Jag hade bara lagat mat en gång tidigare under min resa och den maten räckte i fem dagar. Jag har inga problem med att äta samma mat så många dagar men det var ändå trevligt att få något nytt till middag i fredags. Jag gör det väldigt lätt för mig när jag är ute så här och den mat jag lagade i fredags kommer räcka resten av dagarna innan jag åker hemåt. Jag älskar pasta så det här gillar jag. Det som någon kanske kan tro är lök är inte alls det. Jag har väldigt svårt för stora, sladdriga lökbitar i mat så jag har blivit en mästare på att hacka löken väldigt fint. Men det här är grovt rivna morötter och det tycker jag om.

Jag tyckte att jag hade sett allt som jag ville se på Öland så jag tog bilen över bron till Kalmar i fredags.

Jag har skrivit förut att ett bra sätt att se en stad är att leta hittauts stolpar. Jag såg ut en parkering och gjorde upp en preliminär rutt som jag trodde skulle bli lagom lång. Jag ville gärna komma till slottet och det stämde bra in med rutten. Bilden nedan visar ungefär hur jag gick men man kan inte riktigt lita på google. Jag gick definitivt inte över vattnet så linjen längst ner kan ni tänka bort. I övrigt stämmer det nog ganska bra.

Jag kom till den här bron så fort jag lämnade parkeringen och sedan var det bara att njuta av promenaden och allt jag fick se. Jag hittade 16 stolpar här i Kalmar och det är jag väldigt nöjd med.

Det här tornet ville jag gärna komma upp i men det visade sig vara privata lägenheter och inte en sevärdhet som turister kan åka hiss upp i.

Första skymten av slottet.

Jag hade förmodligen inte kommit in i centrum om jag inte hade jagat stolpar men nu fick jag se en del av stan som inte låg alldeles vid vattet.

Jag tänkte titta in i Dokyrkan men det pågick en begravning där inne och då får man avstå från att stilla sin nyfikenhet.

Stortorget såg ganska ödsligt ut. En liten marknad syns på en ynklig liten plats där borta och det är ju trevligt att i alla fall något händer här.

Enligt orienteringskartan skulle jag ta mig upp dit på något sätt.

Det fanns som tur var trappor och jag gick gärna upp för att kanske få en bättre överblick över omgivningarna.

Två stolpar hittade jag innan jag lämnade den upphöjda gångvägen. Jag kom ner till en av alla hamnar.

Vid hamnen ligger Linnéuniversitetet.

Det var en skön dag för stolpjakt. Växlande molnighet och inte alltför varmt. Lite väl blåsigt kanske men det gjorde inte så mycket.

Här var jag ganska nära slottet men jag ville ta mig ut längs ut på en udde för att hitta en stolpe.

För att komma dit följde jag den här gångvägen alldeles vid havet. Några trappor längs vägen gör det möjligt för badsugna personer att komma ner till vattnet.

När jag kom tillbaka hit var jag hungrig och satte mig på bänken längst till vänster i bilden.

Där fick jag studera den här svanen medan den gjorde som svanar brukar göra. Kanske är det någon slags rengöring eller så klanske det kliar.

Efter ett tag var den nöjd. Den tittade sig omkring lite för att sedan vagga ner till vattnet och simma iväg.

Jag fortsatte min promenad och kom förbi minnesmärket över fartyget Kalmar nyckels första färd till Nordamerika 1638.

Här har någon bestämt sig för att den vill vara och inget kan skrämma den till att tänka om. Den fina skrattmåsens viloplats ligger i en stor park utanför ingången till slottet.

I vallgraven simmade den här familjen omkring. Jag har sett massor av svanar på många platser men det här var första gången jag såg ungar. I alla fall på relativt nära håll.

jag var aldrig inne i slottet men jag gick runt överallt där man kunde gå utomhus.

Precis som skrattmåsen i parken så ville den här kråkan inte lämna sin plats. Och varför skulle den göra det?

Jag ville hitta några stolpar till och då kom jag förbi något som på kartan kallas gamla stan. Jag trodde att det skulle vara en stadsdel med äldre hus men så var det inte.

Där innanför porten till Krusenstiernska gården var det som en stor trädgård med café och sittplatser med bord glest utplacerade. Det var fint men inte som jag hade trott. Men en sak imponerade på mig och det var alla stora snäckor som låg utplacerade runt rabatter.

Jag måste ha hört eller fattat fel för som jag minns det sa kvinnan som stod vid informationsbordet att de kommer från en man som åkte med fartyget Ostindienfararen på 1700-talet. Han samlade tydligen på sig en stor mängd stora snäckor och det kan säkert mycket väl stämma. Men sedan tror jag att hon sa att han var gift med en kvinna som nu bor i ett hus hon pekade ut för mig. Förmodligen måste det vara en släkting i senare generation som bor där och någon gång har säkert snäckorna donerats hit, kanske för att det är svårt att förvara dem för en privatperson. Snäckorna är inte i helt perfekt skick så kanske, kanske är de så gamla som jag uppfattade att de var. Men det är ju det där med min hjärna och fakta. De kommer inte riktigt överens så jag tycker att vi ska nöja oss med att det är fint och unikt med alla dessa stora snäckor runt rabatter.

När jag nästan var klar med min promenad såg jag det här stora, vackra guldregnet.

Det var en väldigt trevlig dag och nu har jag jagat stolpar i tre städer än så länge under den här resan. Ett bra sett att upptäcka vad som finns där. Tyvärr så har inte Östersund några centralt placerade stolpar. De finns mest ute i olika skogsområden och ibland kan det finnas några i ytterkanten av stan. Det är lite synd att turister inte kan upptäcka min stad på det här roliga sättet.