Det blev precis så bra och fint som jag hade önskat mig. Ännu bättre faktiskt. Ingen blev sjuk eller måste avboka av någon annan anledning och vi hade en väldig tur med vädret. Sommarvärme var det inte men solen sken och havet glittrade. Det gjorde nog jag också emellanåt av glädje över att få ha mina närmaste omkring mig. Vi var sju personer och det var ett alldeles perfekt antal. Mina barn och min svärson, min lillasyster och min svägerska, som har blivit som en syster till mig.

Vi tog oss till Varbergs kusthotell på olika sätt. Jag var ju redan hos min son och på tisdagsmorgonen, kl 06.00, for vi från Uppsala till Örebro och hämtade upp mina två döttrar och yngsta dotterns man. Jag hade en del farhågor om hur resten av resan skulle bli när vi trängde ihop oss fem personer och packning i min lilla bil. Men det gick väldigt bra. Det blev lekar och skratt och jag var så glad för att jag fick ha dem samlade omkring mig. Det händer inte ofta att hela familjen träffas samtidigt. Under den 4,5 timmar långa resan stannade vi några gånger, bytte platser och fyllde på med lite energi.

Vi kom fram vid tretiden och då var redan min svägerska på plats. Hon hade kommit med tåget en timme tidigare och nu stod hon och vinkade åt oss från ett fönster. Jag checkade in oss och vi bestämde att vi skulle lämna vår packning på respektive rum och sedan träffas på stranden. Mitt rum var det absolut inget fel på. En balkong hade varit pricken över i men man får inte vara för petig 😀

Min syster hade ett uppdrag på Visingsö och hade inte möjlighet att ansluta förrän på kvällen men vi övriga gick ner till stranden.

Alla i gänget ville inte vara med på bilder i min blogg men min svägerska har inga problem med det. De övriga två som var ok med att vara med i motiven var min syster och min son så de syns ibland.

Vi promenerade sakta bort mot klipporna vid fyren och på vägen dit såg vi Varbergs fästning på avstånd.

Det fanns en hel del blåmaneter som rörde sig i takt med vattnets rörelser.

Jag kände mig lite nostalgisk eftersom jag delvis växte upp i Halmstad och där var maneterna en del av besöken vid havet. Här hade en del maneter förts upp på land av vågorna och jag försökte rädda några av dem. Brännmaneter ska man akta sig för men såvitt jag minns kommer de först i augusti. De här små geléaktiga figurerna är inte alls slemmiga som många tror. När jag hade lagt ner dem i vattnet kändes handen bara våt, som om jag hade doppat den i vatten.

En av oss badade och ni kan nog gissa vem. Ni behöver inte gissa för det syns nedan. Enligt uppgift var det nästan 14 grader i vattnet.

Vi andra höll oss på klipporna. Tyvärr kan jag inte visa de bilderna av hänsyn till de som är med. Fyren får representera oss badkrukor. Min svägerska är ocks tuff när det gäller kalla bad men hon hade inte tagit med sig baddräkten. Annars hade hon säkert också guppat omkring bland de små vågorna.

Varbergs kusthotell.

Vi hade bokat trerätterssupé båda kvällarna och vi veganer hade bara ett val. Det var gott men någon wow-känsla fick jag inte förrän vi kom till deserten.

Men vi behövde inte äta samma huvudrätt båda kvällarna utan fick välja från övriga rätter andra kvällen. Det fanns inget helt veganskt alternativ där men de bytte ut brödet till en vegoburgare och tog bort osten. Det blev väldigt gott men det hade varit ännu godare med ett veganskt hamburgerbröd och vegansk ost. Aiolin var jättegod och likaså pommes fritesen.

Deserten gjorde mig rent av lycklig och det var ju trevligt att avsluta båda middagarna så.

Efter middagen kände några av oss för en kort promenad. Vi följde stigen förbi fyren och vek sedan av upp mot land och tillbaka till hotellet.

Under tiden hade även min syster checkat in och när vi samlades i mitt rum kom hon och överräckte en stor bukett med liljekonvaljer medan hon sjöng ”ja må du leva”. Jag förstår att hon inte ville sjunga den för oss traditionella ”ekorrn satt i granen” ifall någon annan hotellgäst skulle höra. Det spelade ingen som helst roll men jag tror att det här var den första födelsedag någonsin då jag inte har blivit grattad med sången om ekorren. Nu var det ju inte min födelsedag än men när alla sjöng för mig dagen efter så blev det så klart inte heller den sången. Det är bara jag och mina systrar som har den traditionen. Men den allra största traditionen har min syster ordning på och det är liljekonvaljerna. Min man brydde sig inte mycket om blommor och därför fick jag inte ofta sådana. Men till min födelsedag försökte han alltid hitta utslagna liljekonvaljer och min syster tog efter den vanan när vi delade hus. Vasen följde med i den fina gåvan. En ljuvlig doft spred sig från den fina buketten. Jag lyckades förpacka den så bra att den klarade resan tillbaka till Uppsala två dagar senare och den doftar fortfarande lika gott.

