Välbekant och roligt

Kanske har det även lite med muskelminne att göra. Ni vet den där märkliga upplevelsen då musklerna i någon del av kroppen minns och vet hur de ska agera trots att man själv inte tänker på det eller vet hur något ska göras. Jag har märkt det t ex när jag sätter mig vid ett piano. Jag sålde mitt piano för ca 35 år sedan och jag kan absolut inte spela nu för tiden. Men om jag bara kommer ihåg första placeringen av fingrarna så sköter musklerna själva fortsättningen. I alla fall till viss del och en kort stund. Jag har testat både the entertainer och ballade pour Adeline och trots att jag inte har en aning om hur jag ska spela så minns fingrarna tillräckligt för att det ska bli en kort snutt. Det är nog inte riktigt samma sak som det jag fick vara med om idag men det kändes väldigt välbekant och gjorde mig dessutom väldigt glad.

Men jag vill börja med några bilder från promenader i veckan som gått. Jag hade bokat tid för däckbyte och efteråt passade det bra att gå runt Lillsjön. Jag såg en sothöna på land och försökte snabbt få fram kameran för att fota dess fötter. Men det ville den inte gå med på och när jag var klar för att fota hade sothönan tagit några steg ut i vattnet. Det var synd. Den har otroligt fascinerande fötter. Jag har visat det förut och kanske får jag chansen någon mer gång.

Under en annan promenad dök den här råbocken upp och vi stannade upp en kort stund och tittade på varandra.

Men idag var det en alldeles speciell dag för jag fick träffa Vilde igen. Ni kommer kanske ihåg den fina golden retrievern som en dag fick följa med en av sina extramattar till katthemmet. Hans riktiga matte är dotter till den kvinna jag tidigare har berättat om, som jag kände för 25 år sedan från min tid på ridhuset i Svenstavik (jag skötte kontoret). Mamman har ofta hand om Vilde och det har även en annan kvinna som är engagerad i katthemmet. Jag har erbjudit mig att hjälpa till om det behövs och det tog M, Vildes mattes mamma, fasta på. Jag fick en fråga om ifall jag ville träffa Vilde och lära känna honom lite mer för att kanske någon gång ibland kunna ta hand om honom. Jag svarade så klart att jag jättegärna ville det och vi träffades i en lokal där M var med i en sycirkel och där Vilde fick vara med. Jag hamnade genast på golvet och fick massor av gos av finaste vovven. Efter lite prat med M frågade jag om jag kunde gå en promenad med Vilde och det fick jag gärna.

Vilken välbekant och härlig känsla det var att sätta på honom kopplet och gå iväg. Han drog inte ett dugg i kopplet, mötte andra hundar utan problem och kunde minst två kommandon (sitt och stanna). Jag testade inga fler kommandon för vi skulle ju bara ha en trevlig promenad då vi skulle lära känna varandra. Men han hoppade fint över en stock när jag sa ”hopp” men där hade han säkert hoppat i alla fall. Vid första fotot la jag kopplet vid sidan om honom men sedan gjorde jag precis som förr och höll kopplet i ena handen medan jag fotade med den andra. Det var inga problem. Jag hade ju bara ett koppel att hålla koll på och inte två som jag hade förr.

Lyckan var stor när vi hittade en smutsig, liten snöfläck. Precis samma beteende som mina golden hade. det blev en väldigt trevlig promenad trots att det kom någon slags nederbörd emellanåt. Nästa gång ska jag ha något gott i fickan att ge honom men någon muta behöver han inte. Han var precis så duktig och skötte sig så bra som man kan begära när man är ute på en vanlig promenad.


16 comments

  1. Vilken trevlig bekantskap Vilde verkar vara! Perfekt att umgås med hund på det viset, Kravlöst men ändå bra. Bilderna är alldeles underbara!

    Kram

    Gilla

    • Vilde är en jättetrevlig hund och han beter sig typiskt för sin ras. Glad och snäll 😀 Det är perfekt att få låna en hund ibland och slippa allt ansvar och päls- och klovård. Billigt dessutom.
      Tack Znogge!
      Kram

      Gilla

  2. Kanskje du skulle kjøpe deg piano igjen? Det er mye som kroppen husker av seg selv, de sier en aldri glemmer hvordan man sykler… Jeg har ryddet i drivhuset i dag, å nå er det bare å vente på at plantene jeg har sådd blir store nok til utplanting.

    Gilla

    • Nej, det blir inget mer piano för min del. Jag får snabbt ont i händerna och i armarna ända upp till axlarna om jag sitter i den positionen och inte kan ha stöd hela vägen. Men jag har gjort några försök när jag har stött på ett piano hemma hos någon, t ex yngsta dottern. Muskelminnet är fascinerande och känslan av något man har gjort ofta sitter kvar väldigt länge.
      Jag hoppas att värmen kommer till dig snart så att dina plantor växer bra i växthuset 😀

      Gilla

  3. Ja jag har också märkt att jag kan spela vissa låtar på piano trots att det är otroligt länge sen jag slutade spela. Jag har mitt piano kvar men spelar aldrig.
    Men vad söt Vilde är! Så perfekt om du kan få låna honom ibland.
    Kram

    Gilla

    • Visst är det spännande att fingrarna minns hur det ska vara när man inte själv har koll 😀
      Vilde är både stilig och trevlig. Jag umgås väldigt gärna med honom fler gånger.
      Kram

      Gilla

  4. Åhhh vad mysigt med Vildegos. Han ser verkligen ut som en sådan hund som alla älskar. Hoppas ni snart får tillfälle igen att bekanta er med varandra. Vilde ser väldigt nöjd ut över sin rullning och ryggkliet i skaren.
    Önskar dig en härlig tisdag!

    Kram

    Gilla

    • Ja, supermysigt 😀 Vilde är precis som en golden ska vara. Han älskar alla som gillar honom. Det blir nog fler tillfällen att träffas snart. Det var lycka när han hittade den hårda snöfläcken 😀
      Tack Lotta och detsamma!
      Kram

      Gilla

  5. Men så roligt för både dig, hunden och matte! Förstår att det kändes välbekant med ett hundkoppel i näven! Någon Vilde ser den ju inte ut att vara, bara lagom pigg som en hund ska vara! Jag hoppas verkligen att det blir en rolig del av din tillvaro att ibland agera hundvakt. så har ju jag också tänkt mig livet efter Daniel. Fast jag hoppas det dröjer…Sothönan var en riktig söthöna! Kan inte skryta med att ha stiftat närmare bekantskap med någon själv…
    Kram

    Gilla

    • Ja, det var jättekul och väldigt välbekant. Det kändes så rätt att hålla i ett koppel och att en golden fanns i andra änden 😀 Haha, nej vild var han inte förutom att han kanske blev vilt glad när han fick uppmärksamhet. Jag hoppas att det blir ett nytt tillfälle snart.
      Jag hoppas också att du och Daniel får vara tillsammans länge till. Men tankar och planer kan ända finnas där.
      Sothönan har nog fått sitt namn av en anledning. Jag har inte känt till den så länge men nu när jag vet att den finns ser jag den ofta.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s