Jakten har börjat

Ja, ni förstår nog att det är jakten på stolpar, eller checkpoints som de kallas enligt hittaut.nu. För de som inte vet vad det här är för något vill jag lämna en kort förklaring. Hittaut är ett friskvårdsprojekt som samordnas av svenska orienteringsförbundet och arrangeras av lokala orienteringsföreningar. Det kostar inget att vara med. Man hämtar en karta på anvisad plats eller laddar ner kartan i mobilen och sedan ger man sig ut på de platser där checkpoints har placerats och letar upp dem. När man hittar dem registerar man den bokstav som anges på stolpen och om man vill kan man titta på statistik om hur man ligger till både lokalt och i hela Sverige. Det är ingen tävling utan man gör precis som man vill och har tid och möjlighet till. Syftet är att få ut folk och röra på sig och det lyckas väldigt bra för medlemsantalet växer stadigt.

Jag använder mig av den norska benämningen och kallar den här jakten för stolpjakten. Det säger ju precis vad det är. Visserligen kan markeringarna sitta på annat än stolpar ibland men här, runt Östersund, är det mestadels stolpar man letar efter.

Jakten startade igår och jag valde att börja i det område som jag förr har tyckt varit det jobbigaste och mest otillgänliga, bara för att ha det gjort. Men jag förvånades över hur kul jag tyckte att det var att mestadels gå i stiglöst land och vara tvungen att verkligen ha koll på var jag satte fötterna. Här sitter en stolpe som angavs vara placerad i ”gropen”.

Ibland fick jag gå en liten omväg runt ett kärr eller någon slags våtmark. Den här dagen lyckades jag faktiskt hålla mig torrskodd hela rundan.

Det spelade ingen roll om jag hittade en liten stigsnutt eller inte, det dök alltid upp något slags naturligt hinder som gjorde att det inte blev så lätt som jag hade trott. Så här såg det ut i ett stort skogsområde och jag klättrade både över och under och tog omvägar.

Man kan tycka att arrangörerna kunde förenkla lite för oss deltagare och vända stolpen åt ett håll som gjorde det lätt att se bokstaven. Men det hände inte många gånger att jag kunde stå på avstånd och försöka se bokstaven. Här var det både risigt och blött men jag klarade att tränga mig fram utan att doppa fötterna i vattnet. Ser ni stolpen i mitten av bilden?

Det fanns många diken som måste passeras. Just här var det inga som helst problem men på andra platser fick jag leta en del innan jag tog mig över. Mina höfter och ryggen vill inte att jag ska hoppa och jag vill inte ställa till med något olyckstillbud långt ute i ödemarken där jag inte vet när och om någon kommer förbi.

Jag satte mig ner och vilade en stund och precis där fick jag syn på bägarlav. Man borde sätta sig ner i naturen lite oftare för man får ofta syn på små kul saker då.

Flera gånger kom jag fram till stora hyggen. De är inte särskilt roliga att se men för mig, när jag hade gått i ganska otillgänglig natur ett tag, var det lite av en lättnad att lätt kunna gå framåt. Visserligen med viss försiktighet men ändå lättare eftersom jag slapp tränga mig igenom täta snår eller korsa skogar med massor av vindfällen. Återplantering har skett så om ett antal år står det en ny skog här.

När man måste ha koll på var man sätter fötterna så lägger man märke till spännande saker i marknivå. Jag trodde först att det här var någon sorts slemsvamp, och det kanske det är. Men de uppgifter jag hittade sa att det här är orange legeskål. En skålsvamp som växer där älgar kissat enligt flera källor, bl a artfakta.se och naturmorgon på sverigesradio.se. Det fanns massor av älgspillning så förmodligen har älgarna även kissat en del här.

Jag hittade de första vitsipporna för i år och här växer de i massor.

Jag var ganska mör men mådde ändå väldigt bra när jag kom hem. Jag kanske gav intryck av att det var en fruktansvärd stolpjaktsrunda men det var, precis som jag skrev i början, väldigt mycket roligare än jag hade förväntat mig. Men jag vill inte alltid ha det så.

Vilken tur då att den här dagens stolpjakt var helt annorlunda. Den tog mig runt i ett område med diverse byggnader där det var väldigt lätt både att ta sig fram och att hitta stoplarna. Det kryllade av grönklädda militärer i området och det har ju sina orsaker. Jag vet inte om det är pga att vi har fått tillbaka viss militärutbildning hit eller om det är någon slags verksamhet som har med världshändelserna att göra och kanske är det lite av båda.

Jag hittade snabbt allt stolpar bland byggnaderna och fortsatte i skogsområdet som går ner mot Bynäset. Jag står på fastlandet och ser ut mot en del av Bynäset och som ni ser blåser det rejält. Blåst och ca 5 plusgrader ger ingen direkt sommarkänsla så jag var glad när jag kunde återvända in i skogen.

