Igår var det tre år sedan den dag jag flyttade från Mjölby och kom tillbaka hem till Jämtland. Från huset på bilden, där jag bodde i den övre lägenheten och min lillasyster i den nedre, till en bostadsrättslägenhet där jag slipper allt som har med trädgårdsarbete att göra och där jag slipper må dåligt över att syrran var tvungen att fixa alla tyngre sysslor utomhus. Jag mådde ju inte så bra de här åren. Eller rättare sagt, de tre första åren. Sista året blev jag bara bättre och bättre och kanske var det en faktor som bidrog till att jag tog beslutet att flytta hem igen. Att jag var klar med väntandet på levern och att orken återkom.
Nu kanske jag fick tiden i Mjölby att verka som något jag inte gillade men om jag ska vara ärlig så var min systers förslag, om att vi skulle bli sysbor, min räddning efter min mans dödsolycka. Min plan var att hitta en lägenhet i Östersund där jag skulle sitta och gråta med bara mina hundar som sällskap. Men min syster övertygade mig om att det inte var en bra lösning och att vi i stället skulle köpa ett hus tillsammans. Jag sa direkt nej men efter att ha diskuterat saken med en storspov insåg jag att det var precis det jag ville och behövde.
Jag sålde mitt barndomsparadis i Optand och flyttade tillfälligt till en lägenhet i Bestorp medan vi letade efter ett tvåfamiljshus. Sju månader senare hittade vi vårt hus i Mjölby och, om vi bortser från måendet, så var de här fyra åren bland de bästa i mitt liv. Jag och min syster kom väldigt nära varandra och var aldrig oense om någonting. Dessutom hade vi en boendeform som lät oss vara för oss själva när vi ville det och att få gemenskap när vi ville det. En stor fördel var det så klart att vi kunde hjälpas åt med hundarna. Min fina golden Rex kom med till Bestorp men fick tyvärr somna in innan vi flyttade till Mjölby. Men jag hade kvar Kasper och min systers hund Nalle var också en del av vår flock.
I Optand hade vi en platsbyggd säng som inte kunde tas med i flytten. Men jag köpte en dubbelsäng till mig och Kasper. Låter det patetiskt? Ja, kanske. Men han hoppade alltid upp på sin sida på kvällarna ända tills han blev för gammal för att orka hoppa upp. Hade det varit hans älskade husse som låg bredvid så hade han lagt sig väldigt nära. Nu var det bara matte som låg där och då räckte det med att säga godnatt och sedan sov vi i våra respektive delar av sängen.
Trädgården bjöd ibland på spännande besökare. Kasper brydde sig aldrig men Nalle var väldigt intresserad av de igelkottar som ibland dök upp. Men han rörde dem aldrig. Och ja, det är en alldeles lagom stor plaskpool i bakgrunden som vi två systrar i mogen ålder gärna nyttjade första sommaren.
Jag hade även en balkong och där hade jag den här utsikten. Det var också en bidragande orsak till att jag ville ”hem”. Naturen och framför allt fjällen lockade.
När vi väl hade bestämt oss för att inte bo kvar gick allt med en väldig fart. Mäklaren hade redan spekulanter på vårt hus innan det blev utannonserat och både jag och syrran hittade de boenden vi ville ha. Det var både trist och sorgligt att avsluta vårt sysboende men efter fyra väldigt fina år tillsammans var det dags för en ny livsförändring. Kasper orkade inte längre och fick somna in sommaren 2018 och knappt två månader senare blev Nalle sjuk och lämnade oss också. Det var alltså bara jag som flyttade hit till Frösön den 20:e mars 2019 och min syster var också utan sin hund när hon flyttade in i sitt nya hus i Motala. Senare flyttade Roddy hem till henne men för min del blir det ingen mer hund. Ska man ha en hund så ska man orka aktivera den för att den ska må bra.
Jag anlitade så klart en flyttfirma men min son följde med mig och hjälpte till både med att köra hela vägen och att flytta och kånka på lådor så att jag kunde börja organisera och fixa. Och ni vet ju nu att utsikten från min nya balkong blev som den blev.
Och kanske det jag saknade mest…går jag bara ut en liten bit från min lägenhet så ser jag fjällen. Den sista tidens värme och sol har tärt på snötäcket även där.
