Det är vad jag har nu enligt senaste bentäthetsmätningen. Det är en liten förbättring eftersom jag har gått över gränsen från osteoporos (benskörhet). Lårbenshalsen ligger precis på gränsvärdet, höft och handled har oförändrade värden men på rätt sida av värdet. Den stora förändringen står ländryggen för, en signifikant förbättring enligt min journal. Det är ju kul men inget som jag har märkt eller kommer att märka något av. Men man måste ju glädjas över allt som går åt rätt håll. Som så många gånger förr konstaterar jag att jag har förmånen att vara väldigt väl omhändertagen och kollad av vården. Undrar hur många som går omkring utan att ha en aning om hur det står till med deras bentäthet.
Promenaderna har varit lite mindra sköna några dagar eftersom det har blåst rejält men ut kommer jag nästan alla dagar i alla fall. En och annan blomma tittar fram och på vissa platser är det ganska mycket öppet vatten nu. Då trivs måsarna.
Jag fick för mig att jag ville se efter om stigarna upp till Mjälleborgen var is- och snöfria och det var de. Men jag konstaterade snabbt att jag måste ut och gå i många fler backar för att få upp flåset till sommarens eventuella fjällturer. Där bilderna börjar har jag redan problem med att orka eftersom stigen lutade brant uppåt. Då är det bra att ta små pauser och ta fram kameran och dokumentera resten av vägen upp. Det är inte särskilt långt upp och med dessa korta vilopauser gick det bra. Jag ska nog kunna ta mig upp på en topp även denna sommar om tillfälle ges.
Det är även bra att stanna till och beundra utsikten en stund innan man fortsätter uppför.
Äntligen uppe vid den plats där borgen en gång låg.
Stigen ner, på andra sidan berget, var betydligt mindre ansträngande att följa. Men jag ska försöka klämma in Öneberget och den osynliga Mjälleborgen lite oftare i mina promenader för att kanske få lite bättre kondis.
Min volontärkompis C har så mycket annat att tänka på nu när det är hans sista termin på universitetet så jag har fått hjälp av en ny volontär. En ung tjej som jag genast kom väldigt bra överens med. Hon får inte ta pass på egen hand eftersom hon inte har fyllt 18 år än men det är bara knappt en månad kvar till dess. Det passar ju bra för min del eftersom det är precis då jag ska ge mig iväg på min lilla resa söderut i landet.
Den här fina kissen är ny på katthemmet men inte ett dugg skygg. Han kom genast fram och strök sig mot mina ben och då blir det så klart en liten gosstund. En stilig kisse ska så klart ha ett stiligt namn och den här herren heter Frans-Morris. En riktig sötnos.
Bästa kompisar. De är alltid lika fina tillsammans. Ni har sett dem förut och kanske minns att den svarta heter Pollock. Den randiga kissen har jag inte kunnat lista ut namnet på.
I karantänavdelningen har ett stort gäng nya katter flyttat in. Sexton katter från samma lägenhet så de känner varandra och många av dem är helt ok med att bli klappade. I den här korgen såg jag först bara en katt men vid en närmare titt såg jag att den hade sällskap. Båda två ville gärna mysa lite med mig. Då rusar lyckoharmonerna genom kroppen. Jag skrev i början av inlägget att jag har en förmån att bli väl omhändertagen inom vården och här, på katthemmet, har jag verkligen också en stor förmån att få träffa alla dessa härliga små varelser.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Bra att du känner dig väl omhändertagen inom vården. Vad kan man göra för att bentätheten ska bli bättre?
Så fina bilder och katterna är förstås jättesöta. Jag har börjat följa fler djurkonton på Instagram, jag behöver bli gladare och då är t ex konton med getter och marsvin bästa tänkbara.
