Direkt nu när jag skrev rubriken så insåg jag att jag uttryckte mig ungefär som min syster i någon av hennes föreläsningar. Jag tror att hennes ord ”varför leta fel när man kan hitta rätt” finns i en av hennes böcker också, kanske som underrubrik. Förlåt syrran om du läser det här och det blev helt fel. Men dina ord blev rätt 😀 Och det är ju det viktiga. Vad som blev fel för mig igår men som jag vände till rätt, det får ni veta lite längre ner i inlägget.

Men först vill jag visa vilka grannar jag har. Min värd kom och knackade på och ville visa mig en bild han hade tagit. Bilden nedan är hans och han var snäll och gav mig den. Tydligen återkommer ett rådjur varje år och får sina ungar i ett skjul framför min bil. Ni skymtar den vita presenningen där de bor. Ett av de två kid som bor där tillsammans med sin mamma kom ut och betade mellan mitt uterum och bilen. Min värd sa att mamman kommer ut varje kväll och äter av det långa gräs som han lämnar varje år. Nu fick jag förklaringen till varför bara gräset utanför mitt boende är klippt. Det verkar som om rådjursmamman vet att hon har en fristad här.

Men hon är inte riktigt förtjust i att jag sitter i uterummet om kvällarna. Igår kväll satt jag här och hoppades att jag skulle få se henne och eventuellt hennes två kid. Klockan 21.00 gav jag upp. Förmodligen hade hon stenkoll på att jag var där och väntade tills jag gick in för när jag tittade ut lite senare stod hon där i höggräset. Jag öppnade dörren utan att hon hörde något men tyvärr blev hon skrämd av klicket från avtryckaren när jag tog en bild. Jag hann ta en bild till innan hon sprang hem till sitt igen. Synd, för jag vill ju inte skrämma henne. Bilden är tagen genom en väldigt smutsig fönsterruta men fullt ok ändå. Nu är klockan snart nio igen och jag tänker att jag ska gå in och låta henne få vara ifred om hon kommer ut igen.

Jag hade egentligen tänkt att jag skulle se Borgholms slottsruin och Solliden igår men jag ändrade mig när jag såg att det kostar att komma in. Jag skulle kunna tänka mig att bara gå igenom ganska snabbt men jag är inte så intresserad av att komma dit igen så att jag vill betala. Jag kom på ett mycket bättre alternativ. I alla fall är det ett alternativ som jag föredrar. Naturen kommer alltid först på min önskelista. Jag kollade upp var det fanns leder på Alvaret, det stora område som består av alvarmark. Ja, där fick jag lära mig något nytt och kanske någon av er också. Det finns en logisk förklaring till varför det heter Alvaret. Enligt Wikipedia är alvar en landskapstyp som består av ett tunt lager växtlighet på kalkstensberggrund och som inte lämpar sig för åkerbruk. Ordet hade denna betydelse redan i fornsvenskan, och i dag används det svenska ordet som vetenskaplig beteckning för denna landskapstyp även internationellt.

Jag tyckte att Gösslundaslingan verkade vara en trevlig och lagom lång runda. Johej, så fel jag hade men det hade jag bara mig själv att skylla för. Det måste vara lite trist att vara hundägare och läsa att hundar helst ska hållas utanför området eftersom kor och får kan finnas där. Förr såg jag inga skyltar om detta men det har kanske hänt olyckor med kor och hundar inblandade som gör att det har blivit så här. Att jag helst undvek att gå i områden med kor när jag hade hundar berodde enbart på min egen rädsla och på att jag hade hört om kor som anfaller hundar, som de ser som fiender. De flesta kor bryr sig säkert inte om hundar men man kan ju aldrig veta hur just de kor du möter ska bete sig.

För min del är det inte längre ett problem så jag klättrade över staketet och började en väldigt skön och trevlig vandring.

I det här inlägget kommer växter mycket i fokus. En del kan jag namnet på medan jag inte har en aning om vad andra sorter heter. Jag skriver inga namn utan låter bilderna vara tillräckliga. Inte heller skriver jag något till alla bilder där jag visar hur området runt stigen ser ut. Ledmarkeringarna var små stenrösen och i början var jag väldigt duktig på att följa dem.