Jag har inte ångrat mig en sekund under de här tre åren. Jag är där jag ska vara och det är en stor förmån att kunna känna så starkt för min hemort. Visst saknar jag att ha min syster till hands men hon finns ju där fortfarande även om jag inte har henne bara en trappa nedanför mig.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Ibland har det lätt för att bli bra och det fick man väl säga att det blev här. Åren som sysbos var perfekta och precis vad du behövde. Sedan var du redo att ta steget och återvända till din hemort. Helt rätt med 😀 Egentligen är det fantastiskt hur bra det blir när man vågar tänka utanför boxen!
Kram
GillaGilla
Ja, flytten ner och sedan flytten tillbaka blev båda lika bra men på olika sätt 😀 Både jag och min syster behövde varandra de där åren och vi var båda redo för att stå på egna ben efteråt. Jag har haft en hel del tur mitt i det som inte var lika bra 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Mjölbytiden kom man ju i håg, men inte att det gått hela tre år, men tiden flyger ju fram nu när man blivit lite äldre.
GillaGilla
Ja, så känner jag också men tänker man efter så har det hänt en hel del under de här tre åren.
GillaGillad av 1 person
Covid och krig för att bara nämna de stora grejerna
GillaGilla
Ja, och så en bunt med mindre dramatiska men mycket trevligare upplevelser.
GillaGilla
Så fint att du ville dela med dig Ingrid. ❤️
Jag har ju inte följt dig så länge och fick nu en mer sammanhållen berättelse om vad som hänt de senaste åren.
Det där L i V E T (som jag brukar säga) – så mycket som sker. . .
Att trots allt ha orken och viljan att välja glädjen.
Jättekram!/ Barbro
GillaGilla
Jag är glad för att du och andra bloggvänner vill läsa om det jag delar med mig av ❤ Livet har varit mycket mindre dramatiskt ganska länge nu och det är väldigt skönt. Viljan att se glädjen i livet är nog medfödd hos mig och det är jag tacksam för. Jag fick frågan hos tandhygienisten idag om vad jag gör om dagarna och det som jag tycker är en behaglig tillvaro verkar nog väldigt trist för den yngre generationen 😀
Tack Barbro och kram tillbaka!
GillaGilla
Tiden har verkligen gått fort! Jag är så så glad för din skull att du nu bor där du trivs som bäst – men lite ledsen att det är så långt borta. Minns när jag besökte dig i Mjölby och den trevliga promenaden. Nu ser jag fram emot sommaren och hoppas det blir som vi tänkt.
Roligt i alla fall att ta del av dina minnen i samband med flytten.
Ha en fin tisdag!
Kram
GillaGilla
Ja, det känns verkligen som om tiden har rusat iväg men vid närmare eftertanke har det hänt en hel del även sedan jag flyttade hit. Det var en väldigt trevlig promenad i svampskogen hos mig i Mjölby och en minst lika trevlig dag hos dig och en annan härlig skog med mycket att upptäcka 😀 Jag hoppas verkligen att våra planer för i sommar blir av 😀
Tack Anki och detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Det er nå jeg skjønner at jeg har fulgt deg og livet ditt lenge. Jeg husker alt dette når du nevner det, både hunder og flytting. Man blir godt kjent etter noen år med hverdagsliv. Jeg kjenner mange som skriver blogg bedre enn noen av de jeg omgås ellers. Jeg har også landet på en hylle i livet hvor jeg stortrives og kunne ikke tenkt meg et annet liv og hverdag. Det er jo bare å nyte.
GillaGilla
Ja, vi har följt varandra en ganska lång tid nu och visst lär man känna sina bloggvänner ganska väl med tiden 😀 Det är härligt att känna att man är på rätt plats och att kunna njuta av livet.
GillaGilla
Har det redan gått tre år sen du flyttade tillbaka? Härligt att allt blev så bra. Det är bra att genomföra sina drömmar så man kan leva det liv man vill. Måste vara roligt också att ha så nära band till din syster.
Kram
GillaGilla
Ja, visst känns det som om det var kortare tid sedan flytten 😀 Jag är tillbaka på den plats där jag trivs bäst och jag är glad för att jag både har fått dela boende med min syster och för att jag har kommit tillbaka hem.
Kram
GillaGilla
Du har flyttat rätt långa sträckor avståndsmässigt. Då är det inte bara att kvista förbi där man bodde förut och hälsa på utan det måste planeras. Att sysbo tycker jag låter jättebra, speciellt när ni hade så gott om utrymme så ni slapp nöta på varandra! Sorgligt med hundarna, men det är ju så att de inte lever så många år och vi får vara tacksamma för den tiden vi får med dem. Daniel fyller 12 år i sommar och Blinka var 13 när hon gick bort. Så det gäller att vara medveten om att tiden tickar iväg.