Kram
GillaGilla
Ja, jag kan absolut inte klaga på just den delen av vården. Lite lustigt att den del av mig som mår bäst är den del som får mest omsort 😀 Jag får två sorters mediciner som ska förbättra bentätheten. Dels D-vitamin som är kombinerad med Kalcium och så en som heter alendronat som ska kunna bygga upp det som har försvunnit till viss del. Vet inte riktigt hur. Det är dessutom bra att gå ut och gå och låta fötterna ta i lite hårt i backarna ibland. Svårt att förklara men det är bra med stötarna som går upp i skelettet.
Tack Marie! Det kommer ett gäng kattbilder ibland men precis som du så blir jag också glad av att se djur. Bra idé av dig att leta upp instagramkonton som får dig att må bra 😀
Kram
GillaGilla
ha ha ha ja slike turer på våren er ikke alltid like bra. Da får man virkelig sjekket hvordan formen ligger ann til høstens fjelluter.
GillaGilla
Ja, jag fick veta att min kondis i uppförsbackar inte är den bästa. Det har den inte varit på några år men lite kan jag nog förbättra den 😀
GillaGilla
Så bra att du blir väl omhändertagen av vården och att du inte är benskör längre. Medicinerar du? Min svärmor är benskör så Husse fick gjort en mätning eftersom det finns en viss ärftlighet men hans värden var helt normala.
Vilka härliga bilder från din promenad och jag ser vårens framsteg hos dig. Att vandra uppför är inte det enklaste och man får skoningslöst ett besked om hur konditionen är. Även om jag rör mig mycket skulle jag nog behöva mer pulshöjande träning.
Så bra att du kommer fint överens med nya kollegan. Men 16 katter från samma lägenhet… Jag som är djurvän blir lätt matt när jag hör det. Tyvärr är det som om att be om problem och att skötseln inte blir vad den borde. Fina är de i alla fall var och en på sitt sätt.
Önskar en fin fredagskväll!
Kram
GillaGilla
Ja, det är bra att jag nu bara har förstadiet till benskörhet och kanske kan det bli ännu bättre. Jag har både D-vitamin kombinerat med kalcium och något som heter alendronat. En veckotablett som ska bygga upp skelettet igen men jag vet inte hur det funkar. Jag bara tar de piller läkarna säger att jag ska ha. Dessutom har det sagts att det är bra att landa tungt på fötterna när jag går, särskilt i nerförsbackar, eftersom stötarna också bygger upp skelettet. Ibland kommer jag ihåg att göra så men jag tänker oftast inte på det. I mitt fall är det medicinerna mot avstötning som påverkar bentätheten så det är något jag måste ha lite koll på. Men jag märker inget av det här så det är inget jag tänker särskilt mycket på.
Tack! Våren kommer med allt snabbare takt och snart slipper vi förhoppningsvis minusgrader även på nätterna. Jag har en god kontition på plan mark och i lagom uppförslut men det ändras snabbt när lutningen blir lite kraftigare. Det verkar inte gå att förbättra just det särskilt mycket men jag kan i alla fall försöka.
Jag vet inte hur mycket jag och den här tjejen kommer att jobba ihop senare men det funkade i alla fall bra och vi hade trevligt under tiden. 16 katter är alldeles för många och nu ska alla kastreras och veterinärbesiktigas. Men de verkar inte vara vanskötta och de flesta är tillitsfulla. Jag vet inte om inavel har förekommit men det är lätt att tänka att det har varit lite av den varan.
Tack och detsamma till dig!
Kram
GillaGilla
Skönt att du blir så väl omhändertagen inom vården – och det ska du ju förstås vara med tanke på allt du gått igenom.
Härliga bilder från din promenad … bra jobbat av dig!
Underbara kattbilder och jag förstår att du trivs där – och så bra att den nya volontären verkar så trevlig 🙂
Ja, snart är det dags för din resa … ser fram emot den jag också!
Ha en fin helg!
Kram
GillaGilla
Jag har ingenting att klaga på när det gäller eftervården rörande transplantationen. Jag försökte få läkaren med på att jag bara behöver ett besök per år men nej, det ska vara varje halvår och provtagning varje kvartal. Det är bara att tacka och ta emot 😀 Provtagningen vill jag gärna fortsätta med lika ofta men för min del känns det som om det borde räcka.