Här kom mitt misstag, eller mitt fel. Stigen hit var mer som liten skogsväg och jag tog bara för givet att jag skulle fortsätta på den. Att jag inte såg några små rösen bekymrade mig inte till en början eftersom jag trodde att de ansågs överflödiga på den tydliga stigen. Men om jag inte hade gått fel så hade jag missat allt som jag upplevde tills jag var tillbaka här igen.

På Öland finns så klart massor av Ölandstok, både stora och små. Det finns ju en anledning till att de heter just Ölandstok och jag gissar att det beror på att de växer som tokar på Öland.

Jag hittade några exempar av denna otroligt söta orkidé, som jag inte vet namnet på och inte tror att jag har sett förut.

Jag hade börjat ana att allt kanske inte var som det skulle och när jag kom hit och fortfarande inte såg några stenrösen så blev jag nästan övertygad om att jag var lite fel ute. Men jag fortsatte i alla fall på fel väg och tänkte att det värsta som kan hända är att jag får gå tillbaka.

Det här lilla byggnadsverket tyckte jag såg spännande ut och tack vare min nyfikenhet och lust att utforska fick jag se vad som dolde sig där.

Jag hade helt missat tomtarna om jag hade följt rätt stig. Det var så oväntat att någon skulle ha placerat några figurer där och jag tror att jag skrattade till högt när jag såg dem.

När jag kom fram till den här sjön fanns det inga tvivel längre. Det skulle inte finnas någon sjö längs leden så nu var jag tvungen att fundera och komma fram till ett beslut. Medan jag stod där och både tittade ut över allt och funderade så hörde jag något välbekant. Jag tänkte först inte på det men jag måste ändå ha registrerat det eftersom jag efter en stund frågade mig själv om det verkligen var en storspov jag hade hört. Jag var inte säker men som för att bekräfta att jag hade rätt så sjöng storspoven igen, men bara en gång. Visst är det märkligt. Om jag hade trott på ovetenskapliga förklaringar så hade jag nog trott att det var meningen att jag skulle gå fel så att jag fick höra storspoven och att ödet eller något annat hade styrt mig. Jag trodde inte att det fanns storspovar på Öland men det gör det helt klart. Ni vet ju alla hur mycket storspoven betyder för mig och varför den gör det. Där stod jag och blev otroligt glad och samtidigt lite ledsen. Om sälarna var det bästa dagen innan så var mitt största ögonblick den här dagen när storspoven sjöng för mig.

Plötsligt hörde jag ett väldig oväsen ovanför mig och det var tranorna som var på väg någonstans. En hamnade lite på efterkälken och skrek efter de andra att vänta. De andra verkade inte veta varken ut eller in och det mesta såg ut att vara kaos. Till sist flög de ändå vidare men inte direkt i något snyggt led.

Jag kom tillbaka till rätt led igen. Strax efter att jag lämnade sjön insåg jag att det är bra att ha en app som visar att man håller sig på den led man tänkt hålla sig på. Den appen hade jag redan men jag har aldrig använt den. Jag satte igång den och fick veta att jag hade gått fel i 1,5 km. Totalt blev det alltså tre extra km på den här rundan. Men utan den extra promenaden hade jag varken sett tomtar, en del blommor, tranor, sjön eller hört storspoven. Det kändes helt rätt att ha gjort fel.

Jag hade varit hungrig ett tag och jag satte mig på en sten vid stenbordet och åt min matsäck. Sedan följde jag rätt stig resten av rundan.

Promenaden började i mulet väder men så småningom sprack molnen upp och det var otroligt skönt ute. När jag kom till parkeringen hade jag inte lust att åka hem så jag gick tvärs över vägen till starten av en annan led. Jag hade egentligen gått mer än tillräckligt redan men jag ville ändå gå en liten bit till. I långsam takt och med stela höfter och ländryg gick jag ca en km in och sedan tillbaka.

Jag är så glad att jag valde att gå på Alvaret. Som en ung kille sa till mig när vi möttes, ”it´s incredibly beautiful”. Jag kunde bara instämma i det.

Nu är det sista kvällen här på Öland och i morgon bär det av till Lotta i Karlskrona. När jag hinner få iväg inlägget om min dag idag vet jag inte men när det hinns med ska ni få följa med på en härlig dag i Kalmar. Det kanske jag skriver om när jag sitter och tittar ut över Havet utanför Halmstad.