Jag trodde inte att jag skulle bli lika fanatisk i mitt stolpletande som förra säsongen men det är ju så himla kul att komma ut till områden där man inte är särskilt ofta. Vi får väl se hur länge det känns kul men under de kommande två veckorna lär det bli en hel del letande.


16 comments

  1. Jag tycker det är alldeles fantastisk hur många spännande svampsorter det finns! Vackra är de dessutom och i väldigt oväntade färger 😀

    Gilla

  2. Så herlig at du kan starte på jakten du også. Det er gøy når en går der man ikke har vært på tur tidligere. Ser at din skog ser ganske lik ut som min. Våte pytter, vindfall og hvitveis… Det gir en god følelse å være ute i naturen og legge merke til alle bitte små sopp so endrer seg litt hver dag. Bare å nyte. Ha en flott uke!

    Gilla

    • Jag har längtat efter starten och nu är det fjärde säsongen som jag är med och letar. Stolparna finns oftast i samma områden som tidigare säsonger men de sitter på nya platser och då blir det som att gå nya rundor. Ja, jag såg att du har varit ute i liknande miljö men skogarna varierar en hel del och vitsippor brukar jag inte hitta på så många ställen. Skogen ger så mycket. Jag mår bra på så många sätt när jag är ute och att upptäcka små spännande organismer eller växter är alltid kul 😀
      Tack Lilian och detsamma till dig!

      Gilla

    • Det är en idé som sprider sig till allt fler och jag längtar varje vår till starten. Det är skönt att det inte är en tävling. Visserligen kan man godkänna att hamna i placeringslistorna men det är inte anledningen till att jag är med. Jag börjar känna igen mig i de flesta skogarna men samtidigt hittar jag inte i någon av dem eftersom jag irrar omkring en hel del 😀

      Gilla

  3. Det verkar kul, måste man ha bil för att ta sig runt till de llika ställena? Jag har sett på Instagram att många här nere också sysslar med det här.
    Kram

    Gilla

    • Det är jättekul 😀 Jag tror inte man måste ha bil eftersom många områden ligger nära en stad. Men vissa områden är nog svåra att komma till med buss. Det är säkert väldigt olika hur det är upplagt eftersom det är de lokala föreningarna som sätter ut stolparna. Du kan gå in på hitaut.nu och välja en ort nära dig och då kan du titta på den orienteringskarta som kommer fram hur det ser ut hos dig. Du måste nog skapa ett konto innan du kan gå vidare.
      Kram

      Gilla

  4. Tycker också det norska namnet är bättre – och visst är det kul att leta stolpar. jag började lite efter att jag blev ensam (9 månader idag) och tyckte det var en lagom trevlig sysselsättning. Är med i år också, men har bara letat efter de som är inom gångavstånd … p.g.a. en del olika saker har jag inte klarat att gå långa sträckor i otillgängliga marker.
    Att titta närmare på det som växer i ”gräsrotsnivå” är alltid givande. Härliga bilder!
    Kram

    Gilla

    • Ja, det är enklare att säga och lätt att förstå vad det är frågan om. Jag minns att du började leta stolpar förra sommaren och jag tycker att det är bra att var och en letar efter sin förmåga. Det är ju ingen tävling utan bara ett kul sätt att uppleva naturen 😀
      Det finns mycket att upptäcka nere på marken och på stubbar och lågor, men det vet ju du väldigt väl.
      Kram

      Gilla

  5. Man lär sig något nytt varje dag. Svampar som växer där älgar urinerat, spännande. Det ska jag kolla efter när jag är ute i skogen. Så kul att vara med dig i ditt letande efter stolpar. Det ser lite blött ut så det var inte dåligt av dig att komma hem torr om fötterna. Vitsippor, visst är det underbart.
    Kram kram

    Gilla

    • Det finns otroligt många svampsorter och säkert lika många lavasorter och jag är glad för varje liten organism jag lär mig namnet på. Tänk att älgkiss kan få en svamp att trivas så bra. Men faktiskt så är ju människourin också bra som gödningsmedel om man blandar en del med 10 liter vatten.
      Stolpletning är kul och du är så välkommen att hänga med 😀 Blöta fötter brukar man få räkna med men den här gången gick det bra. Vitsippor har inte varit vanliga här förr men på vissa platser finns det gott om dem nu.
      Kram

      Gilla

  6. Legeskål? Aldrig hört talas om, tänk att älgkiss kan skapa något så grant och vackert! Jag har inte hunnit böjra letandet efter stolpar ännu, men kartan finns och viljan likaså, så nästa vecka kanske? Få se om det bara blir området här hemma där jag letar eller om jag ger mig in till andra strövområden. I så fall vill jag ha sällskap med mig.

    Gilla

    • Jag trodde först att det var någon slags slemsvamp, typ trollsmör, men jag hittade ganska snabbt vad det var när jag googlade. Det finns mycket i vår natur som vi aldrig tänker på eller lägger märke till men mycket av det är jättespännande. Stolpletandet ska vara kul så var och en gör det i sin takt och det är lusten som ska styra. Men det är kul att det har blivit så stort i hela Sverige 😀
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s