Tack Anki! Det var en jobbig väg upp på berget men nu ska jag försöka få in det i alla promenader åt det hållet.
Jag trivs väldigt bra som kattvolontär och än så länge har jag trivts med alla andra volontärer.
Det ska bli jättekul att få ha dig och Paula här men vänta inte för länge med tågbiljetterna hem. Det blir stor prisskillnad. Om bara vädret sköter sig så finns det massor av alternativ till aktiviteter 😀
Tack detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Fint att det går åt rätt håll (även om det inte märks). ♥
Vilken spännande promenad – kul att få ”hänga med”.
Jag hade också fått stanna ett flertal gånger i den där uppförsbacken. Bra backträning med andra ord.
Det roliga med flåset är det går fort tills man märker positiv skillnad.
Trevlig helg!
GillaGilla
Ja, man får vara tacksam för att något blir bättre 😀 Jag gillar den kuperade och steniga stigen upp på berget men det tar på krafterna att ta den vägen upp. Det är lättare att ta sig upp från andra hållet men jag känner att jag behöver den större ansträngningen 😀 Jag hoppas att jag kan få lite bättre flås men jag märker att åldern har lite med det att göra också. Jag kommer alltid att få kämpa uppför men det är helt ok, så länge jag kan stanna till lite då och då.
Tack Barbro och detsamma!
GillaGilla
Där fick jag lära mig ett nytt ord, osteoponi, härligt att inget i alla fall har förvärrats, mycket glädjande!
Det var mig en brant backe att klättra uppför, en stenget skulle fixa det utan problem men inte många är släkt med dem! Men utsikten är förstås belöningen! Och kissarna, ja vad säger man…förmodligen en tragedi som ligger bakom de många katternas omhändertagande. Jag har för mig att gränsen för antal katter är sju ? Vi hade en kattfarbror i Fredriksberg som inte kunde låta bli att ta kull på kull för det var så gulligt med kattungar, suck!
Jag fastnade särskilt för den gul-och mörkrandiga, jättefin, liksom förstås de andra också. Hoppas de ändå mår skapligt och snart får nya hem. Jag har faktiskt sett efterlysningar på katter här, man vill alltså skaffa katt. Förmodligen främst ungar men kanske även vuxna katter kunde komma på fråga. Det låter som om våra katthem inte hade tillräcklig tillgång men det är inget jag kontrollerat.
Ha en skön fortsatt helg! Kramen
GillaGilla
Man får vara glad när något går åt rätt håll 😀 Men det har det ju gjort med min lever också som tur är.
Backen är brant men för någon med bra kondition även i uppförsbackar så är det nog ingen stor ansträngning. Jag går mycket och tycker att jag orkar en hel del men i långa uppförslut blir jag väldigt påverkad. Jag hoppas att jag ska kunna förbättra kondisen lite men det är tur att jag älskar fjälltoppar för annars skulle jag inte ge mig på att klättra upp till dem.
Det finns säkert en bra anledning till att de har blivit omhändertagna. Kanske får man inte ha så många katter och kanske blev det för mycket inavel eftersom ingen var kastrerad. Men de ser välvårdade ut och de flesta är inte särskilt skygga så det kan inte ha varit bara problem. Men det är egoistiskt att bara låta katterna föröka sig och trängas i en lägenhet.
Den katten som du gillar är superfin. Han vill helst inte bli klappad om han är för sig själv men om han trycker sig tätt intill Pollock så verkar han inte ha något emot lite gos. Antingen är han så upptagen av känslorna för Pollock så att han inte känner mina klappar eller så får han någon slags trygghet när de är tillsammans. Det är jättekul när två katter hittar varandra och håller ihop.
Det borde finnas katter åt de som vill ha men kanske motsvarar inte katterna de förhoppningar som finns. Det kan också vara så att de som vill ha en katt inte blir godkända av någon anledning. För trång bostad har jag hört som en anledning men den förstår jag inte riktigt.
Tack Paula och detsamma till dig!
Kram
GillaGilla