Ingen av oss är nattsuddare så när alla hade gått till sina rum kunde jag fortfarande se en vacker solnedgång.

Morgonen därpå träffades vi vid frukostbuffén och jag fick grattiskramar och gratulationer. Men lite diskret eftersom jag inte ville göra något väsen av min födelsedag. Efter frukosten ville alla promenera längs strandpromenaden mot Varberg. Vädret var lika fint den här dagen.

När man går i grupp kan det finnas lite olika viljor och när vägvalen blev fler så blev det så här. De som inte vill vara med på bild har blivit spöken men min son styrde självklart upp mot högsta punkten. Hans äldsta syster följde med medan min yngsta dotter och hennes man valde att gå in mellan klipporna.

Jag och min svägerska valde också den lägre vägen medan min syster fortsatte på strandpromenaden. Vi möttes allihop lite längre fram.

Varbergs fästning. Det enda minne jag har därifrån är från en klassresa (när vi bodde i Halmstad) då vi fick se fängelsehålorna och Bockstensmannen. Nu tror jag att det är någon slags hotellverksamhet där men kanske finns det även ett museum.

Återigen delade vi lite på oss men jag, min syster och mina två äldsta barn tog oss upp i fästningen.

Några killar kom fram och frågade om vi var turister och det kunde vi ju bara svara ja på. De hade i uppdrag från skolan att bl a få turister att berätta vitsar medan de filmade eller att ställa upp på en spexig bild tillsammans med dem. Mina barn sa nej direkt men jag och min syster försökte komma på någon vits. Just då var det totalt tomt på roligheter i hjärnan men vi ställde upp på en bild. Så särskilt spexig tycker jag inte att den blev men det tyckte tydligen killarna. Min yngsta dotter är expert på GDPR och hon sa till mig att jag inte får publicera en bild på killarna utan deras samtycke så de får också bli delvis spöken.

Vi gick omkring ett tag innanför murar och vallgrav. Utsikten var inte den sämsta.

Varbergs kallbadhus känner många till.

På väg tillbaka till hotellet.

Vi åt en väldigt god lunch. En buffé där det veganska alternativet var en supergod currygryta. Sedan sa vi att det var ”fri lek” och jag hittade min syster här. Tydligen väldigt skönt. Jag och min äldsta dotter satte oss tillsammans i en hängmatta en stund men fortsatte senare ner till stranden där min yngsta dotter och min svägerska tittade på min son och svärson som kastade diskgolfdiskar (jag hade kallat det frisbee). Vi satt där en stund på stranden innan jag gick upp till rummet för en dusch innan det var dags för kaffe och tårta.

Jag hade tagit med mig allt som behövdes för en tårta men mina barn och min svärson ville göra i ordning den. Klockan tre kom hela gänget in med tårtan och de sjöng väldigt tjusigt för mig (OBS! inte ironi. Tre av dem är väldigt duktiga sångare och resten sjunger också fint). Tyvärr får ni inte se den film jag har. Resultatet av tårtfixandet blev så här och den smakade väldigt bra. Jag hade sagt att jag inte ville ha några presenter och att min present skulle vara att alla var där med mig. Men de hade samrått och kommit fram till att en ettårig prenumeration på té inte skulle vara direkt en present. Jag vet inte om jag riktigt håller med om det. Men jag blev väldigt glad för den väldigt genomtänkta gåvan, som passar mig perfekt. Det blir spännande att se vilka smaker som kommer med posten de närmaste tolv månaderna. Bara svart té eftersom det är det jag vill ha. Min svägerska hade dessutom med sig blomstercheckar från min svärmor. Jag är glad att de lyssnade på min önskan om att inte ge mig presenter men jag blev även väldigt glad för att de kom på ett sätt att, enligt deras sätt att se det, ändå ge mig något som kändes personligt och bra.

Innan middagen samlades vi igen och tog lite bubbel och nötter, precis som kvällen innan. Och precis som kvällen innan tog vi en kort promenad efter middagen för att sedan samlas i mitt rum. Resten av kvällen blev också en repris och när alla hade gått till sitt fick jag se ännu en solnedgång.

De här dagarna gick alldeles för fort men nu har vi alla minnen och foton kvar. Ett perfekt firande av min 60-årsdag och nu fortsätter min resa med andra upplevelser. Jag ska vara hos min son i Uppsala till i morgon bitti och vi ska snart ge oss iväg ut till kusten. I morgon far jag vidare söderut på egen hand.