Förstår att du saknade fjällen, det tror jag alla gör som växt upp bland dem! Jag som är född och uppvuxen i storstaden skulle aldrig bosätt mig där igen. Inte ens i mitt vackra Stockholm, tempot är för högt och stället för opersonligt.
Nu ska jag börja förbereda morgondagens middag, dottern har semester ett par dagar och kommer på besök,
Ha en fortsatt fin vecka, isen är envis även här, och broddskorna tror jag har vuxit fast på fötterna för gott.
Kramen
GillaGilla
Ja, det blev inte riktigt nästgårds men jag var ju tvungen att rätta mig efter min syster, som hade ett arbete, och sedan var det lika långt tillbaka när jag bestämde mig för att det är här jag vill bo. Att bli sysbor var en perfekt lösning för oss och som tur var hade vi samma uppfattning om hur mycket vi ville umgås. Vi har båda ett stort behov av att få vara för oss själva. Men vi fanns alltid där för varandra och det var många fördelar med att bo som vi gjorde. Kasper blev hela 15,5 år och det får man vara väldigt nöjd med. Nalle däremot blev bara ca 12 år och i sinnet var han fortfarande en unghund. Det blev lite väl hastigt med bådas bortgång och det var väldigt tomt.
Jag älskar den frodiga grönska söderut men den lite mer karga naturen här uppe känns mer som jag och fjällen gör mig lugn och glad. Jag är född här men har egentligen inte vuxit upp här. Vi flyttade omkring en hel del söderut men den fasta punkten var Östersund och mina farföräldrar. Jag visste inte att det var här jag ville vara förrän min man övertalade mig att vi skulle flytta hit. Så bra det blev 😀
Hoppas att du och dottern får riktigt härliga dagar tillsammans. Dubbar under fötterna är ett måste här också.
Kram
GillaGilla
Tur att du trivs och att det blev så bra med ditt nya boende och du är ju en modig människa som far både hit och dit och har besökare ganska ofta och så katthemmet med alla katter. Nu börjar det våras lite grann även här i snöeländet men fåglarna kvittrar och jag ska på besiktning av bilen idag. Hoppas att den går igenom.
GillaGilla
Jag hamnade på rätt plats och nu vill jag aldrig flytta igen. Så himla modig är jag inte men om man vill ta sig någonstans så måste man våga. Jag vet ju inte hur länge jag klarar av att ge mig iväg på äventyr. Dessutom har jag ju hela släkten söderut och dem vill jag gärna träffa lite då och då.
Våren är här men det verkar bli ett bakslag. Jag hoppas att din bil gick igenom och det får jag kanske veta snart om jag tittar in till dig.
GillaGilla
Vad fint att få läsa om din relation med din syster och tiden när ni bodde tillsammans. Visste inte att du har bott i Mjölby. Det är ett ”stenkast” från mig. Den vyn hade jag inte haft något emot måste jag säga. Älskar fjällen!
GillaGilla
Det var en fin tid och jag trivdes väldigt bra i Mjölby. Vårt hus låg bara några hundra meter från vattentornet och vi hade en stor, härlig skog där för våra hundpromenader. Men det fanns inga fjäll eller en sjö att se från huset och längtan tillbaka till den naturen blev avgörande för min flytt.
GillaGilla
Är det redan tre år sedan. Tänk så bra det blev både med flytt dit och så hit igen. Klart att du är hemma nu så fint som du bor och så är det ju så mycket annat som också gör det naturligtvis. Fina minnen med pälsklingarna. Mycket bra ide att köpa hus med din syster och på så sätt ha någon där en trapp bort. Även om ni både tyckte om att ha er egen tid så fanns ni där för varandra. Det gör ni ju fortfarande naturligtvis men på ett annat sätt.
Kram
GillaGilla
Ja, tiden går fort som bekant 😀 Både flytten ner dit och flytten tillbaka hit var helt rätt när jag gjorde dem men nu vill jag vara kvar här så länge jag lever. Men jag tyckte om att bo i Mjölby och ibland kan jag känna lite saknad. Kanske mest efter att ha min syster där och hundarna. Men nu är jag här och som du vet så stortrivs jag 😀
Kram
GillaGilla