. Men min nya bekantskap (kallas hädanefter P), som är med i ledningen och väldigt duktig på att socialisera katter, öppnade dörren för Matrix (trots att det tydligt stod ”släpp inte ut”) och berättade för mig att Prinsen, trots sina hälsoproblem och ålder, bestämmer även över den här killen. Titta, sa P och visade på mötet mellan de två katterna. Det jag såg var en väldigt lugn Prinsen som stirrade ut Matrix och att Matrix till sist vek undan med både blicken och huvudet. Liknar hundar och deras beteende ganska mycket faktiskt. Men Matrix fick gå in i sitt bås igen när P gick in till de andra rummen. Jag hejar så klart på min absoluta favorit Prinsen i alla lägen så jag blev väldigt stolt över hans sätt att visa vem som bestämmer. Inget våld utan bara en blick som visade hans överlägsenhet.

Matrix i sitt eget bås där han visade att han inte bara är dominant mot andra katter utan även en väldigt gosig och mysig kisse.

I samma rum som köket finns fem avskärmade bås där vi har pensionatskatter och även några av de katter som så småningom ska få nya hem. Men största delen av våra omhändertagna katter bor i två större rum och i karantänavdelningen. De flesta katter kommer väldigt bra överens och just nu har vi katter från två stora kattkolonier. De känner redan varandra och då går det så klart extra bra. De här kissarna fick jag inte röra men de var tillräckligt nyfikna för att närma sig lite.

Jag satt med en av de gosigaste och tryggaste katterna, Måns, och hade en trevlig stund medan jag tittade på de andra katterna och önskade att de också skulle våga sig ända fram. Men när jag tog upp mobilen för att fota tyckte Måns att jag blev tråkig och gick i stället bort till sina kompisar. Där fick han mer gos och jag älskar att se katter som tyr sig till varandra.

Jag erbjöd mig att göra klart allt i köket, vilket innebar disken, lådorna och mat och nytt vatten till de som bor där. P sa att det var snällt men att jag inte skulle anstränga mig och jag förstod att de i ledningen har berört mina besvär med värk. Men jag ville gärna göra något och jag har ju inget annat pass inbokat. När jag var klar i köket gick jag och frågade om jag kunde hjälpa till med något annat innan jag gick. ”Ja, du kan kela med katterna” sa P och det gjorde jag så gärna. Den här stiliga kattpojken tror jag heter Bobbo, eller Bobo. Jag närmade mig försiktigt eftersom jag inte känner honom men han puffade genast sitt huvud mot min hand och började spinna. Här stannade jag ett tag.

Inne i karantän fick jag dagens sötchock. Mamma Minna fick fyra småttingar i början av Juni och alla mår bra och är, precis som som mamma, trygga och tillitsfulla. Jag satte mig på golvet hos dem och hade en riktig mysstund. Två av dem var väldigt trötta.

De föll ihop och somnade nästan genast.

Mamma Minna har full koll på sina småttingar men har inga problem med att människor kommer och gosar med både dem och henne.

De här bilderna är fruktansvärt dåliga men jag vill visa hur de två vakna kattungarna klättrade omkring på mig. De lät mig lyfta upp dem och riktigt gosa in mig i deras mjuka pälsar. Ibland kom mamman och ville vara med och det fick hon så gärna. Det fanns en familj till med kattungar men dem tittade jag bara på som hastigast. Jag stannade kvar hos de här sötnosarna tills det var dags för mig att gå. Jag stannade en stund för att prata lite med P, som jag genast tyckte bra om, och sedan promenerade jag iväg för att hämta min bil.

Bilglasfirman ligger alldeles i närheten av Lillsjön och den lilla pöl man kommer till innan man kommer fram till sjön. Jag tog en liten omväg för att se om det fanns några fåglar med ungar i pölen och det fanns det. Både sothönor och gräsänder. Ungarna är ganska stora men fortfarande har de full koll på sina mammor. Även här var det mobilkameran som gällde eftersom jag hade lämnat kameran hemma. Den fick duga och helt tokigt blev det inte. Det som speglar sig i vattnet är en flagga på en flaggstång.

En liten film med simmande änder och sothöns.

Som ni ser blev min förmiddag väldigt trevlig med djurungar av olika slag. Resten av dagen höll jag mig inne och stängde ute värmen.